Browsed by
Månad: mars 2016

Nej till kristen etik i sex- och samlevnadsundervisning

Nej till kristen etik i sex- och samlevnadsundervisning

 

sex- och samlevnadHärförleden blev jag av mina lärarstudenter uppmärksammad på en märklig skrivning i Skolverkets stödmaterial Sex och Samlevnad i gymnasieskolan som pekar på att det finns en kristen etik särskilt lämpad att använda som utgångspunkt i undervisningen:

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke- konfessionell (Skolverket, 2013, s. 13)

De vakna studenterna ifrågasatte då: Vad är en etik i sex och samlevnadsundervisning som förvaltas av kristen tradition? Och hur går det ihop med fostran till rättskänsla, tolerans och så vidare? Låt oss inte glömma att sex- och samlevnadsundervisning har utvecklats från att på 1950-talet, när det blev obligatoriskt, handla om sexuell avhållsamhet som ideal till, under 70-80-talet mer kretsa mestadels kring reproduktionen för att nu accentuera samlivet, familjebildning och jämställdhet för att bara välja några av de nyckelord som förekommer i Skolverkets egna material. Den sentida utvecklingen berättigar frågan om rimligheten i etik förvaltad av kristen tradition.

Sex- och samlevnadsundervisning och etik i kristet förvaltad tradition

Vi får nog ta utgångspunkt i även sex- och samlevnad i kristet förvaltad tradition tar sin utgångspunkt i den kristna grundtexten, det vill säga Bibeln. Innebär kristen tradition med andra ord att undervisning skall peka på kvinnan som underordnad mannen? För att uttrycka det med Paulus ord: “Kvinnan tiger i församlingen” eller varför inte med Efesierbrevets tolkning av kvinnans status: “ty en man är sin hustrus huvud såsom Kristus är församlingens huvud“. Eller, som grädde på moset, låt oss citera Martin Luther: “Kvinnan ska vara mannen underdånig och lydig“. Hur kan en tillämpning av denna kristna tradition spegla det Skolverket pekar på, nämligen rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande? Jag har svårt att finna svaret.

Lydnaden tycks också vara en viktig del samlivet i den kristna traditionen. I markusevangeliet kan vi exempelvis läsa: “Visa aktning för din far och din mor” och: “Den som smädar sin far eller sin mor skall dö“. Personligen tycker jag det är lite hårda bud i den etik som förvaltas i kristen tradition och återigen – hur omsätts detta i tolerans och generositet? Jag har också svårt att få ihop skrivningar om tolerans med den intoleranta hållning många kyrkliga företrädare har i fråga om exempelvis homosexualitet. Den etik som dessa kristna förvaltar – ska den återspeglas i svensk undervisning om sex- och samlevnad? Om vi tar steget över till katolska kyrkans uppfattning om moral kan vi konstatera att det inte är så mycket bättre där. Systematiska sexuella övergrepp mot pojkar av katolska präster tycks vara vardagsmat. I Boston avslöjades exempelvis 2002 hur präster som förgrep sig på barn skyddades av katolska kyrkan genom att förflyttas från församling till församling, istället för att med förvaltad kristen etik sätta stopp för eländet. Samtidigt har liknande händelser avslöjats gång efter annan i land efter land. Är detta en etik som är rimlig att förvalta inom ramen för undervisning om sex- och samlevnad? Går det ihop med rättskänsla?

Naturligtvis inte. I dokumentet fredar man sig också med att säga att undervisningen skall vara icke-konfessionell. Det är en rimlig utgångspunkt, men lite vanligt förekommande kvinno- och barnförakt går tydligen bra, bara det sker under förespegling av att sex- och samlevnadsundervisning präglas av tolerans och ansvarstagande. Det är mycket beklagligt att denna skrivning finns i nämnda stödmaterial. En sekulär humanistiskt förvaltad tradition hade räckt alldeles utmärkt utan inblandning av kristen tradition.

