Glömstaskolan – experiment med barnen som insats?

Glömstaskolan – experiment med barnen som insats?

I höst slår Glömstaskolan upp portarna. En nybyggd skola utan klassrum som rönt viss uppmärksamhet. Det är i grunden bra. Vi behöver fler nybyggda och fräscha skolor, men inte på vilka villkor som helst. Jag citerar Stockholm Direkt:

Skolans hörnstenar är kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande. På Bergavägen byggs just nu det sista på den nya Glömstaskolan, där 200 elever ska börja till hösten. Södra Sidan har fått en rundvisning i lokalerna.

Glömstaskolans rektor Peter Bragner öppnar upp portarna till skolans enda entré.

– Här ska alla flöden ske. Det är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv, säger han.

Idén med Glömstaskolan

Idén med Glömstaskolan tycks vara att bryta gränser. Dagarna organiseras på annat sätt än traditionellt med bara 2 längre lektioner per dag. Rasterna är flytande och läggs in vid behov. Skolan har heller inga klassrum utan olika typer av arbetsytor. Hur är det då med undervisningen? Ja, vi förstår av artikeln att en mångfald av undervisningsformer är att föredra. Föreläsningen som undervisningsform förstår man är mer av ett undantag då rektorn pekar på att föreläsningar “visst kan förekomma”. Man vill också anlägga ett holistiskt perspektiv på undervisningen:

Att minska stressen är också en del av skolans vision om att alla elever ska utvecklas och nå sin fulla potential genom ett holistiskt perspektiv på lärande och utveckling.

– Vi måste jobba med hela individen. Vi kan se att psykisk hälsa, BMI och självskadebeteende följer Pisa-resultaten.

Alldeles säkert är det fina intentioner som ligger till grund för arbetet. För mig ringer dock varningsklockor. Vad fyller Glömstaskolan de fyra ledorden kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande med? Om de fylls med gängse betydelse i skolsammanhang har jag mycket svårt att se att en total uppbrytning mot den traditionella skolan är nödvändig för att levandegöra nyckelorden. I en traditionell skola kan naturligtvis mycket god kommunikation äga rum, likaså ett gott samarbete. Eleverna kan där vara kreativa och träna sitt kritiska tänkande. Jag kan således inte se att intentionerna på Glömstaskolan motiverar en genomgripande förändring av skolmiljön. Jag undrar också vad dessa “flöden” som är viktiga ur ett demokratiskt perspektiv egentligen är? Den frågan svarar inte Glömstaskolan på i artikeln.

Det är också oroande att peka på detta holistiska perspektiv. Jag utgår här från att holism handlar om att “se hela människan”. Det är naturligtvis bra att skolan lär eleverna att hantera stress, men det är oroande att se rektorn göra en koppling mellan psykisk hälsa, BMI och självskadebeteende å ena sidan och PISA-resultat å andra sidan. Vad menas med denna koppling? Hur ser den ut? Vad menar rektorn vid Glömstaskolan är orsak och vad är verkan? I min tolkning känns uttalandet orimligt. Måhända blandar rektorn ihop korrelation (samband) med kausalitet (orsak – verkan).

Låt mig illustrera med ett övertydligt exempel. Antalet diagnoser inom Autismspektrum ökar i takt med att Brad Pitt gör fler filmer. En korrelation alltså, men knappast ett kausalt samband. Det rektorn säger är alltså sant – men är det över huvud taget relevant? Och apropå barn med särskilda behov, hur fungerar en sådan skola – en med avsevärt lägre rumslig struktur och dessutom med genomskinliga glasväggar in till rummen – för dem? Jag är mycket tveksam till detta.

Till detta skådespel hör också digitalisering som ett självklart inslag:

I höst börjar de första eleverna. Den största utmaningen som skolan står inför är att fortsätta utvecklas, för det går inte att fortsätta göra som man alltid har gjort, menar Peter Bragner.

– Hade banker haft samma utvecklingstakt som svensk skola så hade vi fortfarande skrivit checkar.

Varje skåp ska förses med laddare till elevernas lärplattor. För honom är digitalisering i skolan en självklarhet.

