Rapport från riksdagen – Digitaliseringen i skolan

Idag släpptes en rapport från riksdagen med titeln Digitaliseringen i skolan. Denna rapport syftar till att bredda och fördjupa kunskapen om kvalitet, likvärdighet och resultat i utbildningen med avseende på digitaliseringen. Så här skriver riksdagen om rapporten:

Ökat engagemang och intresse för skolarbetet hos eleverna är positiva effekter av användningen av digitala verktyg. Digitala verktyg i sig ger dock ingen förändring, utan det är först när de används med en genomtänkt pedagogik som man får positiva resultat. Det visar en litteraturstudie av forskningsrön om digitalisering i skolan som utbildningsutskottet låtit göra.

I denna rapport från riksdagen pekar man bland annat på att datorn ökar motivationen men att digitaliseringen samtidigt innebär omfattande utmaningar för lärare. Jag citerar delar av dagens mail från riksdagen:

Flera studier har visat att användningen av digitala verktyg, till exempel bärbara datorer och läsplattor, ger positiva effekter på både undervisning och lärande. De vanligaste effekterna är ökad motivation, ökat engagemang och ökat intresse för studierna hos eleverna, vilket sannolikt kan leda till bättre studieresultat. Det finns dock endast ett fåtal undersökningar där mätbara positiva effekter har kunnat bevisas. Digitala verktyg i sig ger dock ingen förändring, utan det är först när de används med en genomtänkt pedagogik som man får positiva resultat. Det finns fortsatt behov av fler studier för att med säkerhet belysa effekterna.

[…]

Studier visar att ökad användning av digitala verktyg ger fler utmaningar för lärare när det gäller att hantera klassrum och disciplin. Användning av digitala verktyg kan innebära fler distraktioner och risk för ökat tempo och ökad stress för elever och lärare.

Den forskning och de utvärderingar som har studerats i denna översikt visar också att kompetensutveckling behövs på alla nivåer för elever, lärare och skolledare. Det är viktigt för att kunna skapa förutsättningar för bra användning av digitala verktyg i undervisningen.

En viktig slutsats från forskningen är att it-användningen i skolan alltmer blir en ledningsfråga. Förändrade arbetssätt ger resultat och digitala verktygs roll är att göra dessa nya arbetssätt möjliga. Nya arbetssätt ställer krav på organisation, resurser och kompetens.

Här läser du hela rapporten: 2015/16:RFR18 Digitaliseringen i skolan – dess påverkan på kvalitet, likvärdighet och resultat i utbildningen

Jag är stolt över att min och Helena Kvarnsells bok om Digitalisering som lyfter skolan är flitigt refererad och att också min avhandling En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor utgjort ett av underlagen för utbildningsutskottets rapport.

 

Foto med tillstånd av: Bilderwense via Foter.com / CC BY-NC-SA

Apropå PISA-rapporten: nu behövs datorerna mer än någonsin

Så kom en rapport om datorn i skolan som egentligen inte förvånar oss: Fokus på elever, datorer och lärande. Sveriges elever har stor datoranvändning och presterar sämst på PISA-provet. Eller, som någon på Twitter sa: ”Om ungarna ägnar sig åt Facebook och att spela spel, då går det dåligt.”

Dock, allra först: Det här visste vi. Jag har i min avhandling pekat på att kunskapskvaliteter kan sjunka med ökad datoranvändning. Martin Tallvid pekar i sin forskning på att mängden fulsurf inte är något som ”går över” utan något som istället kräver en aktiv strategi för att hantera. Grönlund pekar i sin forskning på att mängden ensamarbete ökar när datorerna kommer in i klassrummet. Då är steget inte särdeles långt att tänka att det påverkar kunskapsnivåerna.

Först: behövs datorn?

Ändå behövs datorerna i svenska klassrum mer än någonsin. Att slänga ut dem är helt enkelt inte att tänka på. Det finns en mängd olika skäl till det. Helena Kvarnsell på Lärarnas Riksförbund tar upp några olika. Även jag har skrivit om saken i artikeln Därför behövs egen dator i skolan. Ett antal skäl kan uppges, men låt mig här peka på två. Dels behövs datorn av samhällsekonomiska skäl. Det förändrade samhället med en hög grad av datorisering kräver att eleverna förbereds för det. Dels är ett annat mycket viktigt skäl rättvisa och medborgerlighet. Alla elever är inte digitalt kompetenta eller ens intresserade. Skolans uppgift är att jämna ut orättvisor i detta avseende. Det är dock viktigt att förstå att IT i sig inte är någon frälsare, som Per Kornhall pekar på. Ensamt gör det ingen skillnad. Eller rättare sagt, ensamt vet vi att IT kan bidra till sämre kunskaper.

