Browsed by
Etikett: it

Drömmen om skolans magic bullet

Drömmen om skolans magic bullet

IT i skolan är ett fantastiskt verktyg när det används rätt. Om det råder inget tvivel – jag har till och med skrivit en bok om den saken tillsammans med Helena Kvarnsell. Det är också helt nödvändigt att använda IT i skolan. Ett antal skäl perspektiv på det kan anföras, exempelvis samhällsekonomiska sådana och rättvise- och medborgeligt orienterade sådana. Men frågan är om IT har blivit till drömmen om skolans magic bullet. Det som nu bekymrar mig är att se helt okritiska röster för en digitalisering av skolan som inte tycks ha någon rim och reson. Här är ett exempel från en skolområdeschef som uttalar sig (i egenskap av tjänsteman) efter att ha tagit del av skolutvecklingsprogram på BETT-mässan 2017:

I vår digitala tid är vi uppkopplade, konnektade hela tiden och behöver vara det. Är vi inte det löser vi inte de problem som behöver lösas, t ex:
  • klimatkris
  • social kris
  • flyktingkris
  • rasism & faschism
Dessa globala utmaningar är för stora för att lösas 1 & 1, de behöver läsa ww, together. Tillsammans kan vi! Vi måste lära oss att utnyttja konnektiviteten och inte kämpa emot.

Hur uppkopplade elever skall bidra till att lösa klimatkrisen och att lösa frågor om rasism står dock kvar osagt. Helt klart är dock att det är just användningen av IT som skall lösa dessa problem. Skolans magic bullet. Jag citerar vidare ordagrant från samma källa:

Det är dags att på riktigt göra ALLT digitalt, det lilla ska vara analogt. Precis som vi under senaste 20 åren gjort vissa saker digitalt men det mesta analogt ska vi nu göra tvärtom!

  • När barnen börjar skolan, sätt en läsplatt i deras händer och stimulera språkutveckling (både läsa och skriva) via denna. Vilken vetenskaplig grund säger att de måste lära sig att skriva med en penna före forma ord på en platta?
  • När de ska räkna, låt dem räkan med hjälp av programmering och annan teknik.
  • Leta ord och inspiration i en en app
  • Läs i plattan.
  • Lär dig om vår jord i en kartapp
  • mm
  • mm
  • Ta BARA fram papper och penna när de verkligen behövs.

I ett annat blogginlägg från en välanlitad skolinspiratör hittar jag argument kring att IT äntligen kan bidra till att göra skolan så himla kul och relevant för eleverna. IT är skolans magic bullet. Nu är det de tråkiga analoga böckerna som är i skottgluggen. I blogginlägget med den uppseendeväckande titeln Förbjud böcker i svensk skola nu! kan vi bland annat läsa:

Men med digitaliseringen är det helt tvärt om. Här kan du fylla på med hur mycket som helst utan att ryggen tar skada! Här behöver vi inte känna dessa begränsningar. Och vi kan på ett helt annat sätt möta barns naturliga nyfikenhet. Vi behöver inte längre ”tvinga” på de saker och försöka fejka kul. Nu kan vi på ett helt annat sätt ha en verklighetsbaserad och individanpassad undervisning. Ju mer information, kunskap och lärande, ju lättare blir det att bära […] Grejen är bara att ni INTE KAN tillgodose alla barns egna behov och lustar i en bok.

Det är enkla och oproblematiska bilder som skissas upp, men världen är ju faktiskt mer problematisk än så. Ta exempelvis detta med skrivandet. Det är något som varit i centrum för kunskaper sedan skolornas begynnelse. Jag citerar min senaste artikel i Re:flex:

Det är näst intill omöjligt att tala om skola utan att ta avstamp i skriftspråk. Det tycks nämligen vara precis där det börjar. I området kring Eufrat och Tigris för drygt 7 000 år sedan utvecklades kilskriften och man upptäckte relativt snart att det var, trots dess begränsningar, ett utmärkt sätt att hålla kollektiva minnen vid liv i ett samhällsbygge som krävde alltmer administration. Skrivkonsten gick i arv, men i takt med ett alltmer utpräglat leverne i städer räckte det inte till. För drygt 4 000-5 000 år sedan började därför så kallade tavelhus byggas. Här förvarades skrifter, men skrivkonsten lärdes också ut. Här formades de traditionella skolrollerna som vi idag känner oss välbekanta med: lärare, vaktmästare etcetera. Disciplinen var hög. Något årtusende senare bidrar Grekland till ytterligare utveckling, genom att dels koda bokstäver kopplade till ljud istället för till bilder – en idé de övertog från fenicierna – dels genom att också tillföra vokaler till alfabetet. Skriftspråket blev behändigare att använda, skolväsendet utvecklades och alltsedan dess är skriften intimt förknippad med vår kunskapsbildning. Resten är, som man säger, historia.

Det stora paradigmskiftet har alltså ägt rum – själva uppfinnandet, traderandet och användandet av skriftspråk. Därefter har vi sett exempel på betydelsefulla innovationer. Akademiernas aktivitet och funktion blev naturligtvis starkt påverkade av exempelvis tryckerikonsten. Nu står vi i ytterligare en sådan förändring, nämligen användandet av digitala hjälpmedel. De verktyg vi använder för att skriva och lära oss med påverkar de facto det innehåll vi tar till oss och också kvaliteten i kunskaperna. Vårt sätt att anteckna och skriva påverkar helt enkelt vårt sätt att tänka och förhålla oss till världen.

Med detta som relief duger det inte att helt enkelt säga att vi skall slänga ut det analoga skrivandet. Vi vet exempelvis att skriva för hand leder till bättre kunskaper än att skriva samma sak på tangentbord. Om detta kan du läsa i Skriva för hand ger förbättrade kunskaper. Hela artikeln som citeras ovan återfinns här:  Påverkar det digitala skrivandet vårt sätt att tänka och lära? 

skolans magic bullet
Foto: Mike Haufe via Foter.com / CC BY-NC

Finns skolans magic bullet?