Sammantaget kan Glömstaskolan och dess satsning alltså sammanfattas i en holistisk idé med tillvaratagande av flöden, ökade frihetsgrader i såväl undervisningsform som minskade rumsliga begränsningar och en stark tro på IT. Det ger direkt genklanger till Färilaprojektet. Det var ett av landets första en-till-en satsningar som dessutom präglades just av ökade frihetsgrader. Jag skriver följande om projektet i min avhandling:

Projektet byggde också på en betydande frihet för eleverna, exempelvis fanns inga fasta raster (Lärarnas Tidning, 2004). Medan några positiva effekter identifierades var samtidigt också kritiken stark mot projektet. Förvisso blev eleverna skickligare på att använda datorer, och effekten att äldre elever agerade mentorer till såväl yngre elever som till lärarna uppfattades positivt och utvecklande för elevernas självkänsla (Kunskapsbolaget, 2010; Naeslund, 2001). I rapporteringen från projektet nämns också att dato- rerna medförde en ökad motivation för studier bland eleverna. Emeller- tid var de negativa effekterna av projektet omfattande. Elevernas skol- arbete blev snabbt ensidigt. Deras allmänkunskaper försämrades snabbt till följd av att det i undervisningen poängterades att de skulle utgå från sina egna intressen vid utformandet av ämnesövergripande projekt. Man rapporterade också om ökande klyftor mellan eleverna i skolan. De elever som hade svårigheter i skolan tenderade att hamna ännu längre efter i sina studier, medan de elever som tidigare utmärkt sig som starka elever, tack vare tydliga studiestrategier, tenderade att bli ännu starkare. Projektet tjänade således som en katalysator för ökade klyftor mellan eleverna (Naeslund, 2001). Projektet bidrog också till ökade skillnader mellan pojkar och flickor i klassrummet. Pojkarna föredrog – och fick ge utlopp för – en mer atomistisk approach till sina studieämnen, och antog enligt intervjuerna att det var mängden information och att den var felfri i sig som var det centrala, medan flickorna tog ett helhetsgrepp och premierade den inre kvaliteten och logiken i texterna som läraren bedömde. Totalt sjönk elevernas resultat drastiskt, och projektet lades ned redan år 2000 (ibid.).

Även om upplägget inte är exakt detsamma som i Färila finns tydliga likheter. Ansatsens styrning mot mer varierade undervisningsformer och därmed – per automatik – mindre av föreläsningsbaserad undervisning är problematisk. Vi vet att föreläsningen och de aktiviteter som kretsar kring den är den absolut mest effektiva för kunskapsbildning. Jag citerar en intervju med professor Jonas Linderoth:

Inget slår en lärare som visar och berättar […] Och då menar han verkligen inget. Inte grupparbete [som kollaboration troligen indikerar i Glömstaskolans nyckelord, min anm], inte eget arbete, inte pedagogiska appar och absolut inte datorspel.

Glömstaskolan skall ta emot sina första elever i höst och är dimensionerad för 720 elever i full drift. Grunden centreras kring nyckelord som inte närmare låter sig definieras. Den skall bygga på “flöden” och en holistisk idé. I utformningen, såväl rumslig som idémässig, skall den likna tidigare skolsatsningar som fått läggas ned i förtid på grund av de drastiskt försämrade resultaten. Glömstaskolan skall också anamma en pedagogik som pedagogikforskare pekar ut som ett dåligt alternativ om en så gedigen kunskapsbildning som möjligt skall äga rum. Om det hade varit fråga om ett frivilligt experiment på barnens fritid hade det varit en sak. Nu handlar det inte om det. Det handlar istället om en skola där barnen blir till labbråttor i ett vanskligt experiment.

Vad facit blir av detta vet vi förstås inte, kanske det kommer gå alldeles utmärkt för Glömstaskolan. Kanske är valen genomtänkta, kanske inte. Det återstår att se och jag är den första att gratulera om satsningen faller väl ut. Skall vi förstå såväl den beprövade erfarenheten som vetenskapen finns dock betydande anledning till oro.

I texten nämnda referenser, utöver länkar:

Naeslund, L. (2001). Att organisera pedagogisk frihet. Fallstudie av självständigt arbete med datorstöd vid grundskola. Linköping: Läspedagogiska institutet EMIR (Eve Malmquist Institute for Reading).

Kunskapsbolaget. (2010). IT och pedagogik, rapport 3, Läraren som handledare, coach etc. Stockholm.

 

Foto med benäget tillstånd avEleaf via Foter.com / CC BY

4 reaktioner till “Glömstaskolan – experiment med barnen som insats?

  1. Hej Håkan!

    För det första vill jag säga tack för att du tagit dig sådan tid att engagera dig i den ganska kortfattade artikeln kring Glömstaskolan. Självklart ska man vara kritisk och ifrågasättande. Det vill vi ju att våra elever ska träna.

    Jag är inte intresserad av att gå försvar. Vi vet vad och hur vi gör för att vi noga tänkt igenom varför. För att du ska kunna skaffa dig en fullständig bild och ta del av vårt arbete som helhet samt även se lokalerna och dess funktionalitet bjuder vi in dig till ett besök. Alternativt att vi kan föra ett samtal via telefon eller skype. Vi är naturligtvis intresserade av att utmanas och ifrågasättas samt lära av tidigar.e erfarenheter.

