Browsed by
Etikett: utvärdering

Granska lärares inre barriärer mot IT på vetenskaplig grund

Granska lärares inre barriärer mot IT på vetenskaplig grund

Det kom ett meddelande på Google Scholar om att en forskningsartikel, Teacher Self-Efficacy in 1:1 iPad Integration in Middle School Science and Math Classrooms har citerat min internationella forskningsöversikt What is our current understanding of one to one computer projects. Det visade sig att den handlar om lärares självuppfattade kompetens när det gäller inre och yttre hinder för införande av iPads i klassrummet. Det teoretiska ramverket tycks vara begreppet self-efficacy såsom det formulerats av Bandura och TPACK.

Kort sagt visade resultaten att lärarna i studien att de yttre hindren man upplever som besvärliga är de vanliga misstänkta: Dels institutionella hinder som bland annat handlade om restriktioner för vilka program som fick användas, logistiken på skolan kring iPads och så vidare. Infrastrukturen förde också med sig problem att lösa, exempelvis sådana som hade med uppdateringar av appar att göra och nätverkstrubbel.

Vad som fångade mitt intresse var de inre barriärerna och uppfattningarna om sig själv och andra i den förändrade situationen. Helt enkelt lärarnas känslor och upplevelser av hur det är att sjösätta ett iPadprojekt. Här återfinns lärares rädslor och tveksamheter inför att använda iPaden för att man inte vet hur det anknyter till elevernas studier, och känslan av att inte ha tid att integrera verktyget i verksamheten. Men här finns också rädslor och känslor av att inte klara av att hantera tekniken inför sina kollegor eller att inte se dess relevans för sin undervisning.

Detta är dock absolut inte att göra artikeln rättvisa, den läses med fördel i sin helhet för den som vill fördjupa sig. Den leder mig dock vidare till nedanstående tankar.

Det är inte längre en fråga om datorer skall implementeras

Det verkar tydligt att diskussionen om huruvida skolan skall ha en hög täthet av datorer/surfplattor eller inte börjar ebba ut. Det är en absolut självklarhet för de flesta, även om alla skolor inte har datorer till varje elev ännu.

Nu kommer då nästa steg. Konsolideringsfasen. Tekniken behöver befästas och användningen behöver stärkas. Då behövs naturligtvis kompetensutveckling, men vi måste också förstå lärares inre barriärer att ta detta steg. Med en förståelse för barriärernas konstruktion kan de kommande stegen genomföras så konstruktivt och effektivt som möjligt.

3 vägar att kartlägga inre barriärer

Self efficacy

En väg att kartlägga inre barriärer är att använda sig just av self-efficacy som teoriram. Begreppet handlar alltså om att ta utgångspunkt i lärarnas självupplevda kompetens inom ett antal områden. En studie av lärares upplevda kompetens kan genomföras med hjälp av enkät (sådana indexbaserade undersökningar finns att anpassa för det pedagogiska fältet), med hjälp av intervjuer eller i kombination.

Concern Based Adoption Model

Ett annat sätt att få bra grepp om inre barriärer är att använda Concern Based Adoption Model (CBAM). Teorin kring CBAM går kort ut på att införande av en förändring skapar en mängd olika orosmoln, funderingar och rädslor hos personalen. Beroende på vilken typ av oroskänslor som finns representerade anpassas införandet av nästkommande steg. Jag har själv översatt och arbetat med detta instrument, och det är särskilt lämpligt att använda vid upprepade mätningar för att se personalgruppens utveckling. De typer av ”concerns” som mäts (och som kräver olika ansatser) är:

 

cbam stadier

Mätningen görs över hela personalgruppen och ger indikativa svar för de undergrupper som man vill plocka ut. Exempelvis kan det handla om ålder, kön, undervisning per ämne eller hur länge man varit i yrket. Här är ett exempel på en sådan graf från en av mina utvärderingar.

cbam graf

I den bästa av världar kombineras en sådan mätning med intervjuer för att tillsammans med personalgruppen nå fram till vad nästkommande steg bör innehålla för komponenter. I bilden ovan ser vi en personalgrupp som är relativt tidiga i sin utveckling och som främst har informationsbehov. Denna “puckel” kan alltså förvänta sig flyttas framåt i grafen vid korrekt genomförda satsningar.

