Blogg

Edward Jensinger: 12 tankar om skolans digitalisering

Edward Jensinger: 12 tankar om skolans digitalisering

Det var med glädje jag fick boken 12 tankar om skolans digitalisering (Jensinger, 2017) i min hand. Edward Jensinger är för de flesta IT-intresserade lärare en välkänd bloggare och föreläsare. Jag skall inte försöka ge sken av att jag inte känner Edward: han har hyrt in mig som talare till sin dåvarande skola i Malmö och vi har också träffats ett gäng gånger då vi tidigare tillhört samma “föreläsningscirkus” i Sverige. För den som inte känner hans person presenteras han på följande vis i baksidestexten till boken:

Edward Jensinger har en bakgrund som rektor, utbildningschef och områdeschef i både Helsingborg och Malmö. Just  nu är han  gymnasieområdeschef i Malmö stad.

Just denna överblick (och sitt genuina intresse och engagemang) är Edward Jensingers styrka. På sin blogg har han under lång tid skrivit initierade debattexter om IT i skolan. Texterna är ofta långa, utförliga och presenterar väl underbyggda argument. I texterna har Edward Jensinger en förmåga att ta ett helhetsgrepp – från lärarens och elevens perspektiv till skolledningen och den politiska styrningen. Hans texter andas också av en sansad IT-ideologi som är klart positivt riktad, men som samtidigt manar till att tänka nyanserat och inte svart eller vitt.

Den bok som nu släppts är inget undantag från detta. 12 tankar om skolans digitalisering upplevs som just 12 tankar, uttryckta i texter som jag upplever som utvecklade bloggtexter. De är – för att vara i bokformat – korta och handlar om väl avgränsade teman som alla berör skolans digitalisering. Här tänker Edward högt tillsammans med läsaren om skolans uppdrag, om ledarskapet, om behov av fortbildning med mera. Såsom idébok med en tydlig avsändarideologi fungerar det utmärkt, och jag rekommenderar att läsa den.

Boken tampas dock också med några svagheter vad gäller textens akribi. I somliga kapitel anges citat, en del till och med bärande för kapitlets huvudbudskap, utan att referenser anges. Jag tänker att det är lämpligt att författaren i en argumenterande text anger källa för sina resonemang så att läsaren själv kan bedöma huruvida dess rimlighet. Det är sparsmakat med denna vara, och förmodligen är det ett medvetet avvägande vad gäller hur tung man vill att boken skall bli innehållsligt. Här tycker jag att balansen inte riktigt fungerar.

Genom boken nämns också forskning, och det glädjer naturligtvis mig i egenskap av just forskare. Jag blir dock lite bekymrad av att de enda forskningskällor som refereras och omnämns i litet mer noggranna ordalag är de anslår positiva resultat. Exemplet Skriva sig till lärande (STL) löper som en röd tråd genom boken. När samma noggrannhet inte finns vad gäller negativa aspekter av IT i skolan får boken tyvärr en onödig bismak av cherrypicking för att kunna göra sin poäng. Istället för dessa riktade urval av källor hade jag önskat ett något mer neutralt förhållningssätt till forskningen om IT i skolan och också en något bredare bas att stå på.

Med det sagt vill jag ändå rekommendera 12 tankar om skolans digitalisering som en bok som bjuder på personligt färgade tankar från en erfaren och kunnig person. Överblicken över framgångskedjan (politik – förvaltning – ledarskap – lärargärning) som präglar texterna gör boken klart läsvärd och kan säkerligen bidra till stimulerande diskussioner såväl bland lärare som bland rektorer.

Referenser

Jensinger, E. (2017). 12 tankar om skolans digitalisering. Malmö: Gleerups utbildning.

Drömmen om skolans magic bullet

Drömmen om skolans magic bullet

IT i skolan är ett fantastiskt verktyg när det används rätt. Om det råder inget tvivel – jag har till och med skrivit en bok om den saken tillsammans med Helena Kvarnsell. Det är också helt nödvändigt att använda IT i skolan. Ett antal skäl perspektiv på det kan anföras, exempelvis samhällsekonomiska sådana och rättvise- och medborgeligt orienterade sådana. Men frågan är om IT har blivit till drömmen om skolans magic bullet. Det som nu bekymrar mig är att se helt okritiska röster för en digitalisering av skolan som inte tycks ha någon rim och reson. Här är ett exempel från en skolområdeschef som uttalar sig (i egenskap av tjänsteman) efter att ha tagit del av skolutvecklingsprogram på BETT-mässan 2017:

I vår digitala tid är vi uppkopplade, konnektade hela tiden och behöver vara det. Är vi inte det löser vi inte de problem som behöver lösas, t ex:
  • klimatkris
  • social kris
  • flyktingkris
  • rasism & faschism
Dessa globala utmaningar är för stora för att lösas 1 & 1, de behöver läsa ww, together. Tillsammans kan vi! Vi måste lära oss att utnyttja konnektiviteten och inte kämpa emot.

Hur uppkopplade elever skall bidra till att lösa klimatkrisen och att lösa frågor om rasism står dock kvar osagt. Helt klart är dock att det är just användningen av IT som skall lösa dessa problem. Skolans magic bullet. Jag citerar vidare ordagrant från samma källa:

Det är dags att på riktigt göra ALLT digitalt, det lilla ska vara analogt. Precis som vi under senaste 20 åren gjort vissa saker digitalt men det mesta analogt ska vi nu göra tvärtom!

