Browsed by
Kategori: Pedagogik

Tjejer påverkas mer av provängslan än killar

Tjejer påverkas mer av provängslan än killar

Jag minns det som det var igår. Vi hade tenta i statistik på forskarutbildningen. Bakom mig satt en studiekamrat. Det tog 10 minuter så kom den första försiktiga sucken. Sedan en till. Och en till. Högre och högre. Så höll det på, tills suckarna övergick i ett förtvivlat jämrande. Ångesten låg tät i luften, och jag led med min kamrat som naturligtvis fullständigt brände tentan.

Provängslan (test anxiety)

Ängslan inför prov (test anxiety) brukar definieras som ett situationsspecifikt bekymmer där den drabbade upplever ängslan eller ångest innan, under och efter ett prov (Zeidner, 1998). En mindre studie (Parveen, 2019) undersökte huruvida sådan ängslan hade negativa effekter på resultaten på prov. Icke så förvånande förhöll det sig just så. Vad som också framkom i studien var att testängslan hos tjejer har större påverkan på resultat än hos killar. Studien resonerar om orsaker till detta, bland annat i kulturella termer. 

Åtgärder mot provängslan

Jag tänker att det är viktigt att vara medveten om dessa saker och att i sin didaktiska praktik bygga in förutsättningar för eleven att lyckas, bland annat genom att minska rädslan för prov. Det kan naturligtvis göras på flera sätt och med flera strategier. En strategi har en tydlig psykologisk inriktning. Genom att att lära eleven att slappna av, använda mentala ankare, göra mentala förberedelser inför prov, att för sig själv etablera tydliga syften med sina studier anses testängslan kunna minska (ibid). Jag menar inte att vi skall ägna oss åt meditation och mindfulness i skolan på något sätt, men spända elever kan ha nytta av att lära sig slappna av.  Bara att få möjlighet att prata med sin lärare om rädslan och att sätta namn på den kan göra den lättare att hantera.

En annan strategi är att i de konkreta undervisningssituationerna bygga in övning inför test. Här handlar det om att öka elevernas delaktighet genom att använda frågor och svar på ett sätt som känns roligt och därmed avslappnande – ett tillstånd som tas med till provet. Att i undervisningen skapa testliknande situationer som eleven får erfara utan att bli spänd ökar förutsättningarna för att eleven skall släppa sin ängslan när det riktiga provet väl kommer. Testängslan anses också kunna minskas genom att göra testet mer till en fråga om att använda sin logik än att minnas – det är mer motiverande och engagerande (Parveen, 2019). 

Det är slående för mig som lärare i högre utbildning att jag måste skapa förutsättningar för mina studenter, inte bara i form av innehåll utan också genom att ge förutsättningar att bemästra sin provrädsla. Jag anar att detsamma låter sig göras även för yngre elever.

Referenser

Parveen, S. (2019.) TEST ANXIETY AND ACADEMIC PERFORMANCE AMONG SENIOR SECONDARY STUDENTS. https://doi.org/10.1016/j.sbspro.2011.04.372

Zeidner, M. (1998). Test anxiety: state of the art. London: Kluwer Academic Publishers 

Lärares fem behov vid förändringar

Lärares fem behov vid förändringar

Varför är inte alla lärare bara glada och lyckliga över förändringar, exempelvis när nya IT-system förs in, när man köper in digitala läromedel, när alla skall använda en ny lärplattform? Det har nog alla skolledare frågat sig någon gång. Frågan kan naturligtvis attackeras från olika teoretiska perspektiv och ramverk. Ett sådant är Glassers choice theory (William Glasser International, 2019). Teorin säger kort att nästan alla beteenden är beroende av val vi gör, och dessa val styrs av ett antal behov som exempelvis överlevnad, att känna tillhörighet, att uppleva frihet och att ha roligt. Det här är en viktig signal för skolledare att ställa den grundläggande frågan: När personalen inte agerar på det sätt som är tänkt – vilket behov ligger då bakom och stör och genererar kontraproduktiva handlingar?

Behoven som skapar motstånd

När det gäller motstånd till användning av IT i skolan har fem sådana behov identifierats i forskningen (Wilson, Fuhrman & Turner, 2019). Dessa är, fritt översatt:

  1. Behov av överlevnad på en föränderlig arbetsplats
  2. Behov av att vara fri från störningar och att vara fri att göra egna val
  3. Behovet att känna sig tillhörig ett professionellt sammanhang
  4. Behovet av makt över vad eleverna gör och hur de upplever situationen
  5. Behovet av att uppskatta arbetet och att ha roligt i förändringsarbetet

Jag tänker att så många förändringsarbeten, exempelvis införande av datorer, nya program, digitala läromedel, teknikburna undervisningsmetoder, administrativa system etcetera hade gått så mycket bättre om dessa fem punkter låg i bakhuvudet hos skolledaren. Detta anknyter ju också till min förra bloggpost

Överlevnad och lugn och ro

Det är uppenbart att det uppstår motstånd om läraren inte känner att hen har näsan över vattenytan och riskerar yrkesmässig drunkning (1). Här är det ju klart rimligt att genomföra projekt på ett sätt som medger flexibilitet (som nämnts i tidigare bloggpost), så att medarbetaren kan ta sig an förändringen i den takt som är nödvändig. Flexibiliteten är ju också en del av att kunna vara fri från störningar och fri att göra egna val (2). Så kan det ju naturligtvis inte vara hela tiden, men jag tror att det är centralt att varje medarbetare får känna sig autonom emellanåt, även i förändringsarbeten. 

