Browsed by
Månad: januari 2016

Multitasking, lärande och ormar i gräset

Multitasking, lärande och ormar i gräset

multitaskingDu sitter och halvslumrar i en solstol på en äng med halvhögt gräs. Det prasslar till alldeles intill foten, och du blir med ens klarvaken, drar åt dig foten och tittar ner: en huggorm har kommit lite för nära. Vi är glada för den här typen av respons, huggormar är inget trevligt. Det som händer att en nedärvd reflex att agera på okänt stimuli har satts igång, vilket leder till att adrenalin pumpas ut i kroppen. En ren överlevnadsreflex således.

Multitasking

Vad har då detta med multitasking och lärande att göra? Jo. Forskning visar att vi inte kan göra flera saker samtidigt. När vi multitaskar, byter vi helt enkelt uppmärksamhetsfokus mellan de olika uppgifter som ligger framför oss. Varje gång något nytt kallar på vår uppmärksamhet, exempelvis ett mail eller ett inlägg på twitter, eller en pling i rss-flödet, väcks samma reflex som när huggormen kommit lite för nära, dock på mindre dramatiskt sätt. En liten mängd adrenalin pumpas ut i kroppen.Det kan tyckas obetydligt, men många bäckar små…

Det är ett välkänt faktum i psykologiskt forskning att vi presterar mest under lagom dos av stress, eller stimuli. Om stimulansnivån är för låg, och vi exempelvis är  uttråkade, presterar vi dåligt. Om stimulansnivån är (för) hög, som exempelvis vid multitasking, blir prestationen också lidande. Lagom är bäst.

Därför kan sägas angående multitasking, att det KAN vara en god idé att multitaska, men sannolikt inte alls så ofta som vi tror. För att komma in i zonen där vi presterar maximalt måste vi helt enkelt ha rätt balans på adrenalinet i kroppen. Om vi är uttråkade, exempelvis på grund av rutinarbete, kan multitasking vara en bra strategi för att komma in i “flow”. Det kan då vara okey att som strategi för att “orka med” ha mailen igång, eller twitter, eller vad det nu är. Om stressnivån är för hög för att prestera vettigt, bör vi däremot minska på stimuli och stänga av exempelvis twitter och mail. Och, för den delen, kollegor som vill prata i dörröppningen.

Frågan om multitaskingens varande eller icke-varande i skolan tycks därför hänga samman med en kompetens läraren behöver besitta: att leda eleven till rätt nivå av stressorer. Läraren behöver i dessa multitaskande tider utveckla verktyg för att tillsammans med eleven nå insikt i hur starkt adrenalinpåslaget just för tillfället är. Därefter kan beslutet om multitasking eller ej fattas.

Läs vidare:

Apple Pencil – anteckna och rita

Apple Pencil – anteckna och rita

Fick hem min Apple Pencil till Ipad Pro för drygt 30 minuter sedan. Jag har ju haft en Microsoft Surface Pro 3 tidigare som jag köpte just för pennans skull. Jag ville ha en platt mojäng som jag kunde skriva på för hand helt enkelt och tröttnade på alla stylusvarianter till tidigare iPads. Efter ett halvår gjorde jag mig av med min Surface Pro 3. Inte för att den var dålig – men jag är mackille. Det var besvärligt att vänja sig vid pc-miljön.

Apple Pencil och anteckningar

Jag hann också anteckna en del under tiden i Microsoft Onenote, och det var FANTASTISKT bra. När jag nu jämför med att anteckna med Apple Pencil känner jag att den är bra, men når inte riktigt fram till skrivkänslan med en surface pro och tillhörande penna.

En del hänger på Apple Pencils konstruktion. Den är rejält långsmal, och lite jobbig att hålla i när man skriver. Den kunde varit lite tjockare – då hade det blivit mer avslappnat att skriva. Apple Pencil är också ganska glättig på ytan vilket gör att den känns lite hal. Det är dock, märkte jag under min knappa halvtimma, en vanesak. Den ger ifrån sig lite klickljud när den träffar glasytan, men troligen inget som stör. Det finns inga fördröjningar värda att prata om när man skriver i exempelvis onenote och allt blir mjukt och fint.

