Skolbibliotekarier är alltjämt nyckelpersoner den datoriserade skolan

bibliotek

För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om skolbibliotekarier. Nedan följer en uppdaterad version.

Förutsättningarna för och utfallen av införande av en-till-en (en dator per elev och lärare) är väldigt olika (se exempelvis Penuel, 2006). Somliga skolor har en långt utvecklad strategi, andra närmar sig projektet på ett närmast ad-hoc artat sätt. En del skolor håller en-till-en inom husets väggar, andra samverkar med så många parter som möjligt utanför skolans ram. Emellertid visar färsk forskning också att skillnaderna är stora inom skolor, vilket är värt att uppmärksamma (se exempelvis Unos Uno årsrapport 2013).  Min forskningsöversikt över en-till-en verksamheter och hur de presenteras i peer revieawad forskning (Fleischer, 2013) visar att de projekt som bäst lyckas, är de som engagerar inte bara lärare, utan  också näraliggande intressenter. I den här bloggposten vill jag därför peka på att skolbibliotekarier är nyckelpersoner för framgång i en-till-en projekt. Detta av några olika skäl.

Konsten att finna information

Uppenbart är att bibliotekspersonal är proffs på att finna information. Enligt forskningsöversikt om en-till-en verksamhet (Fleischer, 2011) är informationssökning och informationsvärdering alltjämt en av hörnstenarna i en-till-en pedagogiken. Bibliotekarier har en betydande mängd utbildning i dessa frågor, som lärarkåren inte har. Det ligger också i bibliotekariens roll att snabbt kunna värdera nya informationstjänster och att vara nyfikna på dessa – något som lätt springer en med pedagogiska spörsmål upptagen lärarkår förbi. Emot detta kanske någon vill yttra att informationssökning numera är så pass lätt, att lärarna själva bör klara av denna bit. Måhända har informationssökning blivit allt lättare, men kunskaperna hos lärarkåren är minst sagt varierande. Det är uppenbart att de allra flesta lärare klarar av en google-sökning med diverse tillhörande finesser, men hur står det till med sökningar i sociala medier eller i artikeldatabaser? Hur många lärare känner sig bekväma i att söka i Eric eller Academic Search Elite? Bibliotekarien har här också en fördel i det att de har en större överblick över ämnesområden och resurser än vad lärare möjligen kan ha. Ingen skugga faller här över lärarens kompetens – men för just detta ändamål är lärarutbildningen helt enkelt inte tillräckligt utvecklad, och därmed inte heller lärarnas kompetens.

Källkritik

Ett annat tungt vägande skäl att låta bibliotekarier komma in tidigt i processen, redan innan datorerna är på plats, är att eleverna får ett mognare förhållande till källkritik och ett bredare spektrum av sökbeteenden. Forskning visar (ex Warschauer, 2007) att skolklasser som blivit undervisade  i informationssökning och informationsvärdering av bibliotekspersonal 2 år innan datorer delats ut i en-till-en verksamheter med van hand söker i forskningsdatabaser, emedan andra jämngamla elever, utan denna träning, nöjer sig med sökningar i Bing och Google.

Relationer till omvärlden

Ett tredje argument för att skolbibliotekarier är nyckelpersoner i en-till-en projekt, är att framgångsrika en-till-en projekt involverar intressenter från omvärlden (Fleischer, 2011). Här menar jag att bibliotekarierna kan utgöra en verklig resurs i sin möjlighet att närma sig föräldrarnas vuxenliv på ett helt annat sätt än lärarna. Lärarna förutsätts ju ha fokus på barnen (med all rätt, vilket blir en självuppfyllande profetia). Bibliotekarierna däremot, kan fokusera på träning och utbildning av både elever och föräldrar, utifrån de intressen som både förälder och barn har. Detta leder i sin tur till (Warschauer, 2007) ett större föräldrarengagemang i elevernas skolgång, vilket påverkar utfall av en-till-en projekt positivt. När föräldrarna är involverade i en-till-en projekt, exempelvis genom tematiska seminarier/utbildningar som bibliotekspersonal håller i, ökar också möjligheterna att föräldrarnas kontaktnät lockas in och blir en resurs i en-till-en verksamheter.

