Browsed by
Månad: november 2015

Skolutveckling i tre dimensioner

Skolutveckling i tre dimensioner

Det blir onekligen rätt rörigt när man tänker skolutveckling med många nivåer i systemet som skall prata med varandra. Här är mina tankar i något slags spontant flöde – inte särdeles systematiserat.

När det gäller IT i skolan, som ju är mitt område, illustreras problem i kommunikation mellan huvudman, rektor och lärare i Åke Grönlunds forskning kring Unos Uno. Det är också många aktörer i omlopp som med egna agendor försöker styra (somliga av marknadsmässiga skäl, andra av mer ideologiska eller välvilliga skäl). För mig behövs det tre komponenter i samspel med varandra för att få tillstånd en verklig skolförändring:

skolutveckling i tre komponenter

Skolutveckling börjar med perception

Det är inte svårt att ta till sig av utvecklingssignaler när de är klara, entydiga och starka. Det är desto svårare när de är vaga, mångtydiga och svaga. Jämför med en läkare. En patient som kommer och pekar på ett sår på armen eller annat tydligt tecken på skada eller sjukdom får snabbt adekvat hjälp. En patient som kommer med diffusa symptom får däremot dessvärre ofta vänta på hjälp. Likadant är det i skolan. Problemet som jag ser det är att signalerna har varit just vaga, mångtydiga och svaga – men detta börjar det bli rätsida på. På den samhälleliga nivån har skolan decentraliserats under årtionden, inte minst när det gäller IT i skolan. Det är en trend sedan tidigt 1990-tal vilken jag beskriver noggrannare i Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik. Det har givit ett alltför starkt spelrum för marknadens aktörer att skapa egna agendor efter egna syften. Vi kan nu tydligt se försök att få rätsida med dessa signalproblem på nationell nivå, inte minst genom Skolverkets uppdrag att formulera nationella riktlinjer för IT i skolan.

Även om signalerna framledes blir starkare och tydligare (låt hoppas) krävs naturligtvis förutsättningar för att lyckas lyssna till dem. Det krävs tid och uppmärksamhet. Ur det perspektivet behöver förutsättningar förbättras på skolnivå. Rektorer idag har en mycket svår arbetssituation. Många vittnar om arbetsveckor om över 60 timmar och personalomsättningen är hög. Så här skriver Lärarförbundet om situationen för rektorer:

8 av 10 rektorer anser att arbetsbelastningen ökat och 2 av 3 skolledare upplever att de fått mindre tid till att leda det pedagogiska arbetet. Den vanligaste anledningen till ökad arbetsbelastning är att skolorna fått fler arbetsuppgifter från sin huvudman. Rektorer ska inte bli belastade med uppgifter som kan göras någon annanstans och som minskar utrymmet att leda det pedagogiska arbetet.

I det här fallet håller jag med Lärarförbundet. Rektorernas tid behöver frigöras så att de faktiskt får ökade möjligheter och förutsättningar att lyssna på de signaler som ges, både vad gäller IT och annat. Detta är helt nödvändigt för att tydligt leda sin personal och tydligt kunna tala om vad som bör vara en rimlig skolutveckling – det vill säga filtrera bort störande signaler och förstärka de signaler som är relevanta.

Naturligtvis behöver också lärarnas förutsättningar att över huvud taget uppmärksamma signaler kring skolutveckling förbättras. Även här kan jag se att lärarens arbetssituation kan renodlas och därmed också ges tid till att fånga upp de signaler som finns. Utifrån perspektivet lärarbrist pekar Helena Kvarnsell på att lärare genomför en mängd arbetsuppgifter som någon annan helt enkelt kunde genomföra. Exempel på dessa är:

Låt massor med vaktmästare att ta hand om byte av glödlampor, tvätt av gardiner, inköp av färskvaror som behövs till lektioner ibland, torkning av bänkar, vattning av blommor, utrensning av föråldrat material, hämtning av papper, pennor osv och låt mig som lärare planera lektioner under tiden.

Låt administratörer ta hand om utskick till föräldrar, konstruerandet av sändlistor klassvis, bokning av busskort, avbokning av mat för klasser på utflykt, kopiering av prov och övningsblad, hantering av elever olika användarnamn i alla plattformar, utdelning och insamling av enkäter, fylla i statistik från NP och åt mig som lärare planera undervisning istället.

Låt klassassistenter följa med klasser som ska på bio, friluftsdag och utflykter. Låt mig som lärare under tiden få förkovra mig i didaktik eller något annat jag har behov av.

Förutsättningarna till en skarpare perception kan alltså skärpas på en mängd olika plan, till förmån för lärarens möjligheter att faktiskt fördjupa sig och få syn på, utvärdera och tänka kring de signaler som finns att fånga upp.

