Jag har tidigare skrivit om smarta hjärnrörelser i kommunikologi, fingergympa och kunskapsrelativism. Då pekade jag bland annat på följande:
I somras hade jag det tveksamma nöjet att diskutera kommunikologi och huruvida fingergympa enligt förutbestämda mönster kunde bidra till att skapa mental skärpa och lugn hos elever […] Detta är naturligtvis nonsens och påståenden som inte har något som helst stöd i forskning. Det är såklart vettigt att röra på sig i klassrummet, men det finns inga rörelser som är bättre lämpade än andra för exempelvis matematik och läsförståelse.
Jag citerade då också Torkel Klingberg, professor i neurovetenskap som har synpunkter på hjärnrörelser:
– Vad som påstås här är att specifika rörelser skulle ha specifika effekter på olika psykologiska funktioner, och det ser jag helt enkelt inte logiken i. Så från mitt perspektiv är det här ren nonsens, säger Torkel Klingberg.
Att röra på sig är bra för koncentrationen, men enligt Torkel Klingberg spelar det ingen roll vilken sorts rörelser man gör. Huvudsaken är att man rör på sig. Ändå sprids den här typen av felaktiga påståenden om hur specifika rörelser påverkar hjärnans utveckling på flera skolor runtom i Sverige.
Det märkliga är att sådana här verksamheter fortsätter att existera. I skolor och på myndigheter förekommer dessa utbildningar i hjärnrörelser. Våra skattebetalares pengar går till humbug. Hur går det till rent praktiskt när betydande belopp används till sådant här? 4 augusti skrev Lisa Magnusson följande i Dt:
Är du dålig på matte? Inga problem! Böj ryggen och låta armarna hänga och slänga så får du snart lättare att räkna. Metoden säljs in av entreprenörer under olika namn – “långsamma smarta hjärnrörelser”, “superbrain yoga”, “hjärngympa” och “brain gym” – och tillämpas på ett antal grundskolor runtom i landet.
Långsamma smarta hjärnrörelser finns även för vuxna, och kallas då “kommunikologi”. Denna lära röner stor framgång. I Norrköping har kommunen exempelvis lagt fyra miljoner kronor på att låta tjänstemännen krypa på golvet för att de ska fatta bättre beslut. En annan kommun lät anställda öva i timmar på att läsa varandras tankar.
Fyra härliga miljoner. Pengar som hade kunnat användas till utvecklande verksamhet.
Smarta hjärnrörelser i skolan
Särskilt allvarligt är det att skolor köper kurser kring detta. Det förekommer men jag vet inte i vilken omfattning. Jag har diskuterat saken med personer som förespråkar metoden och som dessutom sitter i skolutvecklande position sin kommun. Det förekommer också att dessa tankar smygs in av lärare utan att skolan subventionerar det, men likväl ser mellan fingrarna.
Skola är en verksamhet som skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag har så ytterligt svårt att förstå att en rektor hanterar sin budget så vårdslöst att hen lägger pengar på detta. Jag är än mer förvånad över den totala avsaknaden av reflektion när detta sedan skall praktiseras med skolbarnen. Jag är väckt till häpnad att sympatier med sådana här tankar kan leda till framflyttade yrkespositioner i skolvärlden.
Fråga till läsarna
Jag vill därför ställa en fråga till mina läsare: Hur vanligt förekommande är det med kurser i smarta hjärnrörelser och annat? Är det någon av mina läsare som tvingats vara med på något av dessa förnedrande “utbildningstillfälle”? Skriv till mig och berätta, jag är nyfiken på din erfarenhet!
