Till tänkandets sak i digitala tider

Idag släpptes min senaste artikel i tidningen Reflex Till tänkandets sak. Titeln är en hyllning till vår samtids absolut mest framstående filosof, Martin Heidegger. Ur ingressen:

Håkan Fleischer, gästföreläsare på folkhögskolornas fortbildningsdag i oktober, är verksam inom utbildningsvetenskap på Linnéuniversitetet. Här filosoferar han i en specialskriven artikel för Re:flex över tänkandet, om så kallade filterbubblor och om vårt sanningsbehov.

I artikeln tar jag bland annat upp tre sätt att betrakta begreppet sanning och hur glidningar har skett i vår digitaliserade tillvaro:

Min känsla är dock att vi nu glider mot ett sanningsbegrepp som alltmer vilar inom konsensusteorin. Den nätmiljö och de filterbubblor vi verkar inom tillåter att tankar uttrycks på ett sådant sätt att de utan vidare kontroll mot verkligheten blir till preliminära fakta för människor att förhålla sig till. Falska budskap blir lätt virala och tankar kring hur något förhåller sig uttrycks, sprids och förstärks med en social acceleration så att de omedelbart blir till preliminära fakta och bekräftas av självutnämnda experter.

En utveckling enligt ovan ses också i skolans värld, vilket jag finner anmärkningsvärt och allvarligt. Det är ändå den institution som har som primär uppgift att hantera kunskap.

Här är länk till hela artikeln.

Marknadiserad skola problematisk enligt Löfven

Apropå den nyligen presenterade PISA-undersökningen uttalar sig Stefan Löfven nu om en alltför marknadiserad skola:

Pisamätningen som presenterades tidigare i veckan visade en förbättring av de svenska skolresultaten, men samtidigt att elevernas sociala bakgrund fått större betydelse för hur de presterar.

Statsminister Stefan Löfven säger till TT att det tyder på ett systemfel, och att det är något som den så kallade skolkommissionen ska titta på. Han säger att det är ”marknadssystemet som faktiskt skapar de här skillnaderna”.
– Vi har ett skolsystem som är alldeles för marknadsorienterat. Det gäller att vända på det och föra till mer resurser till dem som behöver det.

Marknadiserad skola

Bra och tydligt ställningstagande kring en marknadiserad skola. Perspektivet som ges är ett av många möjliga. För visst är skolan alltför hårt marknadiserad, och i slutänden är det eleverna som får betala prislappen. Jag tänkte i den här bloggposten peka på ett axplock av effekter av marknadisering som jag tidigare skrivit om som följd av marknadiseringen av skolan.

Låt oss börja med aktörer som använder lärare som marknadsplats för allehanda tjänster. Om detta har jag skrivit i artikeln Om ni värnar skolan – sluta använda lärare och lärarstudenter som reklampelare! och Microsoft, lärarna och altruismen. Min enkla fråga är: Om skolan ej varit marknadiserad i så hög utsträckning – hade det då behövt finnas en situation där företag utnyttjar lärare och lärarstudenter på det sätt man idag gör? Nej. Inslagen hade säkert förekommit, men min gissning är att de aldrig fått det genomslag de nu får och inte direkt in i klassrummen. Nu tas det för givet som ett normalt inslag, vilket är oroväckande, helt enkelt därför att det är oerhört lätt att fokus glider från elevens bästa kunskaper till de praktiker som är bäst för den marknadsposition man försöker nå som enskild lärare. I detta spel blir eleverna också en bricka att räkna med, vilket är djupt beklagligt: Elever som megafoner för lärares image? Nej tack.

Det är överhuvud taget mycket viktigt idag att vårda sitt varumärke som lärare och skola, och företag “hjälper välvilligt till”, naturligtvis i syfte att stärka sina marknadspositioner och att vara konkurrenskraftig. Ett gott exempel på det är de rundabordssamtal som ägde runt om den så kallade #tonen som du kan läsa om i artikeln Ett stötande runda-bordssamtal om twitterton. Jag tillåter mig att åter citera kloka Lars Björk som i en kärnfull mening sammanfattar vad det handlar om:

marknadiserad skola

Han har så rätt, den gode Björk. Det är givet att företaget gör vad de kan för att styra samtal till sin fördel. Den marknadiserade skolan ger förutsättningar för det. Exempelvis deltog Skolverket och Lärarförbundet på mötet. Jag menar att marknadiseringen är så tagen för given att det inte uppfattas som märkligt att delta i det här mötet, något som faktiskt måste reflekteras över och diskuteras. Om den rådande diskursen varit en annan är jag inte helt säker på att någon hade tagit notis om detta gyckelspel.

