Man behöver inte gå över ån efter vatten. Idag gjorde jag en video om närvarons och leendets betydelse för att skapa kontakt. Kolla videon.

Om vi börjar med den egna upplevelsen av världen, finns det alltså forskning som visar att vi upplever den som positivare när vi ler. En välkänd studie gick ungefärligen till som så, att ett antal personer fick titta på en film. Hälften fick hålla en penna i munnen så att de tvingades till ett leende. Den andra hälften höll också en penna i munnen, men längst fram, så de såg trumpna ut. Efter filmen fick samtliga personer berätta om sina upplevelser av filmen. De som sett filmen med ett leende hade positivare upplevelser av filmen än de som hade haft en trumpen min. Ganska intressant! Att vår egen sinnesstämning sedan smittar av sig på omgivningen är välkänt. Genom att le och bekräfta den jag möter, ökar sannolikheten att hen känner sig väl till mods. Vi vill bli sedda, och leendet är en intuitiv och instinktiv signal att vi är bekräftade på ett positivt sätt. Sedan är det ju inte alltid lämpligt att le, men vi kan alltid försöka vara närvarande och signalera att vi ser varandra i kommunikationen. Något att tänka på, inte minst om man arbetar med undervisning.