Tematisk intervjustudie

Det är naturligtvis också möjligt att sätta upp ett antal frågeområden och genomföra vanliga hederliga intervjuer kring området. Själv föredrar jag att arbeta tematiskt med Interpretativ Phenomenological Analysis (IPA) som utgångspunkt för att säkerställa den vetenskapliga stringensen.

Till sist

Vi är alltså inne i en konsolideringsfas. Vi måste nu ta vara på lärares kompetensutvecklingsbehov. De måste i sin tur basera sig i en noggrann analys av de inre barriärer lärare upplever sig behöva ta sig förbi för att komma vidare. Själv tycker jag det är rimligt om det sker på vetenskaplig grund.

 

Alla barn vill helst av allt ha fred på jorden – om att utvärdera sin datorsatsning

Alla barn vill helst av allt ha fred på jorden – om att utvärdera sin datorsatsning

Det är bra att många kommuner är intresserade av att nu mäta, ta krafttag och gå in i “rond 2” när det gäller digitaliseringsprojekt i skolan. Att man vill hålla ånga uppe är bra och göra rätt saker inför framtiden.

Jag ser också att många kommuner väljer att själva genomföra utvärderingar. Som forskare tänker jag då på giltigheten i de svar man får. Det är ju exempelvis så, vilket Tomas Karlsohn visat i sin lysande analys av digitaliseringen av skolsverige i boken Teknik Retorik Kritik att lärarkåren gärna uttrycker sig mer positiva än vad de egentligen är, inte sällan för att en positiv inställning är förenat med fördelar gentemot arbetsgivaren.

Det är bra att anlita externa utvärderare för genomlysningar av all verksamhet. Som man frågar får man nämligen svar. Jag låter Sven Melander illustrera saken på ett förtjusande sätt.

 

IPAK processtöd vid en-till-en i skarpt läge

IPAK processtöd vid en-till-en i skarpt läge

Härliga tider. Äntligen är vi igång i skarpt läge och stödjer en kommun i sin implementering av en-till-en genom att inventera personalens kompetensutvecklingsbehov. Planen är sedan att följa och stödja processen med hjälp av IPAK (läs mer om modellen eller titta på en screencast) regelbundet för att kunna träffa så absolut rätt som möjligt med varje kompetensutvecklingskrona som satsas. Det är naturligtvis viktigt att träffa helt rätt såväl ur ett ekonomiskt perspektiv som ett professionellt lärarperspektiv. Tillsammans lägger vi pusslet bit för bit för en stark och hållbar IT-miljö som stödjer lärandet på bästa sätt.

Extra roligt att också arbeta i en kommun som verkligen ser behovet av att låta skolbiblioteken komma in i utvecklingsarbetet. Det ska bli mycket intressant att följa och stödja arbetet redan från start.

 

En till en: Några grundläggande forskningsproblem

En till en: Några grundläggande forskningsproblem

[adsense]

Min forskningsöversikt över en till en projekt visar att det finns relativt lite forskningsmaterial om en till en som inte är beroende av så kallade self-reports, och som har bidragit till att driva forskningsfronten framåt. Egentligen kan sägas att relativt lite har hänt sedan 2000-talets början: Det är ungefärligen samma frågor som ställs med ungefärligen likadana svar. Samtidigt vet alla att utvecklingen inom datoriseringen och skolan går enormt snabbt framåt. Här står forskningen alltså inför ett problem. Nedan beskriver jag några av skälen till dessa problem.

Ett grundläggande problem i forskningen om en till en är en kombination av den så kallade Hawthorne-effekten och utvärderingskulturen som präglar införande av kostsamma projekt på kommunal nivå. Hawthorne-effekten är namnet på den effekt som uppstår när man inför en förändring i en organisation, och försöker mäta vilken nytta den gör. Det vill säga, man intresserar sig väldigt starkt för vad som sker i all väljvilja! I en till en verksamheter har man satsat enorma pengar på att ge elever och lärare laptops (det vanligaste alternativet av lösning), och sätter elevernas aktiviteter, motivation och skolarbete under luppen. Hawthorne-effekten föreskriver att en ökning av just motivation, lärandelust, kreativitet och annat ökar (eller i alla fall av den upplevda dito). Om man skall vara lite krass, säger Hawthorne-effekten alltså att samma effekt skulle uppnås om alla elever fick varsin ponny och lärandet kretsade kring skötseln av nämnda ponny, under förutsättning att någon andäktigt följer processen.