Foto: Rob Lee via Foter.com / CC BY-ND

IT i skolan, nyttiga idioter och svensk policyutveckling

IT i skolan, nyttiga idioter och svensk policyutveckling

En mycket läsvärd artikel, ‘Roll-out neoliberalism’ through one-to-one laptop investments in Swedish schools (Player-Koro & Beach, 2014) har legat på min dator ett gott tag. Artikeln problematiserar hur marknadiseringen av skolan har förändrat det sätt som policies kommer till och det sätt de kommer till användning. Artikeln använder situationen där alla elever och lärare har var sin dator, en-till-en, som exempel. Den väcker en del tankar hos mig kring vad detta inflytande betyder för skolan och för lärare som är tongivande i debatten.

IT i skolan

Först och främst, låt oss konstatera att IT i skolan är en fråga om mycket stora pengar. Uppskattningsvis omsätts mellan 1-2 miljarder kronor per år på detta i svenska skolor enligt Sveriges Radio. Naturligtvis är de stora aktörerna på hugget snabbt. Såväl Microsoft som Apple har agerat starkt för att få in en fot på skolmarknaden. I deras program ingår naturligtvis en teknisk infrastruktur. Problemet är bara det att de inte bara gör anspråk på tekniska lösningar utan också att påverka pedagogiken i sig. I affärsmodellen ligger också att skapa partnerskap över organisationers och samhällssektorers gränser. Jag citerar Player-Koro & Beach (2014):

These networks between actors spread a message or discourse about educational goals and problems and, more importantly, they also offer a solution to these problems that could be viewed more or less as a belief system (s. 78).

Det vill säga, genom att skapa gränsöverskridande nätverk formuleras en rådande diskurs som blir tagen som en allmän sanning. Ju starkare den uttrycks desto mer trovärdig blir den. I ett läge där myndigheter är, relativt sett, svaga aktörer och där den nyliberala hållningen är subventionerad får dessa krafter ett reellt inflytande på policynivå (Ball, 2012), vilket Player-Koro & Beach (2014) också menar är fallet i Sverige. Det är således inte bara en fråga om att företag ska kunna tjäna pengar på skolan – det handlar om direkt påverkan på den politiska utvecklingen.

Marknadiseringen av skolan gick fel från start

I Sverige gick detta fel från början kan man lite tillspetsat säga. När det gäller en-till-en är det ju allmänt känt att initiativen från Maine i mycket stor utsträckning bidragit till att forma ideologierna om vad datoriseringen skall innebära och hur den skall förverkligas. Guvernören i Maine, Angus King, tog starka intryck av Seymor Papert, fadern till idéerna om konstruktionism och lärjunge till Jean Piaget. Papert har starka kopplingar till Apple Education sedan arbetet med programmeringsspråket Logo (Player-Koro & Beach, 2014). Projekten i Maine rönte uppmärksamhet, och en delegation från Sverige gjorde ett besök och tog starka intryck. Utifrån dessa intryck formades det första storskaliga en-till-en försöket i Sverige (Fleischer, 2013; Player-Koro & Beach, 2014). Här drogs genast kopplingarna från amerikanska Apple in education till svenska Apple i utbildningen som verkställde sin utbildningsideologi via den då starka aktören TänkOm, ett bolag Apple investerat betydande summor pengar i.

Det är bara ett problem: Seymor Paperts idéer är inte särdeles hållbara. Biesta (2015) pekar i en tydlig analys på att förhållandet att läraren, bland annat tack vara konstruktionistiska ideal, har gått från ‘being the sage on the stage to the guide at the side to the peer at the rear’. Det vill säga, lärarens undervisningsposition har förflyttats på ett sätt som verkar skadligt för kunskapsutvecklingen (Pisa-analys, anyone?). Vi vet också sedan analyserna av 30 års verksamhet, genomförda av Mayer (2012), att de ideal om lärande Papert står för inte håller för vidare granskning. Om detta har jag skrivit i artikeln Frihetens ideologi har ett pris.

