I dagens SvD återfinns en artikel med titeln Filterbubblan sluter sig allt tätare om oss. Filterbubblan handlar i grunden om hur stora aktörer som Facebook, Google med flera kartlägger sökmönster och försöker räkna ut vad vi är intresserade av och presentar resultat utifrån det. Ur nämnda artikel:

Sedan december 2009 är alla Googlesökningar personanpassade, om man inte aktivt undviker det. Sökresultaten serveras efter att Google vägt in en stor mängd faktorer som ringar in användaren: webbläsare, sökhistorik, vilka sajter man besökt på sistone, geografisk position och så vidare.

”The filter bubble” blev en omdebatterad varningsklocka som illustrerade de oönskade effekter som kan uppstå när algoritmer manipulerar våra sökresultat. Exakt hur stor effekt Googles personanpassning har på sökresultaten är omtvistat och föränderligt över tid då Google ständigt justerar sina sökalgoritmer, men sedan Parisers bok först publicerades har konceptet filterbubbla aktualiserats i en rad sammanhang.

Filterbubblan som begrepp myntades vad jag vet av Pariser i boken The filter bubble – what the Internet is hiding from you. Samtidigt som algoritmerna “hjälper” dig att finna relevant information får företag som Google in mängder av värdefull information att använda sig av, exempelvis vid försäljning av annonsplatser. Ett rätt roligt sätt att testa filterbubblans effekt och hur Google kan ge helt olika resultat är att göra en sökning som vanligt i Google, för att därefter göra samma sökning i inkognito-läge, för att se hur skilda resultaten blir. Ibland häpnadsväckande.

Filterbubblan och källkritiken

Ur ett pedagogiskt perspektiv är detta problematiskt. Min kollega Alastair Creelman påpekar detta på ett talande sätt i sin blogg:

Genom att vi matas av nyheter och åsikter som stämmer med vår egen världsbild kan vi inbilla oss att vi tänker rätt. Alternativa tolkningar och andra synpunkter filtreras automatiskt bort och få är medvetna om detta.

Här finns alltså en dimension till i källkritik att förhålla sig till. Inte nog med att eleverna behöver förhålla sig till sanningshalt och relevans i de texter de exponeras för, de bör också överväga varför de exponeras för just dessa texter. Problematiskt. Visst kan man i  ljuset av detta förstå argumentet att det är viktigt att våra elever förstår somliga av de algoritmer som utgör grunden för våra informerade (eller oinformerade) beslut. Jag köper det. För, som artikeln i Svd uttrycker det har vi litet att tänka på:

Läser du den här texten på nätet så har du säkert vid det här laget reflekterat över hur du hittade hit, vilken roll redaktörer, sociala medier-bekanta och eventuellt algoritmer hos Facebook eller Google spelade. Du ska också veta att du i så fall är iakttagen av de så kallade trackers som kartlägger dina rörelser på webben, allt för att kunna visa dig mer svåremotståndliga annonser. […] I värsta fall blir informationsbubblorna kuvöser för hat och okunnighet. För de flesta nätanvändare blir effekterna emellertid mer subtila. För den medvetne mediekonsumenten krävs det bara några knapptryckningar för att få tillgång till oöverskådliga mängder information från massor av olika källor, och det finns även tekniska hjälpmedel för att bryta sig ur sin filterbubbla.

Hur skall du då göra? Ja, artikeln in SvD ger några tips som faktiskt kan användas i skolverksamhet. Det handlar om enkla tekniska  hjälpmedel för att ta sig utanför filterbubblan. Exempelvis finns en nyhetsläsaren Random, som hjälper dig att hitta nyheter utanför din filterbubbla. Ett annat tips är att använda sökmotorn DuckDuckGo som inte spårar dig istället för Google. Men det viktigaste, när det gäller våra elever, är att lära dem att tänka kritiskt.

Foto: Soapy Trees via photopin (license)