IT är sjunde saken att ta hänsyn till vid lektionsplanering. Läs vilka sex som kommer före.

Jag tjatar om det gång på gång: IT i svensk skola är en fantastisk väg att förverkliga pedagogiska mål. Samtidigt måste frågan om IT ställas på rätt sätt och i rätt tid. Nedanstående bild, inspirerad av Fry, Marshall & Ketteridge 2014, illustrerar hur jag tänker. Frågan om IT är viktig, men innan den besvaras finns några andra saker att ta itu med.

Det kan låta som att slå in en öppen dörr, men den första att besvara är: Vad är syftet med kursens moment? Men observera då att jag här inte talar om vilka kunskapsmål eleven skall nå, utan vilket det vidare syftet är. Vill du att eleven skall utveckla sitt självständiga tänkande? Sin kreativitet? Sin förmåga till logiska resonemang? Sin förmåga att koppla samman olika ämnen? Eller vill du att eleven skall tänka inom ramen för ett och samma ämne så djupt som möjligt? I denna fråga göms också litet av din kunskapssyn. Därför är det bra att börja all planering med frågan: Vad är kunskap och vad är lärande för mig? Och samspelar denna syn med syftet i undervisningen? Det kan tyckas högtravande och tidskrävande, men jag utgår från att alla lärare har ett ryggmärgssvar på frågan om vad just kunskap och lärande är. Det är ändå läraryrkets kärna att arbeta med dessa saker.

 

Skärmavbild 2015-04-22 kl. 12.15.52

Därefter är ställer du frågan om vilka resultat du vill att undervisningen skall nå fram till. Vad skall eleven kunna? Är det möjligt att designa momenten så att eleven kan bedömas på dessa resultat?

När detta är klart går du vidare och analyserar elevaktiviteten. här är det lätt att frågan om IT kommer in, men försök ha lite is i magen. Vilken TYP av elevaktivitet vill du se? Vilken typ av aktivitet gör kunskapsstoffet påtagligt och relevant för eleven? Skall de se något? höra något? Göra något? Kan deras egna intressen och motivation tas till vara? Skall lärandet vara socialt till sin karaktär eller skall eleven arbeta ensam?

Det är sedan viktigt att hålla mikrobedömningen vid liv. På vilka sätt kan du ge kontinuerlig bedömning? Skriftlig? Muntlig? Genom att vara närvarande i klassrummet? Kommer det behövas mycket uppmuntran?

Därefter bör du också fundera över din övriga kommunikation som behövs i momentet. Behöver eleverna får arbeta ifred, eller behöver de små informationssnuttar kontinuerligt? Är det önskvärt att bryta av textproduktion med dialog och medbedömning av varandras texter? Min utgångspunkt är att läraren alltid, på ett eller annat sätt, bör vara tillgänglig. Hur kan det göras möjligt? Behövs det oväntade inlägg från dig som lärare, för att stimulera kreativitet?  (återigen, försök hålla tillbaka frågan om IT en stund. Det kommer sen, jag lovar).

Därefter – äntligen – är det dags att börja se till själva ämnesinnehållet. Vilka texter skall läsas, vilka uppgifter skall göras? Vilket innehåll är lämpligt i relation till punkterna ovan.

Och nu kommer då frågan om IT. När du har svar på frågorna ovan är det dags att undersöka om och hur IT skall användas. Naturligtvis kommer det vara så att du ser det uppenbart redan tidigare i processen i vissa fall, men poängen här är att om du först nu undersöker hur du kan använda IT för att nå fram till det du beskrivit i punkterna ovan blir varje användning av datorn motiverad utifrån en stringent pedagogisk modell. Och du får använda dig av IT precis hur mycket du vill så länge det fyller ett behov. Men det kan också hända att, om du följer processen ovan, att du ser exempelvis att personliga samtal med elever i smågrupp är bättre än att bolla feedback via datorn. Ja, då gör du helt enkelt det, och struntar i datorn. Användningen av IT måste nämligen alltid vara motiverat av pedagogiken.

IT kan naturligtvis också komma in som en naturlig del i slutbedömningen av uppgiften.

Foto: Thomas Hawk via Foter.comCC BY-NC

“Ursäkta, kan du sluta vara så rolig?” – Undvik störningar i undervisningen

Jodå. Jag har haft en student som räckte upp handen och fällde just den repliken. “Ursäkta, kan du sluta vara så rolig?”. Med ens sjönk stämningen i klassrummet som en sten och det kändes som att jag fick en kalldusch. Jag ÄR rolig. Det är mitt signum på något vis. Jag menar att man skall kunna ha roligt OCH lära sig samtidigt. Men. Det fanns ett stort men i just det här läget.

Jag undervisade i statistik på högskolan (kursen alla lärare undviker), och många av studenterna tyckte att det både var väldigt svårt och tråkigt. Att ersätta siffror med bokstäver var helt enkelt inte deras grej. Med tanke på att det både var svårt och tråkigt tänkte jag liva upp läget lite och hade helt enkelt roliga exempel. Om det ska vara tråkigt kan det väl åtminstone vara kul, tänkte jag. Nå. Tråkigt och svårt är inte samma sak. Studenten som räckte upp handen förklarade sedan att hen låg på den yttersta gränsen för sin koncentration och behövde varenda uns av den för att kunna förstå beräkningarna vi gjorde. Humorn skapade ett brus som gjorde att hen tappade koncentrationen och därmed inte kunde tillgodogöra sig lektionsinnehållet. Jag lärde mig skillnaden mellan svårt och tråkigt i undervisningen en gång för alla.

Som proffsig utbildare behöver du ha koll på de brus – störningar – som finns i rummet och arbeta bort dem. Du behöver tänka igenom vilka fysiska brus som finns. Det är de som är i rummet. Lampan som blinkar, projektorn som skapar blänk på whiteboardtavlan, den dåliga pennan som gör det svårt att läsa vad du skriver på tavlan. Etcetera. Förhoppningsvis går det på rutin att tänka igenom de här sakerna för en erfaren lärare.

Det andra sortens brus är det mentala. Det var det min student var drabbad av. Hur mår dina elever? är de pigga? trötta? är de mentalt upptagen av något annat? hur mycket adrenalinpåslag har de i kroppen? hur roligt tycker de att det är? Hur svåra är uppgifterna? Fundera över de mentala brus som finns och sätt upp strategier för att runda dem.

I undervisningen är du också drabbad av kulturellt och subkulturellt brus. Se till att ni pratar om samma saker. Försök som lärare att närma sig dina elevers kulturyttringar, utan att göra avkall på din roll som lärare förstås. Skapa en yta av acceptans, förståelse och respekt som är ömsesidig.

Jodå, det kan vara för roligt i undervisningen. Tänk igenom vilka mentala brus dina elever har, så slipper du få en kalldusch när du är rolig.