Nåväl. Som ett resultat av en marknadiserad skola arbetar lärare hårt i sociala medier för att hålla fram en marknadskraftig bild av sig själva och av sin skola. Det gäller att framstå som positiv till den marknadiserade skolans buzzwords! Det har historiskt sett lönat sig. Vi kan exempelvis påminna om idéhistorikern Tomas Karlsohn som i sin analys om datoriseringen av svensk skola framhåller att den som i tidigt skede var positiv till datorisering av skolan och som förde fram den i positiv dager faktiskt tjänade på det i kronor och ören. Det avspeglades helt enkelt i lönekuvertet. Om detta skriver vi i Digitalisering som lyfter skolan. Mekanismerna är desamma idag och nu handlar det om förstelärartjänster, lönepåslag och uppmärksamhet i media. Det finns ett gäng lärare i Sverige som lägger mycket tid att marknadsföra sig själv via egna eller – ännu värre – fackförbundens bloggar. Allt framstår i rosa skimmer förstås – om man testar nya saker med sina elever och skriver ihärdigt om de positiva resultaten (och bortser från de negativa) i sociala medier kan man vinna priser och få prata på konferenser och så småningom få stora löneökningar som symbol för att man är lite bättre än sina kollegor. Nu tas sådant för givet som ett normalt inslag, vilket är oroväckande, helt enkelt därför att det är oerhört lätt att fokus glider från elevens bästa kunskaper till de praktiker som är bäst för den marknadsposition man försöker nå som enskild lärare. Konkurrenstänkandet i en marknadiserad skola är förödande för eleverna.

I somliga fall blir det här ett sätt att framställa verksamheten för en hel skola och inte bara en enskild lärare. Ett tydligt exempel är Glömstaskolan som via sin personals personliga konton och via ett av lärarfackens plattformar ihärdigt signalerar vikten av värdegrundsarbete i sociala medier samtidigt som man utövar grov nätmobbing och näthat i samma medier och/eller ger understöd till detsamma. Läs gärna den häpnadsväckande artikeln om hur personalen på en kommunal skola ställer sig bakom näthat i Näthat i skoltjänst är inte okey.  En analys av marknadiseringens effekter ur ett nyinstitutionellt perspektiv skulle här vara på sin plats, som ju pekar på att det inte alls är ovanligt att organisationer försöker nå flera inkommensurabla mål i den offentliga kommunikationen. I det här fallet säger man sig värna god värdegrund, men gör precis motsatsen. Allt för att utveckla sin marknadsposition.

Pengarna rullar

En effekt av marknadiseringen är ju också att mycket pengar går åt i onödan. Vill man ägna sig åt att räkna kan man på goda grunder exempelvis kritisera de resor skolmarknadsaktörer arrangerar, exempelvis till Bett, med det ena innehållet poppigare än det andra (där en av arrangörerna offentligt uttrycker att kritiskt tänkande är skadligt – för vad kan man då undra?) till tämligen begränsad nytta. Om det har jag skrivit i artikeln Är Bett 2016 värt 17 miljoner kronor för skolsverige?. Marknadslogiken genomsyrar emellertid inte bara skolverksamheten som sådan. Kanske än allvarligare – den tillåts också att styra samtalet om vad som är centralt att ägna sig åt och inte i skolan.  Vi skulle exempelvis kunna tala om den olyckliga utvecklingen att de två fackförbunden för lärare idag ägnar stor kraft åt att bräcka varandra i pristävlingar och topplistor och att de upplåter sin nätplattform åt enskilda lärares reklam för sin verksamhet. Eller rättare sagt, vilket ju faktiskt har uttalats i klartext av ett av fackförbunden för lärare: enskilda lärare utnyttjas för att stärka fackets marknadsposition, oavsett budskapets innehåll. Syns man inte finns man alltså inte. Här har skett en fullständig glidning i fråga om vad ett fackförbund skall ägna sig åt och jag menar att detta konkurrenstänkande är en direkt följd av ett accepterande av marknadiserade diskurser. Myndigheterna är inte heller undantagna från att styra samtalet i en marknadiserad skola till fördel för marknaden. Här har jag exempelvis ifrågasatt Skolverkets produktion av fortbildningsmaterial inom IT, som produceras av…. försäljare av IT-system till skolan. Läs gärna Skolverkets film om IT väcker frågor. Listan kan egentligen göras hur lång som helst, alltmedan pengarna rullar.

marknadiserad skola

Skolpolicyn blir påverkad

Forskningen har också uppmärksammat detta (åtminstone på ett indirekt sätt). Player-Koro & Beach skrev 2014 en mycket intressant artikel med titeln Roll-out neoliberalism’ through one-to-one laptop investments in Swedish schools. I min artikel IT i skolan, nyttiga idioter och svensk policyutveckling pekar jag på hur den neoliberala hållningen till skolan (särskilt i fråga om IT eftersom det är mitt primära fält) har lett till alltför stor makt över policyutveckling till några få aktörer. Denna artikel är skriven med Player-Koro & Beach som grund, men också med utgångspunkt från framstående forskare och tänkare som Gert Biesta, Stephen Ball med flera.