Frågan är om skolans magic bullet finns, och om det handlar om IT. Vi har alltid drömt om hjälpmedel som skall göra det enklare i undervisningen, göra den effektivare, vassare, ge andra kunskaper som den inte gav förr. För ett gott tag sen sattes ett sådant hopp till radion, senare till Tv:n och till videobandsspelaren. Det antogs vara skolans magic bullet. Därefter stod hoppet till e-learning (vem minns inte kurser distribuerade via cd-skivor?), allt med ungefärligen samma resultat: det påverkar inte kunskapsbildningen i positiv riktning (se exempelvis Ihde, 2002). Skolans magic bullet hade ingen effekt. Nu står hoppet till Google, appar och Internet. Men vad vet vi då egentligen? Jag kan knappast erbjuda en heltäckande bild, men bjuder er här några axplock från forskningen.

Låt mig som inledning berätta om en studie som rör så kallad media literacy (Tan, L.H., Xu, M., Chang, C.Q. & Siok, W.T., 2013.). I Kina har man lärt sig det komplicerade språket genom att nöta in ett antal tusen tecken i skolan. Inget roligt arbete, bara hårt jobb. Under 20 har läsförmågan mätts hos kinesiska elever. För 10 resp 20 år sedan var det 2-8% av eleverna som inte uppnådde full läskunnighet, definierat såsom att de låg på en nivå som motsvarade kamrater som var 2 år yngre. Nu undervisas om kinesiska tecken på ett annat sätt. För att parafrasera skolområdeschefen ovan: de lär sig genom att forma orden på en platta. Nu är det inte så att ett tangentbord på en kinesisk dator (eller telefon) är stort som ett bord med alla tusen tecken att välja på. Istället skriver eleven ljudet på tangentbordet – ordet börjar med exempelvis med ljudet “li”. Detta skrivs in och eleven får upp förslag på tecken att välja på, väljer det och går sedan vidare i skrivandet. Sedan man börjat använda detta system i skolorna visar motsvarande siffror i undersökningen från 2013 att så många som 40-50% inte når den förväntade läskapaciteten. Nu tänker läsaren kanske: ja, men nu lär vi oss inte kinesiska i svensk skola. Det är naturligtvis helt riktigt, men det väcker onekligen impulser till reflektion. Det finns alltså skäl att överväga vilka risker datoranvändning innebär, utöver att det är kul eller smidigt.

Smidigt och roligt – men ytligare

För det är ju ett vanligt argument att det är kul och smidigt att använda datorn. Men den generella lärdomen vi kan dra från 40 års forskning i experimentell psykologi och 25 år i neurovetenskap (Spitzer, 2014) är att för att lära sig något på djupet krävs djupt mentalt arbete (deep information processing). Studier visar nämligen (ibid) att använding av IT leder till att informationsprocessandet i hjärnan blir ytlig och att användningen därför förhindrar information att bli fullt förstådd och kodad. Vad betyder det i praktiken? Ja, exempelvis betyder det att chanserna till djup kunskapsbildning är bättre när eleverna läser en vanlig textbok där de får kämpa (lagom) mycket med innehållet, jämfört med om de läser texter som varvas med filmer och hyperlänkar, helt enkelt för att de stör det mentala processandet (Daniel & Willingham, 2012). En annan intressant studie undersöker vad som händer med elevers kognitiva aktivitet när information hämtas från Google. När det gäller böcker, tidningar, facktidskrifter och Google som källa visar det sig att information som söks på Google är den som bearbetas sämst av eleven och att det är sämsta sättet att arbeta om kunskap skall bildas (Sparrow, Liu & Wegner, 2011). Krasst sett (och retoriskt medvetet spetsfundigt) kan man med forskningsstöd säga: Skall du se till att eleverna inget lär – se till att de använder Google.

Distribuerat arbete

Vad är då skälet till att sådana resultat visas upp gång efter gång efter gång? Spitzer (2014) menar att det har med hjärnans plasticitet att göra. Vi har nu en god kunskap om synapsernas funktion i hjärnan. Enkelt uttryckt kan man säga att ju djupare kunskap som skall bildas, desto fler aktiva synapser krävs. När vi distribuerar ut arbete till IT (och det är ju hela idén – låt datorn göra det tråkiga jobbet!) så aktiveras färre synapser. När färre synapser är aktiverade spelar det ingen större roll vilken information som sedan presenteras – förutsättningarna är dåliga från början och kunskaperna blir  ytliga eller uteblivna. Det är det som är skälet till resultaten i en del intressanta studier. Exempelvis har en studie jämfört hur mycket av en och samma text som två grupper lär sig. Den ena gruppen får en text där olika typsnitt är blandade och det är besvärligt att läsa, den andra gruppen får en helt vanlig text med Arial och Times New Roman. Det visar sig att de som fått lägga ner tankemöda på att avkoda innehållet (dvs fått läsa en besvärlig text rent formmässigt) bildar signifikant bättre kunskaper. Jag citerar studien (Diemand-Yauman, Oppenheimer & Vaughan, 2011).

This study demonstrated that student retention of mate- rial across a wide range of subjects (science and humanities classes) and difficulty levels (regular, honors and advanced place- ment) can be significantly improved in naturalistic settings by presenting reading material in a format that is slightly harder to read. [ …] disfluency appears to operate […] presumably engender- ing deeper processing strategies.

Nu är det naturligtvis inte så att vi skall försvåra läsning för elever, men det visar att ju mer synapser som är i arbete, desto bättre sätter sig kunskaperna. Något som är vanligt är att använda mobilen eller ipaden för att exempelvis fotografera av Powerpoints eller tavlan och att samla allt material i en digital anteckningsbok. Läraren tänker sig att då kan eleven ägna sig åt annat än att anteckna av bilden – och det måste ju vara bra. Också ett sådant förfarande är distribuerat arbete och verkar sannolikt menligt för lärandet. En studie jämförde hur människor kommer ihåg konstverk på en tur på ett museum. En grupp fotograferar av konstverken medan en annan grupp tittar verkligt noga på verken. Det är kanske inte så förvånande, men de som istället för att använda digitala hjälpmedel tittar ordentligt på konstverken minns dem bättre (Henkel, 2014). Det låter kanske självklart att man i skolan inte bara skall fota av saker utan också bearbeta dem – men poängen är att bearbetningen redan från start har bidragit till djupare informationsbearbetning i de fall inget foto tagits. Varför ge hjärnan ett handikapp från start genom att distribuera arbetet kan man fråga sig.

