Etikettarkiv: rau

Uppdaterat: Rektorsakademien – en bisarr historia om maktfullkomlighet och ynkedom i skolsverige

Jag har drabbats av något mycket märkligt. Jag är ju som bekant författare av en bok om studieteknik vid Natur och Kultur. Ett fint samarbete. Under våren har jag, som en helt annan del av min verksamhet, kritiserat ett företag vid namn Rektorsakademien Utveckling AB. Bland annat kan du om att de använder studenter som reklampelare för sina affärer och min kritik av deras sätt att styra samtalet om skolsverige.  Detta har också uppmärksammats i Skolvärlden.

För tre veckor sedan fick jag två samtal från mitt bokförlag. Det visade sig att att Rektorsakademien Utveckling AB hade kontaktat mitt bokförlag inför en IT-mässa där Natur och Kultur skulle delta med en monter. I det märkliga samtalet framförde de starka önskemål om att jag inte skulle få vara talare i bokförlagets monter. Jag har också detta dokumenterat i såväl skrift som i form av inspelat telefonsamtal. Det står i skrivande stund oklart vad som ligger bakom agerandet, men Rektorsakademien Utveckling AB är med och arrangerar konferensdelen på den mässa där Natur och Kultur skulle delta (men inte mässdelen om jag förstått saken rätt). Vilka monteraktiviteter var och en har på en mässa är upp till varje utställare förstås, som har betalat dyra pengar för sin monterplats och som vill ha valuta för satsningen. Det hela blir tämligen bisarrt då Rektorsakademien Utveckling i den offentliga retoriken säger sig värna ett öppet samtalsklimat, men alltså försöker tysta författare i det fördolda, i syfte att undgå kritik eller att sanningar som inte är deras affärsintressen tillgodo skall komma ut.

Jag finner det mycket bekymmersamt att ett på ytan seriöst företag beter sig på det här sättet. Jag har försökt nå företagets ledare (eller “director of fun” som titeln är) under tre veckor med telefonsamtal i stort sett varje dag.  Inte heller de närmaste medarbetarna kan svara på telefon eller ge en anständig förklaring till företagets agerande. Företaget är i stort sett omöjligt att nå annat än via e-post som endast besvaras sporadiskt.

Jag kontaktade då Caj Malmros, som äger stora delar av Rektorsakademien Utveckling AB. Han säger bland annat:

När vi kommer till din beskrivning om en uppkommen situation med förlaget Natur och Kultur blir jag självfallet bekymrad och kommer att förhöra mig mer om detta. Men,  Natur och Kultur är precis som RAU ett självständigt bolag som fattar sina egna beslut på affärsmässig grund. Jag måste nog hänvisa dig till Natur och Kultur för att du ska få deras argument för sitt agerande.

I mitt tycke är detta ytterligare en bisarr omständighet. På vilket sätt skall mitt bokförlag behöva argumentera för sitt beteende? (De avfärdade för övrigt Rektorsakademien Utveckling och tyckte att beteendet var synnerligen märkligt).

Ovan är sagt utifrån mitt perspektiv, utan att RAU är hörda. Som ovan nämnt har jag försökt nå fram till personalen med ungefärligen 200 påringningar för att få en kommentar, men den operativa verksamheten är omöjlig att nå via telefon. Däremot nådde jag delägaren Caj som kunde ta den diskussion personalen inte vill ta. Vi diskuterar frågan vidare i augusti med hänsyn till semester och andra omständigheter som gjort det svårt att nå vd för RAU.

På RAU pratar man gärna om den öppna kommunikationen. I kulisserna agerar man annorlunda, och vågar inte stå för sina handlingar. De gör sig omöjliga att nå för att diskutera saker som inträffat i företagets namn. Även om vd inte är tillgänglig tycker jag det är rimligt att företaget har en idé om sin kommunikation med omvärlden. Jag tycker det är skamligt, men ser fram mot att höra vad företaget har att säga om saken i augusti.

 

UPPDATERING 2015-06-26

Jag har nu efter alla dessa försök fått kontakt med Fredrik Svensson via ägaren Caj. De ger i huvudsak två olika besked. Det första beskedet lyder: “Du hävdar att vi skulle försökt tysta dig genom att ta kontakt med ditt förlag. Det är inte sant. Det har inte funnits några kontakter mellan oss och något förlag angående dig under denna period och det har vi med all tydlighet försäkrat dig om”. Jag tolkar detta som ett förnekande av att en kontakt tagits, trots att jag har oberoende källor på förlaget som bekräftar detta i såväl skriftlig som muntlig (och dokumenterad) form. Därpå följer en fortsättning: “Vad vi vet nu är att Fredrik Svensson, vid tiden kring årets SETT-dagar upplevde att du på flera sätt kränkte medarbetare på RAU. Fredrik hade då kontaktat med monteransvarig på ditt förlag och berättat om sin oro för hans medarbetares arbetsmiljö under SETT-dagarna. Fredrik betonade dock att RAU som konferensansvarig inte kan styra utställares aktiviteter utan att innehållet i montern helt och fullt beslutades av förlaget. Ditt förlag har alltså full ansvar för valet av program i sin monter”.

