Mediet är budskapet – några justeringar

Mediet är budskapet – några justeringar

Hej på er.

En kort bloggpost om några förändringar som kanske kan intressera.

Webben

Några små kosmetiska förändringar har gjorts på webben/bloggen. I ärlighetens namn beror det på att jag klantade till mig idag, och tänkte att jag då lika väl kunde göra några små justeringar i utseende. Hoppas ni gillar det – säg gärna till via kontaktsidan om du hittar några tokigheter som inte fungerar. Du har också möjlighet att prenumerera på blogginlägg via e-post genom att fylla i rutan i menyn till höger. Gör gärna det!

Den andra webben, Stretchadkunskap.se som jag driver tillsammans med min medförfattare, kommer också justeras en del. Innan midsommar kommer den webben bättre spegla Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik i strukturen. Här kommer ni finna tips relaterade till varje förhållningssätt till IT som boken går igenom och en studiehandledning för de som känner för att läsa boken tillsammans i ett arbetslag eller liknande på ett litet mer strukturerat sätt. Missa inte det – håll utkik.

Veckobrev

Jag har drivit två veckobrev. Det ena rör apptips som kompletterar Digitalisering som lyfter skolan. Det har varit lite svajigt med utgivningen i vår, men vi (läs jag) skall försöka leverera något varje vecka. Prenumerera gärna genom att fylla i formuläret! Mitt andra veckobrev, kring presentationsteknik, har jag idag beslutat att lägga på is en period. Skälet är att jag inte hinner helt enkelt.

Mediet är budskapet

Marshall McLuhan formulerade saken så. Mediet är budskapet. Och det ligger något i det. Jag vet vad jag är bra på (enligt trovärdiga källor): Jag är hyfsat bra på att skriva längre texter, exempelvis blogginlägg, debattartiklar och böcker. Och vetenskapliga artiklar också förstås. Jag är dessutom rätt vass på att föreläsa enligt uppgift. Vad jag däremot är sämre på är det korta, snabba formatet. Jag blir nervös av paneldebatter och presterar dåligt. I skrift är det inte mycket bättre heller i det korta formatet. Twitter. Detta medium gäckar mig. Och verkligen, mediet är budskapet, i alla fall för mig. Formatet, hastigheten och premierandet av oneliners tycker jag är svårt. Det blir lätt för vasst och för huggigt. Det blir på så sätt – tro det eller ej – inte särskilt representativt för den person jag egentligen är (enligt folk som träffat mig i olika sammanhang och inte bara i sociala medier).

Dessutom blir det på twitter en ständig pendling mellan det privata och det professionella. Kanske sådant löser sig med tiden, kanske inte. Den här bloggen har ju stabiliserat sig till att åtminstone i huvudsak vara riktad mot mitt jobb. Nå. I december tog jag en twitterpaus som var välgörande. Jag gör om det. Jag tystnar för ett tag – låt säga att det är på obestämd tid. Endast uppdateringar från blogg och spridning av nyheter, men jag kommer inte gå in och titta på kontot. Kanske hinner jag komma tillbaka, kanske inte.

Många av de jag följer pratar om ett kollegialt lärande samtal. All respekt för det, men för mig fungerar det annorlunda. Som forskare har jag inte så många kollegor där ute helt enkelt. Mina kollegiala samtal sker mer i seminariegrupper och forskningskonferenser. Kvarstår gör nöjesaspekten med twitter. Well, ärligt talat, på senare tid har det inte varit något större nöje. Jag blir meddragen i diskussioner som inte ger något, som riskerar att polarisera debatter som istället behöver nyans, som bara stjäl tid och riskerar att göra både mig och andra upprörda. Jag är dessutom otroligt påpassad på twitter råkar jag veta. Det finns några människor som sitter och skärmdumpar allt jag säger. Sjukt beteende naturligtvis, men ändå.

Well, det var några budskap om kommunikationen framöver. Ta hand om varandra därute.

Gör din röst hörd! Kommentera gärna.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.