Distraktioner och multitasking

Dessutom är det ju så att användningen av IT inbjuder till distraktioner och multitasking. Det finns en uppsjö av studier som konsekvent visar att kunskapsbildningen blir lidande av multitasking och att det är allt annat än skolans magic bullet. Det är inte så förvånande att föremålet för uppmärksamheten verkar störande. Vad som är än mer intressant är att den som ägnar sig åt multitasking (exempelvis kollar av Facebook eller Snapshat under lärandet) också blir mer mottaglig för irrelevanta störningar i den omkringliggande miljön och för irrelevanta minnesimpulser (Ophir, Nass, & Wagner, 2009). Det enda som händer när man låter eleverna multitaska är alltså att vänja dem och träna dem i ett dysfunktionellt sätt att arbeta.

Rim och reson

Det jag efterfrågar med det här blogginlägget är inte att IT skall ut ur skolan. Jag inledde med att säga det, och jag säger det igen: IT måste användas i svensk skola av ett flertal olika skäl. Men det måste ske balanserat. I fråga om böckernas varande eller icke varande i skolan tycker jag att Karin Brånebäck uttryckte sig klokt:

Jag har aldrig förstått varför det måste vara antingen eller […] Det är alldeles – alldeles – för vanligt att man tror att de digitala verktygen är lösningen på allt. Sätt några iPads eller Chromebooks i händerna på eleverna och allt kommer att lösa sig. Sätt detsamma i händerna på lärarna och de kommer att lära sig att hantera de digitala verktygen i klassrummet per automatik. Jag har från början sagt att det inte kommer att ske, det finns de som fortfarande tror att det fungerar precis så, men vi måste diskutera digital pedagogik! […] Man kan inte prata om att slänga ut läroböcker ur klassrummen utan att också diskutera, samt förstå, hur eleverna behöver förhålla sig till “ungefär 1 840 000 000 resultat”! (apropå Google-sökningar, min anmärkning). Skolan måste inte vara rolig jämt. Det är inte vårt uppdrag. Det är inte lärarnas uppgift att stå på huvudet och jonglera med färgglada bollar varje lektion. Däremot ska det finnas en strävan att finna varje elev. En vilja att få varje elev att nå nya och högre mål/kunskapskrav. Läroböckerna är en del i undervisningen som vi inte kan slänga ut utan vidare. De är en bra grund att stå på både för lärare och elev.

Jag inser att jag inte gör Karins mycket läsvärda blogginlägg rättvisa genom dessa korta citat-snuttar – Läs hela inlägget Behåll böckerna i skolan.

När du läst det inlägget, och kanske följt några av de referenser till forskning som jag gett i det här inlägget, gör dig en kopp kaffe eller te och fundera på användningen av IT i ditt klassrum. Är IT skolans magic bullet som skall lösa alla problem – och tror du nu verkligen att det är rimligt? Ska IT som skolans magic bullet verkligen användas för att lärare skall “slippa fejka kul” som nämns i ett av citatet ovan på bekostnad av elevernas kunskaper? Eller ska IT hellre användas på ett avvägt sätt tillsammans med andra (traditionella) metoder för att skapa så bra kunskaper som möjligt? Ditt svar är viktigt för svensk skola.

Referenser

Daniel DB, Willingham DT. (2012). Electronic textbooks: why the rush? Science 2012;335:1570–1.

Diemand-Yauman C, Oppenheimer DM & Vaughan EB. (2011). Fortune favors the bold (and the Italicized): effects of disfluency on educational outcomes. Cognition 2011;118:111–5.

Henkel, L.A. (2014). Point-and-Shoot Memories. Psychological Science, 25(2), 396-402. doi: http://doi.org/doi:10.1177/0956797613504438

Ihde, D. (2002). Bodies in technology. Minneapolis: University of Minnesota Press.

Ophir, E., Nass, C. & Wagner, A.D. (2009). Cognitive control in media multitaskers. Proceedings of the National Academy of Sciences, 106(37), 15583-15587. doi: http://doi.org/10.1073/pnas.0903620106

Tan, L.H., Xu, M., Chang, C.Q. & Siok, W.T. (2013). China’s language input system in the digital age affects children’s reading development. Proceedings of the National Academy of Sciences, 110(3), 1119-1123. doi: http:doi.org/10.1073/pnas.1213586110

Sparrow, B., Liu, J. & Wegner, D.M. (2011). Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips. Science, 333(6043), 776.

Spitzer, M. (2014). Information technology in education: Risks and side effects. Trends in Neuroscience and Education, 3(3–4), 81-85. doi: http://dx.doi.org/10.1016/j.tine.2014.09.002

 

 

Nypublicerad forskning: Hur erfar elever kunskapsbildning med IT?

Nypublicerad forskning: Hur erfar elever kunskapsbildning med IT?

Min senaste artikel om kunskapsbildning med IT “Students’ experiences of their knowledge formation in a one-to-one initiative” har nu blivit publicerad som open access. Här kommer abstractet:

The research on one-to-one computer learning settings shows what students do while using computers and how much they use them. It is believed that students are highly motivated by having computers of their own and show improved grades, but few studies can confirm this belief. This study investigated the experience of knowledge formation amongst pupils in upper secondary school in Sweden during a one-to-one computer-based task. The theoretical and methodological framework stems from Interpretative Phenomenological Analysis, IPA. The analysis generated eight categories of statements, grouped into two themes: “Experience of processing the knowledge formation” and “Experiences of tool-handling. The article concludes with a proposal for how to expand on the students’ experiences, allowing for deeper learning from one-to-one computer-based paradigms.

