Jag forskar om IT i skolan och har skrivit boken Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik. Jag tror verkligen på att IT kan användas för att fördjupa elevers kunskapsbildning. Men det betyder inte att IT skall ersätta allting i skolan, exempelvis att skriva för hand. Låt mig säga det rakt ut: Det är förödande med ogenomtänkt IT-användning.
I gårdagens DN kan artikeln Skriva för hand bra för minnet. Den pekar på forskning Journal of Writing Research och man uttrycker sig bland annat så här:
Att skriva för hand förbättrar minnet. Den slutsatsen drar forskare efter att ha låtit 36 personer i åldrarna 19–54 år komma ihåg en lista med ord efter att ha skrivit dem på tre olika sätt. Orden skrevs antingen för hand med penna och papper, på ett vanligt tangentbord eller på en surfplatta.
Det visade sig att personerna kom ihåg listan med ord signifikant bättre när de skrevs för hand.
Jag har tidigare skrivit om att skriva för hand i blogginlägget Därför ger analoga anteckningar bättre resultat som refererar forskning presenterad i Psychology Science. Resultaten där är liknande: elever som får skriva för hand presterar bättre på prov än elever som antecknar med hjälp av tangentbord. Det finns ytterligare studier som ligger i linje med dessa resultat.
Jag menar att skolan faktiskt måste ta ansvar för att vi nu har kunskaper om detta. Att skriva för hand trumfar anteckningar på tangentbord. Där är punkten satt och den måste vi ta utgångspunkt från. En väg kan vara att anteckna analogt men lagra digitalt – en av de stora poängerna med IT i skolan är faktiskt att kunna lagra och samla allt material på ett enda ställe. Eller varför inte helt sudda ut gränsen mellan analogt och digitalt genom att anteckna direkt på skärmen med en penna? Min poäng är att det är bra att vi vill använda IT innovativt i skolan, men när forskningen säger ifrån är det också vår skyldighet att lyssna på den.
Inget nytt! Martin Ingvar påpekade detta för flera år sedan. Kanske det hade blivit andra resultat, om forskarna först läst in sig på hjärnan. Att börja i fel ände är inte så lyckat, vilket svenska skolresultat visar tydligare för varje år som går.
Jmfr lärarutbildningen med läkar- och civilingenjörsutbildningen. Beprövad vetenskap och erfarenhet borde ligga till grund och inte en massa idéer och påhitt som sedan visar sig vara förödande. Stackars alla dessa elever som får agera försökskaniner.
Hej! Fråga: är förbättrat minne lika med förbättrade kunskaper? Det är klart bra att minnas saker, men är skillnaden i minne, som undersökningen visar, av den grad att kunskaperna ökar? Jag funderar vilka kunskapskrav som gynnas av ökat minne. Sånt vill jag veta innan jag hakar på ditt förslag.
Mvh Tommy Lucassi
Hejsan Tommy, Nej inte nödvändigtvis. Din spaning är helt korrekt. Jag företräder ju ett fenomenografiskt perspektiv på kunskap, där renodlat lägga-på-minnet-och-rapa-upp betraktas som ytliga kunskaper. Vad jag förespråkar däremot är djupa kunskaper, sådana som uppstår när eleven reflekterar och förändrar sin syn på världen (läs gärna min avhandling om du vill få örnkoll på min syn). Däremot behövs minnet (tillsammans med andra komponenter) för att få detta att komma tillstånd. Därmed finns ett indirekt samband. Det finns inga skäl, vad jag vet, att tro att om minnet ökar minskar per automatik förmågan att reflektera exempelvis.
Vad som också nämns i artikeln är att anledningen till att eleverna minns sämre är att de får en delad uppmärksamhet. Det är negativt för såväl minne som andra komponenter som krävs för att fördjupa kunskaper. Vidare finns ett antal andra studier som också pekar på sämre kunskaper när elever antecknar med tangentbord jämfört med för hand. Min artikel skall alltså inte betraktas som enbart en text om den förstnämnda forskningsartikeln, utan som en text om anteckningar för hand och dess fördelar över lag (även om jag inte listar ytterligare artiklar, helt enkelt för att jag i nuläget inte har tid). Referensen till ytterligare en artikel antyder detta faktum.
Jag har läst om denna studie förut men det finns ett problem och det är att man testar med de personer som sedan unga år fått lära sig att memorera med just pennan som verktyg så det är deras intränade sätt att memorera på. Vi kan tänka oss att vi tar en grupp personer på 70-talet som skall testa minnet i matematik. Några får använda kulramen och några får använda en miniräknare som de är relativt nya med. Resultatet på minnesträningen på en ren gissning skulle vara bättre för dem med kulramen men det säger ju inte att vi inte skall använda miniräknaren. Gissar lite här men ni förstår vart jag vill komma. Om elever får träna att minnas med digitala verktyg så blir de troligtvis bättre på att minnas med digitala verktyg. Om man tränas att minnas med papper och penna så blir man bättre att minnas med papper och penna. Om man inte tagit upp detta i forskningen kan den knappast varit seriös eller?
36 personer i studien, 19-54 år…hur kan det kallas forskning?
Barbro, det är en mycket vanlig missuppfattning att antalet personer i en studie ensamt avgör dess kvalitet. Så är inte fallet. Dessutom får den här typen av forskning ses som en pusselbit där ett stort antal studier pekar mot liknande resultat. En forskningssstudie står aldrig ensam – den bygger på och utvecklar tidigare forskning och därför kan även ett litet bidrag vara betydelsefullt. Det är så forskning fungerar, men det glöms mycket ofta bort. Att ifrågasätta huruvida forskning är forskning tycker jag är väl magstarkt. Jag utgår från att artikeln är peer-reviewad och tar utgångspunkt i en orientering i befintlig forskning, identifierar ett (måhända litet) kunskapsbidrag och levererar detsamma. End of story.
Niklas, med all respekt för din utgångspunkt. Jag tror man ska vara försiktig med att skåpa ut forskning som är fackgranskad som oseriös om man inte har annan argumentation att komma med än tyckande och tro. Forskningsresultat skall alltid kunna kritiseras, men gärna då med argument som är starkare än de framlagda, förslagsvis i form av annan forskning som säger emot resultaten. Den forskning jag har sett på området visar inte att digitala verktyg bidrar till att förändra grundläggande kognitiva funktioner, vilket du i grunden antyder. Däremot finns relativt gott om forskning som visar att vår kognitiva kapacitet försämras när vi arbetar på sätt som vi inte är gjorda för (som i artikeln som refereras illustreras genom slutsatsen att tangentbordskrivande förutsätter delat fokus emedan handanteckningar förutsätter enat fokus, vilket vi är mer lämpade för). Jag säger inte att du har fel. Du kan mycket väl ha rätt, men i nuläget är det, utifrån rådande kunskapsläge, mer rimligt att hålla slutsatserna i nämnda artikel (och en stor mängd andra artiklar om multitasking och delat fokus, för det är i grunden det saken handlar om) för korrekta än inte.