Tack Stefan Löfven

Problemen är många med den neoliberala hållning vi idag har till en marknadiserad skola. Jag tycker det är bra att Lövfen, i det här fallet med utgångspunkt i Pisa, pekar på dem. Nu återstår att göra något åt det. Ett tydligare statligt tag om skolan är önskvärt.

 

Introduktionsprogrammen och studieteknik

Sitter på tåget till Stockholm för att föreläsa på Skolportens konferens Fokus på introduktionsprogrammen. Hit kommer lärare med flera som är berörda av den verksamheten. Jag skall prata om studieteknik utifrån min bok Studieteknik – så lyckas du med dina studier. Boken är ju skriven för studenter på universitet och högskola, men SITRA-modellen har testats på både niondeklassare och på gymnasiet och har fungerat väl.

introduktionsprogrammen

Studieteknik för introduktionsprogrammen

För även på introduktionsprogrammen har eleverna nytta av en konkret studiteknikmodell. Den tar sin utgångspunkt i forskning om kunskapsbildningensprocesser, och börjar med fasen Syna, vars syfte är att skaffa överblick över studiematerialet, såväl i det övergrpiande perspektivet som i den enskilda studiestunden. Fasen intervju handlar om att göra sig till en aktiv läsare och inte en passiv konsument av text och föreläsningar. Avsnittet om att Ta in handlar om konsten att föra anteckningar – här brukar jag lära ut 6 olika metoder och när jag är på det humöret pratar jag också om elektroniska hjälpmedel. Repetera handlar om att just repetera sina anteckningar och här kan man också lära sig lite minnesteknik på kuppen. Den sista fasen, Anpassa, syftar till att reflektera över sina studier och göra justeringar för att få metoden att fungera ännu bättre.

Men det är inte bara en konkret studieteknikmodell man behöver på introduktionsprogrammen – eller någon annanstans heller. Vi behöver också prata om motivation, stress och självdialog. Vill inte eleven plugga, och upplever inte eleven att hen kan åstadkomma något, då kan du ha hur fina studietekniktips som helst i verktygslådan. Det gäller för eleven att skapa kontroll sin inre dialog.

inre dialg

I det här avsnittet pratar vi därför om vår intrapersonella dialog, det vill säga vårt självprat. Hur bedömer vi våra prestationer? Vilka tankemässiga förvrängningar ägnar vi oss åt som sänker vår självkänsla? Vi pratar också om hur elever kan hantera den stress som uppstår i studierna. Konkreta verktyg för att sänka axlarna när känslan av panik och uppgivenhet infinner sig (eller redan innan). Vi pratar också om motivation och går igenom 6 faktorer som är centrala för beteendeförändring – exempelvis att börja plugga mer.

Så. Det här med studieteknik – vare sig det är för högskolestudenter eller för gymnasieelever – handlar inte bara om hårda faktorer och konkreta verktyg, utan också om att odla ett mindset, ett självförtroende och en inre drivkraft hos eleverna. Om detta pratar jag idag med lärare på introduktionsprogrammen.

Filmer: Paneldebatt om skolans digitalisering och läromedel

På årets Bokmässa deltag jag i en paneldebatt om digitala läromedel tillsammans med bland annat Alexandra Pascalidou. Övriga deltagare var Jan Hylén, Stellan Wigh och Lena Godhe. Jag tycker själv att vi fick bra samspel och att jag fick sagt det jag ville säga. Nedan följer ett sammandrag på film:

Jag och Jan Hylén filmade också ett inslag efteråt där vi diskuterade hur vi ska göra för att lyckas med skolans digitalisering.

Skolranking – utformning och tävlingshets

Lärarförbundet presenterade härförleden sin skolranking för året och utnämner landets bästa skolkommun. Syftet med skolrankingen är enligt Lärarförbundet följande (klippt från Facebook):

Rankningen är framför allt ett sätt att få upp diskussioner om skolsatsningar, och är framför allt ett viktigt verktyg för våra avdelningar att få en bra dialog med kommunerna om skolsatsningar. I väldigt många kommuner ser vi att fokus på hur de ska nå bättre resultat stärks när de tar del av sina placeringar i Bästa Skolkommun.

Frågorna är två kring denna tävling (som det utvecklat sig till): Är rankingen rimlig i sin utformning och är det rimligt att ett fackförbund ägnar sig åt PR och tävlingshets?

skolranking

Skolranking, kriterier och alkemi

Skolrankingen har fått hård kritik. Statsvetaren Anders Sundell menar att:

[…] det är problematiskt att rankingen baseras på så många kriterier, menar han.

— Alkemin i det här blir att man inte förstår vad som händer. Om du i stället kollar på andelen elever som klarar kunskapskraven får du en rätt bra bild av läget. Här får du i stället den informationen körd genom Lärarförbundets magiska låda.