Professionellt sammanhang

Idel förändringsarbeten där IT är inblandat kan ibland uppfattas som… ja, inte helt genomtänkta. Kanske fanns det en plan som havererade, kanske inte, men upplevelsen av att ingen vet vad de skall göra (vilket man hört ett antal gånger vid införande av nya lärplattformar exempelvis, trots att förberedelsetiden har varit lång), kan knappast bidra till att läraren känner sig tillhörig ett professionellt sammanhang (3). Här gäller det, även om ett misslyckande är ett faktum, att visa att idén har genererats från ett kvalificerat underlag som det finns starkt stöd för. Det är okey att det blir förvirrat förstås, och att nya strategier måste dras upp. Om lärare har tillgång till ett sunt kollegialt sammanhang blir inte situationen lika sårbar. 

Makt över aktivitet – och kul under tiden

Lärare har naturligtvis också behov av att se att det de gör är bra för eleverna. En god väg dit är att goda planer faktiskt också kan genomföras. Därav behovet av makt över vad eleverna gör (4). Jag minns själv den gamla goda tiden, när jag under en mycket kort period undervisade 16-åringar på mediaprogrammet. Jag genomförde min undervisning i datorsal där alla använde Lunarstorm på de nya datorerna som skulle lyfta eleverna till nya kunskapshöjder. Jag behöver kanske inte accentuera den frustration jag hade över just tekniken i just det sammanhanget eftersom jag inte hade någon som helst kontroll över elevernas aktivitet. Om vi tar som utgångspunkt i att lärares didaktiska design är genomtänkt (det är den oftast), så behöver den också kunna realiseras och att kunna styra är helt nödvändigt.

Och till sist… om förändringarna bara blir en belastning och läraren inte får känna att det är roligt på jobbet (5), då kan investeringarna vara precis hur stora som helst och idéerna hur briljanta som helst. Det spelar ingen roll. Sådant förändringsarbete möter hinder. 

Tyvärr känner jag alltför många lärare som kroknat på vägen mot genomgripande förändringar, exempelvis vid införande av IT-system av olika slag. Jag tänker att om skolledare övervägde de här fem punkterna och hade idéer för hur dessa behov som leder till motstånd kan mötas, då skulle mycket förändringsstress försvinna.

Referenser

Wilson, A., Fuhrman, O., & Turner, K. (2019). Digital tools will never take the place of a good teacher: understanding teachers’ resistance to using technology through Glasser’s Choice Theory. International Journal of Learning Technology14(1), 42. https://doi.org/10.1504/IJLT.2019.100612

William Glasser International. (2019). Choice Theory Psychology.  Retrieved August 19, 2019, from https://www.wglasserinternational.org/courses/professional-development/choice-theory-psychology/

* Naturligtvis är detta endast ett exempel på studie där lärares behov inventerats. Resultaten i studien känns dock rimliga att resonera kring i mer allmänna ordalag. 

Skolledarskap, IT och förändringsprocesser

Skolledarskap, IT och förändringsprocesser

Att driva förändringsarbete i skolan är alltid en utmaning. I innovationsforskning sägs det att det tar 5 år innan en innovation får fotfäste i en organisation (Bohrman et al, 2003). När det gäller frågor som rör IT är det extra svårt av två skäl. För det första är förändringarna som påkallas ofta så kallade andra ordningens förändringar. Första ordningens förändringar innebär att stegvis förändra det man alltid gjort med hjälp av nya verktyg, ett ständigt förfinande där värderingar och uppfattningar om verksamheten är intakta. En andra ordningens förändring är mer paradigmatisk och innovationsdriven; själva kärnan i aktiviteten förändras (Marzano et al, 2005). Hindren för första ordningens förändringar anses vara av yttre karaktär, medan hinder för andra ordningens förändringar oftare är av inre karaktär (Agélii Genlott et al, 2019): 

First-order barriers to technology integration, such as lack of digital devices or inadequate technical support, are extrinsic. Second-order barriers are intrinsic and include beliefs about digitalization and traditional classroom practices, as well as the general unwillingness to change which is captured in the saying “if it isn’t broke, don’t fix it.” 

Införande av programmering i ämnet matematik kan exempelvis ses som en andra ordningens förändring; kraven på digital kompetens i sin helhet likaså. 

För det andra är förändringstakten i IT-utvecklingen så hög att det som var hållbart för fem år sedan kanske inte alls är hållbart idag. Kort sagt, stora utmaningar för skolledare, exempelvis vad gäller att genomdriva förändring av undervisning med hjälp av IT. Läget är vanskligt. Tidigare forskning (Agélii Genlott & Grönlund, 2016) visar att användning av IT utan en tydlig pedagogisk metod och plan kan skapa sämre resultat än att inte använda IT alls, vilket också kan verka skadligt på elevernas kunskapsbildning (Fleischer, 2013). Vad gör man då tänka på? Genlott et al (2019) ger vissa riktlinjer, destillerade ur ett forskningsprojekt som genomförts i Sollentuna kommun (här presenterat varvat med mina reflektioner utifrån pågående forskningsprojekt). 

Hållbarhet

För det första menar författarna att förändringen behöver föras in på ett hållbart sätt. Med det avses att vikt skall läggas vid att inte kräva färdigdefinierade och statiska praktiker med den nya tekniken utan att snarare tillåta variation och flexibilitet. Detta kan sägas överensstämma med de rekommendationer för användning av IT i skolan som givits i Fleischer & Kvarnsell (2015), där förhållningssätt anses viktigare än specifika praktiker. Som skolledare gäller det alltså att definiera vilka ramar som råder och staka ut friutrymmet som lärare har att röra sig inom. För att göra det krävs naturligtvis kunskap om och grundläggande färdigheter i den nya innovationsdrivna praktiken.