Rita med Apple Pencil

Pennan glänser dock när det gäller att rita. Okey, det skall sägas med bildbevis på en gång: Jag kan inte rita eller teckna.

Apple Pencil teckning

Ok. Jag har inte tecknat sedan jag gick i mellanstadiet. Cirka 30 år sedan alltså. Den här är gjord i Anteckningar på Ipad Pro. Det finns naturligtvis snoffsiga ritprogram för den som kan teckna, men det är inget för mig. Ändå fattade jag helt intuitivt  hur det fungerade, och vips blev jag 10 år igen. Utan vinkel på pennan blir det fina streck och ju mer pennan vinklades desto mer “skuggningseffekt” blev det. Tryckkänsligheten fungerar också perfekt och med fantastisk känslighet. För den som gillar att teckna och måla är det här en penna som är fantastisk – efter 30 års uppehåll från ritande infann sig exakt samma känsla som att sitta vid ett lagom strukturerat papper och leka på pojkrummet. Är du intresserad av att teckna och måla – gå och köp dig en Apple Pencil (och en iPad Pro, för den fungerar inte på andra iPads)!

Om du bara ska anteckna är det väl mer tveksamt om du skall köpa den. Där vinner nog Surface Pro med sin tillhörande penna. Om du skall rita är det en nobrainer vem som tar hem spelet.

Nyfiken på mer om att rita på iPad? Se det här klippet på Youtube

Är Bett 2016 värt 17 miljoner kronor för skolsverige?

Är Bett 2016 värt 17 miljoner kronor för skolsverige?

Bet 2016 och kritiskt tänkandeÅrets Bettmässa pågår med tillhörande arrangerade resor av flertalet stora aktörer. Jag har roat mig med att räkna på biljettpriserna hos fyra stora arrangörer och deras deltagarantal. Den totala kostnaden, räknat på de billigaste alternativen, utan tilläggsprogram, utan enkelrumstillägg, blir cirka 17 miljoner kronor. Då har jag alltså inte räknat med enkelrumstillägg för de som vill ha det, traktamenten, resor till flygplats, vikarier för lärare som är på plats etcetera. Jag har inte heller räknat med andra arrangörer eller de som reser i egen regi, vilket jag vet är vanligt förekommande. Sannolikt landar siffran om alla kostnader skulle beräknas avsevärt högre, en gissning är runt 30 miljoner kronor.

I detta sammanhang måste man fråga sig hur mycket skolutveckling svensk skola får för pengarna och hur pengarna kunnat användas istället. Det är inte tal om att här finns intressanta seminarier och föreläsningar från både forskare och praktiker. Absolut. Här finns också en hel IT-mässa som alldeles sannolik är relevant för en IT-inköpare. Men det finns också väldigt mycket annat och om pengarna är begränsade måste man se till vad man väljer bort till förmån för Bett 2016.

Jag har under min twitterbevakning av svenskarnas deltagande på Bett 2016 sett lärare som dansar på en matta varpå en dator spelar upp olika ljud. Jag har sett människor lyriska över att de fått bygga hattar, paraplyer och kuber av sugrör. Nämnda sugrör ingår för övrigt i ett litet kit skolor kan köpa av researrangören. Bett 2016 bjuder på festligheter där komiker uppträder. Lärare blir erbjudna att köpa spraydofter för att skapa olika mentala tillstånd i klassrummet (jo, det är sant). Föreläsningar pågår där skolsystem utan visioner lovordas. De goda exemplen staplas på varandra. Gamla sanningar presenteras som nya häpnadsväckande rön (“Tekniken måste fungera i klassrummet för att det ska fungera“. No shit Sherlock). Här piskas en gruppstämning upp på ett mycket medvetet sätt: man har kul, det är festligt, man är i smöret bland de andra som är på Bett. Man är någon som är lite mer än alla andra helt enkelt. Den här gruppstämningen gör dessvärre att den intellektuella bearbetningen av det potentiellt värdefulla stoffet blir lidande. Jag ser exempel på lärare och rektorer som twittrar ungefärligen varannan minut med budskap som: “Låt oss inte tänka, låt oss göra“.