Dagsläget

Player-Koro & Beach (2014) gör en ansats att undersöka vilka nätverk som idag påverkar på policynivå när det gäller IT i skolan. En snabb analys innan läsning av artikeln säger att att influenserna från Apple via TänkOm har minskat – företagets kopplingar till Apple har blivit mindre påtagliga och verksamheten tycks krympt i omfattning. Istället pekar artikeln (ibid.) på två stora noder som betydelsefulla för den nationella policypåverkan, nämligen konferenserna Framtidens lärande och SETT. Analysen är mer omfattande än vad som kan redogöras för här, men den pekar på att SETT drivs av samma personer (Rektorsakademien) som en gång startade TänkOm och att man knutit några starka aktörer till sig i sitt nätverk, bland annat Lärarförbundet (Player-Koro & Beach, 2014). Vad artikeln inte nämner är också att Rektorsakademien knutit ett antal kommuner till sin verksamhet via föreningen Rebel Learners, vilket skett efter artikelns författande. Den andra noden med betydande inflytande på policy kring IT i skolan är konferensen Framtidens lärande. Artikeln tar här fasta på ett nätverk av kopplingar från den instans som driver konferensen, Datorn i utbildningen, till den tidning samma aktör driver, tävlingen Guldäpplet vidare till Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Konferensen Framtidens lärande har bland annat ett antal kommuner som samarbetspartners liksom Sveriges Kommuner och Landsting och Vinnova. Player-Koro & Beach (2014) pekar också på väsentliga skillnader mellan dessa noder: SETT är drivet av nämnda Rektorsakademien Utveckling AB, med ett uttalat fokus på att göra affärer medan Framtidens lärande via sin huvudaktör, Datorn i Utbildningen, tycks drivas av mer idéburna intressen. Detta märks också i de aktiviteter som anordnas då Datorn i utbildningen arrangerar en mängd hearings och  mindre seminarier som mer syftar till att föra fram idéer om skolutveckling än att (åtminstone direkt) tjäna pengar. Detta är en mycket summarisk bild av artikelns innehåll, jag rekommenderar en läsning av den i sin helhet förstås. I artikeln finns bland annat en nätverksbild över aktörernas relationer med varandra som är mycket tänkvärd. Naturligtvis visar detta bara huvuddrag och andra noder finns säkerligen också.

Nyttiga idioter

Player-Koro & Beach (2014) pekar i sin väl underbyggda artikel på hur ett fåtal aktörer genom nätverksmodeller som sträcker sig över sektioners och organisationers gränser skapar sig inflytande över den diskurs om IT och lärande som råder på nationell nivå. Att detta är en situation som råder inte bara i Sverige står klart (Ball, 2012). Frågan är hur individerna i systemet, lärarna, skall värja sig från att bli del av denna diskurs när det är som i Sverige, nämligen att dessa nätverkskrafter har ett mycket stort spelrum. En av de grundläggande idéerna i verksamheterna är att stärka sin diskurs med hjälp av lärare som talar med en mun. Därför nomineras lärare till Guldäpple-priser, de blir talare på konferenser och de känner att de får ljus på sig. De får uppleva sig sprida ett viktigt budskap. Och inget ont om detta i sig – har man gjort något bra vill man berätta om det. Ändå är det så att på systemnivå blir dessa individer OCKSÅ brickor i ett spel, ett spel om inflytande över frågan om IT i skolan (vare sig intresset är affärsmässigt eller mer idébaserat) som sträcker sig långt bortanför den enskilde pristagarens eller konferenstalarens horisont.