Skolledarskap

För det andra är just skolledarskapet i sig en viktig faktor. Det är viktigt att kommunicera en långsiktighet (betänk att innovationsdrivna förändringar tar runt 5 år att genomföra), att vara ständigt motiverande, att vara konsekvent med vilka värden som skall uppfyllas genom den nya praktiken och vilka ramar som gäller. Förståelse för de personer som upplever osäkerhet och otrygghet är enligt mig också helt avgörande. Jag skulle också vilja lägga till uppföljning utan upplevelse av detaljkontroll som centralt. Här vill jag även lägga till att samarbete mellan rektorer och övrig skolledning är av högsta vikt för att kommunicera stringent.

Kollegialt sammanhang

För det tredje är den kollegiala kommunikationen viktig. Agélii Genlott et al (2019) pekar på att det behövs olika sociala stödstrukturer. För de som är så kallade early adopters och som ligger längst fram i utforskandet av innovationen kan behöva ett socialt sammanhang att diskutera förändringen som sträcker sig utanför den omedelbara kontexten. Min upplevelse är att man ofta ser till att det finns gott om utrymme för den kollegiala diskussionen på skolan när förändringar sker. Detta är särskilt bra för de som känner en osäkerhet och som inte har kommit så långt i sin utveckling. Men för de som kommit längst krävs alltså något utöver de närmsta kollegorna. Som skolledare är det bra att bädda för en sådan arena. Kanske – och nu kommer en käpphäst hos mig – är det där de så kallade eldsjälarna och goda exemplen skall agera och inte alltid på hemmaplan? Min poäng är att rektorer ofta vill föra fram ”stjärnorna” för den andra personalen och låta dem inspirera – och effekten blir precis tvärtom! De som fortfarande känner olust och osäkerhet inför förändringen blir snarare avskräckta än inspirerade, helt enkelt för att avståndet att överbrygga är för långt. Om skolledare kan bädda på flera olika arenor och använda dem synkront tror jag mycket är vunnet.

Referenser

Agélii Genlott, A., Grönlund, Å., & Viberg, O. (2019). Disseminating digital innovation in school – leading second-order educational change. Education and Information Technologies, 1–19. https://doi.org/10.1007/s10639-019-09908-0

Agélii Genlott, A., & Grönlund, Å. (2016). Closing the gaps–improving literacy and mathematics by ict- enhanced collaboration. Computers & Education, 99,68–80.

Borman, G. D., Hewes, G. M., Overman, L., & Brown, S. (2003). Comprehensive school reform and achievement: A meta-analysis. Review ofEducational Research, 73(2), 125–130.

Fleischer, H. (2013). En elev, en dator – Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping: Högskolan för lärande och kommunikation.

Fleischer, H & Kvarnsell, H. (2015). Digitalisering som lyfter skolan : Teori möter praktik. Stockholm: Gothia fortbildning AB.

Marzano, R. J., Waters, T. & McNulty, B. A. (2005). School leadership that works: From research to results. Alexandria, Va: Association for supervision and Curriculumn development.

Programmeringsdidaktik för lärare

Programmeringsdidaktik för lärare

Sådär ja.

Sista uppgiften klar på kursen “Programmeringsdidaktik för lärare 7.5 hp” vid Stockholms universitet. Man måste ju ha något att göra under sommaren också.

En duvning datalogiskt tänkande ingick. Det finns helt klart sunda ansatser vad gäller datalogiskt tänkande, men det finns alltjämt också undertoner om stora transfereffekter, exempelvis i välciterade Wings resonemang, som det inte riktigt finns täckning för i forskningen vad jag kan se. Tilltron till dessa är alltså något för stor, och som jag brukar säga: “När man tränar programmering, blir man bättre på… hepp! programmering”. Visst finns det smärre transfereffekter: genom att förstå grunderna i programmering kanske jag också förstår lättare hur programmerade saker runt mig fungerar och kan ta mig an dessa artefakters logik. Men… det finns också undertoner i diskursen kring datalogiskt tänkande som pekar mot att det logiska tänkandet i allmänhet skulle bli bättre och förmågan till allmän problemlösning likaså. Det finns det som jag förstått det inte så starka belägg för, åtminstone inte vad gäller stora transfereffekter. Det finns också ett förgivettagande om konstruktivistiska ideal vad gäller lärande som jag förhåller mig kritisk till i diskursen om datalogiskt tänkande. Det är lite trist att sådant alltjämt blir till argument för programmering i skolan.

Så har jag också gått från analog programmering till att göra ett enkelt spel i Scratch, för att sedan avsluta med grunderna i textprogrammering i Python. Riktigt roligt faktiskt. Poängen är nu att kunna göra didaktik av detta och se till att lärarstudenter kan få lite grunder att stå på, men kanske framför allt ett sunt förhållningssätt till programmering (dvs överta min lätt kritiska hållning till övertron på densamma och programmera för sakens egna skull istället). Den som lever får se om det blir så förstås 🙂 Men skoj, det har det varit. Trots avsaknad av (större) transfereffekter: det är skoj att programmera – för programmerandets skull och inget annat.

10 program om studieteknik

10 program om studieteknik

Hejsan,

Tänkte bara informera att podcasten Studieteknik – så lyckas du med dina studier fyller 10 avsnitt idag. Här är en lista över de 10 avsnitten:

  1. Intro och koll på materialet
  2. Från passiv till aktiv läsare
  3. Smartare läsning
  4. Håll fokus och skärpa hela dagen
  5. Läsa är silver, anteckna är guld
  6. Repetera så det sätter sig
  7. Få ut max av föreläsningar
  8. Lär av mästarnas rutiner
  9. Tips till tentan
  10. Skaffa en study buddy

Avsnitten är korta, 5-7 minuter, och utkommer på måndagar.  Podden finns att prenumerera på i Itunes  och på alla andra ställen där podcasts finns. Man kan också lyssna direkt på hemsidan Studieteknik – så lyckas du med dina studier.