Små förändringar får lätt stort genomslag och kan få en kommun att flytta flera placeringar upp eller ner. Men säger det verkligen något om den faktiska situationen i skolan? Klarar sig eleverna bättre för att skolan klättrat?

Anders Sundell tar exemplet Örkelljunga som spelade i bottenligan 2013 – och som seglade upp i topp 2014. 2016 ligger kommunen åter långt ned; på plats 214 av 290.

— Det är väl bra om kommunen har gjort något för att räta upp situationen. Men tror du verkligen att det märks någon skillnad på skolorna i Örkelljunga?

Han svarar själv på frågan:

— Det handlar i princip om slumpmässiga förändringar och säger ingenting om kvaliteten i skolan.

Jag håller med i denna kritik mot skolranking. Frågan Anders Sundell väcker är viktig. Bättre att uttala sig om den faktiska situationen. Det blir uppenbart att värdet i mätningen är tämligen begränsat om man gör en graf som jämför 2015 års skolranking med 2016  års ranking. En oförändrad plats landar på den diagonala linjen. De som befinner sig över denna linje har förbättrat sin position; de som befinner sig under har försämrat. Sålunda kan vi se att Vindeln och Nordmaling är stora vinnare i år med förbättringar på hela 223 respektive 188 placeringar. Stackars Grums framstår exempelvis som en stor förlorare och har tappat 164 placeringar. Dorotea har på ett enda år blivit omkörd av 171 andra kommuner enligt den här rankingen.

skolranking1

Genomsnittskommunen har förflyttats 43 steg på rankingen under ett år. Det faktum att ett stort antal kommuner förändrar sin ranking uppåt eller nedåt med 100-talet placeringar på bara ett år talar ett tydligt språk: Mätningens värde är tämligen begränsat.

Tävlingshets, PR och medialogik

Jag tycker också det är bekymmersamt att Lärarförbundet fullständigt tycks hakat på den tävlingshets som finns i skolvärlden idag och delvis glömt bort sitt uppdrag. Visst är det bra med en dialog med kommunerna om skolsatsningar och en skolranking kan vara ett sådant inslag. Visst är det bra med feedback till kommuner som kunde utvecklas mer. Vad jag har svårt för är medialogiken och varför man aktivt från Lärarförbundets sida försöker göra ett så stort jippo av en skolranking.  En intern rapport baserad på ett fåtal faktorer (se synpunkt från Sundell ovan) hade kunnat göra det jobbet minst lika bra. Därefter hade kraften som nu läggs på PR och tävlingsmoment i samband med skolrankingen kunnat läggas på lokala diskussioner om medlemmarnas arbetsvillkor utifrån presenterade resultat. Dessutom kunde en intern rapport med återkoppling låta de kommuner som enligt Lärarförbundets ranking ligger dåligt till arbeta i fred. Här väljer Lärarförbundet dock en annan väg, nämligen att haka på och utnyttja tävlingstrenden i skolan, och jag undrar vad som är det egentliga syftet. Det tycks för mig som att PR är det primära. Det här bekräftas också indirekt av Lärarförbundet i ytterligare utsaga på Facebook om sin skolranking:

[…] en intern rapport hade inte nått samtliga rikstäckande tidning och samtliga lokaltidningar i hela landet, för det är i princip så stor täckning vi har fått. Nu finns debatten uppe i hela landet om att kommunerna måste satsa på skolan. Själva “tävlingsmomentet” är egentligen inte det viktigaste, det viktiga är att varje kommun analyserar sitt eget resultat. Tävlingsmomentet använder vi främst till att lyfta fram de som placerat sig högt upp, för att fira och gratulerar det hårda arbete lärarna gjort i den kommunen.

Men ärligt talat, håller det argumentet? Vet vi inte redan via medier att kommunerna måste satsa på skolan? Är inte lärare, skolledare, föräldrar och andra  plågsamt medvetna om brister i skolan? Visst vet vi det. Även om man kan hävda att PR i media ger en diskussion som är nyttig, är det ändå mycket tydligt att det i grund och botten handlar om just PR som mål och inte som medel. Vi får inte glömma bort att vi i Sverige har två lärarfack som för en ständig kamp om medlemmar. PR blir därmed viktigt för att bevaka och behålla “marknadspositionen”. Verksamheten blir motiverad genom att i sin tur erbjuda sitt PR-maskineri till de lyckligt lottade kommunerna.

Vinnarpaket erbjuds de lyckligt lottade kommunerna

För Lärarförbundet nöjer sig nämligen inte bara med att skapa en diskussion i lokala och rikstäckande medier. Fackförbundet hjälper också aktivt kommuner i sin skolranking att marknadsföra sig utefter resultaten. Vad sägs exempelvis om att få ett vinnarpaket och hjälp i form av wordmallar för att publicera texter om sin förträfflighet enligt Lärarförbundets skolranking på sin hemsida? Här finns stödmaterialet att hämta.

