Browsed by
Etikett: en till en

Dator i klassrummet kräver medvetenhet om studieteknik

Dator i klassrummet kräver medvetenhet om studieteknik

Som ni ju känner till har jag skrivit en bok om studieteknik: Studieteknik – så lyckas du med dina studier. Den handlar om traditionell studieteknik men tar också upp lite datoriserade hjälpmedel. Men visst är frågorna om datorer tämligen intressanta när det gäller studieteknik också. Nedan är bokens innehållsföreteckning:

Skärmavbild 2015-05-08 kl. 13.44.18

Jag skulle vilja påstå att datorn i klassrummet, med de ökade distraktioner den innebär, kräver en ökad medvetenhet om studieteknik. Mitt sätt att tänka på studieteknik utgår från SITRA-modellen. Den pekar på att Syna materialet, Intervjua det, Ta in (anteckna) Repetera och sist Anpassa.

Kan datorn i klassrummet användas för att syna material och få en överblick? Jag är helt säker på det. Samla alla anteckningar och allt material som skall gås igenom i exempelvis OneNote. Skaffa en överblick över vad som behöver göras i ett projekt med hjälp av en Mindmap. Gör en wiki gemensamt om ni sysslar med ett klassprojekt. Låt eleverna få överblick över processen.

Materialet bör intervjuas, det vill säga, för att stimulera reflektion bör eleven ställa sig frågan vad man redan vet och vad man vill ha reda på. Det innebär att det finns ett behov att dokumentera och skriva ned, anteckna, rita och fotografera det man redan vet. Materialet kan diskuteras mellan klasskamraterna med hjälp av datorn, varför inte genom att projicera klassens gemensamma associationer till ett ämne på väggen för att få en startpunkt?

När det gäller att ta in och läsa finns det mängder med forskning som visar att läsning på dator och padda är annorlunda än läsning i vanlig bok. Om vi antar att läsningen äger rum på dator, exempelvis i digitalt läromedel eller med sökningar på nätet, blir det en studieteknisk fråga att lära eleverna att läsa i lagom doser, och att designa undervisningen så att tätare kontrollstationer finns än vanligt. Det kan handla om att läsa en delmängd text och göra ett quiz eller att helt enkelt läsa och sedan samtala med sin klasskamrat. Till att Ta in hör också att anteckna. Hur sker detta på bästa sätt? I den bästa av världar finns möjligheter att föra digitalt handskrivna anteckningar, exempelvis genom att använda en Surface Pro. I andra fall finns kanske möjligheter att använda tangentbord – se då till att eleven repeterar innehållet och också problematiserar vad innehållet verkligen betyder, eftersom anteckningar på tangentbord visat sig begränsa elevens förmåga att tänka runt ett ämne. I boken föreslår jag ett antal olika anteckningsmodeller, som inte bara stimulerar faktaåtergivning utan också elevens förmåga till reflektion. Dessa kan och bör prövas av elever även i digitala miljöer.

När det gäller repetitionen tar boken upp ett schema som är baserat på forskning om hur snabbt och under vilka betingelser vi glömmer. Med hjälp av datorn kan program som exempelvis Anki användas för att optimera repetitionen för bästa möjliga förutsättningar att minnas.

Anpassningen handlar om att reflektera över hur studierna går och att anpassa metoden. Även här är datorn ett givet verktyg naturligtvis – antingen kan eleven reflektera över detta helt privat, eller så sker det i kontinuerliga noteringar i en digital portfolio.

Utöver denna bas, SITRA, tas en del andra saker upp som också är intressanta ur perspektivet med datoriserade klassrum. Ett givet sådant område är naturligtvis informationssökning. I boken utgår jag från att bli skickligare på Google-sökningar. Det tror jag lärare och elever kan behöva träna på tillsammans, gärna i samspel med skolbibliotekarie. Men till en bra studieteknik hör ju också att samla informationen på ett bra sätt och strukturera så att man kommer åt den lätt och smidigt när den behövs och skall bearbetas. Här kan man naturligtvis diskutera olika tekniker och förhållningssätt, exempelvis beroende på vilken typ av information som samlas och om den skall delas med andra. Till elevernas studieteknik hör alltså att lära sig lägga in texter som samlas i ett program för detta, exempelvis Evernote, eller att använda tjänster som exempelvis Pocket eller Instapaper för att samla texter för senare läsning. Det är också en studieteknisk fråga att hålla sig uppdaterad med nyhetsflöden inom givna ämnesområden, särskilt om större projekt genomförs. Därför är det relevant att diskutera rss-läsare och andra typer av prenumerationstjänster.

