Browsed by
Månad: april 2016

Skriva för hand ger förbättrade kunskaper

Skriva för hand ger förbättrade kunskaper

Jag forskar om IT i skolan och har skrivit boken Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik. Jag tror verkligen på att IT kan användas för att fördjupa elevers kunskapsbildning. Men det betyder inte att IT skall ersätta allting i skolan, exempelvis att skriva för hand. Låt mig säga det rakt ut: Det är förödande med ogenomtänkt IT-användning.

I gårdagens DN kan artikeln Skriva för hand bra för minnet. Den pekar på forskning Journal of Writing Research och man uttrycker sig bland annat så här:

Att skriva för hand förbättrar minnet. Den slutsatsen drar forskare efter att ha låtit 36 personer i åldrarna 19–54 år komma ihåg en lista med ord efter att ha skrivit dem på tre olika sätt. Orden skrevs antingen för hand med penna och papper, på ett vanligt tangentbord eller på en surfplatta.

Det visade sig att personerna kom ihåg listan med ord signifikant bättre när de skrevs för hand.

Jag har tidigare skrivit om att skriva för hand i blogginlägget Därför ger analoga anteckningar bättre resultat som refererar forskning presenterad i Psychology Science. Resultaten där är liknande: elever som får skriva för hand presterar bättre på prov än elever som antecknar med hjälp av tangentbord. Det finns  ytterligare studier som ligger i linje med dessa resultat.

Jag menar att skolan faktiskt måste ta ansvar för att vi nu har kunskaper om detta. Att skriva för hand trumfar anteckningar på tangentbord. Där är punkten satt och den måste vi ta utgångspunkt från. En väg kan vara att anteckna analogt men lagra digitalt – en av de stora poängerna med IT i skolan är faktiskt att kunna lagra och samla allt material på ett enda ställe. Eller varför inte helt sudda ut gränsen mellan analogt och digitalt genom att anteckna direkt på skärmen med en penna? Min poäng är att det är bra att vi vill använda IT innovativt i skolan, men när forskningen säger ifrån är det också vår skyldighet att lyssna på den.

E-säkerhet – en viktig del av digital kompetens

E-säkerhet – en viktig del av digital kompetens

Idag pekade Skolverket på att kompetensutveckling är nyckeln till skolans digitalisering, i detta fall riktat mot gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Liknande skrivningar finns för grunskolan. Skolverket pekar nu mycket tydligt på behovet av att utveckla digital kompetens, såväl hos lärare som hos elever.

Det viktigaste skälet till att satsa på digitalisering i gymnasieskolan och vuxenutbildningen är att förbereda eleverna för ett alltmer digitaliserat samhälle. Vårt förslag utgår från visionen att alla elever ska ha möjlighet att utveckla en digital kompetens. Det förutsätter att digitaliseringens möjligheter tas tillvara. De digitala verktygen och resurserna bidrar då också till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras. Genom de insatser som vi föreslår skulle det kunna vara möjligt att nå denna vision år 2022.

I vår bok Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik tar vi utgångspunkt i att digital kompetens innefattar bland annat kunskaper om e-säkerhet. Helt klart är att elever i vår skola behöver utveckla sin förmåga att se vad som är säkert användande av tjänster på nätet och vad som inte är det. Att klicka på en felaktig länk eller att dela med sig av fel information till en källa som bedrägligt nog ser trovärdig ut kan vara förödande. Glädjande nog satsar Skolverket nu på utbildningsmoduler i digital kompetens för lärare. Bland annat ingår här e-säkerhet:

I modulen Säker och kritisk internetanvändning får ni fördjupa er i hur man kan stötta elever att formulera frågor och hur man kan handleda elever med fokus på informationssökning och källkritik. Ni får också arbeta med att anlägga kritiska perspektiv på algoritmer, sökning och sociala nätverkstjänster.

Men lärare behöver också arbeta tillsammans med sina elever kring e-säkerhet. Google Safety Center har gjort fem intressanta korta Youtubefilmer (1-2 minuter långa) på temat om bland annat sociala medier och e-säkerhet. Ta gärna en titt på dem tillsammans med eleverna.

1. Tänk innan du delar

2. Skydda ditt innehåll – om lösenord med mera

3. Viktiga säkerhetsinställningar

4. Undvik att bli lurad på webben

5. Håll dig positiv 🙂

P.S. När det gäller sociala medier borde alla lärare för övrigt lyssna på P3-dokumentären om Instagramupploppen i Göteborg. Blogginlägget om e-säkerhet inspirerades av Teach students about online safety with these excellent video tutorials from Google.

