Ryggradslös utbildning med IT? Nja.

Kan tanklös användning av IT leda till ryggradslös utbildning? I mitt förra inlägg, om Pokemon Go i skolan skriver jag bland annat:

Det KAN alltså finnas tillfälle där ett spel som Pokemon Go kan bidra med en sådan variation – men jag finner det ytterst långsökt. Jag skulle snarare tro att det finns avsevärt mycket mer effektiva sätt att variera undervisning OM syftet är att eleverna skall lära sig något.

Jag har fått några kommentarer från lärare som vill visa att man visst kan använda Pokemon Go utan att det blir ryggradslös utbildning och där det är mycket tydligt vilka kunskaper som man har för avsikt att utveckla. Dessutom sker det, menar dessa kommentatorer, på ett sätt som tar tillvara på elevens egna intressen och motivation. Det är bra! Jag vill åter understryka att det är i det läget att användningen av IT blir ett självändamål som vi skall vara vaksamma och när effektiviteten i kunskapsbildningen minskar på grund av omvägar. Måhända är uttrycket “ytterst långsökt” väl starkt, det kanske istället skulle stå “långsökt men absolut möjligt”.

Risk för ryggradslös utbildning

Måhända behöver min ståndpunkt tydliggöras. Zygmunt Bauman nämner i UR:s utmärkta programserie Lärandets Idéhistoria (avsnitt 2, om bildning) en samhällsförändring som jag ofta inleder föreläsningar om Digitalisering som lyfter skolan med. Här är ett klipp där jag och Helena Kvarnsell talar om det förändrade samhället med skolans digitalisering som utgångspunkt:

Förändringen Bauman talar om (i vidare termer än vad vi gör ovan) rör flexibilitet. Han menar, med avsikt att göra en retorisk poäng förstås, att flexibilitet är att sakna ryggrad. Det innebär att vara så pass böjlig att inga tidlösa idéer existerar utan att vi ständigt omformar vår verklighet utifrån nuets impulser. I samband med detta varnar Bauman för att utbildningen också förändras och det finns en risk för att vi får en ryggradslös utbildning. Poängen Bauman gör, vilken är densamma jag pekar på ovan, är att utbildning måste guidas av avsikt, inte av omgivningen. Nedan finns ett klipp där han förklarar just detta:

http://urskola.se/Produkter/176800-Larandets-idehistoria-Vad-ar-bildning#start=1485&stop=1581

Det blir inte mycket bättre uttryckt än så. Provocerande? Bra! Tycker du att du visst har ryggrad, fast du jobbar flexibelt? Sannolikt har du det. Men det ligger ändå något i det hela, även om Bauman uttrycker sig tillspetsat. Det är precis vad jag avser när jag i bloggen om Pokemon Go skrev:

Användningen av teknik, spel eller andra lustifikationer som Pokemon Go får ju aldrig bli ett självändamål. För att vara rak på sak: Problemet med många teknikintensiva lärare är helt enkelt att de sammanblandar elevernas kunskapsbildning med sina privata intressen på bekostnad av barnens lärande.

Det vill säga: lärandet riskerar att guidas av omgivningen, inte av avsikten, även om det naturligtvis inte måste vara så. Uppenbarligen finns här en balansgång att gå: att å ena sidan skapa en tillräcklig flexibilitet för att ta tillvara elevernas intressen och motivation och å andra sidan att motverka en ryggradslös utbildning.

P.S Sprid gärna artikeln på sociala nätverk!