Och apropå kritiskt tänkande på Bett 2016. Jag gjorde en stillsam notering om att jag nåtts av blott en enda kritiskt reflektion från mässan i mitt twitterflöde (låt vara inte bevakat varje minut, men dock i ett sammanhang av hundratals tweets). En representant för en stor skolaktör och också programarrangör i samband med Bett 2016 svarade då så här:

Nice, då har “det kritiska tänkandet” som alltid glorifierats inte fått förstöra alltför mycket.

Uttalandet är förvånande ärligt men också häpnadsväckande. Kanske är det en olycklig formulering, men den speglar dock ryggradsreflexen hos en av aktörerna i sammanhanget. Bett 2016 är inte primärt en plats för tänkande. Det är en plats för inspiration och nätverkande enligt de gamla rävar jag pratat med. Och naturligtvis ett säljevenemang av såväl materiella ting som mer ideologiskt färgat gods.

Nå, trots de seriösa inslagen som finns, för det gör de, är Bett 2016 värd 17 miljoner? Mitt enkla svar är nej, och jag tycker det är oansvarigt att åka på dessa resor för sin arbetsgivares pengar utan att ta sig en riktig funderare. Jag vet. Du tänker att du som resenär inte kan ta ansvar för alla andra, din biljett kostar bara 15.000 kr och det är det du kan ta ansvar för. Fine. Men låt mig ge detta konkreta exempel:

En mellanstor kommun har i år skickat 40 deltagare till Bett 2016 via en arrangör. En uppskattad kostnad för detta kalas är dryga 400.000 kr, räknat på det billigaste programmet inklusive resa. Fortfarande är inga kostnader för traktementen och eventuella tilläggsprogram inräknat. Under några få dagar bombarderas dessa 40 personer med intryck, skoj och allvar blandat om vart annat, och de känner sig närda när de kommer hem. Men hade dessa 400.000 kr kunna användas bättre? Ja, jag skulle tro det. Exempelvis hade kommunens samtliga lärare kunnat få kvalificerade forskare att hålla föreläsningar varje vecka i lite drygt ett år (baserat på min vetskap om hur arvoden för forskare räknas ut av högskolors uppdragsavdelningar). Bara som ett exempel. Ett par dagars glam för några, eller ett års kvalificerad kompetensutveckling för alla under ett år? Valet är för mig enkelt.

Bästa argumentet och viljan att ändra uppfattning

Bästa argumentet och viljan att ändra uppfattning

Bästa argumentet vinner. Så brukar vi ju säga inom akademin – men var härstammar uttrycket ifrån? Jo. En gång i tiden behövde doktoranden på universitetet inte disputera på en egen avhandling. Det som stod i fokus var snarare hens förmåga att argumentera stringent för slutsatserna i någon annans text. Detta i en tid då universiteten var mer traderande än producerande till sin karaktär. Ganska spännande tanke att disputera på någon annans avhandling må jag säga.

Även om jag nog föredrar den form universitetet och disputationen har idag, kan jag finna något sympatiskt i detta. Exempelvis sätter den fokus på något helt centralt: Den uppfattning som har starkast möjliga underlag har helt enkelt företräde. Det innebär i sin tur att en grundregel alltid är: Den som med seriöst underlag debatterar inom sitt ämnesområde är ALLTID beredd att slänga gamla sanningar överbord. Väl värt att nämna i en skoldebatt som präglas av ideologiska låsningar snarare än öppna sinnelag.

Med detta sagt, lyssna gärna på Bildningspoddens avsnitt om universitets framväxt från antiken och till idag. Mycket spännande och lärorikt.

 

Kommunikologi, fingergympa och kunskapsrelativism

Kommunikologi, fingergympa och kunskapsrelativism

kunskapsrelativism och fingergympa

I somras hade jag det tveksamma nöjet att diskutera kommunikologi och huruvida fingergympa enligt förutbestämda mönster kunde bidra till att skapa mental skärpa och lugn hos elever. Kommunikologi är naturligtvis rent trams som skolan skall hålla sig för god för, men alltjämt en trend som tyvärr har fått fäste inte bara i skolans värld . Inom kommunikologi hävdas att vissa rörelsemönster skapar givna effekter, exempelvis förbättrad förmåga att förstå matematik eller ökad läsförståelse. Sveriges Radio har träffat grundaren till kommunikologin och uttalar sig på följande sätt:

Enligt kommunikologins grundare, norrmannen Truls Fleiner, har krypande på golvet, liksom olika typer av roterande och korsvisa rörelser stora effekter för lärandet i klassrummet.