Medie- och Informationskunnighet (MIK)

Unescos ramverk kring medie- och informationskunnighet är av central betydelse för skolbibliotekarierna. I MIK räknas ett antal förmågor upp som centrala, exempelvis: Att definiera och söka information, beskriva informationsbehov, bedöma information, sortera information, använda information på ett etiskt hållbart sätt, förmedla information, använda IKT-färdigheter för att processa information, förstå mediernas roll och funktion i ett demokratiskt samhälle, veta förutsättningar för medier för att de skall kunna fylla sina funktioner, kritiskt värdera medieinnehåll utifrån mediernas funktion, förmåga att använda medier som stöd i demokratiskt uttryck, att använda färdigheter som krävs för att producera eget medieinnehåll. Jag menar att skolbibliotekarierna blir en självklar resurs i skolan, inte skilt från undervisningen utan en resurs i undervisningssituationen. Om MIK skall tas på allvar, är skolbibliotekarien ett lika självklart inslag i klassrummet som läraren själv.

En förändrad lärarroll

Lärare förväntas också i allt högre utsträckning kunna anpassa sig och ta till sig användning av IKT för att distribuera material, för att stödja lärande och för att genomföra bedömningar. De förväntas kunna samverka med andra lärare både inom och utom skin skola och använda digitala verktyg på ett otvunget sätt. De förväntas också kunna guida och hjälpa till även med verktyg de själva  inte använder, vilket kräver ett förändrat förhållningssätt till tekniken. Vidare ställer också elever och föräldrar krav på lärarnas tillgänglighet och vilja att kommunicera via sociala nätverk, organisera och distribuera information och att ge stöd i det dagliga arbetet i skolan. Jag menar att skolbibliotekarierna utgör en utmärkt resurs för att vara mentorer till lärarkåren i dessa frågor.

Digital  jämlikhet

Till sist spelar skolbibliotekarier och skolbiblioteket som plats en betydande demokratisk roll. Forskning visar (Samuelsson, 2014) att även om tillgången till datorer är hög är förutsättningarna att använda dem på ett fruktbart sätt olika. Exempelvis kan nämnas eleven som fått en egen dator i skolan men som inte har ett trådlöst nätverk hemma, helt enkelt därför att föräldrarna inte har råd med en router. Det finns elever som i sig tycker att det flippade klassrummet är en fantastisk idé, men som inte kan få studiero hemma att titta på föreläsningen. En sådan verklighet finns, och skolan får aldrig blunda för sitt uppdrag att ge alla elever samma möjligheter. Skolbiblioteken (och personalen däri) utgör en viktig arena för att jämna ut digitala ojämlikheter genom att erbjuda en fysisk plats att ägna sig åt flippade föreläsningar och annat på en plats där de dessutom kan få ett utomordentligt stöd i sina studier.

Till sist

Nå, någon tycker kanske att det är att tafsa på lärarkårens domäner att låta skolbibliotekarier bli nyckelpersoner i en-till-en projekt. Well, det finns ingen yrkesgrupp som är så bra på “läreriet” som just lärarna. Vi har i Sverige en mycket skicklig lärarkår, som alltjämt skall fortsätta låta den pedagogiska blicken svepa över allt som rör lärandet. Dock visar forskningen att lärarna tyvärr inte ensamma förmår att få en-till-en verksamheter att bli framgångsrika, hur fantastiska eldsjälar de än är. Det krävs mer. Det krävs begåvade träningsprogram, det krävs väl utformade strategier och policies för skolverksamheten och det krävs väl utvecklade kontakter med det omgivande samhället. Det förutsätts att skolan verkar för digital jämlikhet och att man arbetar aktivt för en ökad medie- och informationskunnighet både hos elever och lärare. I termer av detta är skolbibliotekarier nyckelpersoner i en-till-en projekt.

Referenser

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping University, Jönköping.

Jenkins, H. & ebrary Inc. (2006). Fans, bloggers, and gamers [Electronic resource] exploring participatory culture. New York: New York University Press.

Penuel, W. R. (2006). Implementation and Effects of One-to-One Computing Initiatives: A Research Synthesis. Journal of Research on Technology in Education, 38(3), 329-348.

Samuelsson, U. (2014). Digital ojämlikhet. IKT-användning i skolan och elevers tekniska kapital. Jönköping University, Jönköping.

Warschauer, M. (2007). Information Literacy in the Laptop Classroom. Teachers College Record, 109(11), 2511-2540.

Mitt bidrag: Svensk forskning om 1:1 – Vilka slutsatser kan vi dra?

Imorgon pratar jag på Skolverkets konferens om svensk forskning om 1:1 som är ett samarrangemang med Datorn i Utbildningen. Otroligt hedrande, och jag tänker göra allt vad jag kan för att få folk att förstå att kritisk inte är det samma som negativ. Jag tänkte ägna mig åt att prata om min forskning, mina resultat, och hur Sverige kan ta sitt starka utgångsläge vad gäller infrastruktur till att verkligen nå fördjupade kunskaper med hjälp av egen dator i skolan, nämligen med hjälp av stretchad kunskap vilket ju också är slutprodukten av min avhandling. Nedan är min presentation för morgondagen.

