Kunskapsrelativism och kunskapssyn hos Skolverket? Ett kritiskt seminarium

På förlaget Fri tanke finns ett alldeles utmärkt seminarie om kunskapssynen i skolan där Skolverket möter fräna kritiker i form av professorer i teoretisk fysik respektive teoretisk filosofi. I prologen till seminariet skriver Fri tanke följande:

I januari publicerade fyra debattörer en kritisk artikel på DN-debatt om Skolverkets kunskapssyn, Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap.

Artikeln undertecknades av Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, Christina Moberg, professor i organisk kemi vid KTH, preses för Kungl. Vetenskapsakademien, Christer Sturmark, författare och förlagschef för vetenskapsförlaget Fri Tanke och Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.

Artikeln väckte starka reaktioner och Skolverket svarade i en replik: Skolverket skriver om kommentarerna till kursplanerna. De fyra skribenterna svarade med slutrepliken Skolverket har djupa problem den 18 januari.

Seminariet Hur står det till med synen på kunskap i skolan?


Seminariet om en eventuell kunskapsrelativism tar utgångspunkt i nämnda debatt och inrymmer ett flertal intressanta diskussioner. Kort sagt kan sägas att Skolverket hävdar att skolan skall vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Skolverket framhåller också att man arbetar tillsammans med forskare inom det pedagogiska fältet för att säkerställa kvalitet i skrivelser och riktlinjer och att man är mycket lyhörd för den pedagogiska forskningens resultat. Kritiken som då anförs är tuff. Utifrån ett teoretiskt kunskapsbegrepp som anammas såväl inom filosofin som inom fysiken pekar kritikerna på svagheter. Deras utgångspunkt är att kunskap är oberoende av betraktaren och kontexten och således alltid objektiv. Så visas exempel från framstående pedagogiska forskare i vars texter kunskapen, i deras ögon, ter sig tämligen relativistisk. Här beskrivs nämligen hur kunskap blir olika beroende på vilken person som anammar den och vilken kontext hen är i. Kritikerna menar att om denna kunskapsrelativism ligger som en vetenskaplig grund för skolan, ja då är vi illa ute.

Här tycker jag det är viktigt att skilja på kunskapen och kunskapsbildningen. Även om kunskapen om ett fenomen är absolut i någon mening, når vi fram till den på olika sätt och den får olika betydelser och ges olika mening beroende på processen och tidigare erfarenheter samt framtida förväntningar. Här tycker jag nog att såväl fysikern som filosofen missar tydliga poänger (eller måhända uppfattar de det som en helt annan fråga). Min utgångspunkt är att kunskap är ingenting värt om den inte integreras i den lärandes liv och erfarenheter. Därmed är dess beskaffenhet, när den väl är bildad, av olika kvalitet och karaktär, även om kunskapen i sig självt skall kunna betraktas som ett objektivt fenomen till skillnad från förståelsen som är subjektiv. Kritikerna snuddar vid detta när de nämner att förståelse inte har något med kunskap i sig att göra. Min ståndpunkt är att det är helt riktigt och att det är viktigt att hålla isär detta. Detta kan vi nog bli bättre på.

Kritiken är en smula endimensionell, men det är kanske inte så konstigt med den kunskapssyn de  företräder. Antingen finns ju en absolut kunskap eller inte, vare sig den är teoretisk eller om den är mer praktiskt orienterad. Nåväl. Det finns tydliga poänger i deras resonemang. Vi ser ett skolsverige där vi allt oftare möter resonemang av typen: “Ja, så kan det vara. Men min sanning är detta…”. En sådan kunskapsrelativism kan otvivelaktigt ställa till mycket oreda hos eleverna och om lärare uppfattar en sådan hållning som subventionerad av pedagogisk forskning är det en varningsklocka värd att ta på allvar.

Kritikerna pekar också på att den pedagogiska forskningen i Sverige är av låg kvalitet. Åter är de fångna i sina traditioner och uttrycker sig kanske väl dogmatiskt och stundtals raljant, men visst har de en poäng när de säger att en alltför låg grad av de pedagogiska studierna består i väldesignade experiment (siffran 5-6% nämns). Jag menar att kvalitativ forskning som beskriver och kartlägger elevers och lärares livsvärldar har ett högt värde, men vi skall för den sakens skull inte på något sätt överskatta dess betydelse. Måhända skulle skolans vetenskapliga grund må väl av lite mer “hårda papper” vad gäller pedagogisk forskning. Det har de sannolikt alldeles rätt i.

Seminariet är mycket intressant och tänkvärt. Den fick mig själv att fundera både en och två gånger över kunskapsrelativism, olika syn på kunskap och vad det leder till för eleverna.

 

Äntligen! Riktlinjer för en nationell IT-strategi för skolväsendet

I Almedalen surrades det. I budgetproppen nämndes det. Beslutet fattades på regeringssammanträdet i torsdags och idag kom pressmeddelandet: Skolverket får i uppdrag att föreslå nationella IT-strategier för skolväsendet.

Strategierna (det är två stycken, se nedan) skall bidra till ökad jämlikhet och måluppfyllelse. Den strategiska potential IT bär med sig skall bättre tas tillvara. Här kommer citat från pressmeddelandet:

Skolverket ska föreslå två it-strategier, dels en som vänder sig till förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan och motsvarande skol­former, dels en som vänder sig till gymnasieskolan, gymnasiesär­skolan och skolväsendet för vuxna.

Strategierna ska innehålla målsättningar och insatser för att stärka förut­sättningarna för en likvärdig tillgång till it inom skolväsendet, en stärkt digital kompetens hos elever och lärare och en it-strategisk kompetens hos skolledare samt för att digitaliseringens möjligheter ska tas till vara för skol­utveckling och för utveckling av undervisningen. Strategierna ska också innehålla sådana skolformsspecifika insatser som är relevanta för respektive skolform.

Det går alltså åt rätt håll. Det är också glädjande att man nu pekar på stärkt digital kompetens och vidmakthåller detta begrepp. I vår kommande bok om Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik pekar vi på att digital kompetens finns insprängt i LGR 11, men det inte uttrycks så tydligt och explicit. Måhända kan de kommande riktlinjerna bidra till en ökad tydlighet kring vikten av digital kompetens för alla elever. Jag dristar mig till att bifalla det utrop Peter Karlberg på Skolverket gör i sin privata blogg: ÄNTLIGEN!

Mitt bidrag: Svensk forskning om 1:1 – Vilka slutsatser kan vi dra?

Imorgon pratar jag på Skolverkets konferens om svensk forskning om 1:1 som är ett samarrangemang med Datorn i Utbildningen. Otroligt hedrande, och jag tänker göra allt vad jag kan för att få folk att förstå att kritisk inte är det samma som negativ. Jag tänkte ägna mig åt att prata om min forskning, mina resultat, och hur Sverige kan ta sitt starka utgångsläge vad gäller infrastruktur till att verkligen nå fördjupade kunskaper med hjälp av egen dator i skolan, nämligen med hjälp av stretchad kunskap vilket ju också är slutprodukten av min avhandling. Nedan är min presentation för morgondagen.

Rykten säger att konferensen kommer att live-streamas. Jag länkar ut adressen så snart jag vet.