  • När barnen börjar skolan, sätt en läsplatt i deras händer och stimulera språkutveckling (både läsa och skriva) via denna. Vilken vetenskaplig grund säger att de måste lära sig att skriva med en penna före forma ord på en platta?
  • När de ska räkna, låt dem räkan med hjälp av programmering och annan teknik.
  • Leta ord och inspiration i en en app
  • Läs i plattan.
  • Lär dig om vår jord i en kartapp
  • mm
  • mm
  • Ta BARA fram papper och penna när de verkligen behövs.

I ett annat blogginlägg från en välanlitad skolinspiratör hittar jag argument kring att IT äntligen kan bidra till att göra skolan så himla kul och relevant för eleverna. IT är skolans magic bullet. Nu är det de tråkiga analoga böckerna som är i skottgluggen. I blogginlägget med den uppseendeväckande titeln Förbjud böcker i svensk skola nu! kan vi bland annat läsa:

Men med digitaliseringen är det helt tvärt om. Här kan du fylla på med hur mycket som helst utan att ryggen tar skada! Här behöver vi inte känna dessa begränsningar. Och vi kan på ett helt annat sätt möta barns naturliga nyfikenhet. Vi behöver inte längre ”tvinga” på de saker och försöka fejka kul. Nu kan vi på ett helt annat sätt ha en verklighetsbaserad och individanpassad undervisning. Ju mer information, kunskap och lärande, ju lättare blir det att bära […] Grejen är bara att ni INTE KAN tillgodose alla barns egna behov och lustar i en bok.

Det är enkla och oproblematiska bilder som skissas upp, men världen är ju faktiskt mer problematisk än så. Ta exempelvis detta med skrivandet. Det är något som varit i centrum för kunskaper sedan skolornas begynnelse. Jag citerar min senaste artikel i Re:flex:

Det är näst intill omöjligt att tala om skola utan att ta avstamp i skriftspråk. Det tycks nämligen vara precis där det börjar. I området kring Eufrat och Tigris för drygt 7 000 år sedan utvecklades kilskriften och man upptäckte relativt snart att det var, trots dess begränsningar, ett utmärkt sätt att hålla kollektiva minnen vid liv i ett samhällsbygge som krävde alltmer administration. Skrivkonsten gick i arv, men i takt med ett alltmer utpräglat leverne i städer räckte det inte till. För drygt 4 000-5 000 år sedan började därför så kallade tavelhus byggas. Här förvarades skrifter, men skrivkonsten lärdes också ut. Här formades de traditionella skolrollerna som vi idag känner oss välbekanta med: lärare, vaktmästare etcetera. Disciplinen var hög. Något årtusende senare bidrar Grekland till ytterligare utveckling, genom att dels koda bokstäver kopplade till ljud istället för till bilder – en idé de övertog från fenicierna – dels genom att också tillföra vokaler till alfabetet. Skriftspråket blev behändigare att använda, skolväsendet utvecklades och alltsedan dess är skriften intimt förknippad med vår kunskapsbildning. Resten är, som man säger, historia.

Det stora paradigmskiftet har alltså ägt rum – själva uppfinnandet, traderandet och användandet av skriftspråk. Därefter har vi sett exempel på betydelsefulla innovationer. Akademiernas aktivitet och funktion blev naturligtvis starkt påverkade av exempelvis tryckerikonsten. Nu står vi i ytterligare en sådan förändring, nämligen användandet av digitala hjälpmedel. De verktyg vi använder för att skriva och lära oss med påverkar de facto det innehåll vi tar till oss och också kvaliteten i kunskaperna. Vårt sätt att anteckna och skriva påverkar helt enkelt vårt sätt att tänka och förhålla oss till världen.

Med detta som relief duger det inte att helt enkelt säga att vi skall slänga ut det analoga skrivandet. Vi vet exempelvis att skriva för hand leder till bättre kunskaper än att skriva samma sak på tangentbord. Om detta kan du läsa i Skriva för hand ger förbättrade kunskaper. Hela artikeln som citeras ovan återfinns här:  Påverkar det digitala skrivandet vårt sätt att tänka och lära? 

skolans magic bullet
Foto: Mike Haufe via Foter.com / CC BY-NC

Finns skolans magic bullet?

Frågan är om skolans magic bullet finns, och om det handlar om IT. Vi har alltid drömt om hjälpmedel som skall göra det enklare i undervisningen, göra den effektivare, vassare, ge andra kunskaper som den inte gav förr. För ett gott tag sen sattes ett sådant hopp till radion, senare till Tv:n och till videobandsspelaren. Det antogs vara skolans magic bullet. Därefter stod hoppet till e-learning (vem minns inte kurser distribuerade via cd-skivor?), allt med ungefärligen samma resultat: det påverkar inte kunskapsbildningen i positiv riktning (se exempelvis Ihde, 2002). Skolans magic bullet hade ingen effekt. Nu står hoppet till Google, appar och Internet. Men vad vet vi då egentligen? Jag kan knappast erbjuda en heltäckande bild, men bjuder er här några axplock från forskningen.

