Browsed by
Månad: april 2015

Ett stötande runda-bordssamtal om twitterton

Ett stötande runda-bordssamtal om twitterton

Jag har skrivit om det tidigare. Det finns en lamhet i skolsverige som är helt förödande. Så stora tomrum finns att fylla, att profithungriga företagare kan agera fritt och ohämmat. Men nu har det ändå gått för långt: nu agerar till och med myndigheter enligt enskilda företags önskemål.

Rektorsakademin Utveckling och Rebel Learners har varit under ganska het diskussion i vår. Jag har själv bidragit till detta genom att skriva ett blogginlägg om att använda studenter som reklampelare för de produkter man själv säljer på en marknad och om att SETT 2015 är ett märkligt arrangemang. Inläggen ledde till att fler började diskutera, och ganska omedelbart blev jag kontaktad av Utbildningsradions Skolministeriet som ville göra ett program om just Rektorsakademin och Rebel Learners. Jag avböjde medverkan då det fanns flera deltagare i Rebel Learners verksamhet som kunde vittna om sina erfarenheter. Programmet sändes för en vecka sedan och kan höras här.

I samband med den här debatten har en rad olika kritiska frågor ställts till Rektorsakademin och Rebel Learners. Exempelvis har Isak Skogstad skrivit ett bra blogginlägg. Själv har jag varit intresserad av den vetenskapliga bas man ansett sig stå på och ställt frågor om detta.

Så. Kritiken har alltså varit stark mot dessa aktörer. Diskussionerna har gått höga på twitter emellanåt, och Rektorsakademin och Rebel Learners har som synes ovan backat på punkt efter punkt. Nu kallar nämnda företag, som alltså använder sociala medier och ivriga rebeller som marknadsföringskanal, till ett möte med anledning av twitterklimatet på den marknad de själva exploaterar. För att citera kloka Lars Björk:

Skärmavbild 2015-04-30 kl. 10.36.55

 

Mötet äger rum den 4 maj i Stockholm. Mötet har rönt uppmärksamhet via följande artikel: Lärarkårens twittertroll ska stoppas.

Företag pratar naturligtvis om vad de vill, men är det rimligt att Skolverket stimulerar att ett företag lägger sig i hur ett samtal sker om just den marknad som företaget exploaterar? Mycket av den hätska skoldebatt som ägt rum beror just på att folk upptäckt företagets ibland tvivelaktiga verksamhet (men naturligtvis inte enbart). Jag citerar pressmeddelandet:

Nästa vecka samlas flera stora aktörer i skolvärlden, bland annat Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges elevråd-SVEA, Sveriges Elevkårer och Friends för att diskutera det hårda klimatet bland skolmänniskor i sociala medier.

Är det rimligt att Lärarnas Riksförbund bidrar till detta? Lärarförbundet? Sveriges Kommuner och Landsting? Har Sverige blivit så utarmat att ett enskilt företag skall få diktera villkoren för skoldebatten – gärna i en riktning som säljer deras produkter än bättre?

Jag finner det stötande att statliga myndigheter och lärarförbunden ställer upp på detta trams. Naturligtvis har jag ställt frågan om jag kan få vara del i detta samtal. Man skriver ju ändå i artikeln om forskare i skoldebatten. Jag är en av få sådana, särskilt då som anlägger kritiska perspektiv och tar diskussionen. Jag fick till svar att det inte fanns plats. Jag ställde då frågan om det inte vore rimligt att de som ger och får kritik och är inblandade i artikelns innehåll också deltar på mötet.  Svar uteblev. Allt är alltså som vanligt. Man svarar på de frågor som är bekväma och resten sopas under mattan i ett försök att dölja och/eller förändra bilden av verksamheten i efterhand. Och nu hjälper våra statliga myndigheter till att tillrättalägga marknadskommunikationen för företaget.

 

Analoga eller digitala anteckningar? Nej, stretchade anteckningar!

Analoga eller digitala anteckningar? Nej, stretchade anteckningar!

För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg om att anteckna analogt och lagra digitalt. Teknikentusiasterna därute skrek sig genast hesa: “Fleischer är teknikfientlig!” lät det. Roande och samtidigt oroande att se hur endimensionellt delar av skolsverige är. Faktum är att jag är mycket vänligt inställd till teknik men den skall användas med vett och sans. Precis som allt annat. Jag pekade i det inlägget på att det finns forskning som visar att analoga anteckningar ger bättre provresultat än anteckningar förda med tangentbord.

Samtidigt vill jag påminna läsaren om att jag i min avhandling introducerar begreppet stretchad värld. Detta är en värld där gränserna mellan analogt och digitalt suddas ut. Poängen med begreppet är alltså att det inte finns (borde finnas) så stora anledningar till uppdelningen och att den ställer till mer problem än vad den löser. Att vi helt enkelt lever våra liv, och att det är meningslöst att försöka avgöra om det är analogt eller digitalt då det griper in i varandra så fullständigt. Jag pekade vidare på att ett sådant leverne ger möjligheter till fördjupad kunskapsbildning på ett sätt som tidigare inte varit möjlig. Denna förändring är det som är stretchandet i sig. Samtidigt ser verkligheten inte alltid ut så. Därför blir jag glad när jag ser ett tydligt exempel på förutsättningar för lärande i en stretchad värld.