– Ja, de får ett helt annat liv, både hälsomässigt, kreativitetsmässigt och inlärningsmässigt. De blir smartare, säger Truls Fleiner.

Detta är naturligtvis nonsens och påståenden som inte har något som helst stöd i forskning. Det är såklart vettigt att röra på sig i klassrummet, men det finns inga rörelser som är bättre lämpade än andra för exempelvis matematik och läsförståelse. Torkel Klingberg, professor i neurovetenskap säger i samma artikel:

– Vad som påstås här är att specifika rörelser skulle ha specifika effekter på olika psykologiska funktioner, och det ser jag helt enkelt inte logiken i. Så från mitt perspektiv är det här ren nonsens, säger Torkel Klingberg.

Att röra på sig är bra för koncentrationen, men enligt Torkel Klingberg spelar det ingen roll vilken sorts rörelser man gör. Huvudsaken är att man rör på sig. Ändå sprids den här typen av felaktiga påståenden om hur specifika rörelser påverkar hjärnans utveckling på flera skolor runtom i Sverige.

Kommunikologi kan tyckas som en bagatell och något att le åt. Charmigt i sin dumhet. Men faktum är att den pekar på något annat, något större. Vi ser en trend till kunskapsrelativism i skolsverige. Det vill säga en syn där kunskapen är relativ och sanningen kan vara olika för olika personer. Här glider vi långt ifrån det vetenskapliga ideal skolorna bör bygga på och undervisning blir lätt uddlös. Vad är egentligen sant och vad är egentligen kunskap när allt är relativt?  Problemet uppmärksammades i en artikel i Dn som pekar på att pseudoteorier allt oftare jämställs med vetenskap i den svenska skolan. Författarna, tre professorer och en välrenommerad debattör, pekar bland annat på en händelse på en lärarkonferens enligt nedan:

Nyligen deltog ett par av oss som föreläsare på en inspirationsdag för lärare i Skolverkets och Kungliga Vetenskapsakademins regi med temat Naturvetenskapen och livets mening. I samband med en fråga om hur man bemöter barn och ungdomar som uppfostrats i kreationistisk anda inträffade något märkligt.

Ett par lärare började argumentera för att den vetenskapliga synen på livets utveckling kan ställas bredvid den kreationistiska och att man som lärare inte behöver övertyga eleverna om vilken som är rätt. Det vore till och med direkt fel att göra det och ”i strid med en god lärargärning”. Dessutom är det ju ett välkänt faktum, hävdade lärarna, att vetenskapen inte representerar någon absolut sanning. Panelen hamnade efter dessa inlägg i chock och inspirationsdagen avslutades i förvirring.

Jag menar att vi har ett allvarligt läge om kunskap tillåts att relativiseras i så hög utsträckning i skolan att tro och vetande flyter samman.

Den vetenskapliga medvetenheten hos lärarkåren bör bli större. Var får detta plats i tider där starkt ämnesknuten kompetensutveckling står i främsta fokus? Får de allmänt hållna men ack så viktiga diskussionerna plats, de som handlar om vad kunskap är och hur vi skiljer tro från vetande? För mig står det klart: kunskapsteoretiska diskussioner måste få större plats i Sveriges lärarkollegier. Skulle lärarfacken kunna bidra till dialogforum mellan forskning och praktik, mellan akademi och lärarkår i högre utsträckning än idag? Kopplingen mellan färdigutbildade lärare och universitetsvärlden måste bli mer omfattande, och här ligger ett mycket viktigt arbetsområde för Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Genom att ständigt vässa tankesågen kan relativiserande tendenser avvärjas. Det ligger i allas vårt intresse.

Mjuka faktorer viktiga i studieteknik

Mjuka faktorer viktiga i studieteknik

Hektiskt. Kört några gig i min gamla hemstad Jönköping. Träffade lärarna vid ett gymnasium och diskuterade kort hur de kan gå vidare med sin digitalisering. Därefter pratade jag (vilket var mitt huvuduppdrag) om hur lärarna kan stödja sina elever i studieteknik. I boken Studieteknik – så lyckas du med dina studier vänder jag ju mig primärt till högskolestudenter, men boken har visat sig vara mycket användbar på gymnasiet också (och till viss del i grundskolan). Därför händer det att jag pratar om lärares stöd till elever, både i Sverige och internationellt.