Låt mig som inledning berätta om en studie som rör så kallad media literacy (Tan, L.H., Xu, M., Chang, C.Q. & Siok, W.T., 2013.). I Kina har man lärt sig det komplicerade språket genom att nöta in ett antal tusen tecken i skolan. Inget roligt arbete, bara hårt jobb. Under 20 har läsförmågan mätts hos kinesiska elever. För 10 resp 20 år sedan var det 2-8% av eleverna som inte uppnådde full läskunnighet, definierat såsom att de låg på en nivå som motsvarade kamrater som var 2 år yngre. Nu undervisas om kinesiska tecken på ett annat sätt. För att parafrasera skolområdeschefen ovan: de lär sig genom att forma orden på en platta. Nu är det inte så att ett tangentbord på en kinesisk dator (eller telefon) är stort som ett bord med alla tusen tecken att välja på. Istället skriver eleven ljudet på tangentbordet – ordet börjar med exempelvis med ljudet “li”. Detta skrivs in och eleven får upp förslag på tecken att välja på, väljer det och går sedan vidare i skrivandet. Sedan man börjat använda detta system i skolorna visar motsvarande siffror i undersökningen från 2013 att så många som 40-50% inte når den förväntade läskapaciteten. Nu tänker läsaren kanske: ja, men nu lär vi oss inte kinesiska i svensk skola. Det är naturligtvis helt riktigt, men det väcker onekligen impulser till reflektion. Det finns alltså skäl att överväga vilka risker datoranvändning innebär, utöver att det är kul eller smidigt.

Smidigt och roligt – men ytligare

För det är ju ett vanligt argument att det är kul och smidigt att använda datorn. Men den generella lärdomen vi kan dra från 40 års forskning i experimentell psykologi och 25 år i neurovetenskap (Spitzer, 2014) är att för att lära sig något på djupet krävs djupt mentalt arbete (deep information processing). Studier visar nämligen (ibid) att använding av IT leder till att informationsprocessandet i hjärnan blir ytlig och att användningen därför förhindrar information att bli fullt förstådd och kodad. Vad betyder det i praktiken? Ja, exempelvis betyder det att chanserna till djup kunskapsbildning är bättre när eleverna läser en vanlig textbok där de får kämpa (lagom) mycket med innehållet, jämfört med om de läser texter som varvas med filmer och hyperlänkar, helt enkelt för att de stör det mentala processandet (Daniel & Willingham, 2012). En annan intressant studie undersöker vad som händer med elevers kognitiva aktivitet när information hämtas från Google. När det gäller böcker, tidningar, facktidskrifter och Google som källa visar det sig att information som söks på Google är den som bearbetas sämst av eleven och att det är sämsta sättet att arbeta om kunskap skall bildas (Sparrow, Liu & Wegner, 2011). Krasst sett (och retoriskt medvetet spetsfundigt) kan man med forskningsstöd säga: Skall du se till att eleverna inget lär – se till att de använder Google.

Distribuerat arbete

Vad är då skälet till att sådana resultat visas upp gång efter gång efter gång? Spitzer (2014) menar att det har med hjärnans plasticitet att göra. Vi har nu en god kunskap om synapsernas funktion i hjärnan. Enkelt uttryckt kan man säga att ju djupare kunskap som skall bildas, desto fler aktiva synapser krävs. När vi distribuerar ut arbete till IT (och det är ju hela idén – låt datorn göra det tråkiga jobbet!) så aktiveras färre synapser. När färre synapser är aktiverade spelar det ingen större roll vilken information som sedan presenteras – förutsättningarna är dåliga från början och kunskaperna blir  ytliga eller uteblivna. Det är det som är skälet till resultaten i en del intressanta studier. Exempelvis har en studie jämfört hur mycket av en och samma text som två grupper lär sig. Den ena gruppen får en text där olika typsnitt är blandade och det är besvärligt att läsa, den andra gruppen får en helt vanlig text med Arial och Times New Roman. Det visar sig att de som fått lägga ner tankemöda på att avkoda innehållet (dvs fått läsa en besvärlig text rent formmässigt) bildar signifikant bättre kunskaper. Jag citerar studien (Diemand-Yauman, Oppenheimer & Vaughan, 2011).

This study demonstrated that student retention of mate- rial across a wide range of subjects (science and humanities classes) and difficulty levels (regular, honors and advanced place- ment) can be significantly improved in naturalistic settings by presenting reading material in a format that is slightly harder to read. [ …] disfluency appears to operate […] presumably engender- ing deeper processing strategies.

Nu är det naturligtvis inte så att vi skall försvåra läsning för elever, men det visar att ju mer synapser som är i arbete, desto bättre sätter sig kunskaperna. Något som är vanligt är att använda mobilen eller ipaden för att exempelvis fotografera av Powerpoints eller tavlan och att samla allt material i en digital anteckningsbok. Läraren tänker sig att då kan eleven ägna sig åt annat än att anteckna av bilden – och det måste ju vara bra. Också ett sådant förfarande är distribuerat arbete och verkar sannolikt menligt för lärandet. En studie jämförde hur människor kommer ihåg konstverk på en tur på ett museum. En grupp fotograferar av konstverken medan en annan grupp tittar verkligt noga på verken. Det är kanske inte så förvånande, men de som istället för att använda digitala hjälpmedel tittar ordentligt på konstverken minns dem bättre (Henkel, 2014). Det låter kanske självklart att man i skolan inte bara skall fota av saker utan också bearbeta dem – men poängen är att bearbetningen redan från start har bidragit till djupare informationsbearbetning i de fall inget foto tagits. Varför ge hjärnan ett handikapp från start genom att distribuera arbetet kan man fråga sig.