Utmärkt undervisning

Utmärkt undervisning

På Linnéuniversitetet använder vi Utmärkt undervisning på lärarprogrammet. Den lämpar sig väl till det – förstås – men även till den lärare som varit ute på fältet ett tag. Text från bokens baksida:

Undervisning ska bygga på vetenskaplig grund, men vad innebär det i så fall? Vad finns det för forskningsstöd och evidens för de olika idéer, strategier och metoder som förekommer i skolan? Finns det till exempel några generellt hållbara principer och strategier för undervisning som är oberoende av ämne, elevernas ålder och de nationella och kulturella sammanhangen? Vilken betydelse har informations- och kommunikationsteknik (IKT), specialpedagogik och mångkulturalism?

Undervisning på vetenskaplig grund handlar om vad vi kan lära från de viktigaste internationella och svenska forskningsöversikterna från de senaste två decennierna. De viktigaste forskningsresultaten kring lärarens betydelse, sambandet mellan undervisningsstrategier och elevers lärande och bedömningens roll belyses från flera olika perspektiv. Det är första gången en sådan översikt har gjorts i Sverige, och fram tonar en bild av lärarens yrkesidentitet i både ett internationellt och ett nationellt perspektiv.

Huvudtemat i boken är vad som kan anses vara god och framgångsrik undervisning. Författarnas grundsyn är att kunskapsutveckling inom undervisningsområdet bygger på en ömsesidig och långsiktig dialog mellan erfarenhetsgrundad och teoretiskt grundad kunskap.

Sammantaget ger boken en översiktskarta som rektorer, lärare, lärarstudenter, utbildningspolitiker och en intresserad allmänhet kan navigera i.

Utmärkt undervisning ger en alldeles lysande översikt över faktorer som i positiv riktning påverkar resultat av undervisning. Dessutom sker det genom belysning av skilda teoretiska perspektiv såsom de vunnit terräng i skolforskningen. Utmärkt undervisning avslutas med sju sammanfattande riktningsvisare för framtiden och illustrerar med all önskvärd tydlighet hur en skola kan byggas på vetenskaplig grund.

Utmärkt undervisning bygger nämligen på en genomgång av drygt 12.000 sidor forskningsresultat om olika aspekter av undervisning, avgränsat med hjälp av den didaktiska triangeln. Det skall till en sannerligen pedagogisk ådra för att presentera huvuddragen i ett så omfattande material på ett lättillgängligt sätt. Det har Jan Håkansson och Daniel Sundberg lyckats väl med, utan att för den sakens skull göra minsta avkall på akribi.

 

Foto: Foter.com

Stå fast: vägra vår tids utvecklingstvång

Stå fast: vägra vår tids utvecklingstvång

Stå fast: vägra vår tids utvecklingstvång av Svend Brinkmann är en slags antisjälvhjälpsbok, skriven med glimten i ögat. Den har, hör och häpna, stor relevans för skolans värld såsom den gestaltar sig idag.

Brinkmann är professor i psykologi och gör med sociologins, filosofins och psykologins hjälp upp med positivitetsfascism, coachingkultur och luststyrd livföring. Stå fast: vägra vår tids utvecklingstvång ger konkreta råd och tar sin utgångspunkt i en pragmatisk tolkning av romersk stoicism, och innehåller bland annat råd som: Sluta känna efter i dig själv, Fokusera på det negativa i ditt liv, Avskeda din coach och Dröj vid det förflutna.

Glimten i ögat finns där hela tiden, men faktum är att boken är en mycket bra genomgång av de faror som finns med dagens självcentrerade och accelererande kultur. Att följa de stoiska råden slaviskt skulle sannolikt leda till en lika ohållbar situation som de ständiga ja-sägarnas, som hoppar på alla nya trender – och så skall boken naturligtvis inte heller läsas. Snarare ska den läsas som en hjälp att få (och som lärare hjälpa andra till) en mer balanserad tillvaro som inte kännetecknas av att dras med i en accelererande kultur – att odla sina rötter (stadigt förankrade i sig själva och sina förutsättningar) istället för sina fötter (som hela tiden vill springa framåt och göra nytt och annat och som aldrig ger tid för reflektion).

Stå fast: vägra vår tids utvecklingstvång är underhållande och mycket väl underbyggd. Gång efter annan återvänder dessutom Brinkmann som sagt till min forsknings- och intressearena, nämligen skolan.

Det här är en bok som varje rektor och lärare skulle läsa. Troligen skulle det leda till idel röda kinder på rektorsexpeditioner och i lärarrum. Måhända skulle det också leda till en minskning av populistiska inspirationsföreläsare i skolan som lever på just positivitetsfascism, coachingkultur och luststyrd livföring transfererat till skolans värld. Det vore inte så dumt med lärare och rektorer som premierade rötter istället för fötter hos sina elever.

Boken – och Brinkmanns uppfriskande retorik – har också rönt uppmärksamhet i bland annat Dagens Nyheter: Psykologiprofessor gör upp med självhjälpstrenden och i Svenska Dagbladet: Våga vägra förbättringshetsen.

Jobba smart – din vägledning som lärare

Jobba smart – din vägledning som lärare

Först av allt: Jag är inte helt neutral i min korta betraktelse över Jobba smart – din vägledning som lärare. Dels är Helena Kvarnsell en ständig sparringpartner till mig i frågor om skolan – och vi har också skrivit en bok tillsammans, Digitalisering som lyfter skolan. Dels är det också så att jag haft förmånen att få se det här manuset växa fram till sin nuvarande form. Så här beskrivs Jobba smart på Bokus:

I boken Jobba smart – din vägledning som lärare berättar Helena Kvarnsell hur hon arbetar i sin undervisning för att få tid och ork till både arbete och fritid.

