Analoga eller digitala anteckningar? Nej, stretchade anteckningar!

För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg om att anteckna analogt och lagra digitalt. Teknikentusiasterna därute skrek sig genast hesa: “Fleischer är teknikfientlig!” lät det. Roande och samtidigt oroande att se hur endimensionellt delar av skolsverige är. Faktum är att jag är mycket vänligt inställd till teknik men den skall användas med vett och sans. Precis som allt annat. Jag pekade i det inlägget på att det finns forskning som visar att analoga anteckningar ger bättre provresultat än anteckningar förda med tangentbord.

Samtidigt vill jag påminna läsaren om att jag i min avhandling introducerar begreppet stretchad värld. Detta är en värld där gränserna mellan analogt och digitalt suddas ut. Poängen med begreppet är alltså att det inte finns (borde finnas) så stora anledningar till uppdelningen och att den ställer till mer problem än vad den löser. Att vi helt enkelt lever våra liv, och att det är meningslöst att försöka avgöra om det är analogt eller digitalt då det griper in i varandra så fullständigt. Jag pekade vidare på att ett sådant leverne ger möjligheter till fördjupad kunskapsbildning på ett sätt som tidigare inte varit möjlig. Denna förändring är det som är stretchandet i sig. Samtidigt ser verkligheten inte alltid ut så. Därför blir jag glad när jag ser ett tydligt exempel på förutsättningar för lärande i en stretchad värld.

Nu har jag sedan några veckor tillbaka haft förmånen att anteckna på en Surface Pro 3 från Microsoft. Till denna dator, som är en hybrid mellan surfplatta och laptop, följer anteckningsprogrammet Onenote och en alldeles formidabel penna. Jag har tidigare försökt skriva direkt på skärm på iPad i diverse olika program och också lagt tusentals kronor på pennor, men inget kan jämföras med att skriva på denna maskin. Pennan är absolut fantastisk och det är verkligen som att skriva på vilken yta som helst. Allt lagras digitalt och kan vidarebehandlas, exempelvis omvandlas till vanlig text av datorn. Att anteckna på Surface Pro 3 manifesterar på ett tydligt sätt vad jag menar med den stretchade världen – frågan om jag antecknar analogt eller digitalt kan besvaras med ett “ja”. Skrivupplevelsen är fantastiskt “analog”, samtidigt som alla digitala möjligheter finns där. Att spekulera över gränsytan mellan analogt och digitalt blir helt enkelt överflödigt. Nackdel? Den är lite dyr. Jag betalade drygt 9.500 kr för min som är en mellanvariant i processorkraft, plus tangentbord för ytterligare en dryg tusenlapp.

Tveklöst är den ett bra pedagogiskt hjälpmedel. Jag köpte den själv för att föra anteckningar på, och då särskilt på möten. Det är bara att inse, när jag sitter på möten med ett vanligt block och ska fota av det för att lagra digitalt blir det bara oordning. Jag glömmer, använder olika block osv. Jag är också aktiv motståndare till att fälla upp en skärm mellan mig och den jag samtalar med. Det är helt enkelt inte kommunikativt och jag tycker det påverkar samtalet negativt. Därför är Surface Pro 3 så bra, jag låter datorn ligga ner som ett block i a4-format och antecknar som vanligt på den.

Ur pedagogisk synvinkel kan jag se stora fördelar i detta: Vi har de senaste veckorna sett en debatt som handlar om att vägra eleverna ha uppfällda lock på datorerna då det stör undervisningen. Här är en tänkbar lösning: datorn blir inte lika mycket av ett distraktionsmoment när den ligger ner på bänken som ett vanligt block. Samtidigt låter den sig användas i undervisningen på “vanligt vis” om så krävs. Hur forskningsläget med anteckningar förda på detta sätt är skall jag låta vara osagt – men upplevelsen är i alla fall mycket positiv. Jag tror på fler sådana tekniker som suddar ut gränserna mellan analogt och digitalt – det vill säga som medger lärande i en stretchad värld.

P.S Jag är definitivt inte köpt av Microsoft. Det finns fler datorer som har den här funktionen förstås – som jag dessvärre inte provat. Skriv gärna om Dina erfarenheter i kommentarerna.