Ett djur i bur – hur står det till med normerna på din skola?

Igår hade jag ett intressant samtal med en kund.  Vi kom att prata om visioner, värdegrunder, strategier för att nå målen och beteenden i organisationen inför ett mindre uppdrag jag ska genomföra. Jag kom då att tänka på ett mycket spännande experiment, apropå det här med normer som vi följer utan att riktigt veta varför.

I ett experiment sattes 7 apor i en bur. Under dagen släpptes det ner läckra frukter från taket. Alla aporna slängde sig fram mot frukten. När de kom fram utlöstes en kalldusch. Aporna blev förskräckta och drog sig tillbaka. Dagen därpå upprepades experimentet – en apa avstod då från att springa fram till frukten, men eftersom resten av aporna nådde frukten blev alla kallduschade. Tredje dagen avstod ytterligare några apor, och nu började ett beteende forma sig: När frukten kom och några av aporna var på väg fram till frukten, protesterade de som hade lärt sin läxa och försökte hindra de andra för att slippa kallduschen. Till slut nådde man det resultatet man kan tänka sig: när frukten kom från taket slängde sig ingen fram, och därmed blev det heller ingen kalldusch. De apor som eventuellt var sugen på frukt hindrades effektivt av de andra, eftersom de visste vad som annars väntade.

Men nu till det intressanta: från och med nu, bytte man ut en apa. När frukten kom, hindrades denna effektivt av resten av aporna. Ingen dusch uppstod. Apan förstod bara att den inte skulle ta frukten, men inte varför. Ytterligare en dag senare byttes en apa ut ytterligare, sedan en till, och en till. Mönstret upprepade sig: Den nya apan hindrades i sin framfart och ingen dusch framkallades. Till slut nådde man den intressanta situationen att buren var fylld med 7 “nya” apor eftersom de bytts ut en i taget. Ingen av aporna hade därmed varit med om någon kalldusch. Ingen hade kunskap om vad som skulle hända om man gick fram till frukten. Ändå avstod de från frukten och straffade den apa som eventuellt kände sig sugen. Ingen visste alltså varför.

När man tänker på skolan blir det spännande att reflektera över att vissa normer och rollbeteenden sitter i väggarna. Skolan har haft en och samma form länge, och normer om hur man bedriver verksamheten har satt sig, utan att man egentligen vet varför. Det bara är så. Lite som aporna. “Vi ska inte ta frukten, men vi vet inte varför”. Nu befinner sig skolan emellertid i en tid av förändring. Det torde därmed vara dags att ifrågasätta de där normerna. Att närma sig frukten och se vad som faktiskt händer? Kanske är det så att saker har förändrats med tid så att andra handlingsmönster faktiskt är möjliga? Det kan till exempelvis röra möbleringen i skolan. Det kan handla om möjligheterna till ämnesövergripande samarbeten. Det kan handla om frågan om vad datorer bör användas till och inte.

Jag tror att en framgångsrik skola byggs på att ständigt hålla visioner och strategier aktuella i lärarkårens medvetande. Det kräver arbete. Lärarkåren måste få vara med i skolans styrgrupp och ha ett reellt inflytande. I ett sådant arbete ingår också att varsamt ifrågasätta – utan att göra revolution – de normer och värdesystem som tas för givna. I en förändrad skolstruktur, med exempelvis en dator per elev och lärare, kan det vara nog så aktuellt att tillägna sig nya normer och värdesystem. Och, kanske framför allt, att också veta VARFÖR de är viktiga att följa.

 

EDIT: Det visar sig att experimentet som jag läst om i en bok i själva verket aldrig har ägt rum om jag förstår min närmare granskning rätt. Emellertid tycker jag, förmodligen lixom konstruktören av berättelsen om experimentet, att det ändå säger en del om hur normer “sitter i väggarna”.