Nu har jag sedan några veckor tillbaka haft förmånen att anteckna på en Surface Pro 3 från Microsoft. Till denna dator, som är en hybrid mellan surfplatta och laptop, följer anteckningsprogrammet Onenote och en alldeles formidabel penna. Jag har tidigare försökt skriva direkt på skärm på iPad i diverse olika program och också lagt tusentals kronor på pennor, men inget kan jämföras med att skriva på denna maskin. Pennan är absolut fantastisk och det är verkligen som att skriva på vilken yta som helst. Allt lagras digitalt och kan vidarebehandlas, exempelvis omvandlas till vanlig text av datorn. Att anteckna på Surface Pro 3 manifesterar på ett tydligt sätt vad jag menar med den stretchade världen – frågan om jag antecknar analogt eller digitalt kan besvaras med ett “ja”. Skrivupplevelsen är fantastiskt “analog”, samtidigt som alla digitala möjligheter finns där. Att spekulera över gränsytan mellan analogt och digitalt blir helt enkelt överflödigt. Nackdel? Den är lite dyr. Jag betalade drygt 9.500 kr för min som är en mellanvariant i processorkraft, plus tangentbord för ytterligare en dryg tusenlapp.

Tveklöst är den ett bra pedagogiskt hjälpmedel. Jag köpte den själv för att föra anteckningar på, och då särskilt på möten. Det är bara att inse, när jag sitter på möten med ett vanligt block och ska fota av det för att lagra digitalt blir det bara oordning. Jag glömmer, använder olika block osv. Jag är också aktiv motståndare till att fälla upp en skärm mellan mig och den jag samtalar med. Det är helt enkelt inte kommunikativt och jag tycker det påverkar samtalet negativt. Därför är Surface Pro 3 så bra, jag låter datorn ligga ner som ett block i a4-format och antecknar som vanligt på den.

Ur pedagogisk synvinkel kan jag se stora fördelar i detta: Vi har de senaste veckorna sett en debatt som handlar om att vägra eleverna ha uppfällda lock på datorerna då det stör undervisningen. Här är en tänkbar lösning: datorn blir inte lika mycket av ett distraktionsmoment när den ligger ner på bänken som ett vanligt block. Samtidigt låter den sig användas i undervisningen på “vanligt vis” om så krävs. Hur forskningsläget med anteckningar förda på detta sätt är skall jag låta vara osagt – men upplevelsen är i alla fall mycket positiv. Jag tror på fler sådana tekniker som suddar ut gränserna mellan analogt och digitalt – det vill säga som medger lärande i en stretchad värld.

P.S Jag är definitivt inte köpt av Microsoft. Det finns fler datorer som har den här funktionen förstås – som jag dessvärre inte provat. Skriv gärna om Dina erfarenheter i kommentarerna.

 

Forskning: studenter hänger sig åt distraktioner omedvetet. Vad betyder det för pedagogens strategier?

Forskning: studenter hänger sig åt distraktioner omedvetet. Vad betyder det för pedagogens strategier?

Jesper Aasgard har nyligen publicerat en forskningsstudie med titeln Drawn to Distraction:A Qualitative Study of Off-Task Use of Educational Technology. I studien tar han utgångspunkt i studenter på collegenivå och pekar på att teknologi alltmer integreras i undervisningen. Vidare pekar han också på att mängden så kallade off-task användning, det vill säga användning av datorer som inte har med undervisning att göra och multitasking är frekvent förekommande. På en postfenomenologisk grund intervjuar han studenter och visar bland annat att den icke önskvärda användningen av datorer inte alltid ens är en medveten handling. Studenterna har blivit så vana att besöka vissa sidor, exempelvis facebook, eller att kontrollera notiser, att de inte ens tänker på hur mycket tid de ägnar åt det. Studenterna beskriver laptopsen som att de har en kraft att “lura in personen” i dessa distraktiva beteenden. Studenterna menar vidare att det här sättet att använda datorer, som “bara blir så fort datorn finns där” ibland leder till att de helt måste avstå från att använda datorn för att få något gjort i sina studier.

Den här insynen är viktig. Om studenter sig åt distraktioner på nätet omedvetet, krävs en helt annan pedagogik än den som bygger på att säga: Skärp till dig. Jag tror det är viktigt att förstå dessa processer och jag rekommenderar en läsning av artikeln.

Länk till artikeln:  Drawn to Distraction:A Qualitative Study of Off-Task Use of Educational Technology

IT är sjunde saken att ta hänsyn till vid lektionsplanering. Läs vilka sex som kommer före.

IT är sjunde saken att ta hänsyn till vid lektionsplanering. Läs vilka sex som kommer före.