Är du anställd eller förtroendevald i en kommun som blev en av de 50 bästa eller bäst i ditt län i Lärarförbundets rankning Bästa skolkommun 2016? Då har vi tagit fram ett “vinnarpaket” för att marknadsföra din kommuns resultat i kommunens egna kanaler.

Vi hoppas att din kommun tar tillfället i akt att använda vårt “vinnarpaket” för att berätta om topplaceringen för den kompetenta och drivna skolpersonalen i kommunen, de hårt arbetande eleverna och deras föräldrar samt för dem som är nyfikna på att flytta till er kommun med sin familj eller sin företagsetablering.

Vinnarpaketet består av flera olika delar, och är anpassat utifrån om din kommun blev 1:a, 2:a, 3:a i Sverige, bäst i ditt län eller hamnade på topp 50 i Sverige.

Vinnarpaketen hittar du under rubriken “bilagor”.

Kommunerna erbjuds också affischer, diplom och facebookbilder för delning och spridning. Så här kan en mall i word se ut (hämtad från ovan nämnda sida):

skolrankingmall

Med den här ingången i sin skolranking (som i sig kan diskuteras i sin utformning enligt Anders Sundell ovan), handlar det verkligen om att Lärarförbundet försöker göra sitt jobb, nämligen att verka för sina medlemmars arbetsvillkor? Eller handlar det snarare om ett sätt att vara en del i den tävlingshets och PR-mani som tycks prägla hela skolsverige idag? Jag lutar åt det senare, och jag finner det mycket olyckligt.

Foto: puliarf via Foter.com / CC BY

Kommande artikel: Students’ experiences of their knowledge formation in a one-to-one computer setting

Fick idag officiellt letter of acceptance från tidskriften Education Inquiry. Min senaste forskningsartikel Students’ experiences of their knowledge formation in a one-to-one computer setting har blivit fackgranskad av internationella experter, godkänd och kommer publiceras under 2017.

 

students' experiences

Foto: jfinke via Foter.com / CC BY-NC-ND

 

Bokmässan – debatt om digitala läromedel

På väg till Göteborg och bokmässan och ett av få kvarvarande prat som rör skola. Har paneldebatt imorgon och fredag med Alexandra Pascalidou som moderator. Temat är digitala läromedel. Jag är i grunden positiv och ser dem som nödvändiga, inte minst när alternativet ibland är att lärare gör egna läromedel.

Men det finns mycket att göra. Dels eftersom den stora merparten lärare är missnöjda med de digitala läromedel som finns idag, dels för att vi också måste fundera över det faktum att förändring i läromedlets struktur kräver förändrad pedagogik. Därmed blir frågan om förhållningssätt relevant för oss på lärarutbildningen. En ytterligare aspekt i detta är att digitala medier i skolan hittills kallat på en utbildningsideologi som bygger på alltför stora frihetsgrader (inte minst i form av avsaknad från en instruerande lärare), samtidigt som alltmer talar för ett ökat behov av just den instruerande lärarens återkomst (se gärna Jonas Linderoths utmärkta analys på det temat). 

Om detta alltså i debatt på torsdag och fredag på Bokmässan. 

Microsoft, lärarna och altruismen

I måndags utnämndes 15 svenska lärare till Microsoft Innovative Education Experts, vilket enligt Microsoft själva innebär detta:

När du har blivit duktig på att integrera tekniken i undervisningen, fundera över att anmäla dig till MIEExpert-programmet. Detta är ett exklusivt program som skapats för att uppmärksamma utbildningsvisionärer i hela världen som använder teknik för att bana vägen för sina kollegor för förbättrad inlärning och elevresultat. MIEExperter arbetar i nära samarbete med Microsoft för att leda utvecklingen inom undervisningen och förespråkar och delar sina tankar om effektiv teknikanvändning inom undervisning med kollegor och beslutsfattare. De hjälper Microsoft att förstå behovet av nya produkter och verktyg och diskuterar bästa praxis när de arbetar tillsammans med att uppmuntra innovation inom utbildning och lärande. Anmälningar tas emot varje år mellan 15 maj och 15 juli. Läs mer.