    Uttryck som “barnen blir labbråttor i ett vanskligt experiment” är ganska hårda ord att ta till och lite mer än nyfiket kritiskt. Detta utifrån en artikel som jag tror mig kunna utläsa av dina funderingar du inte förhållit dig så källkritisk till.

    All vår verksamhet har en tydlig förankring i skollag, förordning och läroplan. Vi har en mer än genomsnittlig lärartäthet och eleverna har mer tid med behöriga och legitimerade lärare än en genomsnittlig skola idag. Vi har tydliga strukturer och rutiner med väl definierade ytor och planeringar.

    Vad det gäller de fyra K:na är väl kanske dessa de främsta referenserna i dagsläget

    Fullan, M. (2013) Great to Excellent: Launching the Next Stage of Ontario’s Education Agenda, retrieved from http://www.michaelfullan.ca/media/13599974110.pdf

    Munson, L. (2010) How do you define 21st Century Learning? Retrieved http://www.edweek.org/tsb/articles/2010/10/12/01panel.h04.html

    National Education Association (2015) An Educator’s Guide to the 4C’s. Retrieved from http://www.nea.org/assets/docs/A-Guide-to-Four-Cs.pdf

    Vad det gäller det hollstiska perspektivet på utbildningen finns det inskrivet i skollagen uttryckt i 1 kap

    Syftet med utbildningen inom skolväsendet

    4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
    elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
    främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
    livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
    förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
    grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
    samhället vilar på.

    I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika
    behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de
    utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att
    uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar
    att tillgodogöra sig utbildningen.

    Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen
    främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till
    aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer
    och medborgare.

    En stor del av läroplanens första och andra kapitel har med detta perspektiv. Självklart menar jag inte att det finns ett kausala samband mellan försämrad häsa och studieresultat. (Utesluter dock inte ett dialektiskt ) Men vi vet att trygghet och välmående, fysiskt och mentalt, främjar inlärning

    Det finns ju trots allt viss forskning kring detta

    https://publikationer.vr.se/produkt/kunskap-om-halsa-och-larare-en-oversikt-av-ett-forskningsfalt-under-utbildningsvetenskap/

    Vad det gäller IT Är det inte annat än ett redskap vilket med god pedagogik kan stärka lärandet och med sämre pedagogik och bristande ledarskap kan vara direkt kontraproduktivt. Vi planerar för ett lärande definierat i läroplanen och i vissa delar kan vi förstärka underlätta med hjälp av digitala läromedel. Foto och film kan t.ex vara effektiva i ett formativa arbete.

    Vi har för avsikt att i nära samarbete med utomstående aktörer (i dagsläget kan jag inte peka ut dem då allt inte är klart) följa upp och beforska de delar i verksamheten vi avser att utveckla för att se om vi får avsedda effekter men också för att kontinuerligt vara lärande och i förbättring.

    Peter Bragner
    Rektor Glömstaskolan

  2. Tack för din kommentar Peter.

    Dessvärre blev jag inte mycket klokare vad gäller Glömstaskolans satsning. Dock – som jag nämnde i bloggposten – kanske detta blir bra. Det är toppen att ni har för avsikt att beforska verksamheten, det tyder på en seriös inställning. Jag håller alla tummar för att det skall gå bra.

    För mig är dock detta att experimentera med barn – en slutsats som inte har ingenting med dålig källkritik att göra vilket du försöker påskina. Jag är dessvärre inte särskilt road av den sortens härskartekniker Peter, så jag tror vi avslutar diskussionen där.

    Allt gott och lycka till med satsningen!

  3. Hej Håkan.

    Råkade ramla över denna text om dina farhågor för Glömstaskolan av en slump idag. Har två barn som gått i skolan sedan starten och dina farhågor har (tyvärr) visat sig vara allt för sanna. Skolan har dragits med stora bekymmer sedan start. Ett antal rektorer har avverkats, lärare kommer och går i så snabb takt att mina barn knappt lägger möda på att lära sig deras namn. Det är rätt sorgligt, att se hur skolans visioner ständigt krockar med “verkligheten” och att skulden för att så sker sedan läggs på barnen (och kanske också på lärarna). Skolinspektionens granskning från 2018 visar också på betydande brister, och att god undervisning inte kommer per automatik bara för att skolbyggnaden är spektakulär är Glömstaskolan ett tydligt exempel på. Undervisningen blir liksom inte automatiskt bra bara för att skolan har stora utrymmen och fönster på olika höjd i klassrummen.
    Tack för en bra text,

    /Vårdnadshavare med barn på Glömstaskolan

Gör din röst hörd! Kommentera gärna.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.