Foto: Anders Bornholm via Foter.com / CC BY-ND

 

 

Relationell kompetens – utbilda lärare för hela yrket

Relationell kompetens – utbilda lärare för hela yrket

I nätskriften Skola och Samhälle publiceras idag en artikel med titeln Hög tid att utbilda lärare för hela yrket! Det är en apell som pekar på att lärare, utöver sina gängse kunskaper, behöver bli bättre på relationell kompetens för att nå fram till läroplanernas skrivningar om att skolan skall främja elevernas personliga utveckling och förmåga till inlevelse. Men vad är relationell kompetens egentligen, och hur skall man nå dit? Det kan lätt göras till en fråga om flum, men är faktiskt för mig också en fråga om skolans bildande uppdrag. Artikelförfattaren skriver så här:

Få har ens tänkt på att en sådan utbildning behövs, än mindre på hur den skulle kunna se ut. Precis som vi är genetiskt förberedda för att lära oss tala finns en begynnande förmåga att relatera till andra när vi föds. Hur utvecklade dessa förmågor blir beror på människorna omkring oss och här har skolan ett stort ansvar. Ingen rektor skulle anställa en lärare i svenska bara för att den sökande har svenska som modersmål. Därtill behövs kunskaper om språkets uppbyggnad och användning, om grammatik, ordförståelse, stilarter, skön- och facklitteratur mm. Ingen skulle heller komma på tanken att det är föräldrarnas sak att lära sina barn allt detta. Men när det gäller förmågan att samspela med andra och förstå vad som gynnar/hämmar växt och utveckling på relationsområdet är det precis vad som sker. Den svårutrotade föreställningen att vissa är födda till pedagoger och andra inte gör det svårt att få gehör för krav på dokumenterad relationell kompetens hos den som vill ha en lärartjänst.

Författaren nämner fyra vägar till relationell kompetens genom lärarutbildning. För det första lämplighetsprövning. På mitt lärosäte arbetar vi just nu med ett ett sådant projekt tillsammans med Högskolan i Jönköping när det gäller uttag till lärarprogrammet. En komponent i lämplighetsprövning skulle kunna beröra relationell kompetens. För det andra krävs teoretiska studier i psykologi och socialpsykologi. Här kan jag som lärarutbildare se att vi redan har en del av det som krävs, men dess uttalade funktion kan tydliggöras och förstärkas. För det tredje krävs regelbundna reflektionsgrupper i en sådan utbildning. Här finns skäl att vara självkritisk. Resonemang av den här typen tenderar att bli fokuserade till enskilda kurser på lärarutbildningen men behöver alltså kontinuerligt aktualiseras, gärna utifrån studenternas vfu. För det fjärde menar artikelförfattaren också att det krävs en genomgång av den egna livshistorien. Att reflektera över sig själv, sina val, och sitt relationsbyggande.

Hela artikeln kan du läsa här.

Foto: Kalexanderson via Foter.com / CC BY-NC-ND

Mediet är budskapet – några justeringar

Mediet är budskapet – några justeringar

Hej på er.

En kort bloggpost om några förändringar som kanske kan intressera.

Webben

Några små kosmetiska förändringar har gjorts på webben/bloggen. I ärlighetens namn beror det på att jag klantade till mig idag, och tänkte att jag då lika väl kunde göra några små justeringar i utseende. Hoppas ni gillar det – säg gärna till via kontaktsidan om du hittar några tokigheter som inte fungerar. Du har också möjlighet att prenumerera på blogginlägg via e-post genom att fylla i rutan i menyn till höger. Gör gärna det!

Den andra webben, Stretchadkunskap.se som jag driver tillsammans med min medförfattare, kommer också justeras en del. Innan midsommar kommer den webben bättre spegla Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik i strukturen. Här kommer ni finna tips relaterade till varje förhållningssätt till IT som boken går igenom och en studiehandledning för de som känner för att läsa boken tillsammans i ett arbetslag eller liknande på ett litet mer strukturerat sätt. Missa inte det – håll utkik.

Veckobrev

Jag har drivit två veckobrev. Det ena rör apptips som kompletterar Digitalisering som lyfter skolan. Det har varit lite svajigt med utgivningen i vår, men vi (läs jag) skall försöka leverera något varje vecka. Prenumerera gärna genom att fylla i formuläret! Mitt andra veckobrev, kring presentationsteknik, har jag idag beslutat att lägga på is en period. Skälet är att jag inte hinner helt enkelt.

Mediet är budskapet

Marshall McLuhan formulerade saken så. Mediet är budskapet. Och det ligger något i det. Jag vet vad jag är bra på (enligt trovärdiga källor): Jag är hyfsat bra på att skriva längre texter, exempelvis blogginlägg, debattartiklar och böcker. Och vetenskapliga artiklar också förstås. Jag är dessutom rätt vass på att föreläsa enligt uppgift. Vad jag däremot är sämre på är det korta, snabba formatet. Jag blir nervös av paneldebatter och presterar dåligt. I skrift är det inte mycket bättre heller i det korta formatet. Twitter. Detta medium gäckar mig. Och verkligen, mediet är budskapet, i alla fall för mig. Formatet, hastigheten och premierandet av oneliners tycker jag är svårt. Det blir lätt för vasst och för huggigt. Det blir på så sätt – tro det eller ej – inte särskilt representativt för den person jag egentligen är (enligt folk som träffat mig i olika sammanhang och inte bara i sociala medier).