Ovanstående är intressant. Jag har, stundtals i hårda ordalag, kritiserat RAU, inte minst i samband med SETT. Det är helt riktigt. Kritiken fokuserades kring SETT, då jag ju skrev om saken. Även andra verksamheter har kritiserats, exempelvis Rebel Learners, som jag menar är en verksamhet som man kan ha skäl att vara fundersam över. Ett inslag i Skolministeriet om den verksamheten kan vara värt att lyssna på. Jag menar att man måste skilja på kritik och att bli kränkt (må så vara att min retorik både kan vara kraftfull och tillspetsad).  Driver man en verksamhet som inte direkt är mainstream får man också förvänta sig lite hårdare tryck på sig än om man spelar i mellanmjölksdivisionen.

Den andra slutsatsen jag drar från ovanstående är att det egentligen är ett erkännande (det svänger snabbt från att inte alls ha varit i kontakt till att förklara varför så att säga). Vad man måste fundera över här är vilket syfte man som vd har när man ringer en monteransvarig och är orolig för medarbetarnas arbetsmiljö. Om vi tänker efter. I en miljö med tusentals besökare, säkerligen ett hundratal utställare och en ljudvolym så hög att aktiviteten i en enskild monter inte hörs två meter utanför dess gräns: hur skulle jag som talare under ett par minuter under en hel mässa kunna påverka arbetsmiljön för de som arbetar vid RAU? Vidare:   vad skulle den rimliga effekten vara om mitt förlag hörsammade denna oro för medarbetarnas arbetsmiljö (ett argument som är helt befängt). Jo, rimligen skulle det innebära att förlaget – trots att det så tydligt påpekas att de har en fri vilja (såklart) utesluter mig ur sitt program. Vilken annan åtgärd skulle kunna vara resultatet av att faktiskt hörsamma Fredriks önskemål? Jag har svårt att se en annan åtgärd, och under samtalet uttrycktes också uttryckligen att det vore bra om jag inte fanns i montern. Så. En talare i en monter på en mässa med tusentals människor lär knappast vara ett arbetsmiljöproblem. Man ringer och påpekar den fria viljan, men den enda rimliga slutsatsen måste ändå vara ett försök att hindra deltagande i monterarbetet.

Nå. Jag vet var mitt förlag står, och de har uttryckligen talat om att de står bakom innehållet i denna bloggpost enligt telefonsamtal med marknadsavdelningen på förlaget, och att det var så det gick till. Var och en får göra sin bedömning av Rektorsakademien Utveckling AB efter detta.

Ett stötande runda-bordssamtal om twitterton

Jag har skrivit om det tidigare. Det finns en lamhet i skolsverige som är helt förödande. Så stora tomrum finns att fylla, att profithungriga företagare kan agera fritt och ohämmat. Men nu har det ändå gått för långt: nu agerar till och med myndigheter enligt enskilda företags önskemål.

Rektorsakademin Utveckling och Rebel Learners har varit under ganska het diskussion i vår. Jag har själv bidragit till detta genom att skriva ett blogginlägg om att använda studenter som reklampelare för de produkter man själv säljer på en marknad och om att SETT 2015 är ett märkligt arrangemang. Inläggen ledde till att fler började diskutera, och ganska omedelbart blev jag kontaktad av Utbildningsradions Skolministeriet som ville göra ett program om just Rektorsakademin och Rebel Learners. Jag avböjde medverkan då det fanns flera deltagare i Rebel Learners verksamhet som kunde vittna om sina erfarenheter. Programmet sändes för en vecka sedan och kan höras här.

I samband med den här debatten har en rad olika kritiska frågor ställts till Rektorsakademin och Rebel Learners. Exempelvis har Isak Skogstad skrivit ett bra blogginlägg. Själv har jag varit intresserad av den vetenskapliga bas man ansett sig stå på och ställt frågor om detta.

Så. Kritiken har alltså varit stark mot dessa aktörer. Diskussionerna har gått höga på twitter emellanåt, och Rektorsakademin och Rebel Learners har som synes ovan backat på punkt efter punkt. Nu kallar nämnda företag, som alltså använder sociala medier och ivriga rebeller som marknadsföringskanal, till ett möte med anledning av twitterklimatet på den marknad de själva exploaterar. För att citera kloka Lars Björk:

Skärmavbild 2015-04-30 kl. 10.36.55

 

Mötet äger rum den 4 maj i Stockholm. Mötet har rönt uppmärksamhet via följande artikel: Lärarkårens twittertroll ska stoppas.

