Browsed by
Månad: augusti 2015

Undvik skrivkramp med strukturerad arbetsmodell

Undvik skrivkramp med strukturerad arbetsmodell

Det har blivit mer av skrivande för mig i företaget. Jag skriver böcker, stödmaterial till högskola i studieteknik, två olika veckobrev och en del artiklar på uppdrag av diverse kunder. Det är förstås väldigt roligt, men frågan “hur ska jag hantera skrivprocessen så den fungerar även när jag har skrivkramp” dyker onekligen upp. Här tänkte jag dela med mig av mitt sätt att tänka kring skrivkramp. Jag har en arbetsmodell jag följer som hjälper till, men först några allmänna knep.

skrivkramp

Några allmänna knep

Well. Jag har skrivit om skrivkramp tidigare. Det viktigaste är .. tada: att skriva. Den bästa metoden för mig att komma igång är nämligen helt enkelt att börja skriva. Jag vet att det blir kattskit i början men det gör ingenting. Rätt vad det är kommer du igång med kvalitet, och du kan stryka det du skrivit i början av processen.

Ett annat knep jag lärt mig är att verkligen bara skriva och inte redigera så mycket under själva skrivfasen. Jag kan till och med se att jag kommer behöva justera vissa meningar och kanske helt enkelt ta bort vissa stycken, men jag gör det inte under tiden jag skriver. Jag gör det efteråt, i en annan typ av arbetsprocess. När jag skriver vill jag har flow. Kritik kommer senare.

Jag har också ett skrivbeting varje dag som skall ut, alldeles oavsett kvalitet. För mig är det 800 ord. Det är inte särdeles mycket när man kommit igång, och ofta gånger blir det förstås mångdubbelt mer skrivet. Men det är till hjälp de dagar när det är trögt. Då är det en lagom utmaning. 800 ord motsvarar i alla fall lite drygt  två a4-sidor med text, eller tre-fyra sidor i en roman. Du kanske tänker att du aldrig kan skriva så mycket. Well. Det är en vanesak. Det gäller att dela ner det. Säg att du delar ner din dag i två pass före och efter lunch. Före lunch ska du göra 400 ord och lika många efter lunch. Dela i sin tur ner de 400 orden. Det är låt säga fyra stycken. Du gör två stycken innan förmiddagskaffet, två efter. Tar lunch, skriver två stycken före eftermiddagskaffet och avslutar dagen med de sista två styckena efter lunch. Enkelt. Dela ner det i avsnitt om 100 ord, och du kan lätt skriva 800 ord om dagen, vilket faktiskt i teorin innebär en hel roman (eller vad du nu vill skriva) på ett par månader. Dessutom har du massor med tid över varje dag att göra annat.

Ytterligare ett knep jag använder mig av är att sluta skriva mitt i en mening eller ett resonemang. Då vet jag exakt var jag ska börja när jag kommer tillbaka.

Jag har också hittat en bra arbetsprocess som verkligen hjälper mig när jag skriver lite mer systematiskt som är särskilt bra till lite kortare alster, exempelvis artiklar. Här beskriver jag den i tio steg.

1. Gör din publikanalys

Naturligtvis kan analysen bli hur omfattande som helst. Överarbeta inte, men gör åtminstone en liten analys av läsaren. En Persona, dvs en skiss över läsaren. Skissa upp en bild av personen i fyra steg. I det första funderar du över läsarens liv. Vilka intressen finns? Hur gammal? Kön? Vad jobbar hen med? Hur bor personen? Vad gör personen på sin fritid? Här försöker jag göra mig en så tydlig bild som möjligt.

I andra steget försöker jag bestämma vad min läsare har för yttre krav på sig, från exempelvis arbetsgivare. Om jag exempelvis skriver om presentationsteknik kan det bli resonemang av typen att “hen behöver kunna hålla tydliga presentationer med kort varsel” och “arbetsgivaren förväntar sig att hen skall kunna presentera klara och tydliga budskap som ger ett positivt intryck av företagets verksamhet.”

Sedan går jag vidare i ett tredje steg och listar det inre trycket. Det vill säga, utifrån den här situationen, vad vill läsaren få hjälp med? I presentationsfallet ovan kan det exempelvis vara “jag blir så himla nervös, jag vill ha en taktik så jag klarar av min arbetsgivares krav” eller “Jag vill göra Powerpointbilder som verkligen sticker ut”.

Det fjärde steget i publikanalysen är att slå samman vad jag nu vet om personen och försöker formulera artikelidéer som är relevanta och spännande. Exempel på idéer blir då: “Så hanterar du nervösa händer under presentationen” eller “7 regler för perfekta Powerpointbilder.”

2. Bestäm vad du vill säga

Jag bestämmer mig för vad jag vill säga och försöker uttrycka ett huvudbudskap i en och samma mening. Jag använder twitterregeln här: om mitt huvudbudskap är längre än 120-140 tecken behöver den formuleras om. Ta hjälp av publikanalysen och formulera ett slagkraftigt budskap. Skriv detta budskap allra längst upp på sidan, så du kommer igång med skrivprocessen. Detta är inte din rubrik, den kommer senare. Exempelvis kan du skriva längst upp på sidan: “Du skapar bra kontakt med publiken genom att fånga upp något i talsituationen så tidigt som möjligt”. Den här är inte perfekt, och den kommer kanske inte heller ens finnas med i slutversionen med just den här formuleringen. Men skriv den längst upp på sidan.

3. Gör en punktlista

Okey, så nu vet du ungefärligen vad du ska säga. Gör nu omedelbart under ditt huvudbudskap en punktlista med saker du vill ha med i artikeln. Du vill kanske berätta om en anekdot,eller så vill du visa på forskning som säger att kontakt etableras i huvudsak under de 30 första sekundrarna med en publik. Du har kanske en lista med 5-8 exempel på hur du gör när du möter en publik. Skriv ner dessa i punktform. Observera att detta också är ett sätt att motverka skrivkramp. En punkt på en lista kan alla skriva. Bry dig inte om ordningen på dem, det kommer sedan.

4. Utveckla punkterna en och en

Har du skrivkramp och det är jobbigt tar du en av punkterna och tänker: “vad kan jag skriva om det här?”. Skriv en eller några meningar. Naturligtvis är det bättre ju fler du skriver på raken. Radera i punktlistan allteftersom du bearbetar dig igenom den.

5. Låt texten vila

Det här steget är viktigt. Helst ska du låta texten vila minst ett dygn. I värsta fall låter du den vara några timmar. Den behöver vila för att du skall kunna bearbeta den på ett vettigt sätt igen. Du behöver kunna se på texten med fräscha ögon. Det minsta man kan begära är att du tar en promenad innan du sätter dig igen. I praktiken blir det ofta så för mig att jag inleder mina arbetsdagar med att skriva för att sedan, på eftermiddagen, redigera och stuva om i det jag skrev under gårdagen.

6. Redigera efter vila

Dags att redigera texten. Läs igenom allt, håller det ihop i en logisk tråd? Kommer huvudbudskapet fram? Ligger styckena i rätt ordning? Ofta (men inte alltid) blir varje punkt i punktlistan ett eget stycke. Lägg dem i rätt ordning. Här putsar du också språk och se till att din text är någorlunda lättläst. Våga ta bort dina darlings ur texten. Det som inte tillför något till huvudresonemanget skall skäras bort. Det är inte heller en dum idé att återupprepa ditt huvudbudskap på slutet.

7. Låt någon läsa

Se nu till att någon annan läser din text. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det här är! Andra personer har alltid synpunkter som är värdefulla. Välj läsare med omsorg! Bra läsare är (nästan) lika sällsynta som rosa enhörningar. Det måste vara någon som vågar ge dig kritik och synpunkter, och någon som du har förtroende och respekt för. Om du inte litar på personens omdöme är det meningslöst att låta hen läsa texten. Det skapar bara irritation och osäkerhet. Be om ärliga och tydliga synpunkter. Om personen är road av korrektur av språkfel är det toppen. Se också till att du får synpunkter på hur logisk framställningen är och den allmänna uppfattningen om texten.

8. Ny redigeringsrunda

Redigera texten återigen efter synpunkterna. Är de mycket omfattande behöver du kanske skicka iväg den igen för kontroll. Annars kan du nu känna dig redo, men det saknas något mycket viktigt, nämligen att…

9. Sätta titeln

Att sätta titeln är svårt. Ett tips är att köpa en bok som handlar om hur bra bloggposter skrivs. Även om innehållet i övrigt lämnar en del att önska ibland är de rätt bra på att lista hur rubriker görs spännande. Läs tidningen och skaffa inspiration, likaså surfa på nätet. Jag använder en app som heter Flipboard för att få syn på artiklar inom de områden jag är intresserad av. Jag försöker tänka efter vad det är som gör att jag reagerar och klickar för att läsa vidare på vissa artiklar. Bra rubriker är ofta korta och överraskande. En enkel formel att hålla i huvudet är Intresse = Nytta * Nyfikenhet. Om artikeln signalerar att läsaren har nytta av innehållet och att det gör läsaren nyfiken har du en bra utgångspunkt.

10. Publicera

Moment of glory. Posta bloggposten, skicka iväg artikeln till redaktionen på tidningen eller hur du nu publicerar. Var noga med att lyssna på responsen till din artikel. Det är sällan det är perfekt utformat. Du kan alltid lära dig något. När jag publicerar debattartiklar läser jag oftast kommentarerna och försöker förstå var någonstans jag varit lite vag i min argumentation. Man lär sig alltid något! Glöm inte att sprida artikeln eller texten via sociala medier, så att så många som möjligt får läsa dina alster.

Till sist

Var inte rädd för skrivkrampen. Följ råden ovan för att få lite mer driv i skrivandet. Att skriva är ett arbete som inte nödvändigtvis behöver handla om inspiration. Det är naturligtvis fantastiskt när den kommer, men de dagar den inte gör det räcker en strukturerad arbetsmodell som den ovan väldigt långt.

Lycka till!

Vetenskap, beprövad erfarenhet och flum i (skol)debatten

Vetenskap, beprövad erfarenhet och flum i (skol)debatten

I sommar har jag roat mig (och oroat mig) med att debattera det så kallade skolflummet. Jag har också debatterat med företrädare för det jag kallar skolflum. I mina diskussioner har jag också kunnat konstatera att det finns ett flertal personer som tänker, reflekterar och är oroade över flummiga idéers spridning i svensk skola. Här tänkte jag därför redogöra för en tänkbar syn på flum som inte alls behöver stå oemotsagd. Detta är min personliga tolkning och reflektion. Resonemangen utgår från skoldebatt eftersom det är där jag är mest verksam, men är troligen tillämpliga i andra sammanhang också.

 

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Svensk skola skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vad innebär då detta? Ofta i debatter med företrädare för de perspektiv jag kallar flummiga blir vetenskapen beskylld för att vara ett slags tyckande. Naturligtvis kan jag som vetenskapsman tycka en farlig massa saker, även utifrån min vetenskap. Men vetenskap handlar om att systematisera kunskap på ett så transparent sätt som möjligt. Forskningens resultat, givet att den är korrekt genomförd, gäller tills annat har bevisats. Således är det alltid det starkaste argumentet som vinner. En vetenskapsman kan därför strängt taget inte vara utlämnad till ett relativistiskt tänkande; det är forskarens uppgift och plikt att faktiskt ändra uppfattning om andra argument som är starkare kommer i dagen. Ett rimligt exempel är forskningen kring magsår. Den tidigare etablerade uppfattningen bland läkare att magsår orsakas av stress får helt enkelt ge vika för det starkare argumentet (dvs bättre belagda), nämligen att magsår beror på bakterier. Inom medicin tycks detta självklart. Samma sak gäller emellertid inom det pedagogiska området. En intellektuellt hederlig vetenskapsman slutar (om han någonsin börjat) hänvisa till elevers skilda lärstilar när teorierna om lärstilars förträfflighet har blivit falsifierade. Där är det helt enkelt punkt. Det må smärta att behöva ändra uppfattning, men det är vetenskapsmannens plikt att göra så. Att bygga skola på vetenskaplig grund handlar alltså om att det starkaste forskningsargumentet vinner tillträde och andra får träda tillbaka, oavsett personliga preferenser och önskemål.

För det andra skall skola alltså bygga på beprövad erfarenhet. Allt gott här i världen är naturligtvis inte byggt på forskning, och det vore märkligt om skolan alltid skulle behöva forskningsbelägga saker (en åsikt man som forskare ofta blir beskylld för att besitta). Med beprövad erfarenhet avses helt enkelt erfarenheter som gjorts av flera människor och som har dokumenterats väl på ett eller annat sätt utan att för den sakens skull vara forskning. Sådana erfarenheter är centrala i skolutvecklingen.

Till frågan om flum

Men då är frågan vad flum innebär. Jag definierar det utifrån mina erfarenheter som idéer som inte klarar kritisk granskning men som ändå består. Det är alltså en idé som får fotfäste trots att det inte bygger på vare det starkaste argumentet eller beprövad erfarenhet. Att idén består beror främst på en oförmåga hos flumrepresentanten att tänka kritiskt. Men vad är då kritiskt tänkande? Jo, den som tänker kritiskt gör följande:

  1. Uttrycker sina frågor eller hypoteser klart och tydligt
  2. Söker och ger tydliga svar
  3. Är välinformerad
  4. Använder sig av trovärdiga källor och anger dem tydligt
  5. Har en förmåga att se en helhetsbild
  6. Har kontroll över vad frågan egentligen gäller och låter den inte förskjutas
  7. Har en vaksamhet mot andra uppfattningar än sin egen
  8. Har ett öppet sinne och överväger ärligt den andres ståndpunkt
  9. Ändrar uppfattning om argumenten är starkare än de egna
  10. Har den grad av precision som krävs för det som diskuteras (låter därmed inte tämligen generella begrepp eller ytterligen specifika dito fördunkla)

Flumvarningslampan tänds alltså när en person vidmakthåller en idé som det finns starkare skäl att förkasta än att behålla och som bryter mot ovanstående kännetecken för kritiskt tänkande. Jag menar att skoldebatten ibland präglas av flum och brist på kritiskt tänkande, och att vi bör vara vaksamma. Ett tänkbart skäl är att personen som företräder flummet ägnar sig åt något slags önsketänkande. I de debatter jag ägnat mig åt i sommar kan jag konstatera brott mot samtliga 10 ovanstående punkter. Flera har under sensommaren påpekat vikten av kritisk debatt i skolsammanhang. Senast idag fann jag det utmärkta inlägget En kritisk vän av Pål Christensson.

Är argumentationen av vikt?

Så till en brännande fråga: är det viktigt att ägna sig åt att debattera och argumentera kring frågor som uppfattas som flummiga? Ja, det är det absolut. I egenskap av forskare skall jag ju faktiskt vara beredd att ändra uppfattning och måste, enligt punkterna ovan, vara beredd att lyssna och ompröva ståndpunkter. Detsamma gäller naturligtvis alla, oavsett yrke, som vill ha en välinformerad bas att stå på i sina ståndpunkter. Men – och det här är viktigt – det är bara viktigt om det är en argumentation som genomförs på ett intellektuellt hederligt sätt. Jag menar att här finns ett problem. I dessa debatter är det inte alls ovanligt att motparten konsekvent ägnar sig åt argumentationsfel, och då kommer man ingenstans (tvärtom luras man enkelt med att själv begå argumentationsbrott). Det enda som händer är att irritation skapas. Ansvaret för denna irritation (men måhända inte dess uttryck) ligger helt hos den som konsekvent vägrar följa argumentationsregler. Några av de argumentationsfel som är vanligast förekommande vid sådana diskussioner är (med konstruerade exempel som speglar sådant jag själv noterat i debatten):

  1. Omvänd bevisbörda. Din fråga, som är klar och tydlig enligt punkt 1 ovan, bemöts av en motfråga, generell, luddig och omöjlig att svara på. Motparten försöker här lägga över någon slags bevisbörda för den tes hen själv skall stå upp på till dig. Felaktig argumentation.
  2. Ad Hominen. Att få den egna personen bespottad för att en enkel fråga ställs, istället för att svara på den.
  3. Falsk dikotomi eller falskt dilemma. Om ditt sätt är fel måste mitt vara rätt.
  4. Post hoc, ergo propter hoc. Efter det – därför på grund av det på latin. Bara för att något sker efter något annat, innebär det inte att det finns ett orsakssammanhang. Typexempel: “Mina elever stod på alla fyra och blev fokuserade, så visst kan vi styra energierna i kroppen med kroppsställningar”.
  5. Halmgubben – att tillskriva motparten en egenskap eller uppfattning som hen inte har och sedan attackera uppfattningen kraftigt. Själv blir jag (trots att jag skriver böcker om digitalisering som lyfter skolan) flitigt angripen av en skoldebattör som teknikfientlig – och sedan attackeras den helt felaktiga ståndpunkten. Naturligtvis är detta intellektuellt ohederligt.
  6. Argumentum ad Ignorantiam. Ett argumentationsfel som utgår från att eftersom det inte finns några bevis för att ett förhållande är falskt måste det vara sant. “Du kan inte bevisa att skolplikt är bra för skolbarn, alltså kan vi ta bort skolplikten”.
  7. Non sequitur. Det följer inte på latin. Argumentationen hänger inte ihop. “Du gillar ju inte att anteckna på dator så du är helt teknikfientlig”. Att inte vilja anteckna på dator säger naturligtvis inget om förhållande till teknik i övrigt.
  8. Petitio principii. En argumentation som i sig kan vara riktigt uppbyggd rent tekniskt men som ändå är felaktig eftersom någon av premisserna är okända. Exempelvis: “Men vetenskap är ingen vettig utgångspunkt, den ändrar ju sig hela tiden”. Här finns en dold (okänd) utgångspunkt som säger att förändring är dåligt (jmf med det faktum att det starkaste argumentet skall vinna).
  9. Det sluttande planet. Om ett påstående gäller, då måste andra kraftigt överdrivna påståenden också gälla. Exempelvis: “jaha, så du tycker alltså att ungarna skall stänga av datorerna ibland. Med din retorik skall flanellografen skall fram ur gömmorna igen”.
  10. Argumentum ad Populum. Man använder populäriteten hos en företeelse som en indikation på en sanningshalt: “Det är mängder av ungar som säger att de lär sig bäst när de får använda sociala medier samtidigt, alltså måste det vara sant att ungdomar kan göra flera saker samtidigt”.

Naturligtvis är det inte så att du måste “kunna” ovan nämnda argumentationsfel och förhålla dig till dem innan du ger dig in i en debatt. Med sunt förnuft och omdöme undviker du per automatik de flesta felen. Med andra ord, står du i en diskussion där ett alternativt sätt att hantera en skolfråga bestrider vetenskap och beprövad erfarenhet, där argumentationen inte förs på kritiska grunder och dessutom på ett felaktigt sätt, lämna då diskussionen. Det hela är flum. Du kan inte vinna argumentationen – helt enkelt för att det inte är en argumentation alls i egentlig mening. Ansvaret för det ligger naturligtvis på den som begår argumentationsfelen och som brister i sitt kritiska tänkande.

Källor och vidare läsning

För mer ingående resonemang om kritiskt tänkande, se gärna professor Ennis utmärkta arbeten.

För en god genomgång av argumentationsfel, se exempelvis fina bloggen Tankebrott.

Artikel i D.T Ohederliga debattekniker kortsluter debatt

Blogginlägget En kritisk vän av Pål Christensson