Dessutom blir det på twitter en ständig pendling mellan det privata och det professionella. Kanske sådant löser sig med tiden, kanske inte. Den här bloggen har ju stabiliserat sig till att åtminstone i huvudsak vara riktad mot mitt jobb. Nå. I december tog jag en twitterpaus som var välgörande. Jag gör om det. Jag tystnar för ett tag – låt säga att det är på obestämd tid. Endast uppdateringar från blogg och spridning av nyheter, men jag kommer inte gå in och titta på kontot. Kanske hinner jag komma tillbaka, kanske inte.

Många av de jag följer pratar om ett kollegialt lärande samtal. All respekt för det, men för mig fungerar det annorlunda. Som forskare har jag inte så många kollegor där ute helt enkelt. Mina kollegiala samtal sker mer i seminariegrupper och forskningskonferenser. Kvarstår gör nöjesaspekten med twitter. Well, ärligt talat, på senare tid har det inte varit något större nöje. Jag blir meddragen i diskussioner som inte ger något, som riskerar att polarisera debatter som istället behöver nyans, som bara stjäl tid och riskerar att göra både mig och andra upprörda. Jag är dessutom otroligt påpassad på twitter råkar jag veta. Det finns några människor som sitter och skärmdumpar allt jag säger. Sjukt beteende naturligtvis, men ändå.

Well, det var några budskap om kommunikationen framöver. Ta hand om varandra därute.

Kunskapsrelativism och kunskapssyn hos Skolverket? Ett kritiskt seminarium

Kunskapsrelativism och kunskapssyn hos Skolverket? Ett kritiskt seminarium

På förlaget Fri tanke finns ett alldeles utmärkt seminarie om kunskapssynen i skolan där Skolverket möter fräna kritiker i form av professorer i teoretisk fysik respektive teoretisk filosofi. I prologen till seminariet skriver Fri tanke följande:

I januari publicerade fyra debattörer en kritisk artikel på DN-debatt om Skolverkets kunskapssyn, Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap.

Artikeln undertecknades av Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, Christina Moberg, professor i organisk kemi vid KTH, preses för Kungl. Vetenskapsakademien, Christer Sturmark, författare och förlagschef för vetenskapsförlaget Fri Tanke och Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.

Artikeln väckte starka reaktioner och Skolverket svarade i en replik: Skolverket skriver om kommentarerna till kursplanerna. De fyra skribenterna svarade med slutrepliken Skolverket har djupa problem den 18 januari.

Seminariet Hur står det till med synen på kunskap i skolan?


Seminariet om en eventuell kunskapsrelativism tar utgångspunkt i nämnda debatt och inrymmer ett flertal intressanta diskussioner. Kort sagt kan sägas att Skolverket hävdar att skolan skall vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Skolverket framhåller också att man arbetar tillsammans med forskare inom det pedagogiska fältet för att säkerställa kvalitet i skrivelser och riktlinjer och att man är mycket lyhörd för den pedagogiska forskningens resultat. Kritiken som då anförs är tuff. Utifrån ett teoretiskt kunskapsbegrepp som anammas såväl inom filosofin som inom fysiken pekar kritikerna på svagheter. Deras utgångspunkt är att kunskap är oberoende av betraktaren och kontexten och således alltid objektiv. Så visas exempel från framstående pedagogiska forskare i vars texter kunskapen, i deras ögon, ter sig tämligen relativistisk. Här beskrivs nämligen hur kunskap blir olika beroende på vilken person som anammar den och vilken kontext hen är i. Kritikerna menar att om denna kunskapsrelativism ligger som en vetenskaplig grund för skolan, ja då är vi illa ute.

Här tycker jag det är viktigt att skilja på kunskapen och kunskapsbildningen. Även om kunskapen om ett fenomen är absolut i någon mening, når vi fram till den på olika sätt och den får olika betydelser och ges olika mening beroende på processen och tidigare erfarenheter samt framtida förväntningar. Här tycker jag nog att såväl fysikern som filosofen missar tydliga poänger (eller måhända uppfattar de det som en helt annan fråga). Min utgångspunkt är att kunskap är ingenting värt om den inte integreras i den lärandes liv och erfarenheter. Därmed är dess beskaffenhet, när den väl är bildad, av olika kvalitet och karaktär, även om kunskapen i sig självt skall kunna betraktas som ett objektivt fenomen till skillnad från förståelsen som är subjektiv. Kritikerna snuddar vid detta när de nämner att förståelse inte har något med kunskap i sig att göra. Min ståndpunkt är att det är helt riktigt och att det är viktigt att hålla isär detta. Detta kan vi nog bli bättre på.