I pressmeddelandet tecknas dock en bild upp av en altruistisk verksamhet där de 15 lärarna får möjligheter att utvecklas och nätverka helt utan förpliktelser:

Som IKT-pedagog är det viktigt att ständigt vara uppdaterad om vad som händer inom den digitala pedagogikens värld. Att vara Microsoft Innovative Educator Expert har möjliggjort möten med ny teknik, ny metodik och nya människor. Möten som gör våra elevers vardag mer spännande, mer varierad och mer meningsfull, säger Thomas Hegefors. […]

Att bli MIEE hjälper duktiga pedagoger att utveckla lärandet till en nivå som kommer bli nödvändig i framtiden. Vi vill stötta de pedagoger som vågar testa nya och spännande sätt att arbeta på, och går i bräschen för det digitala lärandet, säger Joke Palmkvist. […]

Programmet ger kunskapsutbyte, nätverkande och inspiration som kommer till nytta för lärare i deras professionella yrkesroll. Exempelvis får lärarna möjlighet att medverka på konferenser och online-event som såväl gäster som föreläsare, testa nya produkter på beta-stadiet och vara med i diskussionsgrupper online med andra IKT-intresserade pedagoger. Programmet etablerades 2002. Från början var det en tävling ihop med Lärarnas Riksförbund för att utse och belöna en innovativ lärare, men de senaste åren har det förändrat form till ett nätverk där innovativa lärare diskuterar och inspirerar. Utnämningen inkluderar inte någon monetär ersättning, inga resor och inga gratisprodukter.

Jag menar dock att Microft i och med detta lanserar en bild av en problematisk (och kanske rentav osann) altruism och att vi bör vara mycket vaksamma på när multinationella företag ger erbjudanden med potentiell möjlighet att påverka skolan i dess kärnverksamhet.

Individen

Men låt oss börja tala om den individuella läraren. Det är lätt att förstå att det lockar att vara del av ett internationellt nätverk med lärare som brinner för en skola som använder IT på ett konstruktivt sätt. Här finns en möjlighet till utveckling och att fånga upp idéer som annars aldrig varit tillgängliga.  Och ärligt talat, vem kan säga att en lärare som självständigt söker sig till kvalificerad utveckling i sig gör fel? Jag vill inte kasta just den stenen per automatik. Det är emellertid också problematiskt ur perspektivet att det är en karriärväg som villkoras av ett multinationellt företag. Att visa framfötterna på det här sättet är naturligtvis ett sätt att visa sig positiv till IT inför sin chef, vilket inte sällan genererar högre löner (se exempelvis Karlsohn, 2009). Vidare är det lätt att se att sådana här engagemang är tydliga argument för exempelvis förstelärartjänster.

Microsoft

Men problemet ligger inte enbart hos individen. Som sagt, en utvecklingsinriktad människa kan knappast lastas för sin vilja framåt; ej heller kan eventuellt karriärssugna och mer opportunistiska lärare egentligen lastas för att använda de vägar framåt som bjuds. Däremot bör man sätta sig ner och tänka en smula kritiskt och rent av idealistiskt. Naturligtvis har Microsoft starka intressen i att förstå skolverksamheten för att kunna sälja sina produkter. Är det verkligen en helt altruistisk verksamhet utan några krav?

Nja. Om vi kilar över till amerikanska sidorna för Microsoft Innovative Education Expert som är lite mer “outspoken” kan vi läsa följande att man som MIEE har “tillgång” till följande:

  • Access to professional and career development opportunities and certifications
  • Share your expertise with world-renowned educators and specialists to scale their innovations
  • Present in Microsoft’s global webinar calls
  • Participate in focus groups giving feedback to development teams on Microsoft products
  • Join invitation-only special events from Microsoft
  • Share your passion for Microsoft with peers and policymakers, and through social media, blogs and videos
  • Test new products while in beta form and participate in pre-release programs for certain education-related tools.
  • Represent Microsoft through product demonstrations and by attending events
  • Build educator capacity in your community (school, district or at training events) by speaking, training and/or coaching colleagues and inviting them to participate in the online Microsoft Educator Community
  • Collaborate with innovative educators across the globe
  • Host regional events showcasing your use of Microsoft technology in the classroom
  • Achieve eligibility to attend the Microsoft Global Educator Exchange Event (E2), March 2017

Några saker är särskilt intressanta, markerade i fetstil. Man får som MIEE “möjlighet” att dela sin passion för Microsoft med vänner, policymakers och genom sociala medier, bloggar och videor. Jag tolkar detta som en direkt uppmaning att sprida bilden av Microsofts produkter och deras användning så brett som möjligt – naturligtvis i syfte att sälja in tekniken till fler skolor i sista änden (även om det inte är den enskilde läraren som gör detta). Låt oss gå vidare bland de fetstilta punkterna. Man får också möjlighet att representera Microsoft genom att göra produktdemonstrationer och vid events. Åter igen förutsätts läraren vara reklampelare för ett multinationellt företag.

Nästa fetstilta punkt är riktigt intressant. Här ges alltså läraren “möjlighet” att bygga förutsättningar i exempelvis skolan för att använda Microsofts produkter genom att föreläsa, coacha eller erbjuda kollegor träning. Man får också möjlighet att själv vara värd för regionala events där man visar upp sin användning av Microsofts teknik i klassrummet. Att lärare ställer upp på sådan verksamhet är häpnadsväckande (ja, jag vet att svenska företag har liknande idéer med lärspridare. Det är lika illa).