Läs hela artikeln här.

upplevelse av kunskapsbildning
Foto: Foter.com / CC0

Artikeln har funnits i en tidigare pappersbunden version som ytterligen få har läst, men är nu uppdaterad och släppt fri på nätet. Forskning bör ju vara tillgänglig för alla. När det gäller kunskapsbildning med IT är det intressant hur eleverna själva förstår vikten av reflektion och att de upplever att möjligheterna till detsamma försvinner när de använder datorn. Det är också intressant att höra eleverna själva tala om strategier för att hantera de distraktioner som datorn ger.

Artikelns fullständiga referens:

Fleischer, H. (2017). Students’ experiences of their knowledge formation in a one-to-one computer initiative. Education Inquiry, 1-14. doi: 10.1080/20004508.2016.1275190

Motivation i digitaliserad lärmiljö

Motivation i digitaliserad lärmiljö

Forskarbekantingen Jan Blomgren disputerade för ett litet tag sedan med avhandlingen Den svårfångade motivationen. I en intervju i Skolvärlden berättar han om studien, som tar sin utgångspunkt i en studie där 200 elever beskriver vad som är motiverande respektive hämmande i skolarbetet. Bland annat framkommer detta om elevers motivation:

– De vill ha variation vad gäller typen av uppgifter, hur de får redovisa och välja uppgifter. De vill ha tillgång till att kunna prata med läraren personligt och det måste få vara ok att göra fel ibland. Vilka signaler lärarna skickar med språk och kroppsspråk är också viktigt.

Motivation och valfrihet

Resultaten kring valfrihet och motivation ligger i samklang med min avhandling, En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Väl värt att lyfta är även om avhandlingen tar sin utgångspunkt i en digitaliserad lärmiljö visar resultaten tydligt att elevernas motivation inte påverkas av huruvida arbetsredskapet är digitalt eller analogt som sådant. Blomgren i Skolvärlden igen:

– För eleverna gör det ingen skillnad alls om det är digitala eller analoga verktyg som används. De uppskattar det större handlingsutrymme som det digitala erbjuder, men det är bara ett medel, inget flashigt eller spännande.

Foto: Allegory Malaprop via Foter.com / CC BY-ND
Foto: Allegory Malaprop via Foter.com / CC BY-ND

Däremot är det ju så, som Blomgren påpekar, att datorn ger en flexibilitet och en möjlighet att närma sig ett kunskapsobjekt på flera olika sätt, varav några kanske inte ens tidigare hade varit möjligt. Det ger alltså möjlighet till motivation, men det hade alltså varit lika motiverande om en flanellograf kunde användas mångsidigt. I boken Digitalisering som lyfter skolan skriver jag och Helena Kvarnsell om hur just datorns motivationskraft kan utnyttjas. Du kan också se en film där vi sammanfattar kapitlet om motivation och IT.

 

Motivation och relation

Det andra Blomgren tar upp rör relationen till läraren i relation till motivation. Eleverna menar att tillgången till läraren är viktigt och att det är ett tillåtande klimat i klassrummet. Lärarnas sätt att kommunicera anses också vara viktigt för elevernas motivation. Det här området är intressant. Åter igen finns genklanger i min avhandling. Jag frågade eleverna om varför de inte tog med sig datorn ut och satt och arbetade i det fina vädret – flexibiliteten och möjligenheten fanns absolut. Deras svar var just att de ville ha tillgång till läraren och kunna kolla av om de var på rätt väg. Att få ett stöd helt enkelt, och kanske också litet kontroll att tiden faktiskt gick till skolarbete. Av både min och Blomgrens avhandling kan vi alltså lära oss att datorn i skolarbetet inte ses som något fantastiskt av eleverna själva (men väl av många lärare) – det är ett verktyg som alla andra. Användningen av verktygets möjligheter – exempelvis att sitta ute – trumfar inte elevernas prioriteringar när de har en uppgift att fylla. Detta tror jag är viktigt för IT-ivrande lärare att tänka på: Det är lätt att förväxla den egna ivern med elevens lärande.

Här är för övrigt också intressant att peka på att relation till läraren har med ett så kallat elevnära arbetssätt från lärarens sida att göra. Att vara elevnära innebär just att kunna bygga relation och skapa kontakt och förtroende, inte nödvändigtvis att eleven skall få arbeta med saker hen tycker är roligt, vilket jag påpekade i ett inlägg där jag uppmanar lärare att ibland lämna elevernas intressen ifred: Teacher, leave them kids alone.

Sammanfattningsvis, en läsvärd och trevlig avhandling. Grattis till disputation och väl utfört arbete Jan!

Vi måste prata om IT och lärarutbildningen

Vi måste prata om IT och lärarutbildningen

Sitter just nu på tåg för att idag och imorgon diskutera frågorna om IT och lärarutbildningen. Det är ett spännande uppdrag men också svårt uppdrag.

Man kan naturligtvis ta olika utgångspunkter. Min utgångspunkt ligger en djup förvissning om att användning av IT är en icke-fråga i svensk skola. Skolverkets besked om att alla elever och lärare skall ha egen dator inom tre år är en naturlig följd av den samhällsutveckling vi idag ser. För låt oss titta en smula på hur Sveriges IT-användning ser ut.

92 procent av alla hushåll i Sverige har en dator och 57 procent har en surfplatta. Bland barnfamiljer är det 87 procent som har flera datorer eller surfplattor. 90 procent har en bredbandsuppkoppling, och 97 procent av den vuxna befolkningen har en mobiltelefon. De allra flesta, 77 procent, har en så kallad smartphone. Och visst använder vi nätet mycket. I genomsnitt ägnar vi 21 timmar per vecka åt nätet, varav 8 är användning via mobiltelefon. Betänk att moster Agda och farbror Bosse som bara använder nätet 10 minuter per månad för att betala räkningarna också ingår i denna statistik. Användningen kryper också långt ner i åldrarna. Drygt 67 procent av landets tvååringar använder internet emellanåt, och 32 procent gör det varje dag.