Hur göra?

Lärares kompetensutveckling lyfts fram i rapporten. Mycket pengar har satsats på hårdvara. Det är nu dags att satsa på lärares kompetensutveckling. Jag håller med om detta, men samtidigt behövs inte vilken kompetensutveckling som helst. Redan nu finns en mycket aggressiv marknad som vill tjäna pengar på detta, vilket gör att nyttan av den kompetensutveckling som faktiskt sker inte maximeras. En inventering behövs, vilket jag nämner i artikeln  Vart går skolpengen? Tre inventeringar om IT och skola. Jag menar också att vi nu måste ta ett statligt grepp kring kompetensutvecklingen kring IT i skolan och avbryta den decentraliserande trend som varit gällande sedan slutet av 1990-talet till förmån för oseriösa konsulter som skär guld på svensk skolas bekostnad.

Vidare behövs bra digitala läromedel. Det är inte rimligt att lärarna är utelämnade till sig själva att formulera undervisningsmaterial. Med en bra digital bas att stå på ökar stabiliteten. Jag har skrivit en artikel om att digitala läromedel ger mer undervisningstid.

Skolbiblioteken behöver också komma in mycket tydligare i undervisningen. Studier som refereras i min avhandling visar att samverkan mellan lärare och skolbibliotekarier har positiva effekter på kunskapsbildningens kvalitet.

Men framför allt

Lärare behöver få återgå till att vara lärare. Det råder en neo-liberal hållning i svensk skola där läraren har gått från att vara ”The sage on the stage to the guide at the side to the peer in the rear” för att citera ett samtal med kloka Gert Biesta. Han problematiserar dessa tankar i artikeln The rediscovery of teaching. Intimt sammanlänkat med detta finns också inspirationen av Seymor Papert i svenska en-till-en projekt med i ekvationen som en försvårande förutsättning. Papert var den person som mestadels inspirerade de stora datoriseringsprojekten i Maine med en teori om lärande som kom att kallas konstruktionism, en utveckling av Piagets konstruktivism. Teorin handlar kort sagt om att eleverna själva skall upptäcka och konstruera kunskaper på ett så fritt sätt som möjligt. I intervjustudier kring en-till-en noterar jag bland annat lärare och skolledare som säger ”Nu närmar vi oss ett konstruktionistiskt sätt att arbeta”, som om det vore något positivt. Problemet är bara det att vi vet sedan upprepade studier att detta förhållningssätt verkar menligt på kunskapsnivåerna. En ordentlig forskningsgenomgång av Mayer pekar på detta.

Jag menar att det är viktigt att kliva ett steg tillbaka. Låta lärare vara lärare. Och duktiga sådana naturligtvis, med hjälp av den kompetensutveckling som krävs. Jag menar inte att lärare skall återta någon slags katederundervisning, men lärare behöver ta ett tydligare grepp om undervisningssituationen.

I undervisningen med hjälp av datorer behövs en medvetenhet om de fallgropar som IT onekligen innebär och ett tillvaratagande av de möjligheter som finns. Som jag och Helena Kvarnsell visar i vår kommande bok om Digitalisering som lyfter skolan kan datorerna användas för att ta vara på elevernas reflektionsförmåga och motivation. Datorerna kan också användas för att få ett tydligare målfokus, vilket tycks behövas när mängden distraktioner ökar. Och varför inte låta eleverna också lära sig mer socialt, för att motverka den trend av ensamarbete som egen dator ofta för med sig.

Media

Aftonbladet: Sämst skolresultat för storsurfare

TT: Sämst skolresultat för storsurfare

Skolverket: Viktigt att tänka till om skoldatorer

Skolvärlden: Mycket IT ger dåliga resultat

Skolvärlden – Per Kornhall: IT är ingen frälsare

LR Pressmeddelande: Satsa på lärande och IT – i den ordningen