Browsed by
Månad: juli 2016

Pokemon Go, lärares iver och barns lärande

Pokemon Go, lärares iver och barns lärande

Häromdagen fick jag en fråga på Facebook: Vad tycker du om Pokemon Go? I undertexten till frågan kunde anas att frågan ställdes ur ett pedagogiskt perspektiv. Pokemon Go har blivit otroligt populärt på kort tid. Kort sagt kan sägas att det handlar om en digital skattjakt (samla pokemons) som använder sig av augmented reality. Målet är att samla virtuellt utplacerade pokemons helt enkelt. En bra genomgång av hur Pokemon Go fungerar finner du här.

Pokemon Go

Media har så klart blivit tokiga kring detta. I Aftonbladet kan vi läsa om en pokemonsamlande stackare som lyckats bli spetsad på ett staket, sannolikt för att hen varit alltför upptagen att stirra på sin skärm. Osmakliga utplaceringar av pokemons har rapporterats, exempelvis vid Auschwitz, vilket med rätta upprör. På sociala medier frågar oroliga föräldrar om de skall tillåta sina barn att spela Pokemon Go eller inte och är oroliga över hur uppslukade ungarna tycks bli. Kort sagt, Pokemen Go väcker känslor, frågor och engagemang.

Pokemon Go och undervisning

Samtidigt kan man ana att ett gäng i skolsverige naturligtvis vill slänga sig över Pokemon Go. Ungarna blir ju så motiverade, och somliga anser att ALLT måste förändras i skolan, alldeles oavsett till vad (det är naturligtvis en förvirrad ståndpunkt, men den finns som sagt). Med en sådan ideologi måste naturligtvis Pokemon Go omfamnas då det onekligen kunde innebära förändring.

När det gäller nätbaserade flugor är det dock samma sanning som alltid som gäller: Det är kunskapskraven i läroplanerna som skall styra verksamheten. Inte primärt frågan om att få ungarna glada och uppspelta. I den inledande frågan, nämligen vad jag tycker om Pokemon Go som företeelse i relation till skolans uppdrag, svarade jag ungefärligen så här:

Skolan har dubbla uppdrag – att verka fostrande och att utbilda i enlighet med läroplanernas innehåll. I fråga om kunskapsbildning bör man som lärare ha en tydlig idé om hur kunskap tillägnas. Mitt svar på den frågan är att det sker genom att variera ett kunskapsstoff på ett sådant sätt att eleven får syn på dess centrala aspekter och relaterar dem till varandra och till omkringliggande kontext (för utförligare resonemang om detta, se gärna min avhandling). Det KAN alltså finnas tillfälle där ett spel som Pokemon Go kan bidra med en sådan variation – men jag finner det ytterst långsökt. Jag skulle snarare tro att det finns avsevärt mycket mer effektiva sätt att variera undervisning OM syftet är att eleverna skall lära sig något. Användningen av teknik, spel eller andra lustifikationer som Pokemon Go får ju aldrig bli ett självändamål. För att vara rak på sak: Problemet med många teknikintensiva lärare är helt enkelt att de sammanblandar elevernas kunskapsbildning med sina privata intressen på bekostnad av barnens lärande.

Liknande slutsatser har dragits av andra, bland annat Malin Siwe i Expressen. I samband med svaret ovan vill jag påminna om den bild jag tidigare visat, som säger att IT är sjunde saken att ta hänsyn till vid lektionsplanering och inte den första. Sex andra relevanta frågor måste ställas innan frågan om IT väcks:

Skärmavbild 2015-04-22 kl. 12.15.52

Pokemon Go – nya skäl för mobilförbud?

Blir Pokemon Go ytterligare ett skäl att väcka frågan om mobilförbud i skolan på grund av att ungarna blir distraherade? Kanske. Min utgångspunkt i frågan – även om jag mycket väl förstår att undantag kan behövas – är att mobiltelefoner i skolan skall hanteras, inte förbjudas. Distraktioner kommer alltid förekomma och en tillräckligt skicklig lärare förmår undervisa, skapa regler och förhållningssätt som motverkar distraktionerna utan förbud och mobiltelefoninsamlingar.