Ett nyvaket Skolverk

Man kan med viss fog kritisera Skolverket för att ha varit alltför passiva under alltför lång tid. Skolan har blivit en marknad för allehanda lycksökare och styrningen har varit låg. Nu händer det emellertid saker. Som nämnts är Skolverkets ambition att samtliga elever och lärare skall ha egen dator inom tre år. I förslagen till nationell IT-strategi lyfts begreppet digital kompetens fram tydligt och programmering kommer sannolikt bli en angelägenhet för kursplaner i matematik och teknik. Jag välkomnar att Skolverket nu agerar i frågor om IT i skolan. Frågan om IT och  lärarutbildningen får på detta sätt en förnyad aktualitet.

Allt är inte bra med IT

Det betyder inte att allt är bra med IT. Tvärtom, när det gäller frågor om kunskapsbildningens kvalitet finns betydligt mer indikationer på negativa resultat av användning av IT än positiva. Själv har jag rest varningssignaler för främst tre saker i samband med detta.

För det första att distraktionsmomenten blir alltför stora med en omedveten användning av IT i skolan. På senare tid har mobiltelefondiskussionen varit tongivande. Min utgångspunkt är att elever måste lära sig att hantera distraktionerna, de kommer också finnas senare i livet. Man måste dock förhålla sig ödmjukt och förstående till de som faktiskt menar att mobiltelefonförbud är enda lösningen – när andra lösningar faktiskt provats. Vad gäller IT och lärarutbildningen behöver vi förhålla oss till detta.

Den andra varningssignalen handlar om hastighetens lov. Det är inte bara IT som bidrar till att saker och ting skall gå med blixtens fart och svar på frågor i skolan skall inhämtas medelst klipp-och-klistra, det är en allmän samhällsutveckling. Dock kan användningen av IT späda på denna utveckling menar jag. Elever upplever sig ofta stressade och slänger sig ut för att hämta svar på frågor och skyndar sedan till nästa. Lösningen här är att använda IT på ett sätt som stimulerar reflektion och som får eleverna att stanna upp. Jag vill också säga att ibland är bästa sättet att använda datorn att stänga locket. Dessvärre har debatten om IT ibland spårat ur till att vara någon slags självändamål. Medvetna lärare vet naturligtvis att så inte är fallet. Även här behöver lärarutbildningen förhålla sig.

För det tredje visar forskningen också att IT kan bidra till ett ökat ensamarbete. Alltför många elever blir utelämnade till egen ”forskning” (jag ryser) och förväntas lära sig per automatik bara för att de har en dator. En medveten användning av datorn i skolan behöver aktivt arbeta mot dessa tendenser genom att se till att eleven använder datorn och nätet kollaborativt. Det här är en given fråga att problematisera när det gäller IT och lärarutbildningen.

IT och lärarutbildningen – hur agera?

Vi kan således se en samhällsutveckling där det finns ett starkt tryck att använda IT i skolan. Det kan motiveras av samhällsekonomiska skäl, av rättviseskäl och av effektivitetsskäl. Med medvetna strategier för att motverka ovan tecknade problem är en mycket försiktig förhoppning också att användning av IT inte nödvändigtvis behöver bidra till försämrade kunskaper hos eleven.

Nu har lärarutbildningen studenter som har gått i denna skola, med varsin dator. Dagens fråga är alltså: Hur skall lärarutbildningen möta dessa studenter? Vad behöver vi ge dem i form av kunskaper och förhållningssätt till IT så att de står sig bra när de kommer ut på sin VFU, och framför allt när de examineras som färdiga lärare? Och vad behöver vi på lärarutbildningen kunna? Idag är det alltså dags att ta första steget för att undersöka hur lärarutbildningen kan matcha den situation kring IT i skolan som nu råder. Vi skall undersöka vilka styrkor vi anser oss ha, och vilka svagheter vi kan identifiera – kanske i form av kompetensluckor, kanske i form av annat. Vi skall noga undersöka vilka möjligheter vi har att stå bättre rustade att möta IT-vana studenter, och vi skall undersöka vilka hot som tornar upp sig som moln på horisonten. Ett spännande arbete för utveckling av lärarutbildningen har påbörjats.

Inställning till IT bland lärare beforskas

Inställning till IT bland lärare beforskas

Inställning till IT bland lärareJag snubblade på en intressant forskningsartikel med titeln Digital devices and teaching the whole student: developing and validating an instrument to measure educators’ attitudes and beliefs. Författarna menar att det är viktigt att förstå lärares inställning till IT för att kunna ge eleverna en utbildning som hänger samman. Jag håller med om det.  Jag har ju tidigare skrivit om vikten av att granska lärares inre barriärer på vetenskaplig grund, vilket tangerar området. För att undersöka lärares inställning till IT har man därför gjort en pilotstudie där ett mätinstrument testas. Så här säger artikelns abstrakt:

Even as digital devices (e.g., tablets, smart phones, laptops) have become increasingly ubiquitous in schools, concerns have also been raised that such devices might hinder students’ social, emotional, and personal development. Educators’ perspectives on such matters could shape the success or failure of 1:1 technology initiatives. Thus, there is a need for a way to measure educators’ attitudes and beliefs toward the potential impact of digital devices on educating the whole student. This paper describes the development of the Digital Devices and Educating the Whole Student instrument and the results from a pilot study of 59 educators. The results suggested three potential domains of teacher attitudes toward the impact of devices on students; holistic learning outcomes, classroom learning processes, and concerns about digital distraction. Overall, the survey instrument demonstrated reliability and validity suggesting that the survey instrument may be a useful tool for school technology researchers and practitioners alike.

Artikeln är publicerad i Educational Technology Research and Development

Foto: SodanieChea via Foter.com / CC BY

Elva aspekter på kollegialt lärande

Elva aspekter på kollegialt lärande

kollegialt lärande

Jodå. kollegialt lärande är hett. Jag har tidigare skrivit om att skaffa sig ett Personligt Lärande Nätverk (PLN). Den posten är gammal, men för all del, läs gärna och inspireras. Det är också viktigt att lärare får möjlighet till dynamisk professionsutveckling i vilket det kollegiala lärandet är centralt.