Kritiken är en smula endimensionell, men det är kanske inte så konstigt med den kunskapssyn de  företräder. Antingen finns ju en absolut kunskap eller inte, vare sig den är teoretisk eller om den är mer praktiskt orienterad. Nåväl. Det finns tydliga poänger i deras resonemang. Vi ser ett skolsverige där vi allt oftare möter resonemang av typen: “Ja, så kan det vara. Men min sanning är detta…”. En sådan kunskapsrelativism kan otvivelaktigt ställa till mycket oreda hos eleverna och om lärare uppfattar en sådan hållning som subventionerad av pedagogisk forskning är det en varningsklocka värd att ta på allvar.

Kritikerna pekar också på att den pedagogiska forskningen i Sverige är av låg kvalitet. Åter är de fångna i sina traditioner och uttrycker sig kanske väl dogmatiskt och stundtals raljant, men visst har de en poäng när de säger att en alltför låg grad av de pedagogiska studierna består i väldesignade experiment (siffran 5-6% nämns). Jag menar att kvalitativ forskning som beskriver och kartlägger elevers och lärares livsvärldar har ett högt värde, men vi skall för den sakens skull inte på något sätt överskatta dess betydelse. Måhända skulle skolans vetenskapliga grund må väl av lite mer “hårda papper” vad gäller pedagogisk forskning. Det har de sannolikt alldeles rätt i.

Seminariet är mycket intressant och tänkvärt. Den fick mig själv att fundera både en och två gånger över kunskapsrelativism, olika syn på kunskap och vad det leder till för eleverna.

 

Lärlabbet eftersnack om digital didaktik

Lärlabbet eftersnack om digital didaktik

lärlabbetFör ett tag sen hade jag förmånen att få medverka i Lärlabbet på Kunskapskanalen. Huvudprogrammet sänds den 10 april i Kunskapskanalen. Det repriseras några gånger under veckan därpå och ligger också på webben. Redan nu ligger eftersnacket ute, som en teaser antar jag. Här pratar jag och de andra gästerna om bland annat kompetensutveckling för lärare vad gäller IT, och också litet om skolbibliotens roll. Varsågod och titta 🙂

Lärlabbet Eftersnack

 

E-sport på schemat. Nej, det är inte 1 april idag.

E-sport på schemat. Nej, det är inte 1 april idag.

e-sport

 

Huvudvärken gör sig plötsligen påmind. Jag håller den stången genom att överväga huruvida det jag just läst är ett aprilskämt. En förhalning av oundviklig migrän visar det sig. Det vore nämligen ett alldeles utmärkt skämt såsom de brukar se ut i våra tidningar. I grunden skall en vansinnighet presenteras som är värd att skratta åt förpackad på ett sådant sätt att läsaren tänker: “nja, undrar just… nej, det HÄR är årets aprilskämt”. Men problemet är att det inte är ett aprilskämt. Huvudvärken knackar på igen.

I Närkes Allehanda Örebro meddelas nämligen idag med viss munterhet att så kallad e-sport blir ett idrottstillval från hösten. Det handlar alltså om att ägna skoltid åt att spela datorspel. För säkerhets skull vill man peka på att det inte är spelet i sig som är det viktiga:

– Fokus ligger inte på spelandet själv utan egenskaper som behövs för att spela, säger ansvarig lärare, Mats Låås.

Skoltiden skall enligt artikeln läggas på att förbättra spelandet, men också att bidra till kreativitet och förmåga att fatta snabba beslut. Och det här, menar man från skolans sida, är viktiga kunskaper eleverna får med sig:

– E-sport utvecklar initiativförmågan, kreativiteten och förmågan att ta snabba beslut. Egenskaper som behövs i bland annat IT-branschen, säger Mats Låås.
Jens Englin från Swerock, som var en av föreläsarna under kvällen, tillägger:
– Man kan också säga att det har ett egenvärde i sig eftersom att det finns ett stort intresse för e-sport.

Och visst är kreativitet och beslutsfattande viktiga egenskaper. Men att påstå att spelande av datorspel på skoltid är bästa möjliga sätt att utveckla sådana egenskaper är ungefär som att säga att bästa sättet att lära sig baka är att gå på Liseberg och köpa fika. Stillsamt tittar jag en gång till på telefonen. Nej, det ÄR inte 1 april. Det är 7 april, och därmed får artikeln betraktas som ett tidstypiskt dokument vad gäller skoldisursen år 2016. Jag gnider tinningarna litet extra och tar en Panodil till.

Photo credit: k0a1a.net via Foter.com / CC BY-SA