De senaste dagarna har jag funderat en del kring multitasking, det vill säga (o)förmågan att göra flera saker samtidigt. Det är naturligtvis något som existerar i livets alla områden, men det blir särskilt påfallande när vi använder datorer. Samtidigt som vi skriver en text, kollar vi också av sociala medier, lyssnar på musik och spelar quizkampen på telefonen. Det höjs nu röster för att den här användningen av datorer kan leda till att vi faktiskt blir mindre och mindre smarta. Somliga forskare varnar för att vi för första gången i historien kan komma att få en generation som inte presterar bättre på intelligenstest än sin föregående generation. Jag vet inte hur mycket man ska slå på stora trumman för sådana förutsägelser, men det borde åtminstone mana till reflektion.

Jag skulle vilja slå ett slag för en mer medveten och mer sekventiell användning av datorer i skolan. Låt eleverna göra en sak i taget med datorerna och undvik multitasking. Låt kvalitet styra, inte kvantitet. Det är viktigt att skolan lär eleverna att “rida ut” tankar och inte slänga sig på nya eller andra impulser.

Forskning visar nämligen att kvaliteten i genomförda uppgifter minskar när vi multitaskar. Det är inte särdeles konstigt. Tänk dig att du sitter och för ett samtal med någon som samtidigt läser en tidning. Tror du att kvaliteten i samtalet skulle öka utan tidning? Det tror jag. Om samma kvalitet skall bibehållas samtidigt som vi multitaskar, tar det längre tid att genomföra uppgiften. Dessutom visar forskning att multitasking är stressande och också uttröttande, eftersom fokus hela tiden måste skifta. Slutligen sägs det också att vår minneskapacitet blir lidande av multitasking.

Nu skall sägas att det finns motargument. För det första kan frågan om multitasking ens existerar väckas. Man kan säga, som jag gjorde ovan, att det istället handlar om att snabbt skifta fokus mellan uppgifter. För hjärnforskaren är naturligtvis denna fråga tämligen intressant; för mig i pedagogiska sammanhang är den ovidkommande. Poängen är effekterna av multitaskingen, vare sig den är samtidig i utförande av uppgift eller skiftande i fokus, till stor del har upptäckts vara negativa (även om kontraforskning också finns). Vidare kan man också hävda att det är personligt bundet, det vill säga att det finns studier som tyder på att vissa människor klarar multitasking bättre än andra. Det är sant, men samtidigt, är det verkligen ett skäl att ställa emot en pedagogik som stimulerar elever att stanna upp, tänka och analysera? Vidare hävdas ibland att hjärnan inte kan ha förändrats på så kort tid som ett argument mot multitasking. Somliga vill påpeka att detta är ett vulgärt argument, och pekar på modern forskning om hjärnans plasticitet. Denna forskning måste man ha respekt för (och den är sannerligen spännande), men ändå: skolans uppgift är väl primärt att lära eleverna att tänka inom ett ämne och inte att hoppa från tuva till tuva?

Nå, med dessa rader vill jag slå ett slag för en mer medveten undervisning med datorer som verkligen tar kraften i IT tillvara. Låt eleverna använda word, bloggen, youtube, powerpoint, garageband eller vad det nu är. Fullt ut. Låt resultaten bli fantastiska. Men snälla ni, låt dem inte att splittra sina tankar genom att säga att det är okey att multitaska och köra facebook och musik och minecraft samtidigt (däremot är väl pauser med sådant bra) om det inte är särskilt motiverat. Motivera snarare eleverna att med hjälp av datorn löpa tankar fullt ut och använda sin yttersta kraft till det de skall bli bra på – att tänka inom sitt ämne.