Ett djur i bur – hur står det till med normerna på din skola?

Igår hade jag ett intressant samtal med en kund.  Vi kom att prata om visioner, värdegrunder, strategier för att nå målen och beteenden i organisationen inför ett mindre uppdrag jag ska genomföra. Jag kom då att tänka på ett mycket spännande experiment, apropå det här med normer som vi följer utan att riktigt veta varför.

I ett experiment sattes 7 apor i en bur. Under dagen släpptes det ner läckra frukter från taket. Alla aporna slängde sig fram mot frukten. När de kom fram utlöstes en kalldusch. Aporna blev förskräckta och drog sig tillbaka. Dagen därpå upprepades experimentet – en apa avstod då från att springa fram till frukten, men eftersom resten av aporna nådde frukten blev alla kallduschade. Tredje dagen avstod ytterligare några apor, och nu började ett beteende forma sig: När frukten kom och några av aporna var på väg fram till frukten, protesterade de som hade lärt sin läxa och försökte hindra de andra för att slippa kallduschen. Till slut nådde man det resultatet man kan tänka sig: när frukten kom från taket slängde sig ingen fram, och därmed blev det heller ingen kalldusch. De apor som eventuellt var sugen på frukt hindrades effektivt av de andra, eftersom de visste vad som annars väntade.

Men nu till det intressanta: från och med nu, bytte man ut en apa. När frukten kom, hindrades denna effektivt av resten av aporna. Ingen dusch uppstod. Apan förstod bara att den inte skulle ta frukten, men inte varför. Ytterligare en dag senare byttes en apa ut ytterligare, sedan en till, och en till. Mönstret upprepade sig: Den nya apan hindrades i sin framfart och ingen dusch framkallades. Till slut nådde man den intressanta situationen att buren var fylld med 7 “nya” apor eftersom de bytts ut en i taget. Ingen av aporna hade därmed varit med om någon kalldusch. Ingen hade kunskap om vad som skulle hända om man gick fram till frukten. Ändå avstod de från frukten och straffade den apa som eventuellt kände sig sugen. Ingen visste alltså varför.

När man tänker på skolan blir det spännande att reflektera över att vissa normer och rollbeteenden sitter i väggarna. Skolan har haft en och samma form länge, och normer om hur man bedriver verksamheten har satt sig, utan att man egentligen vet varför. Det bara är så. Lite som aporna. “Vi ska inte ta frukten, men vi vet inte varför”. Nu befinner sig skolan emellertid i en tid av förändring. Det torde därmed vara dags att ifrågasätta de där normerna. Att närma sig frukten och se vad som faktiskt händer? Kanske är det så att saker har förändrats med tid så att andra handlingsmönster faktiskt är möjliga? Det kan till exempelvis röra möbleringen i skolan. Det kan handla om möjligheterna till ämnesövergripande samarbeten. Det kan handla om frågan om vad datorer bör användas till och inte.

Jag tror att en framgångsrik skola byggs på att ständigt hålla visioner och strategier aktuella i lärarkårens medvetande. Det kräver arbete. Lärarkåren måste få vara med i skolans styrgrupp och ha ett reellt inflytande. I ett sådant arbete ingår också att varsamt ifrågasätta – utan att göra revolution – de normer och värdesystem som tas för givna. I en förändrad skolstruktur, med exempelvis en dator per elev och lärare, kan det vara nog så aktuellt att tillägna sig nya normer och värdesystem. Och, kanske framför allt, att också veta VARFÖR de är viktiga att följa.

 

EDIT: Det visar sig att experimentet som jag läst om i en bok i själva verket aldrig har ägt rum om jag förstår min närmare granskning rätt. Emellertid tycker jag, förmodligen lixom konstruktören av berättelsen om experimentet, att det ändå säger en del om hur normer “sitter i väggarna”.

Nytt om företaget

Det har hänt en del på företagssidan. Från hösten kommer  verksamheten öka i företaget, och med anledning av det har en hel del skett i kulisserna:

Sannolikt kommer bland annat en öppen 2-dagars kurs i praktisk retorik på temat Konsten att tala att hållas i början av nästkommande år. Så, håll dig uppdaterad!

Nationell lärarkris under uppsegling?