Distraktioner och multitasking

Dessutom är det ju så att användningen av IT inbjuder till distraktioner och multitasking. Det finns en uppsjö av studier som konsekvent visar att kunskapsbildningen blir lidande av multitasking och att det är allt annat än skolans magic bullet. Det är inte så förvånande att föremålet för uppmärksamheten verkar störande. Vad som är än mer intressant är att den som ägnar sig åt multitasking (exempelvis kollar av Facebook eller Snapshat under lärandet) också blir mer mottaglig för irrelevanta störningar i den omkringliggande miljön och för irrelevanta minnesimpulser (Ophir, Nass, & Wagner, 2009). Det enda som händer när man låter eleverna multitaska är alltså att vänja dem och träna dem i ett dysfunktionellt sätt att arbeta.

Rim och reson

Det jag efterfrågar med det här blogginlägget är inte att IT skall ut ur skolan. Jag inledde med att säga det, och jag säger det igen: IT måste användas i svensk skola av ett flertal olika skäl. Men det måste ske balanserat. I fråga om böckernas varande eller icke varande i skolan tycker jag att Karin Brånebäck uttryckte sig klokt:

Jag har aldrig förstått varför det måste vara antingen eller […] Det är alldeles – alldeles – för vanligt att man tror att de digitala verktygen är lösningen på allt. Sätt några iPads eller Chromebooks i händerna på eleverna och allt kommer att lösa sig. Sätt detsamma i händerna på lärarna och de kommer att lära sig att hantera de digitala verktygen i klassrummet per automatik. Jag har från början sagt att det inte kommer att ske, det finns de som fortfarande tror att det fungerar precis så, men vi måste diskutera digital pedagogik! […] Man kan inte prata om att slänga ut läroböcker ur klassrummen utan att också diskutera, samt förstå, hur eleverna behöver förhålla sig till “ungefär 1 840 000 000 resultat”! (apropå Google-sökningar, min anmärkning). Skolan måste inte vara rolig jämt. Det är inte vårt uppdrag. Det är inte lärarnas uppgift att stå på huvudet och jonglera med färgglada bollar varje lektion. Däremot ska det finnas en strävan att finna varje elev. En vilja att få varje elev att nå nya och högre mål/kunskapskrav. Läroböckerna är en del i undervisningen som vi inte kan slänga ut utan vidare. De är en bra grund att stå på både för lärare och elev.

Jag inser att jag inte gör Karins mycket läsvärda blogginlägg rättvisa genom dessa korta citat-snuttar – Läs hela inlägget Behåll böckerna i skolan.

När du läst det inlägget, och kanske följt några av de referenser till forskning som jag gett i det här inlägget, gör dig en kopp kaffe eller te och fundera på användningen av IT i ditt klassrum. Är IT skolans magic bullet som skall lösa alla problem – och tror du nu verkligen att det är rimligt? Ska IT som skolans magic bullet verkligen användas för att lärare skall “slippa fejka kul” som nämns i ett av citatet ovan på bekostnad av elevernas kunskaper? Eller ska IT hellre användas på ett avvägt sätt tillsammans med andra (traditionella) metoder för att skapa så bra kunskaper som möjligt? Ditt svar är viktigt för svensk skola.

Referenser

Daniel DB, Willingham DT. (2012). Electronic textbooks: why the rush? Science 2012;335:1570–1.

Diemand-Yauman C, Oppenheimer DM & Vaughan EB. (2011). Fortune favors the bold (and the Italicized): effects of disfluency on educational outcomes. Cognition 2011;118:111–5.

Henkel, L.A. (2014). Point-and-Shoot Memories. Psychological Science, 25(2), 396-402. doi: http://doi.org/doi:10.1177/0956797613504438

Ihde, D. (2002). Bodies in technology. Minneapolis: University of Minnesota Press.

Ophir, E., Nass, C. & Wagner, A.D. (2009). Cognitive control in media multitaskers. Proceedings of the National Academy of Sciences, 106(37), 15583-15587. doi: http://doi.org/10.1073/pnas.0903620106

Tan, L.H., Xu, M., Chang, C.Q. & Siok, W.T. (2013). China’s language input system in the digital age affects children’s reading development. Proceedings of the National Academy of Sciences, 110(3), 1119-1123. doi: http:doi.org/10.1073/pnas.1213586110

Sparrow, B., Liu, J. & Wegner, D.M. (2011). Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips. Science, 333(6043), 776.

Spitzer, M. (2014). Information technology in education: Risks and side effects. Trends in Neuroscience and Education, 3(3–4), 81-85. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.tine.2014.09.002

 

 

Nypublicerad forskning: Hur erfar elever kunskapsbildning med IT?

Nypublicerad forskning: Hur erfar elever kunskapsbildning med IT?

Min senaste artikel om kunskapsbildning med IT “Students’ experiences of their knowledge formation in a one-to-one initiative” har nu blivit publicerad som open access. Här kommer abstractet:

The research on one-to-one computer learning settings shows what students do while using computers and how much they use them. It is believed that students are highly motivated by having computers of their own and show improved grades, but few studies can confirm this belief. This study investigated the experience of knowledge formation amongst pupils in upper secondary school in Sweden during a one-to-one computer-based task. The theoretical and methodological framework stems from Interpretative Phenomenological Analysis, IPA. The analysis generated eight categories of statements, grouped into two themes: “Experience of processing the knowledge formation” and “Experiences of tool-handling. The article concludes with a proposal for how to expand on the students’ experiences, allowing for deeper learning from one-to-one computer-based paradigms.