Det började med att Helena för några år sedan på ett medarbetarsamtal med sin rektor fick frågan hur hon hade det med balansen mellan arbete och fritid. Hon svarade då att hon ibland känner sig som den enda läraren i landet som tycker sig ha en bra balans i livet och att hon ytterst sällan känner sig stressad. Rektorn sa då: “Ja, Helena, du verkar jobba smart på något sätt.”

Att som lärare i Sverige påstå att arbetstiden räcker till kan kanske uppfattas som provocerande, men skolan behöver bra lärare som orkar göra ett bra jobb.

Det handlar bland annat om att kunna sina styrdokument, skapa förtroendefulla relationer i klassrummet, göra eleverna delaktiga och att våga utvecklas som lärare. Författaren ger många praktiska råd om hur man kan underlätta arbetet och hämtar exempel från sin egen vardag som lärare.

Mina intryck av Jobba smart – din vägledning som lärare

Boken är personligt hållen i ett inspirerande format. Den berör helt enkelt hur du jobbar smartare som lärare. I egenskap av lärarutbildare skulle jag önska att alla studenter vi examinerar från utbildningen får ett ex av den här boken. Den avhandlar viktiga områden såsom att förhålla sig till styrdokument, att skapa förtroendefulla relationer, att låta elever göra vissa delar av jobbet för ökad motivation och medvetenhet om sitt lärande (samtidigt som läraren får mer tid över), planering, IT och fortbildning. Texterna är enkelt hållna men det är också medvetet av författaren: I en stressad lärarvärld är det inte de komplicerade modellerna som fäster i medvetandet. Istället får du här konkreta tips och tricks som gör lärarvardagen enklare och som bidrar till en struktur som leder till ett hållbart arbetsliv.

Jobba smart

Jag rekommenderar gärna boken, och kanske allra helst till helt nya lärare. Med de sex komponenterna i boken får läsaren ett bra komplement till den akademiska litteratur som förtärts under utbildningen och en plattform för ett arbete präglat av energi, nyfikenhet och hållbarhet. Jag kan också tänka mig att boken passar väl till den lärare som känner att lite extra energi behöver tillföras – bokens konkreta tips tillsammans med det pigga tilltalet kan göra god nytta även för gamla rävar.

Grattis Helena till en inspirerande bok. Grattis Gothia Fortbildning till en lyckad utgivning. Och grattis till landets lärarkår som nu kan ta del av detta energipaket.

Edward Jensinger: 12 tankar om skolans digitalisering

Edward Jensinger: 12 tankar om skolans digitalisering

Det var med glädje jag fick boken 12 tankar om skolans digitalisering (Jensinger, 2017) i min hand. Edward Jensinger är för de flesta IT-intresserade lärare en välkänd bloggare och föreläsare. Jag skall inte försöka ge sken av att jag inte känner Edward: han har hyrt in mig som talare till sin dåvarande skola i Malmö och vi har också träffats ett gäng gånger då vi tidigare tillhört samma “föreläsningscirkus” i Sverige. För den som inte känner hans person presenteras han på följande vis i baksidestexten till boken:

Edward Jensinger har en bakgrund som rektor, utbildningschef och områdeschef i både Helsingborg och Malmö. Just  nu är han  gymnasieområdeschef i Malmö stad.

Just denna överblick (och sitt genuina intresse och engagemang) är Edward Jensingers styrka. På sin blogg har han under lång tid skrivit initierade debattexter om IT i skolan. Texterna är ofta långa, utförliga och presenterar väl underbyggda argument. I texterna har Edward Jensinger en förmåga att ta ett helhetsgrepp – från lärarens och elevens perspektiv till skolledningen och den politiska styrningen. Hans texter andas också av en sansad IT-ideologi som är klart positivt riktad, men som samtidigt manar till att tänka nyanserat och inte svart eller vitt.

Den bok som nu släppts är inget undantag från detta. 12 tankar om skolans digitalisering upplevs som just 12 tankar, uttryckta i texter som jag upplever som utvecklade bloggtexter. De är – för att vara i bokformat – korta och handlar om väl avgränsade teman som alla berör skolans digitalisering. Här tänker Edward högt tillsammans med läsaren om skolans uppdrag, om ledarskapet, om behov av fortbildning med mera. Såsom idébok med en tydlig avsändarideologi fungerar det utmärkt, och jag rekommenderar att läsa den.

Boken tampas dock också med några svagheter vad gäller textens akribi. I somliga kapitel anges citat, en del till och med bärande för kapitlets huvudbudskap, utan att referenser anges. Jag tänker att det är lämpligt att författaren i en argumenterande text anger källa för sina resonemang så att läsaren själv kan bedöma huruvida dess rimlighet. Det är sparsmakat med denna vara, och förmodligen är det ett medvetet avvägande vad gäller hur tung man vill att boken skall bli innehållsligt. Här tycker jag att balansen inte riktigt fungerar.

Genom boken nämns också forskning, och det glädjer naturligtvis mig i egenskap av just forskare. Jag blir dock lite bekymrad av att de enda forskningskällor som refereras och omnämns i litet mer noggranna ordalag är de anslår positiva resultat. Exemplet Skriva sig till lärande (STL) löper som en röd tråd genom boken. När samma noggrannhet inte finns vad gäller negativa aspekter av IT i skolan får boken tyvärr en onödig bismak av cherrypicking för att kunna göra sin poäng. Istället för dessa riktade urval av källor hade jag önskat ett något mer neutralt förhållningssätt till forskningen om IT i skolan och också en något bredare bas att stå på.

Med det sagt vill jag ändå rekommendera 12 tankar om skolans digitalisering som en bok som bjuder på personligt färgade tankar från en erfaren och kunnig person. Överblicken över framgångskedjan (politik – förvaltning – ledarskap – lärargärning) som präglar texterna gör boken klart läsvärd och kan säkerligen bidra till stimulerande diskussioner såväl bland lärare som bland rektorer.