Rykten säger att konferensen kommer att live-streamas. Jag länkar ut adressen så snart jag vet.

Kompetensbehov, lärares och elevers motivation för datorer. 3 presentationer i veckan.

Här kommer tre mindre föredragningar jag gör i veckan. Delar med mig för nytta och nöje.

Den första är en kortversion på en dragning av kompetensutvecklingsbehov som analyserats under hösten med hjälp av IPAK-metoden. Det skall bli väldigt roligt att följa den här kommunen i sin utveckling med datorer och pedagogik.

Därefter pratar jag också om hur lärare kan väcka sin motivation och lust att få veta mer om vad som är möjligt att åstadkomma, om hur andra lärare gör. Hur det går till att hitta goda exempel att inspireras av och utmaningar att anta. En väg av många möjliga är att bygga ett PLN:

Till sist ger jag också i veckan ett smakprov från boken om Stretchad kunskap i teori och praktik som skrivs tillsammans med Helena Kvarnsell.

Utöver detta blir det bokmässa på torsdag där jag bland annat träffar mitt bokförlag. Kul vecka på gång!

En-till-en är nödvändigt och bra – men utvecklingsbehov finns

En elev - en dator. Jag har under dagen förstått att min avhandling används av skolledare som ett argument för att avfärda IT i skolan. Det är mycket olyckligt, ur flera perspektiv.

Ett första perspektiv är det att forskningens uppgift i sig inte är att värdera eller att ställa sig för eller emot. Avhandlingen har redovisat resultat om tidigare forskning, om kunskapsbildningens kvalitet, villkor och karaktär, samt också erbjudit en ny filosofisk betraktelsevinkel när det gäller en-till-en. Ett annat perspektiv är samhällsekonomiskt. En-till-en omsätter stora summor pengar som måste få komma till konkret nytta. Ett tredje perspektiv är att den som använder min avhandling som argument mot IT i skolan också direkt går emot idén om att skolan måste spegla det omgivande samhället.

Avhandlingen har däremot ett kritiskt perspektiv, vilket inte är detsamma som negativt. Jag menar att det är en central uppgift för mig som forskare att vara just kritisk, och faktum är att jag tycker att mycket av den forskning som finns kring en-till-en är anmärkningsvärt okritisk och ytlig.

Avhandlingen pekar på att glappet mellan vad som är möjligt att åstadkomma med en-till-en och vad som faktiskt åstadkoms är stort i det fall jag undersökt, och kan antas vara stort i flera fall. Det betyder inte att IT i skolan är negativt. Tvärtom kan jag konstatera att IT i skolan är helt nödvändigt, inte minst med utgångspunkt i det kunskapssamhälle som växt fram, vilket nogsamt också beskrivs i avhandlingen.

Avhandlingen pekar på ett stort färdighetsfokus i en-till-en, såväl i de empiriska studierna som i forskningsöversikten. Därför är det viktigt att skolan också ser behovet av att balansera detta fokus på färdigheter (ofta i termer av presentationer av olika slag) med innehållsliga krav. Att omdefiniera lärandet för att “det är möjligt” bör man alltså se upp med. Avhandlingen pekar också på att detta färdighetsfokus i hög grad korrelerar med digital kompetens, såsom det definieras i avhandlingen, vilket får antas vara positivt. Vidare lyfts också ett antal utmaningar med en-till-en, bland annat i termer av ökad stress, fysiska besvär, behov uttryckta av eleverna att läsa analoga alster istället för digitala dito och ökade distraktioner. Sammantaget visar avhandlingen att kunskapsdjupet potentiellt kan förytligas, om skolan fortsätter ha business as usual. Det innebär alltså att ovan nämnda (och andra) problem behöver lösas – inte att IT i skolan är fel.

Avhandlingen erbjuder till slut också ett sätt att betrakta kunskap, som åtminstone delvis kan råda bot på de problem  med ett glapp mellan vad som är möjligt att åstadkomma och vad som faktiskt åstadkoms, genom att föra in begreppet stretchad kunskap. I detta begrepp inryms bland annat ett hänsynstagande till den rumsliga dimension nätet innebär, möjligheter till lärande samvaro på nätet, det faktum att lärostoffets innehåll har frigjorts från sin förpackning. Den innebär också ett aktivt försök att vara en motvikt till den performativa “just-in-time” kunskap som en-till-en stimulerar och framhåller betydelsen av att behålla och utöka det bildande inslaget i skolan.