Läs hela artikeln här.

upplevelse av kunskapsbildning
Foto: Foter.com / CC0

Artikeln har funnits i en tidigare pappersbunden version som ytterligen få har läst, men är nu uppdaterad och släppt fri på nätet. Forskning bör ju vara tillgänglig för alla. När det gäller kunskapsbildning med IT är det intressant hur eleverna själva förstår vikten av reflektion och att de upplever att möjligheterna till detsamma försvinner när de använder datorn. Det är också intressant att höra eleverna själva tala om strategier för att hantera de distraktioner som datorn ger.

Artikelns fullständiga referens:

Fleischer, H. (2017). Students’ experiences of their knowledge formation in a one-to-one computer initiative. Education Inquiry, 1-14. doi: 10.1080/20004508.2016.1275190

Motivation i digitaliserad lärmiljö

Motivation i digitaliserad lärmiljö

Forskarbekantingen Jan Blomgren disputerade för ett litet tag sedan med avhandlingen Den svårfångade motivationen. I en intervju i Skolvärlden berättar han om studien, som tar sin utgångspunkt i en studie där 200 elever beskriver vad som är motiverande respektive hämmande i skolarbetet. Bland annat framkommer detta om elevers motivation:

– De vill ha variation vad gäller typen av uppgifter, hur de får redovisa och välja uppgifter. De vill ha tillgång till att kunna prata med läraren personligt och det måste få vara ok att göra fel ibland. Vilka signaler lärarna skickar med språk och kroppsspråk är också viktigt.

Motivation och valfrihet

Resultaten kring valfrihet och motivation ligger i samklang med min avhandling, En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Väl värt att lyfta är även om avhandlingen tar sin utgångspunkt i en digitaliserad lärmiljö visar resultaten tydligt att elevernas motivation inte påverkas av huruvida arbetsredskapet är digitalt eller analogt som sådant. Blomgren i Skolvärlden igen:

– För eleverna gör det ingen skillnad alls om det är digitala eller analoga verktyg som används. De uppskattar det större handlingsutrymme som det digitala erbjuder, men det är bara ett medel, inget flashigt eller spännande.

Foto: Allegory Malaprop via Foter.com / CC BY-ND
Foto: Allegory Malaprop via Foter.com / CC BY-ND

Däremot är det ju så, som Blomgren påpekar, att datorn ger en flexibilitet och en möjlighet att närma sig ett kunskapsobjekt på flera olika sätt, varav några kanske inte ens tidigare hade varit möjligt. Det ger alltså möjlighet till motivation, men det hade alltså varit lika motiverande om en flanellograf kunde användas mångsidigt. I boken Digitalisering som lyfter skolan skriver jag och Helena Kvarnsell om hur just datorns motivationskraft kan utnyttjas. Du kan också se en film där vi sammanfattar kapitlet om motivation och IT.

 

Motivation och relation

Det andra Blomgren tar upp rör relationen till läraren i relation till motivation. Eleverna menar att tillgången till läraren är viktigt och att det är ett tillåtande klimat i klassrummet. Lärarnas sätt att kommunicera anses också vara viktigt för elevernas motivation. Det här området är intressant. Åter igen finns genklanger i min avhandling. Jag frågade eleverna om varför de inte tog med sig datorn ut och satt och arbetade i det fina vädret – flexibiliteten och möjligenheten fanns absolut. Deras svar var just att de ville ha tillgång till läraren och kunna kolla av om de var på rätt väg. Att få ett stöd helt enkelt, och kanske också litet kontroll att tiden faktiskt gick till skolarbete. Av både min och Blomgrens avhandling kan vi alltså lära oss att datorn i skolarbetet inte ses som något fantastiskt av eleverna själva (men väl av många lärare) – det är ett verktyg som alla andra. Användningen av verktygets möjligheter – exempelvis att sitta ute – trumfar inte elevernas prioriteringar när de har en uppgift att fylla. Detta tror jag är viktigt för IT-ivrande lärare att tänka på: Det är lätt att förväxla den egna ivern med elevens lärande.

Här är för övrigt också intressant att peka på att relation till läraren har med ett så kallat elevnära arbetssätt från lärarens sida att göra. Att vara elevnära innebär just att kunna bygga relation och skapa kontakt och förtroende, inte nödvändigtvis att eleven skall få arbeta med saker hen tycker är roligt, vilket jag påpekade i ett inlägg där jag uppmanar lärare att ibland lämna elevernas intressen ifred: Teacher, leave them kids alone.

Sammanfattningsvis, en läsvärd och trevlig avhandling. Grattis till disputation och väl utfört arbete Jan!

Till tänkandets sak i digitala tider

Till tänkandets sak i digitala tider

Idag släpptes min senaste artikel i tidningen Reflex Till tänkandets sak. Titeln är en hyllning till vår samtids absolut mest framstående filosof, Martin Heidegger. Ur ingressen:

Håkan Fleischer, gästföreläsare på folkhögskolornas fortbildningsdag i oktober, är verksam inom utbildningsvetenskap på Linnéuniversitetet. Här filosoferar han i en specialskriven artikel för Re:flex över tänkandet, om så kallade filterbubblor och om vårt sanningsbehov.

I artikeln tar jag bland annat upp tre sätt att betrakta begreppet sanning och hur glidningar har skett i vår digitaliserade tillvaro:

Min känsla är dock att vi nu glider mot ett sanningsbegrepp som alltmer vilar inom konsensusteorin. Den nätmiljö och de filterbubblor vi verkar inom tillåter att tankar uttrycks på ett sådant sätt att de utan vidare kontroll mot verkligheten blir till preliminära fakta för människor att förhålla sig till. Falska budskap blir lätt virala och tankar kring hur något förhåller sig uttrycks, sprids och förstärks med en social acceleration så att de omedelbart blir till preliminära fakta och bekräftas av självutnämnda experter.