Referenser

Jensinger, E. (2017). 12 tankar om skolans digitalisering. Malmö: Gleerups utbildning.

Drömmen om skolans magic bullet

Drömmen om skolans magic bullet

IT i skolan är ett fantastiskt verktyg när det används rätt. Om det råder inget tvivel – jag har till och med skrivit en bok om den saken tillsammans med Helena Kvarnsell. Det är också helt nödvändigt att använda IT i skolan. Ett antal skäl perspektiv på det kan anföras, exempelvis samhällsekonomiska sådana och rättvise- och medborgeligt orienterade sådana. Men frågan är om IT har blivit till drömmen om skolans magic bullet. Det som nu bekymrar mig är att se helt okritiska röster för en digitalisering av skolan som inte tycks ha någon rim och reson. Här är ett exempel från en skolområdeschef som uttalar sig (i egenskap av tjänsteman) efter att ha tagit del av skolutvecklingsprogram på BETT-mässan 2017:

I vår digitala tid är vi uppkopplade, konnektade hela tiden och behöver vara det. Är vi inte det löser vi inte de problem som behöver lösas, t ex:
  • klimatkris
  • social kris
  • flyktingkris
  • rasism & faschism
Dessa globala utmaningar är för stora för att lösas 1 & 1, de behöver läsa ww, together. Tillsammans kan vi! Vi måste lära oss att utnyttja konnektiviteten och inte kämpa emot.

Hur uppkopplade elever skall bidra till att lösa klimatkrisen och att lösa frågor om rasism står dock kvar osagt. Helt klart är dock att det är just användningen av IT som skall lösa dessa problem. Skolans magic bullet. Jag citerar vidare ordagrant från samma källa:

Det är dags att på riktigt göra ALLT digitalt, det lilla ska vara analogt. Precis som vi under senaste 20 åren gjort vissa saker digitalt men det mesta analogt ska vi nu göra tvärtom!

  • När barnen börjar skolan, sätt en läsplatt i deras händer och stimulera språkutveckling (både läsa och skriva) via denna. Vilken vetenskaplig grund säger att de måste lära sig att skriva med en penna före forma ord på en platta?
  • När de ska räkna, låt dem räkan med hjälp av programmering och annan teknik.
  • Leta ord och inspiration i en en app
  • Läs i plattan.
  • Lär dig om vår jord i en kartapp
  • mm
  • mm
  • Ta BARA fram papper och penna när de verkligen behövs.

I ett annat blogginlägg från en välanlitad skolinspiratör hittar jag argument kring att IT äntligen kan bidra till att göra skolan så himla kul och relevant för eleverna. IT är skolans magic bullet. Nu är det de tråkiga analoga böckerna som är i skottgluggen. I blogginlägget med den uppseendeväckande titeln Förbjud böcker i svensk skola nu! kan vi bland annat läsa:

Men med digitaliseringen är det helt tvärt om. Här kan du fylla på med hur mycket som helst utan att ryggen tar skada! Här behöver vi inte känna dessa begränsningar. Och vi kan på ett helt annat sätt möta barns naturliga nyfikenhet. Vi behöver inte längre ”tvinga” på de saker och försöka fejka kul. Nu kan vi på ett helt annat sätt ha en verklighetsbaserad och individanpassad undervisning. Ju mer information, kunskap och lärande, ju lättare blir det att bära […] Grejen är bara att ni INTE KAN tillgodose alla barns egna behov och lustar i en bok.

Det är enkla och oproblematiska bilder som skissas upp, men världen är ju faktiskt mer problematisk än så. Ta exempelvis detta med skrivandet. Det är något som varit i centrum för kunskaper sedan skolornas begynnelse. Jag citerar min senaste artikel i Re:flex:

Det är näst intill omöjligt att tala om skola utan att ta avstamp i skriftspråk. Det tycks nämligen vara precis där det börjar. I området kring Eufrat och Tigris för drygt 7 000 år sedan utvecklades kilskriften och man upptäckte relativt snart att det var, trots dess begränsningar, ett utmärkt sätt att hålla kollektiva minnen vid liv i ett samhällsbygge som krävde alltmer administration. Skrivkonsten gick i arv, men i takt med ett alltmer utpräglat leverne i städer räckte det inte till. För drygt 4 000-5 000 år sedan började därför så kallade tavelhus byggas. Här förvarades skrifter, men skrivkonsten lärdes också ut. Här formades de traditionella skolrollerna som vi idag känner oss välbekanta med: lärare, vaktmästare etcetera. Disciplinen var hög. Något årtusende senare bidrar Grekland till ytterligare utveckling, genom att dels koda bokstäver kopplade till ljud istället för till bilder – en idé de övertog från fenicierna – dels genom att också tillföra vokaler till alfabetet. Skriftspråket blev behändigare att använda, skolväsendet utvecklades och alltsedan dess är skriften intimt förknippad med vår kunskapsbildning. Resten är, som man säger, historia.

Det stora paradigmskiftet har alltså ägt rum – själva uppfinnandet, traderandet och användandet av skriftspråk. Därefter har vi sett exempel på betydelsefulla innovationer. Akademiernas aktivitet och funktion blev naturligtvis starkt påverkade av exempelvis tryckerikonsten. Nu står vi i ytterligare en sådan förändring, nämligen användandet av digitala hjälpmedel. De verktyg vi använder för att skriva och lära oss med påverkar de facto det innehåll vi tar till oss och också kvaliteten i kunskaperna. Vårt sätt att anteckna och skriva påverkar helt enkelt vårt sätt att tänka och förhålla oss till världen.

