Jag har tidigare skrivit om fenomenet att lärare och lärarstudenter görs till effektiva megafoner för marknadsintressen. På samma tema uppmärksammas nu att elever används som megafoner för lärares image. En orimlig utveckling. Jag citerar en artikel i Dagens Skola:
I en tid av hård skolkonkurrens då coachningsindustrin kraftfullt vunnit mark inom utbildningsområdet har en kultur skapats där skolor och lärare febrilt försöker profilera sig och sticka ut. I denna PR-djungel, räcker det inte längre med att ”bara” vara en god pedagog. Idag är du som lärare ditt eget personliga varumärke. Personal branding har även i utbildningsvärlden gått från en het trend till ett ofrånkomligt krav. Liksom i andra branscher gäller det att hitta sin unika nisch. Du ska inte bara skapa ditt eget varumärke, du ska också passionerat vara och leva det:
”Hon är läraren som flippar klassrummet!
Han är läraren som geotaggar i skogen!
Hen är läraren som kodar på spansklektionerna.”
Allt under förevändning att sprida och dela ”goda exempel” med varandra – SHARING IS CARING – oavsett kvalitet eller vetenskaplig evidens.
Naturligtvis en mycket olycklig utveckling. Läs hela artikeln, den är mycket tänkvärd.
Min reaktion på twitterreaktionerna skrevs den aktuella dagen. Min tolkning av reaktionerna var att det handlade om mycket mer än bara personal branding. Läs mitt blogginlägg här:
https://palchristensson.wordpress.com/2016/02/20/vardeskapande-larande-och-ledsna-vuxna/