Området presentationsteknik har ju också givna kopplingar till användning av IT. Hur gör man en snygg presentation med tillhörande visuellt stöd med hjälp av datorn? Att presentera är ju inte bara att stå framför en publik: det kan också handla om hur en podcast görs eller hur man sätter ihop en Youtube-film eller en screencast.

Miljö och rutiner blir alltmer viktigt ju mer datoriserad skolmiljön blir. Vi vet från forskning att distraktionsmomenten är många och de avtar inte heller ju mer vana eleverna blir vid sin dator. De finns där, och därför behöver vi i det datoriserade klassrummet diskutera hur en bra studiemiljö ser ut, hur notiser skall hanteras och hur eleven skall kunna hållas på spåret hela tiden. Här gäller det för lärare och elver att komma överens om staket runt hinder för en bra undervisning, gärna på individuell nivå. I en tid där undervisningen kan individualiseras blir det också en studieteknisk fråga att undersöka hur elevens egna intressen och värderingar kan tas tillvara i arbetet. På så vis förbättras den inre studiemiljön och förmågan att skydda sig från distraktioner ökar.

Ja, jag skrev alltså en bok om studieteknik. Den riktade sig främst till högskolestudenter men kan också vara till nytta för elever på grundskola och gymnasie till stora delar. När jag tänker på innehållet i relation till det datoriserade klassrummet ser jag att här finns en hel del att säga. Det datoriserade klassrummet kräver uppenbarligen att vi tänker mer och djupare kring studieteknik än tidigare.

 

Bebells senaste forskningsstudie visar positiva effekter av 1-1

Bebells senaste forskningsstudie visar positiva effekter av 1-1

Den så produktive Bebell har släppt en ny studie kring användning av 1-1 datorer i 6th grade (USA). Studien visar att eleverna som använder datorerna, jämfört med andra elever, ökar mängden interaktion i klassrummet och dessutom också kvaliteten i densamma. Engagemanget i studierna var större bland elever med egen dator, och man uppmätte också positiva effekter på standardiserade tester i Engelska (ELA) bland eleverna med egen dator.

Studien publicerades 2014 i tredje numret av Journal of Information Technology Education: Innovations in Practice.

IT i skolan kan aldrig bli ett projekt (delvis återpostat)

IT i skolan kan aldrig bli ett projekt (delvis återpostat)

Min ståndpunkt (för den som missat det): En-till-en är helt nödvändig i svensk skola och i grunden en välkommen företeelse.

Dock, det finns några problem som Sverige måste lösa. En-till-en är nu en realitet i en stor del av skolorna i Sverige, och fler lär komma till. Nu är det dags att ta nästa steg, och några åtgärder är nödvändiga:

Framgångar hänger i mångt och mycket på ledarskap

Detta är inte på något sätt en slutsats som är unik för mig, utan snarare något som starkt accentueras i Unos Unos rapporter. Huruvida kommuner lyckas eller inte har till stor del att göra med rektorernas beredvillighet. Relationerna mellan lärare, rektor och huvudman behöver vårdas.

Alla i skolan måste tas om hand

Jag har tjatat om det innan, men det tål att upprepas. Eldsjälarna i skolorna är superviktiga, och de gör ett fantastiskt arbete. Jag säger det igen: Ett fantastiskt arbete. Problemet är dock att deras idéer, precis som mina provokationer, kan vara kontraproduktiva om avståndet mellan verklighet och önskat tillstånd är för stort. Därför är det viktigt att lärarkårens samlade erfarenheter, rädslor, farhågor och förhoppningar tas tillvara. Skolorna måste driva en-till-en med erkännandet att det faktiskt finns lärare som knappt kan logga in på sina datorer. Dessa måste tas om hand. Att höja lägstanivån är av vikt.

En nationell IT-strategi skolan

Det behövs också en nationell IT-strategi för skolan. Idag råder stor ojämlikhet mellan skolors praktik och värdering av en-till-en. En nationell IT-strategi kan bidra till större likvärdighet och bättre utvecklingspotential.

En sund kritisk hållning hos IKT-strateger

Det är inte ovanligt att kommuner tillsätter en IKT-strateg för att hantera frågor centralt, som ett slags “ställföreträdande” nationell IKT-strategi. Inte sällan är detta personer som varit ute i skolverksamheterna och brunnit för sin sak. Inte ett ont ord om dessa personer, de betyder väldigt mycket. Men speglar de hela lärarkåren? Har de förmågan att tänka sig in i de situationer som även de rädda och tveksamma lärarna känner? Jag tänker mig att rekryteringsunderlaget i lärarkåren till IKT-strateger ser ut ungefärligen som nedan:

Underlag för rekrytering av IKT-strateg. Vem söker tjänsten?