Med detta som relief duger det inte att helt enkelt säga att vi skall slänga ut det analoga skrivandet. Vi vet exempelvis att skriva för hand leder till bättre kunskaper än att skriva samma sak på tangentbord. Om detta kan du läsa i Skriva för hand ger förbättrade kunskaper. Hela artikeln som citeras ovan återfinns här:  Påverkar det digitala skrivandet vårt sätt att tänka och lära? 

skolans magic bullet
Foto: Mike Haufe via Foter.com / CC BY-NC

Finns skolans magic bullet?

Frågan är om skolans magic bullet finns, och om det handlar om IT. Vi har alltid drömt om hjälpmedel som skall göra det enklare i undervisningen, göra den effektivare, vassare, ge andra kunskaper som den inte gav förr. För ett gott tag sen sattes ett sådant hopp till radion, senare till Tv:n och till videobandsspelaren. Det antogs vara skolans magic bullet. Därefter stod hoppet till e-learning (vem minns inte kurser distribuerade via cd-skivor?), allt med ungefärligen samma resultat: det påverkar inte kunskapsbildningen i positiv riktning (se exempelvis Ihde, 2002). Skolans magic bullet hade ingen effekt. Nu står hoppet till Google, appar och Internet. Men vad vet vi då egentligen? Jag kan knappast erbjuda en heltäckande bild, men bjuder er här några axplock från forskningen.

Låt mig som inledning berätta om en studie som rör så kallad media literacy (Tan, L.H., Xu, M., Chang, C.Q. & Siok, W.T., 2013.). I Kina har man lärt sig det komplicerade språket genom att nöta in ett antal tusen tecken i skolan. Inget roligt arbete, bara hårt jobb. Under 20 har läsförmågan mätts hos kinesiska elever. För 10 resp 20 år sedan var det 2-8% av eleverna som inte uppnådde full läskunnighet, definierat såsom att de låg på en nivå som motsvarade kamrater som var 2 år yngre. Nu undervisas om kinesiska tecken på ett annat sätt. För att parafrasera skolområdeschefen ovan: de lär sig genom att forma orden på en platta. Nu är det inte så att ett tangentbord på en kinesisk dator (eller telefon) är stort som ett bord med alla tusen tecken att välja på. Istället skriver eleven ljudet på tangentbordet – ordet börjar med exempelvis med ljudet “li”. Detta skrivs in och eleven får upp förslag på tecken att välja på, väljer det och går sedan vidare i skrivandet. Sedan man börjat använda detta system i skolorna visar motsvarande siffror i undersökningen från 2013 att så många som 40-50% inte når den förväntade läskapaciteten. Nu tänker läsaren kanske: ja, men nu lär vi oss inte kinesiska i svensk skola. Det är naturligtvis helt riktigt, men det väcker onekligen impulser till reflektion. Det finns alltså skäl att överväga vilka risker datoranvändning innebär, utöver att det är kul eller smidigt.

Smidigt och roligt – men ytligare

För det är ju ett vanligt argument att det är kul och smidigt att använda datorn. Men den generella lärdomen vi kan dra från 40 års forskning i experimentell psykologi och 25 år i neurovetenskap (Spitzer, 2014) är att för att lära sig något på djupet krävs djupt mentalt arbete (deep information processing). Studier visar nämligen (ibid) att använding av IT leder till att informationsprocessandet i hjärnan blir ytlig och att användningen därför förhindrar information att bli fullt förstådd och kodad. Vad betyder det i praktiken? Ja, exempelvis betyder det att chanserna till djup kunskapsbildning är bättre när eleverna läser en vanlig textbok där de får kämpa (lagom) mycket med innehållet, jämfört med om de läser texter som varvas med filmer och hyperlänkar, helt enkelt för att de stör det mentala processandet (Daniel & Willingham, 2012). En annan intressant studie undersöker vad som händer med elevers kognitiva aktivitet när information hämtas från Google. När det gäller böcker, tidningar, facktidskrifter och Google som källa visar det sig att information som söks på Google är den som bearbetas sämst av eleven och att det är sämsta sättet att arbeta om kunskap skall bildas (Sparrow, Liu & Wegner, 2011). Krasst sett (och retoriskt medvetet spetsfundigt) kan man med forskningsstöd säga: Skall du se till att eleverna inget lär – se till att de använder Google.

Distribuerat arbete

Vad är då skälet till att sådana resultat visas upp gång efter gång efter gång? Spitzer (2014) menar att det har med hjärnans plasticitet att göra. Vi har nu en god kunskap om synapsernas funktion i hjärnan. Enkelt uttryckt kan man säga att ju djupare kunskap som skall bildas, desto fler aktiva synapser krävs. När vi distribuerar ut arbete till IT (och det är ju hela idén – låt datorn göra det tråkiga jobbet!) så aktiveras färre synapser. När färre synapser är aktiverade spelar det ingen större roll vilken information som sedan presenteras – förutsättningarna är dåliga från början och kunskaperna blir  ytliga eller uteblivna. Det är det som är skälet till resultaten i en del intressanta studier. Exempelvis har en studie jämfört hur mycket av en och samma text som två grupper lär sig. Den ena gruppen får en text där olika typsnitt är blandade och det är besvärligt att läsa, den andra gruppen får en helt vanlig text med Arial och Times New Roman. Det visar sig att de som fått lägga ner tankemöda på att avkoda innehållet (dvs fått läsa en besvärlig text rent formmässigt) bildar signifikant bättre kunskaper. Jag citerar studien (Diemand-Yauman, Oppenheimer & Vaughan, 2011).

This study demonstrated that student retention of mate- rial across a wide range of subjects (science and humanities classes) and difficulty levels (regular, honors and advanced place- ment) can be significantly improved in naturalistic settings by presenting reading material in a format that is slightly harder to read. [ …] disfluency appears to operate […] presumably engender- ing deeper processing strategies.