Således pekar avhandlingen på en mängd BEHOV för utveckling i en-till-en skolan, och kan inte användas i någon del som ett argument mot IT i skolan. En sådan läsning och tolkning får ses som antingen slarvig eller ansvarslös.

Sveriges skolor har nu i hög grad investerat i en-till-en, med en del goda resultat och en del sämre bieffekter. Det är nu dags att ta nästa steg. Skolorna i Sverige behöver ta de ovan nämnda, plus många andra problem nämnda av exempelvis Unos Uno på allvar och börja arbeta med frågor om kunskapers kvalitet, villkor och karaktär i den datoriserade skolan. Min avhandling erbjuder några av alla möjliga impulser för ett sådant utvecklingsarbete.

Länk till avhandlingen En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan.

En elev – en dator: avhandling godkänd och jag är filosofie doktor

En elev - en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolanDisputation i pedagogik

I fredags disputerade jag med doktorsavhandlingen En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Opponent var Lars Naeslund från Stockholms universitet. Samtalet kom att bli fantastiskt stimulerande, där vi diskuterade en hel del om vikten av grundforskning inom pedagogik, vilket Naeslund ansåg att jag ägnade mig åt. Avhandlingen blev godkänd av en enhällig betygsnämnd och jag är alltså numera filosofie doktor i pedagogik. Trivsamt. Avhandlingen kan laddas ned från denna länk.

Vad händer nu?

När det gäller en-till-en följer jag upp arbetet med praktiknära utvärderingar av en-till-en med utgångspunkt i lärares kompetensutvecklingsbehov. Den grundläggande tanken är att utvärderingen skall stå på solid vetenskaplig bas, och också samordnas med enskilda skolors IKT-pedagogers verksamhet, i syfte att skapa så riktad och effektiv kompetensutveckling som möjligt. Här påstår jag också med en dåres envishet att skolbiblioteken måste få ta del i planeringsarbetet. Parallellt med detta bedrivs forskning inom samma område. Mitt tips till dig som är nyfiken är att prenumerera på vårt nyhetsbrev för att hålla dig uppdaterad.

I övrigt fortsätter Fleischer Kompetensutveckling att inspirationsföreläsa inom kommunikation & retorik, motivation och effektivitet på arbetet och klassrummets pedagogik (utöver föreläsningar om min forskning förstås). Kika gärna in på Fleischer Kompetensutveckling och orientera dig.

Till sist

Tack så enormt mycket alla “där ute” för uppmuntrande kommentarer, kritiska synpunkter, sköna diskussioner och ljuvliga gratulationer. Jag fortsätter nu mitt värv som filosofie doktor med ett enda mission: att använda kunskapen tillsammans med fältet för att göra världen till ett bättre ställe!

Artikel i Perceptual and Motor Skills: Information and repetition change children’s visual strategies when viewing magic tricks with and without gaze cues

perceptual and moter skillsHej!

En snabb information: Här kommer fullständig referens till “min” (jag är medförfattare, men inte huvudförfattare) senaste artikel, som ligger utanför min avhandling (man måste ju ha intressant sidoforskning att ägna sig åt):

Ordqvist, A., Falkmer, M., Parsons, R., Leung, D., Fleischer H., Dahlman J., Girdler, S., Falkmer, T., (2013) Information and repetition change children’s visual strategies when viewing magic tricks with and without gaze cues. Perceptual and Motor Skills, 116, 1, 144-162,(DOI)10.2466/10.24.26.PMS.116.1.144-162.

Om en-till-en är svaret, vad är då frågan? En videointervju

Här kommer en kort videointervju av Mats Larsnäs som spelades in direkt efter min inspirationsföreläsning för lärare på Kungsbacka Inspirationsdagar den 25 april. Det blev uppenbart för mig under den här föreläsningen (liksom vid andra jag haft) att lärarkåren efterlyser kritiska och sunda perspektiv på en-till-en. Inte så att det är en fråga om huruvida vi skall ha datorer eller inte i skolan; det är för mig en ickefråga. Nej, snarare vad som skall driva användningen. Hur balansen mellan traditionell och förändrad pedagogik kan och bör se ut. Detta är frågor jag tar med mig till hösten, då jag disputerat och i egen regi fortsätter föreläsa om kommunikation och positiva möten där resurser tas till vara – bland annat i en-till-en projekt!