Jag läste ett blogginlägg om vad som händer när lärare knyter samman sig i kollegialt lärande i Teacherthought som inleds på följande vis:

Digital and social media have replaced the landscape for education. This isn’t a case of mere impact or transformation–it’s all different now. Everything–the tools, the audiences, the access to content, the data, the opportunity.

And this is a displacing and replacing that will only accelerate as re-conceptualizing of the craft of teaching in light of emerging technologies and global distinctions increases. This doesn’t mean that every classroom and school and district is suddenly forward-thinking, but rather that education–and most critically, it’s students–have already changed, forever altering the tone and context for that education.

Jag kanske inte håller med om att allt har förändrats – men sannerligen har möjligheterna till kollegialt umgänge och lärande ökat  tack vare IT, den saken är biff.

Teacherthought tar upp ett gäng intressanta aspekter på kollegialt lärande. Här sammanfattar jag dem på svenska:

  1. Du tvingas försöka förstå den andres perspektiv. Och ju mer du lär känna personerna omkring dig, desto svårare blir det att visa upp en fasad som inte är sann och riktig.
  2. Du blir tvungen att se dina egna begränsningar i vitögat.
  3. Du kan lära av andra med mer specialiserad kunskap. När du möter specialisten i din omgivning växer du som lärare.
  4. Du kan välja formerna för mötet. Som ett komplement till styrd kompetensutveckling kan det här vara skönt. Var lägger du nivån? Hur ska det kännas? Är mötet strukturerat eller bara vänskapligt pratigt?
  5. Du kan öva empatiförmågan. Att träffa andra och diskutera deras problem och situationer får dig att lägga ner den egna agendan för ett tag. Inte så tokigt.
  6. Du kan ge något till andra. Det är en fantastisk känsla att som lärare bidra till andra lärares utveckling.
  7. Du förlorar anledningar att inte våga pröva förändring. När du möter andra lärare som är villiga att utvecklas och lära sig dras du lättare med.
  8. Du får nya krav på vad du behöver kunna. Genom att du får input från andras praktik får du också syn på vad du behöver lära.
  9. Du får också ett tryck på dig att verbalisera det du tänker kring ditt yrke. Nyttigt att ge uttryck för tankar som annars bara snurrar omkring.
  10. Du får också utmana ditt eget tänkande.
  11. Till sist – det kan leda till att du utvecklar praktiken i klassrummet, och både du och eleverna blir vinnare.

Särskilt intressant tycker jag det är när i förhållande till IT. Det är mycket känslor och rädslor i omlopp när det gäller IT och skola, något som behöver lyftas upp i dagsljus. Att bli lite pushad ut och ta nästa steg i digitaliseringen med hjälp av varsamma kollegor tror jag är en bra väg att gå, men den får naturligtvis inte ersätta behovet av annan typ av kompetensutveckling. Teacherthought uttrycker det hela väl:

Connected teachers can benefit from empathy for the same reasons students can–making sense of another human being can only happen when you surrender your own agenda, and feel alongside and through another person and their thinking.

Jag tror vi behöver träffas och snacka över ämnen som är relevanta för oss, utöver den mer formella kompetensutveckling som lärare skall få. Själv föreläser jag ju en hel del på temat Datorn i klassrummet, men frågan är om det inte i vissa situationer är mer värdefullt att skapa kollegiala diskussioner kring frågan istället för föreläsningar, exempelvis i form av en serie workshops med utgångspunkt i boken Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik? Kanske är det så. Skriv gärna en kommentar eller droppa ett mail om du tycker det låter intressant!

Måste alla lärare använda IT i sin undervisning?

Måste alla lärare använda IT i sin undervisning?

Ungefärligen så lät startfrågan i en debatt jag överhörde igår. Utgångspunkten var att Görel, 58 år, är en alldeles fenomenal lärare med mycket goda resultat och vitsord, men hon behärskar ingen IT. Måste hon då använda IT och göra sin undervisning sämre, eller kan hon slippa? Grovt förenklat var utgångspunkten i debatten sådan.

Här kan man inta två olika positioner. Den ena positionen säger att Görel (som inte alls behöver vara kvinna och 58 för att vara motsträvig mot IT, utan kan också heta Magnus och vara 27) har ett undervisningsuppdrag. Det finns också någon slags solidaritetsuppdrag och medmänskligt uppdrag – att ge den allra bästa undervisningen som bara är möjlig att ge. Det är vi skyldiga våra ungdomar. Om detta sker utan IT, skall det ske utan IT enligt denna position.

Å andra sidan kan man också inta en annan position. Ponera att Görel arbetar på gymnasiet och undervisar i historia. Hon är då faktiskt skyldig att använda informationsteknik i undervisningen. Att inte göra det är alltså direkt att missköta sitt arbete. Om vi tittar på hur ämnet historia exempelvis ser ut i GY 11 kan vi se följande:

Skärmavbild 2015-05-07 kl. 15.40.45

De sista raderna är intressanta. Eleven har rätt, och därmed har läraren skyldighet, att använda modern informationsteknik, i detta fall för att presentera resultatet av sitt arbete. Det ingår helt enkelt i uppdraget. Jag har svårt att se den läkare som fortsätter söva med eter får behålla jobbet i det långa loppet. Eller att en telefonutvecklare på Eriksson får fortsätta tillverka telefoner men vägrar låta dem kunna skicka sms.

Om vi lyfter frågan en nivå upp kan man säga att den handlar om en konflikt mellan paradigm i skolan. Vi kan med gott samvete peka på att skolan gått från att spegla ett industrisamhälle till att spegla ett kunskapssamhälle. Detta är ett samhälle med allt snabbare växlingar. Det ger en större flexibilitet åt individen att forma sina liv med multipla livsberättelser (en identitet på den anonyma chatten, en på facebook och en i klassrummet exempelvis) och därmed också en större rörighet och rörlighet. Att använda IT i detta samhälle är den naturliga drivkraften. Tänkare som exempelvis Hargreaves har problematiserat detta, och ställer frågan om skolan skall verka som en trygg motvikt till detta samhälle eller som en katalysator, det vill säga förbereda eleven på bästa möjliga sätt för det.