Nu är det naturligtvis inte så att vi skall försvåra läsning för elever, men det visar att ju mer synapser som är i arbete, desto bättre sätter sig kunskaperna. Något som är vanligt är att använda mobilen eller ipaden för att exempelvis fotografera av Powerpoints eller tavlan och att samla allt material i en digital anteckningsbok. Läraren tänker sig att då kan eleven ägna sig åt annat än att anteckna av bilden – och det måste ju vara bra. Också ett sådant förfarande är distribuerat arbete och verkar sannolikt menligt för lärandet. En studie jämförde hur människor kommer ihåg konstverk på en tur på ett museum. En grupp fotograferar av konstverken medan en annan grupp tittar verkligt noga på verken. Det är kanske inte så förvånande, men de som istället för att använda digitala hjälpmedel tittar ordentligt på konstverken minns dem bättre (Henkel, 2014). Det låter kanske självklart att man i skolan inte bara skall fota av saker utan också bearbeta dem – men poängen är att bearbetningen redan från start har bidragit till djupare informationsbearbetning i de fall inget foto tagits. Varför ge hjärnan ett handikapp från start genom att distribuera arbetet kan man fråga sig.

Distraktioner och multitasking

Dessutom är det ju så att användningen av IT inbjuder till distraktioner och multitasking. Det finns en uppsjö av studier som konsekvent visar att kunskapsbildningen blir lidande av multitasking och att det är allt annat än skolans magic bullet. Det är inte så förvånande att föremålet för uppmärksamheten verkar störande. Vad som är än mer intressant är att den som ägnar sig åt multitasking (exempelvis kollar av Facebook eller Snapshat under lärandet) också blir mer mottaglig för irrelevanta störningar i den omkringliggande miljön och för irrelevanta minnesimpulser (Ophir, Nass, & Wagner, 2009). Det enda som händer när man låter eleverna multitaska är alltså att vänja dem och träna dem i ett dysfunktionellt sätt att arbeta.

Rim och reson

Det jag efterfrågar med det här blogginlägget är inte att IT skall ut ur skolan. Jag inledde med att säga det, och jag säger det igen: IT måste användas i svensk skola av ett flertal olika skäl. Men det måste ske balanserat. I fråga om böckernas varande eller icke varande i skolan tycker jag att Karin Brånebäck uttryckte sig klokt:

Jag har aldrig förstått varför det måste vara antingen eller […] Det är alldeles – alldeles – för vanligt att man tror att de digitala verktygen är lösningen på allt. Sätt några iPads eller Chromebooks i händerna på eleverna och allt kommer att lösa sig. Sätt detsamma i händerna på lärarna och de kommer att lära sig att hantera de digitala verktygen i klassrummet per automatik. Jag har från början sagt att det inte kommer att ske, det finns de som fortfarande tror att det fungerar precis så, men vi måste diskutera digital pedagogik! […] Man kan inte prata om att slänga ut läroböcker ur klassrummen utan att också diskutera, samt förstå, hur eleverna behöver förhålla sig till “ungefär 1 840 000 000 resultat”! (apropå Google-sökningar, min anmärkning). Skolan måste inte vara rolig jämt. Det är inte vårt uppdrag. Det är inte lärarnas uppgift att stå på huvudet och jonglera med färgglada bollar varje lektion. Däremot ska det finnas en strävan att finna varje elev. En vilja att få varje elev att nå nya och högre mål/kunskapskrav. Läroböckerna är en del i undervisningen som vi inte kan slänga ut utan vidare. De är en bra grund att stå på både för lärare och elev.

Jag inser att jag inte gör Karins mycket läsvärda blogginlägg rättvisa genom dessa korta citat-snuttar – Läs hela inlägget Behåll böckerna i skolan.

När du läst det inlägget, och kanske följt några av de referenser till forskning som jag gett i det här inlägget, gör dig en kopp kaffe eller te och fundera på användningen av IT i ditt klassrum. Är IT skolans magic bullet som skall lösa alla problem – och tror du nu verkligen att det är rimligt? Ska IT som skolans magic bullet verkligen användas för att lärare skall “slippa fejka kul” som nämns i ett av citatet ovan på bekostnad av elevernas kunskaper? Eller ska IT hellre användas på ett avvägt sätt tillsammans med andra (traditionella) metoder för att skapa så bra kunskaper som möjligt? Ditt svar är viktigt för svensk skola.

Referenser

Daniel DB, Willingham DT. (2012). Electronic textbooks: why the rush? Science 2012;335:1570–1.

Diemand-Yauman C, Oppenheimer DM & Vaughan EB. (2011). Fortune favors the bold (and the Italicized): effects of disfluency on educational outcomes. Cognition 2011;118:111–5.

Henkel, L.A. (2014). Point-and-Shoot Memories. Psychological Science, 25(2), 396-402. doi: http://doi.org/doi:10.1177/0956797613504438

Ihde, D. (2002). Bodies in technology. Minneapolis: University of Minnesota Press.

Ophir, E., Nass, C. & Wagner, A.D. (2009). Cognitive control in media multitaskers. Proceedings of the National Academy of Sciences, 106(37), 15583-15587. doi: http://doi.org/10.1073/pnas.0903620106

Tan, L.H., Xu, M., Chang, C.Q. & Siok, W.T. (2013). China’s language input system in the digital age affects children’s reading development. Proceedings of the National Academy of Sciences, 110(3), 1119-1123. doi: http:doi.org/10.1073/pnas.1213586110

Sparrow, B., Liu, J. & Wegner, D.M. (2011). Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips. Science, 333(6043), 776.

Spitzer, M. (2014). Information technology in education: Risks and side effects. Trends in Neuroscience and Education, 3(3–4), 81-85. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.tine.2014.09.002