The teacher’s laptop as a hub for learning in the classroom

Artikeln tar sin utgångspunkt i en longitudinell studie där tre skolor följts under fyra år, i syfte att undersöka de förhållanden som råder när lärare och elever har fått var sin dator. Detta gäller bland annat lärarnas undervisning. Detta efter att ha uppmärksammat det vanliga problemet: Trots de många löftena om förändringar i undervisnings- och lärandekultur som ICT för med sig , är det inte särdeles vanligt att stora förändringar uppstår.

Implementeringen har fungerat väl på de tre skolorna, och datorn är en hub för användningen (som beskrivs som den klassiska, det vill säga att samla in information, artikulera kunskap, samla anteckningar och så vidare. Ungefärligen samma saker som står i min forskningsöversikt). Datorn är den hub varigenom allt annat arbeta kanaliseras: arbete med ipads, kameror, informationsdelning etcetera.

Författarna överväger skälen till denna lyckade implementering (trots att skolorna har mycket skilda socioekonomiska förutsättningar), och kommer fram till några saker. För det första har samtliga skolor i studien klara och tydliga mål och visioner för vad de vill åstadkomma med sin undervisning (inte med ICT i sig). Detta tror jag är en mycket väsentlig del av sanningen bakom en lyckad ICT-satsning: att den kretsar kring något som i sig inte har med ICT att göra. Det låter som en öppen dörr att slå in, men efter att ha sett mig om i skolsverige vet jag att så inte är fallet. För det andra har skolorna haft en konsekvent ledning, där mål och strategier (i enlighet med ovan) är levande i allt som görs och kommuniceras i samspel med personalen. För det tredje har man satsat ordentligt på professionsutveckling – dock är artikeln inte helt tydlig med vilken typ av kompetensutveckling man satsar på. För det fjärde har var och en av de lyckade skolorna minst en “teacher champion” som förser personalen med modeller för hur ICT kan användas. Viktigt här var att se varje lärares behov och förmåga och supporta i enlighet med iden att göra små saker lätta att hantera, för att skapa lusten att utveckla sitt ICT-användande ytterligare.

Referens
Parr, J. M., & Ward, L. (2011). The Teacher’s Laptop as a Hub for Learning in the Classroom. Journal of Research on Technology in Education, 44(1), 53-73.

Accepterad artikel (jag är medförfattare)

Glädjande besked från idag – Artikeln INFORMATION AND REPETITION CHANGE CHILDREN’S VISUAL STRATEGIES WHEN VIEWING MAGIC TRICKS WITH AND WITHOUT GAZE CUES har blivit accepterad för publikation i Perceptual & Motor Skills. Jag är medförfattare till denna artikel (liten del, men ändå), som ligger utanför min avhandling. Arbetet har skett i samverkan med Curtin University, Perth, Australien.

Internet för lärande: Kul och smidigt – men knappast seriöst.

I artikeln Using ICT for school purposes: Is there a student-school disconnect utforskar Yifat Ben-David Kolikant 25 skolungdomars användning av datorn i och utanför klassrummet. Han finner att eleverna har en ambivalent inställning till ICT (och främst Internet): å ena sidan anges det vara enkelt att använda, det minskar arbetsbelastningen och det är roligt, men samtidigt menar eleverna att Internet i skolarbetet är opålitligt, otillräckligt, och inte tillräckligt seriöst. Därför använder de datorn primärt för rutinarbeten, som att skriva hemläxor på eller att kontrollera enkel fakta. Synen på lärande hos eleverna handlar i mångt och mycket om att “få in rätt material i huvudet” och att läraren är den absoluta måttstocken på vad som är rätt och fel att lära sig (vilket jag känner igen från min forskning, där eleverna, trots frihet i tid och rum, hela tiden vill ha tillgång till läraren att kontrollera sina svar emot när de arbetar självständigt). Därför är eleverna mindre entusiastiska än vad man kan tänka sig, när det gäller att använda datorn i skolan (vilket också är i linje med min forskning, där överraskande många elever säger att det går sämre med dator i klassrummet). De menar också att de till verkligt viktiga uppgifter i skolan, som att plugga inför ett prov, föredrar att inte använda sig av datorn. De använder sig istället uteslutande av genomgång av sina handskrivna anteckningar.

Artikeln är läsvärd, inte för att uttrycka en negativ ståndpunkt angående ICT i skolan. Den är där för att stanna. Men den pekar tydligt på att skolans bild av sig och sin verksamhet, dess värderingar och vidhängande praktiker måste förändras vid införandet av ICT för att den skall kunna användas på det fantastiska sätt som den faktiskt kan användas. Med en dåres envishet upprepar jag: ICT är inte svaret på en fråga om teknik.

Ladda ner/köp artikeln här: Using ICT for school purposes: Is there a student-school disconnect