En utveckling enligt ovan ses också i skolans värld, vilket jag finner anmärkningsvärt och allvarligt. Det är ändå den institution som har som primär uppgift att hantera kunskap.

Här är länk till hela artikeln.

Marknadiserad skola problematisk enligt Löfven

Marknadiserad skola problematisk enligt Löfven

Apropå den nyligen presenterade PISA-undersökningen uttalar sig Stefan Löfven nu om en alltför marknadiserad skola:

Pisamätningen som presenterades tidigare i veckan visade en förbättring av de svenska skolresultaten, men samtidigt att elevernas sociala bakgrund fått större betydelse för hur de presterar.

Statsminister Stefan Löfven säger till TT att det tyder på ett systemfel, och att det är något som den så kallade skolkommissionen ska titta på. Han säger att det är ”marknadssystemet som faktiskt skapar de här skillnaderna”.
– Vi har ett skolsystem som är alldeles för marknadsorienterat. Det gäller att vända på det och föra till mer resurser till dem som behöver det.

Marknadiserad skola

Bra och tydligt ställningstagande kring en marknadiserad skola. Perspektivet som ges är ett av många möjliga. För visst är skolan alltför hårt marknadiserad, och i slutänden är det eleverna som får betala prislappen. Jag tänkte i den här bloggposten peka på ett axplock av effekter av marknadisering som jag tidigare skrivit om som följd av marknadiseringen av skolan.

Låt oss börja med aktörer som använder lärare som marknadsplats för allehanda tjänster. Om detta har jag skrivit i artikeln Om ni värnar skolan – sluta använda lärare och lärarstudenter som reklampelare! och Microsoft, lärarna och altruismen. Min enkla fråga är: Om skolan ej varit marknadiserad i så hög utsträckning – hade det då behövt finnas en situation där företag utnyttjar lärare och lärarstudenter på det sätt man idag gör? Nej. Inslagen hade säkert förekommit, men min gissning är att de aldrig fått det genomslag de nu får och inte direkt in i klassrummen. Nu tas det för givet som ett normalt inslag, vilket är oroväckande, helt enkelt därför att det är oerhört lätt att fokus glider från elevens bästa kunskaper till de praktiker som är bäst för den marknadsposition man försöker nå som enskild lärare. I detta spel blir eleverna också en bricka att räkna med, vilket är djupt beklagligt: Elever som megafoner för lärares image? Nej tack.

Det är överhuvud taget mycket viktigt idag att vårda sitt varumärke som lärare och skola, och företag “hjälper välvilligt till”, naturligtvis i syfte att stärka sina marknadspositioner och att vara konkurrenskraftig. Ett gott exempel på det är de rundabordssamtal som ägde runt om den så kallade #tonen som du kan läsa om i artikeln Ett stötande runda-bordssamtal om twitterton. Jag tillåter mig att åter citera kloka Lars Björk som i en kärnfull mening sammanfattar vad det handlar om:

marknadiserad skola

Han har så rätt, den gode Björk. Det är givet att företaget gör vad de kan för att styra samtal till sin fördel. Den marknadiserade skolan ger förutsättningar för det. Exempelvis deltog Skolverket och Lärarförbundet på mötet. Jag menar att marknadiseringen är så tagen för given att det inte uppfattas som märkligt att delta i det här mötet, något som faktiskt måste reflekteras över och diskuteras. Om den rådande diskursen varit en annan är jag inte helt säker på att någon hade tagit notis om detta gyckelspel.

Nåväl. Som ett resultat av en marknadiserad skola arbetar lärare hårt i sociala medier för att hålla fram en marknadskraftig bild av sig själva och av sin skola. Det gäller att framstå som positiv till den marknadiserade skolans buzzwords! Det har historiskt sett lönat sig. Vi kan exempelvis påminna om idéhistorikern Tomas Karlsohn som i sin analys om datoriseringen av svensk skola framhåller att den som i tidigt skede var positiv till datorisering av skolan och som förde fram den i positiv dager faktiskt tjänade på det i kronor och ören. Det avspeglades helt enkelt i lönekuvertet. Om detta skriver vi i Digitalisering som lyfter skolan. Mekanismerna är desamma idag och nu handlar det om förstelärartjänster, lönepåslag och uppmärksamhet i media. Det finns ett gäng lärare i Sverige som lägger mycket tid att marknadsföra sig själv via egna eller – ännu värre – fackförbundens bloggar. Allt framstår i rosa skimmer förstås – om man testar nya saker med sina elever och skriver ihärdigt om de positiva resultaten (och bortser från de negativa) i sociala medier kan man vinna priser och få prata på konferenser och så småningom få stora löneökningar som symbol för att man är lite bättre än sina kollegor. Nu tas sådant för givet som ett normalt inslag, vilket är oroväckande, helt enkelt därför att det är oerhört lätt att fokus glider från elevens bästa kunskaper till de praktiker som är bäst för den marknadsposition man försöker nå som enskild lärare. Konkurrenstänkandet i en marknadiserad skola är förödande för eleverna.