Men stämmer verkligen detta? Ja, jag menar att det är så. Åsiktskorridorer är ett mycket talande tecken på att det förhåller sig på just detta sätt. Man kan säga att ju mer som står på spel, desto starkare är åsiktskorridoren. Den som uttalar sig i enlighet med åsiktskorridoren blir ohämmat hyllad och inbjuden på fler hearings, konferenser och referensgrupper. Den som talar emot blir snart tystad med hänvisning till #ton eller #elevsyn. Ett underhållande exempel är när det på en av dessa konferenssidor fördes fram att åsiktskorridoren enbart finns i betraktarens huvud. Jag skrev då en kommentar om den hårdföra diskussion i sociala medier som tyder på motsatsen – varpå kommentaren inom 5 minuter redigerades bort av avsändaren. Det är charmigt och litet löjeväckande förstås, men också ganska märkligt. Tror ni möjligen att en sådan stenhård reglering av åsiktskorridoren också påverkar vilket innehåll som ljuder i de policypåverkande strukturerna, det vill säga på konferenserna Player-Koro & Beach (2014) pekar ut som noder när det gäller svensk policy för IT i skolan (och andra noder)? Det tror jag.

Jag menar därför att var och en bör fundera både en och två gånger på att vara del i ett sådant spel, eftersom slutresultatet är att vi lägger frågan om policies kring IT i skolan i händerna på aktörer som inte kan ställas till svars för effekterna. Jag skuldbelägger ingen i denna fråga och vill inte betrakta detta på individnivå utan på systemnivå.  Det står var och en fritt att ha sina bevekelsegrunder för deltagande i spelet. Men betänk att i Sverige är dessutom antalet aktörer som styr innehållet få. Det är sannerligen ett demokratiproblem som vi alla bör tänka till kring.

Referenser

Ball, S. (2012). Global education inc. : new policy networks and the neo-liberal imaginery. New York: Routledge.

Biesta, G. (2015). The Rediscovery of Teaching: On robot vacuum cleaners, non-egological education and the limits of the hermeneutical world view. Educational Philosophy and Theory, 48:4, 374-392

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator : Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping: Högskolan i Jönköping.

Fleischer, H. (2015). Frihetens ideologi har ett pris. Hämtad 2016-03-14 från http://www.reflex.folkbildning.net/index.php/2015/09/18/datorn-i-skolan-del-3-frihetens-ideologi-har-ett-pris/

Player-Koro, C., & Beach, D. (2014). ‘Roll-out neoliberalism’ through one-to-one laptop investments in Swedish schoolsIRPPS Monografie, 0, 75-84

Sveriges Radio. (2013). Lärare ger Apple fördel i skolan – kan vara olagligt. Hämtad 2016-03-14 från http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5398572.

Foto: bachmont via Foter.com / CC BY

Inställning till IT bland lärare beforskas

Inställning till IT bland lärare beforskas

Inställning till IT bland lärareJag snubblade på en intressant forskningsartikel med titeln Digital devices and teaching the whole student: developing and validating an instrument to measure educators’ attitudes and beliefs. Författarna menar att det är viktigt att förstå lärares inställning till IT för att kunna ge eleverna en utbildning som hänger samman. Jag håller med om det.  Jag har ju tidigare skrivit om vikten av att granska lärares inre barriärer på vetenskaplig grund, vilket tangerar området. För att undersöka lärares inställning till IT har man därför gjort en pilotstudie där ett mätinstrument testas. Så här säger artikelns abstrakt:

Even as digital devices (e.g., tablets, smart phones, laptops) have become increasingly ubiquitous in schools, concerns have also been raised that such devices might hinder students’ social, emotional, and personal development. Educators’ perspectives on such matters could shape the success or failure of 1:1 technology initiatives. Thus, there is a need for a way to measure educators’ attitudes and beliefs toward the potential impact of digital devices on educating the whole student. This paper describes the development of the Digital Devices and Educating the Whole Student instrument and the results from a pilot study of 59 educators. The results suggested three potential domains of teacher attitudes toward the impact of devices on students; holistic learning outcomes, classroom learning processes, and concerns about digital distraction. Overall, the survey instrument demonstrated reliability and validity suggesting that the survey instrument may be a useful tool for school technology researchers and practitioners alike.

Artikeln är publicerad i Educational Technology Research and Development

Foto: SodanieChea via Foter.com / CC BY