Man behöver inte vara nobelpristagare för att inse att det naturligtvis är de som är frälsta som söker tjänsterna som IKT-strateger. Det är naturligt, men våra kommuner behöver fundera en smula över detta. Jag säger inte att dessa personer är fel på positionen, men positionen behöver måhända balanseras. Och vore det inte spännande att rekrytera mer åt vänster i modellen, åtminstone bland mittgruppen? För frågan om IT i skolan är ju faktiskt inte bara en fråga om teknik. Det är sant att det är en fråga om att skapa en framåtsyftande skola och förbereda elever att använda datorn. Men, det är inte det primära. Det primära är att forma individer redo för kunskapssamhället. Individer med en stark målorientering som är kreativa och motiverade. Individer som förmår att bilda kunskap och också reflektera över den på djupet. Det vill säga, IKT-strategen har mycket att göra med sådant som IKT som sådant inte är involverat i. Något att tänka på!

IT i skolan kan aldrig vara ett projekt

Till sist blir jag mörkrädd när jag förstår att satsningar på IT i skolan i mångt och mycket drivs i projektform. Jag finner det mycket olyckligt. Kanske är det en bidragande orsak till att min provokation ibland blivit felriktad? Med tanken “Det är bara ett projekt, snart blir allt som vanligt igen” är inte beredvilligheten att gå framåt särdeles stor och även små provokatoner kan bli kontraproduktiva. IT är en naturlig del av skolan, som behandlar frågor som är avsevärt mycket större än frågan om teknik! Det är att göra skolan en björntjänst att göra projekt av sådan verksamhet.

/Håkan Fleischer, fil Dr i pedagogik

Unik jämförande studie: 1-1 ger små till måttliga positiva resultat vid prov i fysik, biologi och kemi

Unik jämförande studie: 1-1 ger små till måttliga positiva resultat vid prov i fysik, biologi och kemi

Efter användning av en-till-en i tre år ger satsningen på datorer små till måttliga effekter på elevernas kunskaper i de uppmätta områdena fysik, biologi och kemi. Effekterna är statistiskt säkerställda.

Det unika tillfället att studera satsningar med en-till-en med en jämförelsegrupp när det gäller kunskapsutveckling uppstod i Australien, New South Wales. I slutet av 2008 fick hälften av eleverna i nionde årskurs (där eleverna är 14-15 år) egna datorer medan den andra hälften stod utan som ett resultat av politiska beslut. Efter tre år, i årskurs 12 (med elever i 17-18 års åldern) genomfördes omfattande prov i fysik, biologi och kemi vars resultat analyserades med regressionsanalys. Måttligt stark positiv effekt (0.38) på en-till-en för resultat på provet i fysik uppmättes, och små effekter för biologi (0.26) och kemi (0.23). Forskarnas analys kring varför effekten var större på undervisningen i fysik med hjälp av en-till-en dator visar att det främst är den ökade möjligheten till simuleringar som elever och lärare använde sig av.

I studien ingick 12 high schools i New South Wales, Australien. Studien An Evaluation of the Impact of 1:1 Laptops on Student Attainment in Senior High School Sciences är publicerad 27 november 2014 i International Journal of Science Education.

Skolbibliotekarier är alltjämt nyckelpersoner den datoriserade skolan

Skolbibliotekarier är alltjämt nyckelpersoner den datoriserade skolan

bibliotek

För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om skolbibliotekarier. Nedan följer en uppdaterad version.

Förutsättningarna för och utfallen av införande av en-till-en (en dator per elev och lärare) är väldigt olika (se exempelvis Penuel, 2006). Somliga skolor har en långt utvecklad strategi, andra närmar sig projektet på ett närmast ad-hoc artat sätt. En del skolor håller en-till-en inom husets väggar, andra samverkar med så många parter som möjligt utanför skolans ram. Emellertid visar färsk forskning också att skillnaderna är stora inom skolor, vilket är värt att uppmärksamma (se exempelvis Unos Uno årsrapport 2013).  Min forskningsöversikt över en-till-en verksamheter och hur de presenteras i peer revieawad forskning (Fleischer, 2013) visar att de projekt som bäst lyckas, är de som engagerar inte bara lärare, utan  också näraliggande intressenter. I den här bloggposten vill jag därför peka på att skolbibliotekarier är nyckelpersoner för framgång i en-till-en projekt. Detta av några olika skäl.