Mitt svar på den frågan är att skolan har dubbla uppgifter och att det därmed krävs en balanserad syn på saken. Positionering i endera skyttegraven är kontraproduktivt för skolan. Det är alldeles självklart att skolan skall förbereda eleverna för det framtida samhället. Samtidigt är det OCKSÅ skolans ansvar att verka för bildning, djup kunskapsbildning och förmåga till reflektion. Det är lätt att tänka att lärare som ivrar (alltför) hårt för IT i skolan är katalysatorvänliga, emedan de som är mer (eller helt) avigt inställda vill vara en motvikt. Jag tror inte att de lärare som är fullständigt förblindade av omdefinierat lärande (hu!), kodning på svenskalektioner och så vidare utan tanke på kunskaps- och bildningsideal i det långa loppet faktiskt bidrar till en bättre skola. Jag har en känsla av att renodlade katalysatorlärare springer lite för fort ibland. Å andra sidan är det förödande med en alltför stor andel konservativa och skeptiska lärare som faktiskt inte gör sitt jobb.

Så åter till Görel. Jag menar att hon har absolut fantastiska möjligheter att bibehålla sin undervisningskvalitet OCH införa IT i sin undervisning, i enlighet med sitt uppdrag. Problemet är att Görel hela tiden blir presenterad för de coolaste häftigaste lärarnas praktik där saker flippas, det spelas in screencasts, det används Minecraft och annat som känns väldigt främmande. Avståndet blir helt enkelt för stort, och Görel förmår inte ens snöra på sig skorna för att försöka komma ifatt IT-löparna längst fram i loppet. IT måste med andra ord framstå som något enkelt att använda för Görel, och skolledningen har ett ansvar att också med mycket varsam hand lyfta lägsta-nivån och inte bara lyfta fram eldsjälarna (de träffas på pedagogisk pubb, Framtidens Lärande och SETT så det räcker ändå och får sina ryggar kliade där).

Görel har inte väldigt mycket tid till kompetensutveckling, därför måste stegen vara mycket små för att smyga in IT. Här är några sätt:

Görel bör exempelvis lära sig informationssökning. Det råkar vara så att jag har ett avsnitt om detta i min senaste bok om studieteknik som fungerar alldeles utmärkt även för lärare. Men det finns naturligtvis också otroliga mängder information på nätet. När Görel behärskar Googles alla möjligheter att söka, blir det lättare för henne att låta eleverna söka, och också hjälpa till på ett konstruktivt sätt där hela lärarerfarenheten får komma till spel.

Görel kan också utan vidare lära sig att lägga in inlägg på en blogg. Det är motiverande för eleverna att få skriva för en riktig publik. Det kan vara socialt stimulerande, och dessutom stimuleras elevernas reflektion när de får skriva och tänka till lite. Jag vågar påstå att vilken lärare som helst kan ha en blogg uppe inom en timme och fullt ut förstå hur den fungerar och kunna redigera i den.

Jag är också helt säker på att Görel kan lära sig använda powerpoint och en digitalkamera för att låta eleverna göra bildspel. Eller att förstå hur ett forum på nätet fungerar och låta eleverna agera där. Med ytterligare lite kraft och hjälp från en IT-pedagog är jag helt säker på att alla kan lära sig spela in ljud och göra en podcast, eller en enkel film att publicera på Youtube.

Min poäng är denna: Ja, Görel är skyldig att använda datorn. Hon kan lära sig i små små steg och hela tiden säkra att hennes alldeles utmärkta utbildningsideal är bibehållna. Och det är absolut möjligt utan förlorad undervisningskvalitet. Tvärtom är IT en utmärkt väg för Görel att stimulera reflektion och bildning, om hon bara vet hur hon skall göra. Frågan om användning av IT får aldrig bli till en fråga om teknik som självändamål (vilket vi tyvärr ser alltför ofta idag, inte minst på de stjärnbeströdda IT-pedagogiska konferenserna), utan måste alltid vara en fråga om pedagogiskt förverkligande och fördjupad kunskapsbildning. Det innebär att rätt användning av laptopen ibland också är att stänga locket. Förstås.

Om det finns en som är tämligen skeptisk på en skola kan det säkerligen hanteras. Men om det finns ett helt gäng: Kim 29, Görel 58, Sara 36, Magnus 27, Otto 45… och så vidare, som inte kommer till ruta ett, ja då har vi faktiskt ett problem i svensk skola som alla måste hjälpa till att lösa. Jag tror att vägen är med de små stegens pedagogik präglad av en ömsint förståelse av de farhågor och rädslor som ofta ligger bakom att backa från datorn.

Ett sådant problem bör hanteras på flera nivåer förstås. Jag har skrivit om det i inlägget Jag begär inte att du skall älska datorn, men du måste vara villig att utvecklas. För dina elevers skull. 

Forskning: studenter hänger sig åt distraktioner omedvetet. Vad betyder det för pedagogens strategier?

Forskning: studenter hänger sig åt distraktioner omedvetet. Vad betyder det för pedagogens strategier?

Jesper Aasgard har nyligen publicerat en forskningsstudie med titeln Drawn to Distraction:A Qualitative Study of Off-Task Use of Educational Technology. I studien tar han utgångspunkt i studenter på collegenivå och pekar på att teknologi alltmer integreras i undervisningen. Vidare pekar han också på att mängden så kallade off-task användning, det vill säga användning av datorer som inte har med undervisning att göra och multitasking är frekvent förekommande. På en postfenomenologisk grund intervjuar han studenter och visar bland annat att den icke önskvärda användningen av datorer inte alltid ens är en medveten handling. Studenterna har blivit så vana att besöka vissa sidor, exempelvis facebook, eller att kontrollera notiser, att de inte ens tänker på hur mycket tid de ägnar åt det. Studenterna beskriver laptopsen som att de har en kraft att “lura in personen” i dessa distraktiva beteenden. Studenterna menar vidare att det här sättet att använda datorer, som “bara blir så fort datorn finns där” ibland leder till att de helt måste avstå från att använda datorn för att få något gjort i sina studier.