Jag får säga att bilden från det svenska pressmeddelandet skiljer sig avsevärt ifrån bilden av MIEE såsom det presenteras på de amerikanska sidorna. Kanske det råder andra förutsättningar i Sverige? Kanske, eller kanske inte. I årets pressmeddelande står uttryckligen att inga ersättningar i form av resor ingår. Jag finner det märkligt att man behöver peka ut detta i ett tillägg. Kanske beror det på kritik för att några av dessa MIEE-lärare förra året fick åka på en gratis resa till USA för att möta andra lärare i nätverket? Deltagarna valdes ut bland annat på grundval av hur aktiva de var med att marknadsföra Microsofts produkter och tjänster i sociala medier, exempelvis Twitter.

Ett litet stickspår medan vi ändå är igång: Själv fick jag för övrigt också erfara Microsofts sätt att agera förra året. Jag fick en fråga om att via Microsoft föreläsa för ett gäng riksdagsledamöter om boken Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik. Jag hade inget emot uppdraget. Under resans gång ändrades dock förutsättningarna och landade i att jag skulle prata om förträffligheten med att använda Minecraft (Microsoftprodukt) i undervisningen. Jag behöver kanske inte säga att det enda Microsoft fick ut av mig i sista änden var en rejäl utskällning. Detta exempel har inte ett dugg med MIEE att göra, men väl med Microsofts förhållande till den altruism de gärna vill peka på att de ägnar sig åt.

Systemet

Ärligt talat, jag tror inte det finns någon lärare som inte förstår att Microsoft gör detta för att tjäna pengar i sista änden. Och den här utvecklingen är helt naturlig. Företagandet har kommit allt närmare sin kund. Genom globaliseringen och teknikutvecklingen är det möjligt för Microsoft att få den enskilde läraren i Sveg eller Motala att känna sig sedd av denna jätte på ett tämligen direkt sätt. Uppskattad. Vem faller inte för det? För Microsoft är det naturligtvis extremt värdefullt: ju närmare kundens dagliga verksamhet man kommer desto bättre. Det är uppenbart. Det stora problemet är att samhället lämnar öppet mål för den här typen av rätt sjaskig verksamhet. Lärare som är sugna på utveckling söker sig till de arenor som finns helt enkelt. Finns inte denna möjlighet till utveckling genom kommunen, lärarfacken eller i samverkan med högskolor och universitet så uppstår ett vakuum som marknaden blixtsnabbt fyller. Microsoft skiljer sig inte från andra företag på den punkten.

Varför köper då lärare de här uppläggen? Är de korrupta bovar? Är de korkade? Svaret är väl troligen nej på båda frågorna, mer än att man kanske blir lockad till en gratisresa som den till USA förra året. Men generellt sett söker lärarna naturligtvis lösningar på sina problem. Min förhoppning är att de hade valt andra arenor om de fanns – men nu gör de inte det tyvärr.

I sammanhanget finns dock en betydligt viktare sak som alla MIEE-lärare bör fundera på: Är det rimligt att bjuda in ett multinationellt företag som Microsoft rakt in i klassrummet och skapa förutsättningar för påverkan på den pedagogiska verksamheten? Är det rimligt att bedriva experiment med tekniken för att kunna visa upp en verksamhet som innovativ, med risken att barnens kunskapsutveckling blir försämrad? Var och en gör som hen vill, men för mig är svaret ett klockrent Nej. Det är helt orimligt, otänkbart och näst intill oetiskt i förhållande till uppdraget som lärare.

Referenser

Karlsohn, T. (2009). Teknik – retorik – kritik. Om IT-bubblan och datoriseringen av den svenska skolan. Stockholm: Carlsson.

 

 

 

Seymor Papert och skolans misstag

I dagens DN ber professor Jonas Linderoth om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer influerade av bland annat Seymor Papert:

Nittiotalets pedagogiska idéer ledde inte till en bättre skola. Trots det är det väldigt tyst bland oss pedagogikforskare som bidragit till att underminera lärarkåren. Det vore kanske på sin plats att vi gjorde avbön. Det skulle vara ett väsentligt bidrag till att höja läraryrkets status i Sverige, skriver professor Jonas Linderoth.

I artikeln kan vi bland annat läsa följande fortsättning:

År 1993 beskrev pedagogikprofessor Alison King i en numera klassisk artikel denna nya framväxande lärarroll. Läraren skulle inte längre vara ”en vis person stod på en scen” utan en ”en guide som följer vid sidan” (“The sage on the stage to a guide on the side”). King menade att denna förändrade lärarroll ledde till självständiga, kritiskt tänkande elever som kunde lösa problem kreativt. Ungefär samtidigt hävdade matematikprofessorn Seymour Papert, en inflytelserik pionjär för digitalt lärande, att den instruerande läraren oftast stod i vägen för elevens egen upptäckarlust. Istället skulle målet för en lärare vara att ”undervisa på ett sådant sätt att man åstadkommer mesta möjliga inlärning med minsta möjliga undervisning”.

