Kort veckobrev den här veckan. Tänkte bara tipsa dig om att försöka vara lite personlig i din kommunikation och skapa en grund för trevligt klimat på arbetsplatsen bland dina kollegor. Det är inget självändamål att vara personlig – det är snarare det att din motpart blir sedd som människa som är det viktiga. Här finns massor att göra.

Försök till exempel lyssna noga på vad din motpart säger, utan att döma på förhand. Detta pratade vi om i förra veckobrevet.

Försök använda förnamnet så ofta som möjligt – utan att det känns konstlat förstås. Upprepa det under samtalet.

Använd ditt lysande minne. Försök lägga något på minnet sedan förra mötet och återknyt till det. Det är lika enkelt som genialt och kan handla om världens minsta detalj – du kommer ihåg att motparten gått ur Postkodlotteriet, skaffat en hund, eller så minns du namn och ålder på barnen. Småsaker.

Fokusera på det ni har gemensamt. Forskning visar att vi helst umgås med och tycker bäst om dem som är lika oss. Det är inte så revolutionerande. Men visste du också att det inte spelar någon roll om det är de stora eller de små sakerna vi tycker lika om? Det spelar alltså ingen roll om det är triviala saker som favoritfärg, favoritmat, idrottsliga preferenser eller om det är de stora frågorna om religion, politik eller moral. Så, försök hitta det gemensamma och återknyt till det.

Använd också kroppsberöring – i lagom dos. En klapp på axeln exempelvis. Forskning visar tydligt att vi blir mer vänligt sinnade mot dem som berört oss rent fysiskt. Om det är i lagom utsträckning såklart.

Sätt igång, mer personlig kommunikation på jobbet. Tipsa gärna någon om brevet. Små saker ger ibland stora resultat – varför inte testa namngrejen omedelbart?