Den här insynen är viktig. Om studenter sig åt distraktioner på nätet omedvetet, krävs en helt annan pedagogik än den som bygger på att säga: Skärp till dig. Jag tror det är viktigt att förstå dessa processer och jag rekommenderar en läsning av artikeln.

Länk till artikeln:  Drawn to Distraction:A Qualitative Study of Off-Task Use of Educational Technology

IT är sjunde saken att ta hänsyn till vid lektionsplanering. Läs vilka sex som kommer före.

IT är sjunde saken att ta hänsyn till vid lektionsplanering. Läs vilka sex som kommer före.

Jag tjatar om det gång på gång: IT i svensk skola är en fantastisk väg att förverkliga pedagogiska mål. Samtidigt måste frågan om IT ställas på rätt sätt och i rätt tid. Nedanstående bild, inspirerad av Fry, Marshall & Ketteridge 2014, illustrerar hur jag tänker. Frågan om IT är viktig, men innan den besvaras finns några andra saker att ta itu med.

Det kan låta som att slå in en öppen dörr, men den första att besvara är: Vad är syftet med kursens moment? Men observera då att jag här inte talar om vilka kunskapsmål eleven skall nå, utan vilket det vidare syftet är. Vill du att eleven skall utveckla sitt självständiga tänkande? Sin kreativitet? Sin förmåga till logiska resonemang? Sin förmåga att koppla samman olika ämnen? Eller vill du att eleven skall tänka inom ramen för ett och samma ämne så djupt som möjligt? I denna fråga göms också litet av din kunskapssyn. Därför är det bra att börja all planering med frågan: Vad är kunskap och vad är lärande för mig? Och samspelar denna syn med syftet i undervisningen? Det kan tyckas högtravande och tidskrävande, men jag utgår från att alla lärare har ett ryggmärgssvar på frågan om vad just kunskap och lärande är. Det är ändå läraryrkets kärna att arbeta med dessa saker.

 

Skärmavbild 2015-04-22 kl. 12.15.52

Därefter är ställer du frågan om vilka resultat du vill att undervisningen skall nå fram till. Vad skall eleven kunna? Är det möjligt att designa momenten så att eleven kan bedömas på dessa resultat?

När detta är klart går du vidare och analyserar elevaktiviteten. här är det lätt att frågan om IT kommer in, men försök ha lite is i magen. Vilken TYP av elevaktivitet vill du se? Vilken typ av aktivitet gör kunskapsstoffet påtagligt och relevant för eleven? Skall de se något? höra något? Göra något? Kan deras egna intressen och motivation tas till vara? Skall lärandet vara socialt till sin karaktär eller skall eleven arbeta ensam?

Det är sedan viktigt att hålla mikrobedömningen vid liv. På vilka sätt kan du ge kontinuerlig bedömning? Skriftlig? Muntlig? Genom att vara närvarande i klassrummet? Kommer det behövas mycket uppmuntran?

Därefter bör du också fundera över din övriga kommunikation som behövs i momentet. Behöver eleverna får arbeta ifred, eller behöver de små informationssnuttar kontinuerligt? Är det önskvärt att bryta av textproduktion med dialog och medbedömning av varandras texter? Min utgångspunkt är att läraren alltid, på ett eller annat sätt, bör vara tillgänglig. Hur kan det göras möjligt? Behövs det oväntade inlägg från dig som lärare, för att stimulera kreativitet?  (återigen, försök hålla tillbaka frågan om IT en stund. Det kommer sen, jag lovar).

Därefter – äntligen – är det dags att börja se till själva ämnesinnehållet. Vilka texter skall läsas, vilka uppgifter skall göras? Vilket innehåll är lämpligt i relation till punkterna ovan.

Och nu kommer då frågan om IT. När du har svar på frågorna ovan är det dags att undersöka om och hur IT skall användas. Naturligtvis kommer det vara så att du ser det uppenbart redan tidigare i processen i vissa fall, men poängen här är att om du först nu undersöker hur du kan använda IT för att nå fram till det du beskrivit i punkterna ovan blir varje användning av datorn motiverad utifrån en stringent pedagogisk modell. Och du får använda dig av IT precis hur mycket du vill så länge det fyller ett behov. Men det kan också hända att, om du följer processen ovan, att du ser exempelvis att personliga samtal med elever i smågrupp är bättre än att bolla feedback via datorn. Ja, då gör du helt enkelt det, och struntar i datorn. Användningen av IT måste nämligen alltid vara motiverat av pedagogiken.

IT kan naturligtvis också komma in som en naturlig del i slutbedömningen av uppgiften.

Foto: Thomas Hawk via Foter.comCC BY-NC

Föreläsning: Datorn i klassrummet – vägar till djupare kunskaper

Föreläsning: Datorn i klassrummet – vägar till djupare kunskaper

Föreläsning onsdag 4/2 för Pysslingens rektorer. Föreläsningen tar sin utgångspunkt i hur samhället har förändrats och hur en-till-en (en dator per elev och lärare) är en naturlig följd av detta. Synen på vad kunskap, lärande och undervisning är i ett digitalt tidevarv diskuteras kort. I såväl internationell som egen forskning identifieras sedan kunskapsläget med dess möjligheter, men också ett antal fallgropar som kan leda till att egen dator i värsta fall leder till ett ytligare lärande. Dessa bör naturligtvis undvikas.

Utifrån denna kunskap formuleras sedan, med utgångspunkt i boken Digitalisering som lyfter skolan – Teori möter praktik, fyra områden som kan bidra till att istället fördjupa kunskaper med hjälp av egen dator. De fyra områdena berör målorientering, motivation, reflektion och socialt lärande. Tillämpning av dessa fyra hörnstenar i ett fördjupat lärande med hjälp av IT diskuteras. När IT görs till en fråga om pedagogik och inte teknik, och aldrig används som ett självändamål – ja först då kan skolan lyfta med hjälp av IT.

Nedan är presentationen i sin helhet. Varsågod!