I somliga fall blir det här ett sätt att framställa verksamheten för en hel skola och inte bara en enskild lärare. Ett tydligt exempel är Glömstaskolan som via sin personals personliga konton och via ett av lärarfackens plattformar ihärdigt signalerar vikten av värdegrundsarbete i sociala medier samtidigt som man utövar grov nätmobbing och näthat i samma medier och/eller ger understöd till detsamma. Läs gärna den häpnadsväckande artikeln om hur personalen på en kommunal skola ställer sig bakom näthat i Näthat i skoltjänst är inte okey.  En analys av marknadiseringens effekter ur ett nyinstitutionellt perspektiv skulle här vara på sin plats, som ju pekar på att det inte alls är ovanligt att organisationer försöker nå flera inkommensurabla mål i den offentliga kommunikationen. I det här fallet säger man sig värna god värdegrund, men gör precis motsatsen. Allt för att utveckla sin marknadsposition.

Pengarna rullar

En effekt av marknadiseringen är ju också att mycket pengar går åt i onödan. Vill man ägna sig åt att räkna kan man på goda grunder exempelvis kritisera de resor skolmarknadsaktörer arrangerar, exempelvis till Bett, med det ena innehållet poppigare än det andra (där en av arrangörerna offentligt uttrycker att kritiskt tänkande är skadligt – för vad kan man då undra?) till tämligen begränsad nytta. Om det har jag skrivit i artikeln Är Bett 2016 värt 17 miljoner kronor för skolsverige?. Marknadslogiken genomsyrar emellertid inte bara skolverksamheten som sådan. Kanske än allvarligare – den tillåts också att styra samtalet om vad som är centralt att ägna sig åt och inte i skolan.  Vi skulle exempelvis kunna tala om den olyckliga utvecklingen att de två fackförbunden för lärare idag ägnar stor kraft åt att bräcka varandra i pristävlingar och topplistor och att de upplåter sin nätplattform åt enskilda lärares reklam för sin verksamhet. Eller rättare sagt, vilket ju faktiskt har uttalats i klartext av ett av fackförbunden för lärare: enskilda lärare utnyttjas för att stärka fackets marknadsposition, oavsett budskapets innehåll. Syns man inte finns man alltså inte. Här har skett en fullständig glidning i fråga om vad ett fackförbund skall ägna sig åt och jag menar att detta konkurrenstänkande är en direkt följd av ett accepterande av marknadiserade diskurser. Myndigheterna är inte heller undantagna från att styra samtalet i en marknadiserad skola till fördel för marknaden. Här har jag exempelvis ifrågasatt Skolverkets produktion av fortbildningsmaterial inom IT, som produceras av…. försäljare av IT-system till skolan. Läs gärna Skolverkets film om IT väcker frågor. Listan kan egentligen göras hur lång som helst, alltmedan pengarna rullar.

marknadiserad skola

Skolpolicyn blir påverkad

Forskningen har också uppmärksammat detta (åtminstone på ett indirekt sätt). Player-Koro & Beach skrev 2014 en mycket intressant artikel med titeln Roll-out neoliberalism’ through one-to-one laptop investments in Swedish schools. I min artikel IT i skolan, nyttiga idioter och svensk policyutveckling pekar jag på hur den neoliberala hållningen till skolan (särskilt i fråga om IT eftersom det är mitt primära fält) har lett till alltför stor makt över policyutveckling till några få aktörer. Denna artikel är skriven med Player-Koro & Beach som grund, men också med utgångspunkt från framstående forskare och tänkare som Gert Biesta, Stephen Ball med flera.

Tack Stefan Löfven

Problemen är många med den neoliberala hållning vi idag har till en marknadiserad skola. Jag tycker det är bra att Lövfen, i det här fallet med utgångspunkt i Pisa, pekar på dem. Nu återstår att göra något åt det. Ett tydligare statligt tag om skolan är önskvärt.

 

Skolverkets film om IT väcker frågor

Skolverkets film om IT väcker frågor

Jag tycker det i grunden är bra att Skolverket börjar sätta ner foten när det gäller IT i skolan. Jag har bl a skrivit om det i inlägget Äntligen! Riktlinjer för en nationell IT-strategi för skolväsendet.

Nu sprids en film från myndigheten med glada lärarröster om IT i skolan. 

Men var är det kritiska perspektivet? Det behövs också. Vilka av forskningen legitima budskap är det som INTE förs fram av Skolverket när sådana här filmer produceras? Vilka diskurser om IT ges utrymme och vilka får träda tillbaka? Vad är det ett symptom på? Det här är frågor tittaren bör ställa sig.

Min bild är att filmen gjort ett förhållandevis ensidigt urval av vilka resonemang som ges röst. Varför tas inga mer kritiska lärarröster in som får beskriva problem och situationer där man kanske inte bör använda IT? Och var finns forskningsperspektiven? 

Ensidigheten kan nog förklaras på flera sätt. Ett är att Skolverket låtit en av landets starka IT-entreprenönörer producera filmerna. LIN Education anger nämligen på sin facebooksida att de producerat filmen. 

  
LIN producerar bland annat digitala verktyg med skolan som marknad. 

Med andra ord: speglar filmen som nu sprids den objektiva hållning man kan vänta sig från en myndighet? Mja. Jag saknar Skolverkets kritiska hållning i det här fallet, men givet förutsättningarna är det inte så konstigt. Jag undrar varför i hela fridens namn en myndighet väljer att anlita en partisk aktör när det går 13 oberoende filmproducenter på ett dussin att anlita. 