Konsten att finna information

Uppenbart är att bibliotekspersonal är proffs på att finna information. Enligt forskningsöversikt om en-till-en verksamhet (Fleischer, 2011) är informationssökning och informationsvärdering alltjämt en av hörnstenarna i en-till-en pedagogiken. Bibliotekarier har en betydande mängd utbildning i dessa frågor, som lärarkåren inte har. Det ligger också i bibliotekariens roll att snabbt kunna värdera nya informationstjänster och att vara nyfikna på dessa – något som lätt springer en med pedagogiska spörsmål upptagen lärarkår förbi. Emot detta kanske någon vill yttra att informationssökning numera är så pass lätt, att lärarna själva bör klara av denna bit. Måhända har informationssökning blivit allt lättare, men kunskaperna hos lärarkåren är minst sagt varierande. Det är uppenbart att de allra flesta lärare klarar av en google-sökning med diverse tillhörande finesser, men hur står det till med sökningar i sociala medier eller i artikeldatabaser? Hur många lärare känner sig bekväma i att söka i Eric eller Academic Search Elite? Bibliotekarien har här också en fördel i det att de har en större överblick över ämnesområden och resurser än vad lärare möjligen kan ha. Ingen skugga faller här över lärarens kompetens – men för just detta ändamål är lärarutbildningen helt enkelt inte tillräckligt utvecklad, och därmed inte heller lärarnas kompetens.

Källkritik

Ett annat tungt vägande skäl att låta bibliotekarier komma in tidigt i processen, redan innan datorerna är på plats, är att eleverna får ett mognare förhållande till källkritik och ett bredare spektrum av sökbeteenden. Forskning visar (ex Warschauer, 2007) att skolklasser som blivit undervisade  i informationssökning och informationsvärdering av bibliotekspersonal 2 år innan datorer delats ut i en-till-en verksamheter med van hand söker i forskningsdatabaser, emedan andra jämngamla elever, utan denna träning, nöjer sig med sökningar i Bing och Google.

Relationer till omvärlden

Ett tredje argument för att skolbibliotekarier är nyckelpersoner i en-till-en projekt, är att framgångsrika en-till-en projekt involverar intressenter från omvärlden (Fleischer, 2011). Här menar jag att bibliotekarierna kan utgöra en verklig resurs i sin möjlighet att närma sig föräldrarnas vuxenliv på ett helt annat sätt än lärarna. Lärarna förutsätts ju ha fokus på barnen (med all rätt, vilket blir en självuppfyllande profetia). Bibliotekarierna däremot, kan fokusera på träning och utbildning av både elever och föräldrar, utifrån de intressen som både förälder och barn har. Detta leder i sin tur till (Warschauer, 2007) ett större föräldrarengagemang i elevernas skolgång, vilket påverkar utfall av en-till-en projekt positivt. När föräldrarna är involverade i en-till-en projekt, exempelvis genom tematiska seminarier/utbildningar som bibliotekspersonal håller i, ökar också möjligheterna att föräldrarnas kontaktnät lockas in och blir en resurs i en-till-en verksamheter.

Medie- och Informationskunnighet (MIK)

Unescos ramverk kring medie- och informationskunnighet är av central betydelse för skolbibliotekarierna. I MIK räknas ett antal förmågor upp som centrala, exempelvis: Att definiera och söka information, beskriva informationsbehov, bedöma information, sortera information, använda information på ett etiskt hållbart sätt, förmedla information, använda IKT-färdigheter för att processa information, förstå mediernas roll och funktion i ett demokratiskt samhälle, veta förutsättningar för medier för att de skall kunna fylla sina funktioner, kritiskt värdera medieinnehåll utifrån mediernas funktion, förmåga att använda medier som stöd i demokratiskt uttryck, att använda färdigheter som krävs för att producera eget medieinnehåll. Jag menar att skolbibliotekarierna blir en självklar resurs i skolan, inte skilt från undervisningen utan en resurs i undervisningssituationen. Om MIK skall tas på allvar, är skolbibliotekarien ett lika självklart inslag i klassrummet som läraren själv.

En förändrad lärarroll

Lärare förväntas också i allt högre utsträckning kunna anpassa sig och ta till sig användning av IKT för att distribuera material, för att stödja lärande och för att genomföra bedömningar. De förväntas kunna samverka med andra lärare både inom och utom skin skola och använda digitala verktyg på ett otvunget sätt. De förväntas också kunna guida och hjälpa till även med verktyg de själva  inte använder, vilket kräver ett förändrat förhållningssätt till tekniken. Vidare ställer också elever och föräldrar krav på lärarnas tillgänglighet och vilja att kommunicera via sociala nätverk, organisera och distribuera information och att ge stöd i det dagliga arbetet i skolan. Jag menar att skolbibliotekarierna utgör en utmärkt resurs för att vara mentorer till lärarkåren i dessa frågor.