Skolutveckling fortsätter med retrospektion

Det räcker dock inte att fånga upp signaler, hur starka och tydliga de än må vara. De måste processas och ges utrymme att relateras till tidigare erfarenheter. På det samhälleliga planet behövs därför en starkare koppling mellan teori och praktik, mellan forskning och praktiserande lärare för att hjälpa till med just denna retrospektion. Det är glädjande med forskarskolor i learning study, men jag tror att vi i detta perspektiv behöver fler åtgärder. Min uppfattning är att lärarsverige har blivit alltmer intresserade av att ta till sig pedagogisk forskning. Det tycker jag är bra.

Jag menar emellertid att vi forskare också kan göra mer för att bli relevanta för lärare och stimulera yrkeskårens retrospektion. Bra samarbeten mellan lärarutbildning, forskare och yrkespraktik vore en intressant nyckel. På skolnivån behöver rektorn ha modet att avsätta tid för lärarens retrospektion. Signaler kring förändring behöver processas. Vägas mot tidigare erfarenheter. I somliga fall måste uppfattningen om den egna yrkespraktiken revideras. Läraren behöver tid att prova sig fram och anpassa vad signalerna betyder i hens yrkesvardag. Medlen behöver inte vara särdeles märkvärdiga – men att stimulera en kontinuerlig självvärdering av utvecklingen inom vilket område som helst i yrkesvardagen torde vara av nytta.

En nyckelresurs som nämns här är tid. En annan är rent materiell. Vi vet av tidigare forskning att lärare som handgripligen får prova nya saker tillsammans med elever under handledning ställer högre krav på utrustning. Det är ett alldeles utmärkt sätt att stimulera retrospektion och fördjupning hos lärare. Skolor måste vara beredda att möta en sådan verklighet för att retrospektion skall kunna ske.

Skolutveckling befästs genom kommunikation

Skolutveckling får naturligtvis inte bli den enskildes egen angelägenhet. Det är i kommunikationen som eventuella förändringar blir befästa och får verklig existens. Därför är det viktigt att skapa förutsättningar för erfarenhetsutbyte. Ett problem jag kan se på skolnivå är att det alltför ofta är eldsjälarna som tar utrymme för att skapa den kommunikativa basen. Eldsjälar i all ära – men det behövs något mer. Om skolutvecklingssignaler skall få fäste behöver också andras tankar och farhågor komma fram. De som gjort små försiktiga framsteg behöver få möjlighet att tala om det och få uppskattning. Här behöver naturligtvis skolor bygga strukturer som möjliggör sådana erfarenhetsutbyten mellan personalen. Det gäller att skapa en kultur där lärarna känner en trygghet att både lyckas och misslyckas. Rektorn har naturligtvis ett mycket stort ansvar att skapa en tillåtande atmosfär som präglas av nyfikenhet och framåtanda, utan att för den skull tappa de pedagogiska målen ur sikte.

I den bästa av världar

I den bästa av världar samspelar dessa tre delar. Jag har nämligen svårt att se att en sund skolutveckling kan ske om en av komponenterna saknas. Att skapa förutsättningar för detta i konkreta verksamheter är naturligtvis också till del en fråga om resurser. En given bristresurs i sammanhanget är tid. En annan är pengar.

Skolutveckling får inte bli den enskilde lärarens angelägenhet – något att ägna sig åt på fritiden genom att odla sitt personliga lärandenätverk eller att umgås på pedagogisk pub. Frågan är avsevärt mycket viktigare än så – svensk lärarkår behöver dynamisk professionsutveckling. Genom medvetenhet om behovet av perception, retrospektion och kommunikation i skolutvecklingen på såväl samhällelig nivå som på skol- och individnivå kan utväxlingen per satsad krona och tidsenhet öka väsentligt.

Studieteknik, kunskapskrav och förmågor: SITRA får dem att gå hand i hand

Studieteknik, kunskapskrav och förmågor: SITRA får dem att gå hand i hand

 

tänkande barn

Så var det det här med studieteknik. Det verkar som om det finns två behov ute bland lärare. Det första handlar om att lära eleverna grundläggande studieteknik som sådant. Där har jag själv varit med och bidragit, dels till elevgrupper men också till lärare som fått lära sig min modell kring studieteknik. Det andra handlar om ett sätt att integrera studieteknik med en förståelse för kunskapskraven och de förmågor som skall tränas. Men problemet är: hur går det till?

Lugn. Det finns ett utmärkt sätt. Min studieteknikmodell SITRA beskrivs ju utförligt i min bok Studieteknik : så lyckas du med dina studier. Det är en bok som är riktad mot högskola och universitet, men modellen har prövats både på grundskola och gymnasium med gott resultat. Den är lätt att integrera i de befintliga studierna. Nedan visas ett exempel som Daniel Barker, författare till Flipped Classroom – det omvända arbetssättet har konstruerat. Daniels elever får ta del av nedanstående dokument i samband med att studierna av området Laddningar och fält i fysik påbörjas. Daniel påpekar att arbetet är en process i sin linda och nedanstående skall inte betraktas som en färdig produkt.

SITRA– Studieteknik

De allra flesta som lyckas i sina studier i fysik har en genomtänkt studieteknik. SITRA är ett exempel på en sådan metod. I den följande texten beskrivs SITRA:s fem stegen i samband med att vi jobbar med kapitel 6 – Laddningar och fält.

5 steg

De fem stegen i SITRA är:

  • Syna – skaffa dig en överblick över hela kapitlet.
  • Intervjua – utgå från “Syna” och formulera frågor som du kan få reda på i kapitlet.
  • Ta in – läsning i tre nivåer.
  • Repetera – sammanställ textens innehåll och repetera 5-7gånger.
  • Anpassa – utvärdera metoden och anpassa SITRA inför nästa moment.

KAPITEL 6 – LADDNINGAR OCH FÄLT

Förkunskaper

Börja med att fundera på vad rubriken, Laddningar och fält, säger dig innan du öppnar boken. Vilka tankar och minnen från grundskolan väcker den?

SYNA

Syftet med det första steget är att vi ska skaffa oss en överblick över kapitlets innehåll och på det sättet skapa en helhetsbild av det vi kommer att möta. Gå igenom följande steg:

  • Kapitlets förstasida s.147

Titta på rubrik, text och bild. Vad berättar de om innehållet i kapitlet?

  • Innehållsförteckning

Läs igenom hela innehållsförteckningen (s.4 kap.6). Den ger en bra överblick och innehåller många av kapitlets nyckelord.

  • Sammanfattning

Gå till kapitlets sammanfattning (s.150). Det ger dig en mer detaljerad bild av innehållet samtidigt som många av kapitlets nyckelord förklaras. Läs långsamt!

  • Skumma igenom texten s.128-149

Gå in i kapitlet och gör en snabbresa genom texten genom att översiktligt:

  • läsa rubriker
  • titta på bilder och bildtexter
  • läsa faktarutorna
  • titta på sambanden (formler)
  • leta efter nyckelord (i fysikboken är de utmärkta i kursiv stil).

INTERVJU

När du har synat kapitlet utgår du från det som du har fått reda på och formulerar övergripande frågor som du tror att kapitlet kan ge svar på. T.ex:

  • Hur hänger laddningar ihop med blixtnedslag?
  • Vad är en fysikalisk lag?
  • Vad menas med fält?
  • Vad är en fysikalisk modell?
  • Finns det några kopplingar i det här kapitlet till tidigare kapitel?

Man burkar säga att detta är de “glasögon” genom vilka du kommer att läsa. När du har formulerat dessa frågor vet du varför du läser – du vill ha svar på dina frågor!

TA IN s.128-129

Nu börjar själva läsandet. Men att läsa en fysikbok är inte alls som att läsa en skönlitterär text. Att läsa och förstå en fysiktext är ett hårt arbete som kräver djup koncentration. Hemligheten ligger i att läsa långsamt och hela tiden kontrollera att man förstår det som står.

Läsningens tre nivåer

Nu går det inte att läsa hela kapitlet på en gång utan du måste dela upp det i lagom stora portioner. Ett eller två delkapitel åt gången kan vara lagom. Varje läspass delar du sedan upp i tre delar som kallas läsningens tre nivåer.

  • Före läsningen

Före du börjar läsa ett delkapitel bör du skaffa dig en överblick över innehållet i just det kapitlet. Det gör du genom att noggrant:

  • läsa första (ger översikt) och sista (ger slutsatser) stycket
  • titta på bilder och läsbildtexter
  • läsa faktarutorna
  • titta på sambanden (formler)
  • leta efter nyckelord (i fysikboken är de utmärkta i kursiv stil).

Syftet med detta steg är att förbereda sig inför läsningen och det påminner om den översiktliga läsningen i steget SYNA, men nu gör vi det mer grundligt. Det är även lämpligt att formulera en eller flera frågor (INTERVJU) som du tror att du kan får svar på i delkapitlet t.ex.:

  • Vad är en laddning?
  • Under läsning

Nu läser du igenom hela texten. Läs långsamt och kontrollera att du hela tiden förstår det du läser. Undvik att anteckna medan du läser då detta innebär ett avbrott i koncentrationen. Däremot kan det vara en god idé att stryka under nyckelord eller kärnmeningar. Dessa markeringar kommer du att använda senare.

  • Efter läsningen

När du har läst hela texten går du till baka och tittar på dina understrykningar och markeringar och gör därefter en mental snabbsummering. Det innebär att du under en minut försöker gör en kort sammanfattning av det du har läst. Kontrollera att du har förstått kärnan i texten och fått svar på dina frågor.

REPETERA

Det räcker inte att gå igenom ett kapitel en gång för att man ska komma ihåg det man läst. De allra flesta behöver behöver repetera det 5-7 gånger. Men det innebär inte att du ska läsa texten så många gånger, istället gör du nu anteckningar av det som du läst. Den första repetitionen av texten innebär då att du överför texten till anteckningar som sedan blir underlag till dina repetitioner. Anteckningarna ska vara så korta att du ska kunna titta igenom dem på en minut, vilket gör att tiden för repetition blir väldigt kort. Samtidigt måste de innehålla alla nyckelord och kärnbudskapet.

Cornellsystemetcornell system

Ett sätt att sammanställa anteckningar är att göra tankekartor. En annan teknik är det som kallas Cornellsystemet. Metoden går ut på att dela in anteckningssidan i två kolumner där den vänstra innehåller nyckelorden och den högra fyller du med anteckningar (reflektioner och förklaringar). På så sätt kan du förhöra dig själv genom att med handen täcka över en kolumn.

Längst ner på sidan lämnar du ett fält där du sammanfattar vad sidan handlar om. Genom att skriva en sammanfattning tvingas du också fundera på hur nyckelorden ska användas på ett korrekt sätt.

Anteckningar från s.128-129

HÄR kan du se hur anteckningar från s.128-129 kan se ut. Dessa anteckningar tittar du sedan igenom regelbundet fram till examinationen.

 

ANPASSA

Efter examinationen går du igenom resultatet och analyserar om det är något i metoden (SITRA) som du måste ändra på till nästa moment eller kurs. På så sätt utvecklar du och finslipar din studieteknik tills den blir så bra som möjligt.

Så hur gick det då? Jo. Det tycks ha fungerat bra. Eleverna har läst och de har vetat vad de skall göra. Deras studieteknik förbättrades markant. Så här skriver Daniel på Twitter efteråt:

sitra

Roligt! Så, vill du ha en studieteknik som du kan integrera i hanteringen av befintliga kurselement som ger djup i undervisningarna och som förmår eleverna att läsa? Då kan SITRA vara något för dig. Här kan du köpa boken och lära dig SITRA.

Kan IT i skolan fördjupa kunskaper?

Kan IT i skolan fördjupa kunskaper?

IT i skolanJa, jag menar att IT kan bidra med det – men det sker inte av sig självt! I min forskning har jag pekat ut ett antal vägar mot fördjupad kunskapsbildning med hjälp av datorer och ett antal hinder som måste undanröjas för att det skall kunna ske. Men frågan är vad dessa vägar och hantering av hinder innebär i praktiken?

Jag har under det gångna året diskuterat den saken med Helena Kvarnsell som är en mycket skicklig lärare. Samtalet blev så intressant att vi skrev en bok, och gissa vad? Den finns nu till försäljning. Japp. Lagom till jul. Så här beskrivs boken:

För att utveckla elevernas kunskaper med hjälp av digitala verktyg måste vi utgå från pedagogik snarare än teknik. Boken Digitalisering som lyfter skolan – Teori möter praktik innehåller inte ett enda apptips, men däremot finns strategier och förhållningssätt för hur digitala verktyg kan användas för att skapa fördjupad kunskap.

Författarna tar sin utgångspunkt i forskning inom skola och IT. De visar vilka fallgropar som finns med tekniken och hur du kan undvika dem. Här finns också konkreta metoder för att utnyttja de fördelar som digitaliseringen för med sig. Boken ger dig en gedigen grund för att arbeta med digitala verktyg i skolan och sätter in ämnet i ett sammanhang.

Om författarna
Håkan Fleischer är fil. dr i pedagogik och disputerade 2013 med avhandlingen En elev – En dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan.

Helena Kvarnsell är lärare i matematik, NO och teknik och har lång erfarenhet från undervisning med digitala verktyg.

Så. Är du av inställningen att IT i skolan inte är en fråga om teknik utan en fråga om pedagogik? Menar du att det är dags att ta nästa steg i digitaliseringen? Vill du veta vilka våra vägar mot fördjupade kunskaper med hjälp av IT är? Då är det dags att kika närmare på vår bok och kanske köpa den.

P.S vi ger också ut ett veckobrev med tips för digitalisering som lyfter skolan. Prenumerera du också! Helt gratis såklart!