Någon vill kanske invända att detta är en del i en serie filmer, där olika filmer har olika fokus. Så må vara. Med en sådan invändning bör man emellertid också vara medveten om hur de här filmerna sprids i sociala medier – knappast som en del i ett större sammanhang utan snarare som en självständig entitet med oberoende budskap. För det budskapet står Skolverket som avsändare – tillsammans med IT-verktygsförsäljaren LIN Education.  

Introduktionsprogrammen och studieteknik

Introduktionsprogrammen och studieteknik

Sitter på tåget till Stockholm för att föreläsa på Skolportens konferens Fokus på introduktionsprogrammen. Hit kommer lärare med flera som är berörda av den verksamheten. Jag skall prata om studieteknik utifrån min bok Studieteknik – så lyckas du med dina studier. Boken är ju skriven för studenter på universitet och högskola, men SITRA-modellen har testats på både niondeklassare och på gymnasiet och har fungerat väl.

introduktionsprogrammen

Studieteknik för introduktionsprogrammen

För även på introduktionsprogrammen har eleverna nytta av en konkret studiteknikmodell. Den tar sin utgångspunkt i forskning om kunskapsbildningensprocesser, och börjar med fasen Syna, vars syfte är att skaffa överblick över studiematerialet, såväl i det övergrpiande perspektivet som i den enskilda studiestunden. Fasen intervju handlar om att göra sig till en aktiv läsare och inte en passiv konsument av text och föreläsningar. Avsnittet om att Ta in handlar om konsten att föra anteckningar – här brukar jag lära ut 6 olika metoder och när jag är på det humöret pratar jag också om elektroniska hjälpmedel. Repetera handlar om att just repetera sina anteckningar och här kan man också lära sig lite minnesteknik på kuppen. Den sista fasen, Anpassa, syftar till att reflektera över sina studier och göra justeringar för att få metoden att fungera ännu bättre.

Men det är inte bara en konkret studieteknikmodell man behöver på introduktionsprogrammen – eller någon annanstans heller. Vi behöver också prata om motivation, stress och självdialog. Vill inte eleven plugga, och upplever inte eleven att hen kan åstadkomma något, då kan du ha hur fina studietekniktips som helst i verktygslådan. Det gäller för eleven att skapa kontroll sin inre dialog.

inre dialg

I det här avsnittet pratar vi därför om vår intrapersonella dialog, det vill säga vårt självprat. Hur bedömer vi våra prestationer? Vilka tankemässiga förvrängningar ägnar vi oss åt som sänker vår självkänsla? Vi pratar också om hur elever kan hantera den stress som uppstår i studierna. Konkreta verktyg för att sänka axlarna när känslan av panik och uppgivenhet infinner sig (eller redan innan). Vi pratar också om motivation och går igenom 6 faktorer som är centrala för beteendeförändring – exempelvis att börja plugga mer.

Så. Det här med studieteknik – vare sig det är för högskolestudenter eller för gymnasieelever – handlar inte bara om hårda faktorer och konkreta verktyg, utan också om att odla ett mindset, ett självförtroende och en inre drivkraft hos eleverna. Om detta pratar jag idag med lärare på introduktionsprogrammen.

Video: Inspirationsföreläsning om kommunikation

Video: Inspirationsföreläsning om kommunikation

Hejsan, det är ett tag sen jag gjorde min inspirationsföreläsning om kommunikation. Jag brukar tala om hur viktigt det är att skapa klick i mötet mellan människor – på arbetsplatsen eller i skolan. Det handlar om att spela på tre tydliga instrument för att skapa så goda förutsättningar som möjligt. Resultatet är dubbelt. Roligare på jobbet och dessutom avsevärt mycket högre driv och effektivitet.

Varsågod – en inspirationsföreläsning

Denna inspirationsföreläsning är inspelad i Nässjö för drygt 2 år sedan. Det är en inspirationsföreläsning för alla kommunanställda som ville komma och samtidigt äta en enkel sopplunch. Den skall alltså ses just som en inspirationsföreläsning och inte som en akademisk föreläsning (jag föreläser ju mycket om klassrumskommunikation och om retorik i skolan för lärare och blivande lärare för tillfället i min mer akademiska roll). 

Här får du lära dig tekniker för att få din kommunikation att bli tydligare i sitt innehåll och att undervisa (i ordets vida bemärkelse) på rätt sätt. Du lär dig också hur du träffar hjärtat hos den du kommunicerar med genom att behaga och genom att använda din personlighet. Du lär dig också hur du berör den eller de du talar med för att skapa maximal effekt. Detta är en inspirationsföreläsning jag gett många gånger till ledningsgrupper och mellanchefer, men också till personal i de mest skilda yrken, exempelvis ingenjörer, tandhygienister eller lärare. Ibland har den stått ensam, som i det här fallet. Andra gånger har jag blandat in underhållande tankeläsning i föreläsningen, allt efter tycke och smak.

Tycker du om den får du gärna sprida den. Undrar du över något får du gärna höra av dig. Varsågod.

 

Filmer: Paneldebatt om skolans digitalisering och läromedel

Filmer: Paneldebatt om skolans digitalisering och läromedel

På årets Bokmässa deltag jag i en paneldebatt om digitala läromedel tillsammans med bland annat Alexandra Pascalidou. Övriga deltagare var Jan Hylén, Stellan Wigh och Lena Godhe. Jag tycker själv att vi fick bra samspel och att jag fick sagt det jag ville säga. Nedan följer ett sammandrag på film:

Jag och Jan Hylén filmade också ett inslag efteråt där vi diskuterade hur vi ska göra för att lyckas med skolans digitalisering.