Digital  jämlikhet

Till sist spelar skolbibliotekarier och skolbiblioteket som plats en betydande demokratisk roll. Forskning visar (Samuelsson, 2014) att även om tillgången till datorer är hög är förutsättningarna att använda dem på ett fruktbart sätt olika. Exempelvis kan nämnas eleven som fått en egen dator i skolan men som inte har ett trådlöst nätverk hemma, helt enkelt därför att föräldrarna inte har råd med en router. Det finns elever som i sig tycker att det flippade klassrummet är en fantastisk idé, men som inte kan få studiero hemma att titta på föreläsningen. En sådan verklighet finns, och skolan får aldrig blunda för sitt uppdrag att ge alla elever samma möjligheter. Skolbiblioteken (och personalen däri) utgör en viktig arena för att jämna ut digitala ojämlikheter genom att erbjuda en fysisk plats att ägna sig åt flippade föreläsningar och annat på en plats där de dessutom kan få ett utomordentligt stöd i sina studier.

Till sist

Nå, någon tycker kanske att det är att tafsa på lärarkårens domäner att låta skolbibliotekarier bli nyckelpersoner i en-till-en projekt. Well, det finns ingen yrkesgrupp som är så bra på “läreriet” som just lärarna. Vi har i Sverige en mycket skicklig lärarkår, som alltjämt skall fortsätta låta den pedagogiska blicken svepa över allt som rör lärandet. Dock visar forskningen att lärarna tyvärr inte ensamma förmår att få en-till-en verksamheter att bli framgångsrika, hur fantastiska eldsjälar de än är. Det krävs mer. Det krävs begåvade träningsprogram, det krävs väl utformade strategier och policies för skolverksamheten och det krävs väl utvecklade kontakter med det omgivande samhället. Det förutsätts att skolan verkar för digital jämlikhet och att man arbetar aktivt för en ökad medie- och informationskunnighet både hos elever och lärare. I termer av detta är skolbibliotekarier nyckelpersoner i en-till-en projekt.

Referenser

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping University, Jönköping.

Jenkins, H. & ebrary Inc. (2006). Fans, bloggers, and gamers [Electronic resource] exploring participatory culture. New York: New York University Press.

Penuel, W. R. (2006). Implementation and Effects of One-to-One Computing Initiatives: A Research Synthesis. Journal of Research on Technology in Education, 38(3), 329-348.

Samuelsson, U. (2014). Digital ojämlikhet. IKT-användning i skolan och elevers tekniska kapital. Jönköping University, Jönköping.

Warschauer, M. (2007). Information Literacy in the Laptop Classroom. Teachers College Record, 109(11), 2511-2540.

Datorn är inte (enbart) ett verktyg

Datorn är inte (enbart) ett verktyg

Allt är inte vad det synes vara. Vi betraktar saker i vår omvärld och agerar på dem utifrån vår intuitiva förståelse. Ofta går det bra, men ibland blir det fel. Om perceptionen förleder oss blir slutresultaten tokiga. Jag kommer att tänka på Magrittes klassiska bild:

Detta är inte en pipa
Detta är inte en pipa.

 

Magrittes surrealistiska idé är helt enkelt denna: Uppenbart är det en pipa på bilden. Det är det omedelbart givna svaret på frågan om vad du ser. Ändå är det inte en pipa. Försök röka den så förstår du varför.

På samma vis är det lätt att datorn framstår som ett verktyg, ett don, ett ting för oss. Om vi tänker på datorn i klassrummet som enbart ett verktyg, förleds vi till en kunskapsbildning som inte är fruktbar. Jag har mot bakgrund av det myntat begreppet stretchad kunskap i avhandlingen En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. I nedanstående text tänkte jag kortfattat försöka reda ut terminologin. Först behövs två prologer: nämligen den om kunskapssamhället och den om den stretchade världen.

Kunskapssamhället

Här gör jag inte en fullständig utredning för mina idéer om kunskapssamhället, de återfinns i min avhandling. Jag nöjer mig med att påpeka att samhället är satt i strikt förändring och att den industriella logiken har fasats ut. Denna förändring kan beskrivas som ett kunskapssamhälle, informationssamhälle, nätverkssamhälle eller som ett postmodernt samhälle eller som ett postindustriellt samhälle, något olika beroende på vilket fokus man vill lägga. Jag konstaterar att införandet av datorer har betytt en omvälvande förändring av de villkor som gäller för medborgarskap. Mängden manuellt maskinbaserat arbete har minskat och mängden symbolisk hantering (dvs bearbetning av information) har ökat. Det blir (se exempelvis Castells utmärkta böcker) också alltmer centralt att agera i nätverk, där noderna kan bestå i så väl maskiner som i individer. Kunskapssamhället innebär en större rörlighet i samhället: yrkespositioner byts oftare och konkurrerande identiteter skall få plats i en och samma individ. I samband med denna ökade rörlighet menar också Lyotard i sina utmärkta texter att ytterligare en kunskapsform är att skönja utöver den vetenskapliga och den praxisbaserade. Detta är den performativa kunskapen, som är systemeffektiv just i stunden. Ett behov av kunskap uppstår, den bildas och sedan används den inte mer. Detta är ett snabbt och flödande sätt att arbeta vilket är motiverande men också stressande.