Företag pratar naturligtvis om vad de vill, men är det rimligt att Skolverket stimulerar att ett företag lägger sig i hur ett samtal sker om just den marknad som företaget exploaterar? Mycket av den hätska skoldebatt som ägt rum beror just på att folk upptäckt företagets ibland tvivelaktiga verksamhet (men naturligtvis inte enbart). Jag citerar pressmeddelandet:

Nästa vecka samlas flera stora aktörer i skolvärlden, bland annat Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges elevråd-SVEA, Sveriges Elevkårer och Friends för att diskutera det hårda klimatet bland skolmänniskor i sociala medier.

Är det rimligt att Lärarnas Riksförbund bidrar till detta? Lärarförbundet? Sveriges Kommuner och Landsting? Har Sverige blivit så utarmat att ett enskilt företag skall få diktera villkoren för skoldebatten – gärna i en riktning som säljer deras produkter än bättre?

Jag finner det stötande att statliga myndigheter och lärarförbunden ställer upp på detta trams. Naturligtvis har jag ställt frågan om jag kan få vara del i detta samtal. Man skriver ju ändå i artikeln om forskare i skoldebatten. Jag är en av få sådana, särskilt då som anlägger kritiska perspektiv och tar diskussionen. Jag fick till svar att det inte fanns plats. Jag ställde då frågan om det inte vore rimligt att de som ger och får kritik och är inblandade i artikelns innehåll också deltar på mötet.  Svar uteblev. Allt är alltså som vanligt. Man svarar på de frågor som är bekväma och resten sopas under mattan i ett försök att dölja och/eller förändra bilden av verksamheten i efterhand. Och nu hjälper våra statliga myndigheter till att tillrättalägga marknadskommunikationen för företaget.

 

Om ni värnar skolan – sluta använda lärare och lärarstudenter som reklampelare!

Företag startas för att tjäna pengar. För att pengar skall kunna tjänas tar entreprenören ofta utgångspunkt i de egna förmågorna och intressena, identifierar tomrum att fylla med sin produkt eller tjänst, och hoppas på så sätt att tjäna pengar. Kunder måste naturligtvis få reda på att produkten finns. De gamla metoderna känns avlägsna i tider av sociala medier och modernt pr-arbete.

Ett av de tomrum som finns stavas skolsverige. Det är intressant att uppmärksamma hur företag på skolmarknaden i allt högre utsträckning använder sig av skolans blivande och nuvarande lärare för att skapa legitimitet åt sina produkter och ibland också illusionen att just deras affärsområden sammanfaller med samtliga utvecklingsbehov i skolan. Problemet som uppstår är att det skapas en bild av att involverade lärare och lärarstudenter tycks utgöra skolans samlade röst, när de i själva verket utgör en megafon åt marknadsaktörens budskap. Det finns heller ingen som säger emot, vilket leder till att den kommersiella aktören med sitt särintresse helt plötsligen blir tongivande i skoldiskursen. Personligen tycker jag det är allvarligt. Jag har på senare tid noterat tre tydliga exempel som alla illustrerar vad jag menar.

Det första handlar om Skolvision. Detta är det kanske mest harmlösa av exemplen, då Skolvision har relativt flummiga idéer om coachande förhållningssätt i skolan. Rörelsen får, troligen på grund av sin luddiga framtoning, anses ha marginellt inflytande, dock inte obetydligt. Ledningen för Skolvision arrangerar event varifrån du kan läsa ett referat här med titeln: Detta är inte ett väckelsemöte. Den drivande kraften i Skolvision arbetar med – just det… coaching. Det egna intresset görs här till ett intresse för hela skolsverige, och om tillräckligt många lärarstudenter och lärare skriver under på Skolvisions budskap blir det snart till en sanning att dessa behov verkligen finns i svensk skola. Det betyder klirr i kassan bakom den bristfälligt applicerade idealismslöjan.

Ytterligare ett exempel är Tänk Om. Företaget bygger sin verksamhet på konsulter som utövar de tjänster företaget säljer. Samtidigt är dessa konsulter anställda som lärare eller rektorer ute i skolverksamheter. I fråga om rektorer är det verkligen relevant att väcka frågan om huruvida det är lämpligt att företräda en konsultfirma samtidigt som man beslutar om inköp från just sådana konsultfirmor. Detta har kritiserats tidigare, dels av radio p4, dels av mig själv.

Det tredje exemplet rör Rektorsakademin Utveckling. Detta företag har starka kopplingar till föreningen Rebel Learners. Här samlas dynamiska lärarstudenter som vill vara med och påverka och komplettera sin lärarutbildning. Citat från webbsidan:

Rebel Learners är utvecklingsplats för Sveriges mest motiverade lärarstudenter och deras blivande arbetsgivare. Genom att erbjuda utbildning som kompletterar lärarutbildningen vill Rebel Learners bidra till att nya möjligheter för Sveriges vassaste lärarstudenter och bidra till att de hittar en plats i arbetslivet där de kan förverkliga sina idéer. Rebel Learners har startats som ett initiativ av RAU, Rektorsakademien Utveckling, som driver förändring och utveckling i svensk utbildning och skola. Rebel Learners är en ideell förening.

Rebel Learners erbjuder utbildning till motiverade lärarstudenter i två format:

  •  Summer Camps: Intensiv utbildning i lägerformat mellan terminerna på högskolan
  •  Seminarier under terminerna på kvällstid

ALL utbildning är gratis för dig som är antagen och det är möjligt tack vare våra samarbetspartners. Rebel Learners drivs utan vinstintresse.

Det låter vackert. Och jag är helt säker på att dessa studenter brinner för svensk skola. Jag har träffat ett gäng av dem, och de är glada över att ha fått en plattform att arbeta utifrån. De har också – naturligtvis – goda avsikter med sitt engagemang. Ser vi till innehållet i aktiviteter sammanfaller de emellertid mycket tydligt med företaget Rektorsakademien Utvecklings affärsområden, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att medarbetaren på RAU med ansvar för “Creative Strategies” också är ordförande i föreningen. Det skall tydligt sägas att flertalet av föreläsningarna som bjuds anses ha hög kvalitet. Till bilden skall också läggas att skolans huvudmän betalar RAU för dessa utbildningar. Deltagare vittnar om att betydande del av inslagen i aktiviteterna består också i att studenterna skall lära sig olika sätt att sprida budskapet om föreningen – vilket naturligtvis genererar mer intäkter. Jag tänker att den tiden, och den kraften, istället borde läggas på att utbilda studenterna – det är ändå det huvudmännen betalar för. Med tillräcklig kraft i föreningens aktiviteter i sociala medier blir deltagarna en röst för företagets produkter och tjänster. Jag dömer inte den enskilda studentens engagemang här; snarare talar jag om principen.

Min poäng är här inte att misstänkliggöra enskilda företags aktiviteter, ej heller engagerade lärare eller lärarstudenter. Det är inte förbjudet att formulera ett affärsområde och tjäna pengar på det. Min poäng är att peka på problemet att lärare och lärarstudenter genom lite extra support av dessa företag blir en effektiv megafon för tjänsterna. Det är lätt att luras att tro att det är lärarnas och lärarstudenternas intressen som talar.  I det  Jag menar att det är den kommersiella aktörens intressen som talar genom lärarna och lärarstudenterna.

Var finns lösningen på dessa problem att finna? Jag tror att såväl lärarutbildningen som lärarfortbildningen behöver få ett rejält uppryck. Någonstans måste vi se och acceptera att det finns ett enormt sug efter kunskap och utveckling bland lärarkåren (och blivande lärare). Varifrån kom detta? Vad behöver förändras på lärarutbildningen? En sak jag är tämligen säker på är att forskningsliteraciteten behöver öka på lärarutbildningen. Lärarkåren behöver också få sina behov av fortbildning tillgodosedda på bättre sätt. När det råder en ad-hoc situation som nu, skapas utrymme att agera på ovan nämnda sätt. Rektorer behöver få tid att i sanning vara pedagogiska ledare. Skolhuvudmän måste förmå att skapa handlingskraftiga kompetensplaner som binder samman lärare, rektor och huvudman på ett tydligare sätt. Jag menar att det är viktigt att skolan vänder sig mot lärarutbildningen och försöker etablera samverkan med högskola och universitet i denna situation och skapar dialog kring saken.

Avslutningsvis: åter igen, det är inte fel att sälja en produkt eller tjänst. Själv erbjuder jag min kunskap i form av forskning. Det är just ett erbjudande: det står omvärlden fri att acceptera erbjudandet eller att avböja det. Det känns däremot väldigt mycket mer tveksamt om det är okey att använda sig av lärare och lärarstudenter som megafoner för sina produkter, i syfte att skapa illusionen om att dessa megafoner speglar de verkliga och enda behoven i skolsverige. Jag tror inte de gör det. Hur synliggörs de andra behoven och framför allt, vem tar ansvar för att tillgodose dem? Tomrummet är problematiskt.