Dagen därpå träffade jag drygt 300 gymnasieelever och diskuterade studieteknik. Jag gick igenom SITRA-modellen och inspirerade dem till mer strukturerade studier.

Mjuka faktorer

Det finns dock annat som är viktigt än de hårda teknikerna för att lyckas med sina studier. Utöver att tillägna sig praktiska knep för sina studier som handlar om hur man läser texter, gör anteckningar, planerar sina studier och så vidare behöver många också få lite styrsel på mjuka faktorer. I boken och på föreläsningarna (när tid finns) pratar jag därför om tre nycklar för att skapa en bra mental miljö för studier.

Mjuka faktorer vid studieteknik

Den första handlar om självpratet. Den inre dialogen. Vi har hela tiden en inre dialog igång, ett betraktande jag som bedömer vad det handlande jaget  gör (eller med mer akademiska termer: ett objekts- och ett subjektsjag). Det säger sig självt att en negativ inre dialog är skadligt för studier (och all annan verksamhet). Här får eleverna lära sig att ta pulsen på sina egna tankar: Pratar de med sig själv på ett uppbyggande sätt eller på ett nedbrytande sätt? Första steget är att faktiskt få fatt på tankarna vi tänker om oss själva. Därefter ställa kontrollfrågan: Kan jag tänka på ett annat, smartare sätt? Exempelvis kan tanken: “Jag misslyckades på provet, jag är helt misslyckad” bryta ned och förstöra självförtroendet hos eleven. Om eleven kan lära sig att stanna upp och omformulera tanken till något mer användbart görs en stor vinst. Exempelvis: “Jag fick inte det resultatet jag ville på provet. Undrar vad jag kan lära mig av situationen?“.

Det här handlar inte om positivt eller affirmativt tänkande, det handlar om att tänka på ett sätt som faktiskt stärker oss snarare än bryter ned. Den enkla kontrollfrågan eleverna får lära sig är: Skulle jag säga så här till en kompis? Om svaret är nej bör de inte säga det till sig själva heller. För lärares del tror jag det är viktigt att kunna ett och annat om kognitiva förvrängningar och Automatiska Negativa Tankar (ANT) för att kunna erbjuda alternativa tankesätt till eleverna.

Gymnasieelever idag upplever också stress. De behöver lära sig vad som stressar dem (allt från det så kallade livspusslet till mobiltelefonernas notiser), och hur de stressar ned. Naturligtvis finns det lika många stressorer som elever, men generella tendenser kan ändå skönjas. De får lära sig enkla metoder för att känna av sin stressnivå och några enkla sätt att minska den som visat sig effektiva i forskningen. För lärares del är det viktigt att känna igen tecknen på stress och att arbeta preventivt.

Till sist behöver eleverna också lära sig ett och annat om motivation och om hur de undviker prokrastinering, det vill säga att skjuta upp saker och ting. De får lära sig att belöningar (fem mattetal, sen får jag ta en kola eller se ett avsnitt av Dexter) fungerar alldeles utmärkt när de genomför enklare och rutinartade uppgifter.  De får också lära sig tekniker för att stärka sin inre motivation med utgångspunkt i tekniker som används inom samtalsmetodik (men då i samtal med sig själva). Det handlar bland annat om att se möjligheter till autonomi i sina studier och att de pekar mot ett tydligt mål (det vill säga att själva se till att studierna blir meningsfulla även när de känns tråkiga). Lärarens primära verktyg består i att peka på att eleven kan sitta i styrhytten över sina liv själva (autonomi), peka på att eleven behärskar det hen gör (kanske genom hjälpa till att bryta ned uppgifterna i så små delar att eleven är säker på att klara av att ta nästa steg) och i att peka på meningsfullheten i studierna för elevens framtidsplaner.

Sålunda: studieteknik för gymnasiet är både hårda och mjuka faktorer. De hårda består just av ett antal tekniker att tillägna sig. De mjuka handlar om att hålla en sund och utvecklande inre dialog igång för lyckat plugg.