Den stretchade världen

Med ovanstående förändrade samhälle som bakgrund genomförde jag i min avhandling en analys av den sociala webben med hjälp av Martin Heideggers texter, främst Varat och Tiden (i ny översättning kallad Vara och Tid, vilket är mer ackurat) samt Basic Writings. Analysen tar fasta på att den sociala webben som erbjuds via datorn delvis är ett ting, ett sak som kan betraktas som ett verktyg, men den erbjuder också egenskaper som inte är förknippade med saker och ting, bland annat i termer av en historielöshet och att det inte är meningsfullt att skilja original från kopior på den sociala webben. Härifrån togs analysen ytterligare ett steg och betraktade den sociala webben som en plats för varande och kvardröjande. Det vill säga, här finns inte bara ett något att använda, utan också en plats där vi kan möta en någon (för skillnaden mellan jag-det relationer och jag-du relationer, se utmärkta Jag och Du av Martin Buber). Att kvardröja på en plats ger möjlighet för reflektioner. Således har jag tagit vara på att den sociala webben ger verktyg att arbeta med men OCKSÅ är en värld att verka inom, med andra relationer än de som är möjliga till enbart ett ting. Möjligheterna utsträcker sig, men reflektionsytor erbjuds också tack vare det kvardröjande (se Heidegger, Basic Writings) som är möjligt. Denna tillvarodimension kallar jag alltså en stretchad värld vilket är frammejslat i Towards a phenomenological understanding of web 2.0 and knowledge formation.

Den stretchade kunskapen

Med utgångspunkt från såväl de teoretiska tankeströmningarna kortfattat illustrerade ovan och med empiriska data som grund gick jag sedan vidare och formulerade begreppet stretchad kunskap. I skolor som använder en-till-en redovisas knappa framsteg i termer av betyg och tester. Elevernas upplevelser av att använda datorn är ofta positiv, men mina undersökningar pekar också på en upplevelse av stress och distraktioner. Det finns en risk, vid ett alltför ensidigt användande av datorn som ett just-in-time verktyg, att kunskapen blir förytligad enligt min avhandling. Den stretchade kunskapen skall därför ses som ett försök att bättre ta tillvara de positiva egenskaper som datorn erbjuder i syfte att höja kunskapsbildningens kvalitet. I grunden handlar det om en optimistisk syn på användning av en-till-en datorer med det viktiga påpekandet att ett sådant förutsätter en förändrad lärarpraktik.

Hänsyn till kvarvarandes möjligheter på webben – upphävandet av dikotomin analog vs digital

Möjlighetshorisonterna förflyttas onekligen med användning av datorn i klassrummet, vilket ställer ökade krav på både elev och lärare. Därför behöver kvardröjandet och dess betydelse för lärandet undersökas nogsamt, då det innebär att att spontana impulser för lärande försvinner i och med att byten mellan rumsliga och kontextuella faktorer suddas ut. Detta behöver problematiseras. Att lära sker ju i mångt och mycket genom att ställa en situation, en kontext, ett sammanhang mot ett annat. Här finns en farhåga om förytligande av lärande genom att impulserna suddas bort. Å andra sidan kan naturligtvis andra impulser till kunskapsbildning uppstår. En medveten pedagog arbetar arbetar med att erbjuda dessa kontraster på ett kompensatoriskt sätt.

 Hänsyn till förändrade förutsättningar för medvaro och dess betydelse för kunskapsbildning

Datorn är alltså inte enbart ett verktyg som erbjuder en jag-det relation utan också möjligheter till jag-du relationer. Forskningen visar att elever använder sociala medier för att kommunicera med varandra och med läraren i sin kunskapsbildning, men de tar inte saken längre än så. Den stretchade kunskapen pekar på möjligheterna till utökad social och kulturell förståelse genom att vidga vyerna och kommunicera och bygga relationer med andra människor på nätet. Här blir också social källvärdering av vikt. En lärare som arbetar med stretchad kunskap arbetar aktivt för att eleven skall utveckla goda relationer och använda sig av de möjligheter till input och feedback utifrån.

Hänsyn till det förändrade struktursammanhangets inverkan på vad som kan urskiljas

Den tredje aspekten handlar om behovet att också ta hänsyn till, vid utmejslandet av det stretchade kunskapsbegreppet, det förändrade struktursammanhanget i sig. Detta pekar också Säljö (2010) på då förutsättningarna för att lära måste studeras i detalj när de förändras så radikalt. Eleven i en-till-en verkar inom ett struktursammanhang med inte bara information, utan också medmänniskor. Exempelvis har gränserna mellan producent och konsument av information mer suddats ut. En annan logik för hierarkisering av informationen på nätet har uppstått, en ”folksonomi” som kan beskrivas närmast horisontell (se exempelvis Bell). Användarna definierar själva vilka relationer som råder mellan ämnesområden på den sociala webben vid kunskapsbildningen och inte enbart experter.

Hänsyn till den bildande utbildningens betydelse – motvikt mot just-in-time kunskap

Ett medvetet arbete med stretchad kunskap innebär också att arbeta med elevernas bildning som betraktas som en motvikt till den performativa just-in-time kunskapen som beskrevs ovan. 

En av de stora fördelarna med användning av datorer är att de kan användas för så kallat just-in-time lärande, det vill säga ett lärande där den information som behövs just för stunden kan användas för att bilda kunskaper. Detta är motiverande och försätter eleven i en känsla av ”flow”, vilket naturligtvis är mycket positivt. Den motivation som uppstår genom just-in-time lärandet kan också användas som en drivkraft för reflektion – genom att se att det omedelbart tillgängliga för eleven är motiverande ökar också möjligheterna att förmå eleven att stanna upp för att reflektera. Detta måste emellertid påpekas av läraren, eftersom det snabba, omedelbart tillgängliga med datorns hjälp annars kan ta överhanden. Jag menar att detta är grunden till det bildande uppdraget i skolan. Att bli bildad innebär att höja sig över sina egna behov och ramar och just att reflektera över kunskapens innehåll i ett vidare perspektiv (se gärna Liedmans utmärkta texter för fördjupning).

 

Mitt bidrag: Svensk forskning om 1:1 – Vilka slutsatser kan vi dra?

Mitt bidrag: Svensk forskning om 1:1 – Vilka slutsatser kan vi dra?

Imorgon pratar jag på Skolverkets konferens om svensk forskning om 1:1 som är ett samarrangemang med Datorn i Utbildningen. Otroligt hedrande, och jag tänker göra allt vad jag kan för att få folk att förstå att kritisk inte är det samma som negativ. Jag tänkte ägna mig åt att prata om min forskning, mina resultat, och hur Sverige kan ta sitt starka utgångsläge vad gäller infrastruktur till att verkligen nå fördjupade kunskaper med hjälp av egen dator i skolan, nämligen med hjälp av stretchad kunskap vilket ju också är slutprodukten av min avhandling. Nedan är min presentation för morgondagen.

Rykten säger att konferensen kommer att live-streamas. Jag länkar ut adressen så snart jag vet.
Skoldator, hastighetens lov och formativ reflektion

Skoldator, hastighetens lov och formativ reflektion

Som ni som läst min avhandling är jag en förespråkare för reflektion under lärandet. Reflektion tar tid och kräver att eleven förmår sänka tempot. Lättare sagt än gjort i digitala tider där en av fördelarna med datorn i skolan är att just kunna arbeta snabbt och rationellt.

Jag lyssnade på en intressant intervju med Jan Guillou häromdagen. Han skriver fortfarande sina böcker på vanlig skrivmaskin. Huruvida detta egentligen är vettigt eller inte låter jag andra bedöma (jag skriver mina böcker på dator liksom 99,9 % av alla andra författare), men han hade en klar poäng. När Guillou blev tillfrågad om varför han gjorde så menade han att han först skrev ett utkast på sin mekaniska maskin. Efter att ha nagelfarit utkastet sätter han sig igen och renskriver alltsammans. Just det, från sida 1. Guillous egna reflektion kring detta var just att det leder till mer bearbetade texter och ett mer genomtänkt språk. Texten blev helt enkelt bättre. Jag menar att detta har med tiden för reflektion och hantverksmässigt arbete att göra. Om Guillou skrivit på dator menar han själv att det hade gått för enkelt, för snabbt. Vad gäller dator i skolan stödjer ju en av mina artiklar detta resonemang också: resultaten i kunskapsredovisningarna blev mer sammanhållna och fungerade bättre textmässigt när eleverna mer tvingades från datorerna.

Nu betyder inte detta att jag är emot datorerna i skolan, eller som ett verktyg när texter produceras. Tvärtom. Datorerna är naturligtvis helt nödvändiga (och det är en smula tröttsamt att behöva säga det, eftersom jag verkligen är entusiast). Det är inte en fråga OM vi skall använda dem, utan HUR. Hur kan de fantastiska möjligheterna till just-in-time lärande tas tillvara samtidigt som möjlighet för reflektion skapas?