Som väl ingen har missat är satsningen på lärarlegitimation ett stort fiasko, som nu skjutits upp på obestämd tid. Nu visar färsk data att även den nya lärarutbildningen dras med problem. Platserna besätts inte i tillräckligt hög utsträckning enligt DN – det är helt enkelt inte längre attraktivt att bli lärare.

För egen del tycker jag inte det är särskilt uppseendeväckande, däremot tämligen allvarligt. Det är inte så uppseendeväckande av det enkla skälet att läraryrket och lärarutbildningen konsekvent blivit baktalad från regeringens sida. Förr eller senare lyssnar folk, även om orden kommer från Folkpartiet. Försöken att höja lärarkårens status var alltså kontraproduktiva. Däremot är det allvarligt: vem skall undervisa våra barn framöver? Var någonstans gick det snett i värnandet om den svenska skolan? För att citera artikeln:

– Det här betyder att unga människor inte lockas av att bli lärare. De verkar resonera: Varför bli en dåligt betald mattelärare när jag kan bli en bättre betald civilingenjör? Detta är ett allvarligt samhällsproblem – inte minst för näringslivet, säger Eva-Lis Sirén.

Och jag har inget svar på frågan om varför man skall bli lärare när man kan studera lika länge och bli välbetald civilingenjör. Tydligt är väl att svaret inte handlar om pengar. En sak är jag dock är helt säker på, nämligen att lärare är proffs på att vara lärare. Politiker är – får vi anta – skickliga på politik. Misstaget begås emellertid när den gränsen konsekvent passeras på militäriskt nonchalant vis. Artikeln i DN är läsvärd och begrundansvärd.

Stretchbegreppet löper genom avhandlingen om en-till-en

Det drar ihop sig till halvtidsseminarium. Har haft en lite skakig process framåt, med en avhandlingsplan som kanske kunde varit mer tydlig från början. Nå, så blir det när man byter handledare och forskarutbildningsämne, inget att gråta över. Hur som, professorn är nöjd med designen av min tredje och fjärde artikel, vilket innebär att det finns en helhetsram att arbeta utifrån, som äntligen är SPIKAD! Denna kommer presenteras och diskuteras på mitt halvtidsseminarium som är 2 december, preliminärt.

Låt oss rekapitulera. Artikel 1 i avhandlingen är en narrativ systematisk forskningsöversikt som fokuserar på vad den ackumulerade kunskapen i peer reviewad forskning publicerad 2005-2010 berättar om en-till-en med utgångspunkt dels från lärare, dels från elever. Denna ligger nu på review.

Det intressanta och upplyftande, som inte varit självklart under hela processen, är att stretchadheten som begrepp (stretchad värld, stretchat kunskapsbegrepp), som jag utarbetar i artikel 2, publicerad i Education Inquiry (läs den gärna), kommer löpa som en röd tråd genom de kommande studierna. Syftet med artikel 3 är att med ett stretchat kunskapsbegrepp som grund undersöka kvaliteter i innehåll i kunskapsbildningen vid en kunskapsfråga/uppgift i en-till-en miljö i skolan relativt hur tolkningen av uppgiften har skett. Artikel 4 berör den stretchade livsvärldens signifikanta/kritiska villkor för lärande och kunskapsbildning som upplevd retrospektivt utifrån en kunskapsfråga/uppgift. Här fokuseras upplevda möjligheter och begränsningar i relationen arbetssätt och lärprocess. Artikel 3 och 4 kommer använda en-till-en miljö på gymnasie som utgångspunkt (vilken är ännu ej klart).

 

Hjärnkoll på skolan – videon ute

Under våren hade jag gläjden att bevista Göteborgs Vetenskapsfestival, och gick på seminariet Hjärnkoll på Skolan. Seminariet behandlade kognitiva aspekter av lärandet, på ett väldigt proffsigt och underhållande sätt. Här kunde man lyssna på intressanta talare som Kurt Fischer, Peter Gärdenfors, Johanna Lundén och Tommy Lundgren, men framför allt möta andra som var intresserade av att ha just Hjärnkoll på skolan. Nedan kan du se en rykande färsk Youtube-film från eventet:

Själv blev jag extra glad över att mina tankar om hur man skapar motivation i skolan låg så väl i Linje med Peter Gärdenfors’ tankar.

För den som är mer intresserad kan jag rekommendera följande böcker: