Uppdaterat: Rektorsakademien – en bisarr historia om maktfullkomlighet och ynkedom i skolsverige

Jag har drabbats av något mycket märkligt. Jag är ju som bekant författare av en bok om studieteknik vid Natur och Kultur. Ett fint samarbete. Under våren har jag, som en helt annan del av min verksamhet, kritiserat ett företag vid namn Rektorsakademien Utveckling AB. Bland annat kan du om att de använder studenter som reklampelare för sina affärer och min kritik av deras sätt att styra samtalet om skolsverige.  Detta har också uppmärksammats i Skolvärlden.

För tre veckor sedan fick jag två samtal från mitt bokförlag. Det visade sig att att Rektorsakademien Utveckling AB hade kontaktat mitt bokförlag inför en IT-mässa där Natur och Kultur skulle delta med en monter. I det märkliga samtalet framförde de starka önskemål om att jag inte skulle få vara talare i bokförlagets monter. Jag har också detta dokumenterat i såväl skrift som i form av inspelat telefonsamtal. Det står i skrivande stund oklart vad som ligger bakom agerandet, men Rektorsakademien Utveckling AB är med och arrangerar konferensdelen på den mässa där Natur och Kultur skulle delta (men inte mässdelen om jag förstått saken rätt). Vilka monteraktiviteter var och en har på en mässa är upp till varje utställare förstås, som har betalat dyra pengar för sin monterplats och som vill ha valuta för satsningen. Det hela blir tämligen bisarrt då Rektorsakademien Utveckling i den offentliga retoriken säger sig värna ett öppet samtalsklimat, men alltså försöker tysta författare i det fördolda, i syfte att undgå kritik eller att sanningar som inte är deras affärsintressen tillgodo skall komma ut.

Jag finner det mycket bekymmersamt att ett på ytan seriöst företag beter sig på det här sättet. Jag har försökt nå företagets ledare (eller “director of fun” som titeln är) under tre veckor med telefonsamtal i stort sett varje dag.  Inte heller de närmaste medarbetarna kan svara på telefon eller ge en anständig förklaring till företagets agerande. Företaget är i stort sett omöjligt att nå annat än via e-post som endast besvaras sporadiskt.

Jag kontaktade då Caj Malmros, som äger stora delar av Rektorsakademien Utveckling AB. Han säger bland annat:

När vi kommer till din beskrivning om en uppkommen situation med förlaget Natur och Kultur blir jag självfallet bekymrad och kommer att förhöra mig mer om detta. Men,  Natur och Kultur är precis som RAU ett självständigt bolag som fattar sina egna beslut på affärsmässig grund. Jag måste nog hänvisa dig till Natur och Kultur för att du ska få deras argument för sitt agerande.

I mitt tycke är detta ytterligare en bisarr omständighet. På vilket sätt skall mitt bokförlag behöva argumentera för sitt beteende? (De avfärdade för övrigt Rektorsakademien Utveckling och tyckte att beteendet var synnerligen märkligt).

Ovan är sagt utifrån mitt perspektiv, utan att RAU är hörda. Som ovan nämnt har jag försökt nå fram till personalen med ungefärligen 200 påringningar för att få en kommentar, men den operativa verksamheten är omöjlig att nå via telefon. Däremot nådde jag delägaren Caj som kunde ta den diskussion personalen inte vill ta. Vi diskuterar frågan vidare i augusti med hänsyn till semester och andra omständigheter som gjort det svårt att nå vd för RAU.

På RAU pratar man gärna om den öppna kommunikationen. I kulisserna agerar man annorlunda, och vågar inte stå för sina handlingar. De gör sig omöjliga att nå för att diskutera saker som inträffat i företagets namn. Även om vd inte är tillgänglig tycker jag det är rimligt att företaget har en idé om sin kommunikation med omvärlden. Jag tycker det är skamligt, men ser fram mot att höra vad företaget har att säga om saken i augusti.

 

UPPDATERING 2015-06-26

Jag har nu efter alla dessa försök fått kontakt med Fredrik Svensson via ägaren Caj. De ger i huvudsak två olika besked. Det första beskedet lyder: “Du hävdar att vi skulle försökt tysta dig genom att ta kontakt med ditt förlag. Det är inte sant. Det har inte funnits några kontakter mellan oss och något förlag angående dig under denna period och det har vi med all tydlighet försäkrat dig om”. Jag tolkar detta som ett förnekande av att en kontakt tagits, trots att jag har oberoende källor på förlaget som bekräftar detta i såväl skriftlig som muntlig (och dokumenterad) form. Därpå följer en fortsättning: “Vad vi vet nu är att Fredrik Svensson, vid tiden kring årets SETT-dagar upplevde att du på flera sätt kränkte medarbetare på RAU. Fredrik hade då kontaktat med monteransvarig på ditt förlag och berättat om sin oro för hans medarbetares arbetsmiljö under SETT-dagarna. Fredrik betonade dock att RAU som konferensansvarig inte kan styra utställares aktiviteter utan att innehållet i montern helt och fullt beslutades av förlaget. Ditt förlag har alltså full ansvar för valet av program i sin monter”.

Ovanstående är intressant. Jag har, stundtals i hårda ordalag, kritiserat RAU, inte minst i samband med SETT. Det är helt riktigt. Kritiken fokuserades kring SETT, då jag ju skrev om saken. Även andra verksamheter har kritiserats, exempelvis Rebel Learners, som jag menar är en verksamhet som man kan ha skäl att vara fundersam över. Ett inslag i Skolministeriet om den verksamheten kan vara värt att lyssna på. Jag menar att man måste skilja på kritik och att bli kränkt (må så vara att min retorik både kan vara kraftfull och tillspetsad).  Driver man en verksamhet som inte direkt är mainstream får man också förvänta sig lite hårdare tryck på sig än om man spelar i mellanmjölksdivisionen.

Den andra slutsatsen jag drar från ovanstående är att det egentligen är ett erkännande (det svänger snabbt från att inte alls ha varit i kontakt till att förklara varför så att säga). Vad man måste fundera över här är vilket syfte man som vd har när man ringer en monteransvarig och är orolig för medarbetarnas arbetsmiljö. Om vi tänker efter. I en miljö med tusentals besökare, säkerligen ett hundratal utställare och en ljudvolym så hög att aktiviteten i en enskild monter inte hörs två meter utanför dess gräns: hur skulle jag som talare under ett par minuter under en hel mässa kunna påverka arbetsmiljön för de som arbetar vid RAU? Vidare:   vad skulle den rimliga effekten vara om mitt förlag hörsammade denna oro för medarbetarnas arbetsmiljö (ett argument som är helt befängt). Jo, rimligen skulle det innebära att förlaget – trots att det så tydligt påpekas att de har en fri vilja (såklart) utesluter mig ur sitt program. Vilken annan åtgärd skulle kunna vara resultatet av att faktiskt hörsamma Fredriks önskemål? Jag har svårt att se en annan åtgärd, och under samtalet uttrycktes också uttryckligen att det vore bra om jag inte fanns i montern. Så. En talare i en monter på en mässa med tusentals människor lär knappast vara ett arbetsmiljöproblem. Man ringer och påpekar den fria viljan, men den enda rimliga slutsatsen måste ändå vara ett försök att hindra deltagande i monterarbetet.

Nå. Jag vet var mitt förlag står, och de har uttryckligen talat om att de står bakom innehållet i denna bloggpost enligt telefonsamtal med marknadsavdelningen på förlaget, och att det var så det gick till. Var och en får göra sin bedömning av Rektorsakademien Utveckling AB efter detta.

1 svar på ”Uppdaterat: Rektorsakademien – en bisarr historia om maktfullkomlighet och ynkedom i skolsverige

  1. Pingback: Fleischer Kompetensutveckling – Hejdå twitter för ett tag

Gör din röst hörd! Kommentera gärna.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.