Ett sätt torde vara att snegla på 1:1.5 lösningar när det gäller datorer. Det vill säga att noga avväga balans mellan individuellt arbete vid dator och samarbete där eleverna tvingas diskutera och reflektera över sina lösningar på problem. Så sker redan idag i framgångsrika miljöer med en-till-en. Ett annat sätt är att bygga in fler stationer på vägen där eleven får tillfälle att fundera över huruvida de kortsiktiga målen för uppgiften har uppnåtts och med vilket resultat. Ytterligare ett sätt att väcka reflektion i datorarbetet kan vara att mer aktivt använda portfolios, där delresultaten inte bara  puttas in i en mapp utan där eleven också får väga resultaten mot tidigare resultat i dialog med lärare eller studiekamrater. Ytterligare ett sätt i dessa stationer på vägen är att bygga in en dela- och diskuterakultur, exempelvis via en klassblogg. Nyckeln till bättre reflektion och därmed djupare kunskaper med datorer i skolan är alltså att ägna sig åt något jag vill kalla formativ reflektion, snarare än summativ reflektion som brukar vara fallet (i de fall den alls förekommer). Det positiva i kråksången är att det inte ens är svårt att bygga in i undervisningen! En enda liten mellanstation  till med fokus på delmål och samdiskussion är allt som krävs. Den kan till och med – kanske med fördel – också den ske vid datorn. På så vis knyts reflektionen på ett naturligt sätt till komponenterna i digital kompetens.

P.S Om reflektion som en väsentlig del av stretchad kunskap skriver vi (jag och Helena Kvarnsell) om i boken Stretchad Kunskap i teori och praktik. Följ gärna vårt arbete med boken

Digital kompetens i praktiken

Digital kompetens i praktiken

Digital kompetens är en av EU:s åtta nyckelkompetenser. I Sverige finns digital kompetens implicerat i LGR11 och GY11. Från 2017 föreslås Skolverket att ytterligare tydliggöra digital kompetens i LGR11 och dess kunskapsmål. IDigitaliseringskommissionens betänkande SOU 2014:13 föreslås dessutom att elevens digitala kompetens skall bedömas inom ramen för enskilda ämnen. Fördelen med digital kompetens som begrepp är att det också sätter fokus på andra förmågor centrala för pedagogiken – exempelvis att stimulera kulturell förståelse och kreativitet.

Med utgångspunkt i min avhandling och i Sveriges framtida arbete med digital kompetens i skolan utmanar workshopen frågan om huruvida skolan behöver utveckla elevernas digitala kompetens? Svaret är naturligtvis ja. Behovet av digital kompetens är inte enbart ett resultat av en politisk ambition utan också resultatet av en omvälvande samhällsförändring. Skolan måste förstå och acceptera de förändrade spelregler som blir den naturliga följden och aktivt välja en strategi vid införandet av elevdatorer.

Den teoretiska delen av workshopen lyfter resultat från både egen forskning och annan forskning. Den tecknar en bakgrund i kunskapssamhällets framväxt och problematiserar tidigare satsningar på datorer i skolan som bakgrund till nuvarande satsningar som oftast sker i form av en-till-en projekt. Föreläsningen diskuterar bland annat:

  • Vad är digital kompetens och vilken är kopplingen till ämnesspecifik undervisning?
  • Hur kan digital kompetens användas för att stimulera elevers motivation och fördjupa kunskapsbildningen?
  • Vilken är Sveriges position vad gäller digital kompetens?
  • Hur förbereder sig skolan på bästa sätt för att ligga i framkant.

Den praktiska delen av workshopen låter lärare och eventuell övrig personal, exempelvis bibliotekarier, tillsammans i grupper arbeta kring en reell undervisningssituation och tillföra använding av dator i syfte att stimulera digital kompetens hos eleverna. Med sig har lärarkåren en checklista på åtgärder som successivt kan vidtas. Om ett enda litet steg mot ökad digital kompetens kan tas redan imorgon, kan också förändringsarbetet startas omedelbart.

Ny bok: En dator per elev : lärande i en digital skolmiljö

Ny bok: En dator per elev : lärande i en digital skolmiljö

Hittade Susanne Kjällanders bok En dator per elev : lärande i en digital skolmiljö igår på biblioteket. Susanne disputerade 2011 i didaktik vid Stockholms Universitet, och vad jag kan se är boken en direkt utväxling från hennes avhandling. Boken ger ett vetenskapligt perspektiv på införande av en dator per elev med exempel utgångspunkt i design för lärande. Språket är mycket högt och abstrakt, och referenserna är tunga. För den lärare som söker en mer praktisk handbok med vetenskapligt underlag kanske den här kan slinka förbi läshögen med gott samvete. Men, för den som är intresserad av just design för lärande och den vetenskapliga prosa som hör där till kan boken rekommenderas.