Parat med Hawthorne-effekten finns problemet med kostnaden. Eftersom stora kostnader – av naturliga skäl – måste motiveras, sätter man snabbt in utvärderingsinsatser för att följa projekten. Inget ont om detta – troligen är det nödvändigt. Ur ett forskningsperspektiv är det emellertid problematiskt, alltså även om utvärderingarna administreras från ett ansett universitet. Gång efter annan i vetenskapens historia har det visat sig att utvärderingar och rapporter utgivna vid det egna universitetet de facto håller sämre kvalitet och är mindre välbeställda med kritisk hållning jämfört med peer reviewad forskning. Detta är ett välkänt och inte särdeles kontroversiellt faktum. Faktumet till trots får dylika utvärderingar och rapporter omfattande spridning, till en (skol)publik som dessvärre uppfattar materialet som just forskning.

Detta leder till nästa problem när det gäller att beforska en till en verksamheter. När ett projekt sjösätts vill man utvärdera det snabbt – allra helst under tiden det rullar. Här styr bland annat ekonomiska skäl:  det gäller att inte äventyra möjligheten att göra projektet till en permanent verksamhet. Det utvärderaren då har möjlighet att göra, är att bygga sina slutsatser på så kallade self-reports.

Med self-reports avser jag här data som bygger på användarens egen uppfattning om hur arbetssituationen har ändrats, men som inte mäter den faktiska förändringen. Likaså bygger data från lärare i hög utsträckning på self-reports: via intervju eller enkäter får läraren besvara hur man exempelvis upplever att elevens arbetssätt har förändrats. Även self-reported data bidrar naturligtvis till viss kunskap, men den ger – tillsammans med Hawthorne-effekten och utvärderingens karaktär – ett forskningsproblem, nämligen sk publikationsbias.

Tänk dig att du är forskare, och har utvärderat ett projekt enligt ovan. I bakgrunden finns en kommun som betalat mängder av pengar för att utvärdera sitt projekt. Forskaren är anställd vid ett universitet eller en högskola, och skriver en rapport i nämnda institutions namn. Den blir enligt erfarenheten i 95 fall av 100 positivt riktad. Samma forskare får sedan möjligheter att fördjupa sitt arbete inom exempelvis ramen för en doktorandtjänst, och forskaren tänker ta ett steg bortom self-reported data. Ponera nu att forskningsdata visar något annat än vad de kraftigt positiva utvärderingarna gjort. Samma författare, samma projekt som följs. Kan författaren då publicera sin data? Svaret är ofta (men inte alltid) nej. Varför, frågar vän av ordning. Svaret är enkelt: därför att han utsätts då, redan i begynnelsen av sin forskarkarriär, för så kallad publikations-bias. Tidigare har projekten skrivits fram som starkt positivt. När forskningsresultaten visar något annat minskar forskarens totala trovärdighet, om helt olika bilder visas upp. Forskaren har i det här läget två val att göra: Antingen publicerar man sig inte, eller så väljer man att (åter)igen luta sig mot self-reported data. Och därmed uppfinns hjulet en gång till.

Detta betyder inte att vi ska kasta ut en till en verksamheter. Det betyder inte heller att de utvärderingar, rapporter och forskningsartiklar som producerats är värdelösa. Däremot måste läsaren vara vaksam mot ovanstående, och förhålla sig kritisk till exempelvis det faktum att mängden artiklar som berör effekter på betyg och andra sätt att mäta “faktiska” kunskapsnivåer är långt färre än de som bygger på self-reported data. Det gäller också att skilja på utvärderingar, rapporter och forskningsartiklar. Med detta tycks det vara något sämre ställt i konungariket Sverige, om man skall tro debatten om en till en i skolan.