Seymor Papert

Jonas Linderoth har helt rätt. Vi är relativt få som i vår forskarroll kritiserat dessa pedagogiska ideal, framför allt i offentliga debatter. När det gäller frågan om IT i skolan är Papert särskilt framträdande. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om IT i skolan och svensk policyutveckling. Det betydande inflytande Papert haft och alltjämt har beskrevs av mig så här:

Papert har starka kopplingar till Apple Education sedan arbetet med programmeringsspråket Logo (Player-Koro & Beach, 2014). Projekten i Maine rönte uppmärksamhet, och en delegation från Sverige gjorde ett besök och tog starka intryck. Utifrån dessa intryck formades det första storskaliga en-till-en försöket i Sverige (Fleischer, 2013; Player-Koro & Beach, 2014). Här drogs genast kopplingarna från amerikanska Apple in education till svenska Apple i utbildningen som verkställde sin utbildningsideologi via den då starka aktören TänkOm, ett bolag Apple investerat betydande summor pengar i.

Det är bara ett problem: Seymor Paperts idéer är inte särdeles hållbara. Biesta (2015) pekar i en tydlig analys på att förhållandet att läraren, bland annat tack vara konstruktionistiska/konstruktivistiska ideal, har gått från ‘being the sage on the stage to the guide at the side to the peer at the rear’. Det vill säga, lärarens undervisningsposition har förflyttats på ett sätt som verkar skadligt för kunskapsutvecklingen (Pisa-analys, anyone?). Vi vet också sedan analyserna av 30 års verksamhet, genomförda av Mayer (2004), att de ideal om lärande Papert står för inte håller för vidare granskning. Om detta har jag skrivit i artikeln Frihetens ideologi har ett pris (Fleischer, 2015).

För visst finns Papert och hans idékonglomerat närvarande alltjämt vad gäller IT i skolan, både i Sverige och utomlands. Paperts sätt att betrakta kunskapsutveckling har bildat norm, vilket är minst sagt oroväckande med tanke på den forskningsgenomgång Mayer (2004) gjort av de konstruktivistiska idealen (vilka Papert i sin tur utvecklade till vad han kallade konstruktionism).

Återta undervisningen

Jonas Linderoth menar att idealen från Papert och från övriga strömningar i tiden har bidragit till en alltför långdragen individualisering där läraren skuffats undan till förmån för elevernas upptäckarlust, vilket också är en uppfattning som delas av andra auktoriteter såsom Biesta (2015) och Ball (2012). Läraren behöver återta sin plats i klassrummet menar Linderoth, och vägen till en skola som det går bra för igen går genom undervisning som är instruerande, visande och berättande. Idealbilden av de upptäckande barnen där läraren inte skall stå ivägen för barnens nya intryck behöver delvis raseras (vilket inte alls betyder att elevernas motivation inte skall tas tillvara eller att IT skall försvinna från skolan). Jag har för övrigt skrivit på samma tema i artikeln Låt skola vara skola och lärare vara lärare.

Jonas Linderoth utvecklar dessa idéer i den kommande boken Lärarens återkomst : Från förvirring till upprättelse. Jag ser mycket fram mot att läsa den. Jonas Linderoth är mycket kunnig i området och tvekar inte att sätta ner tummen där det behövs, även om det kanske ömmar en smula. Hittills delar jag helt Linderoths analys. Lär vi av den kan skolframtiden se ljus ut. Recension av boken kommer.

Referenser

Ball, S. (2012). Global education inc. : new policy networks and the neo-liberal imaginery. New York: Routledge.

Biesta, G. (2015). The Rediscovery of Teaching: On robot vacuum cleaners, non-egological education and the limits of the hermeneutical world view. Educational Philosophy and Theory, 48:4, 374-392

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator : Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping: Högskolan i Jönköping.

Fleischer, H. (2015). Frihetens ideologi har ett pris.

Mayer, R.E. (2004). Should There Be a Three-Strikes Rule Against Pure Discovery Learning? American Psychologist, Vol 59(1).

Player-Koro, C., & Beach, D. (2014). ‘Roll-out neoliberalism’ through one-to-one laptop investments in Swedish schoolsIRPPS Monografie, 0, 75-84

 

 

Är läslov en bra idé?

Häromdagen presenterades idén om att döpa om höstlovet till läslov. Jag hade tänkt att skriva något om detta, men är ärligen talat inte så vass på skolpolitik. Jag tänkte och funderade länge på vad jag skulle säga om detta läslov. Så hittade jag filmklippet som ger en hint om min uppfattning:

Sagt med glimten i ögat förstås. Men det ligger lite korn i hojtet, som Galenskaparna säger.