Jag tjatar om det gång på gång: IT i svensk skola är en fantastisk väg att förverkliga pedagogiska mål. Samtidigt måste frågan om IT ställas på rätt sätt och i rätt tid. Nedanstående bild, inspirerad av Fry, Marshall & Ketteridge 2014, illustrerar hur jag tänker. Frågan om IT är viktig, men innan den besvaras finns några andra saker att ta itu med.

Det kan låta som att slå in en öppen dörr, men den första att besvara är: Vad är syftet med kursens moment? Men observera då att jag här inte talar om vilka kunskapsmål eleven skall nå, utan vilket det vidare syftet är. Vill du att eleven skall utveckla sitt självständiga tänkande? Sin kreativitet? Sin förmåga till logiska resonemang? Sin förmåga att koppla samman olika ämnen? Eller vill du att eleven skall tänka inom ramen för ett och samma ämne så djupt som möjligt? I denna fråga göms också litet av din kunskapssyn. Därför är det bra att börja all planering med frågan: Vad är kunskap och vad är lärande för mig? Och samspelar denna syn med syftet i undervisningen? Det kan tyckas högtravande och tidskrävande, men jag utgår från att alla lärare har ett ryggmärgssvar på frågan om vad just kunskap och lärande är. Det är ändå läraryrkets kärna att arbeta med dessa saker.

 

Skärmavbild 2015-04-22 kl. 12.15.52

Därefter är ställer du frågan om vilka resultat du vill att undervisningen skall nå fram till. Vad skall eleven kunna? Är det möjligt att designa momenten så att eleven kan bedömas på dessa resultat?

När detta är klart går du vidare och analyserar elevaktiviteten. här är det lätt att frågan om IT kommer in, men försök ha lite is i magen. Vilken TYP av elevaktivitet vill du se? Vilken typ av aktivitet gör kunskapsstoffet påtagligt och relevant för eleven? Skall de se något? höra något? Göra något? Kan deras egna intressen och motivation tas till vara? Skall lärandet vara socialt till sin karaktär eller skall eleven arbeta ensam?

Det är sedan viktigt att hålla mikrobedömningen vid liv. På vilka sätt kan du ge kontinuerlig bedömning? Skriftlig? Muntlig? Genom att vara närvarande i klassrummet? Kommer det behövas mycket uppmuntran?

Därefter bör du också fundera över din övriga kommunikation som behövs i momentet. Behöver eleverna får arbeta ifred, eller behöver de små informationssnuttar kontinuerligt? Är det önskvärt att bryta av textproduktion med dialog och medbedömning av varandras texter? Min utgångspunkt är att läraren alltid, på ett eller annat sätt, bör vara tillgänglig. Hur kan det göras möjligt? Behövs det oväntade inlägg från dig som lärare, för att stimulera kreativitet?  (återigen, försök hålla tillbaka frågan om IT en stund. Det kommer sen, jag lovar).

Därefter – äntligen – är det dags att börja se till själva ämnesinnehållet. Vilka texter skall läsas, vilka uppgifter skall göras? Vilket innehåll är lämpligt i relation till punkterna ovan.

Och nu kommer då frågan om IT. När du har svar på frågorna ovan är det dags att undersöka om och hur IT skall användas. Naturligtvis kommer det vara så att du ser det uppenbart redan tidigare i processen i vissa fall, men poängen här är att om du först nu undersöker hur du kan använda IT för att nå fram till det du beskrivit i punkterna ovan blir varje användning av datorn motiverad utifrån en stringent pedagogisk modell. Och du får använda dig av IT precis hur mycket du vill så länge det fyller ett behov. Men det kan också hända att, om du följer processen ovan, att du ser exempelvis att personliga samtal med elever i smågrupp är bättre än att bolla feedback via datorn. Ja, då gör du helt enkelt det, och struntar i datorn. Användningen av IT måste nämligen alltid vara motiverat av pedagogiken.

IT kan naturligtvis också komma in som en naturlig del i slutbedömningen av uppgiften.

Foto: Thomas Hawk via Foter.comCC BY-NC

Om eleverna inte får använda datorn blir skolan en enda lång historielektion

Om eleverna inte får använda datorn blir skolan en enda lång historielektion

I artikeln Förbättra resultaten i skolan genom att kasta ut datorerna från lektionerna drar Håkan Danielsson slutsatsen att elevernas egen dator i klassrummet är behäftat med så allvarlig försämring av den pedagogiska miljön att han väljer att avstå från att låta eleverna använda dem sedan i höstas. Artikeln tar i huvudsak upp två argument för att det förhåller sig på det sättet. Det ena är att eleverna använder datorn som anteckningsmetod, och att det finns forskning som pekar på att kvaliteten i kunskaperna kan försämras när elever antecknar och repeterar sina anteckningar uttryckt i provresultat. Det andra huvudskälet som anförs är de ökade distraktioner som ett datoriserat klassrum hjälper till att skapa.

Danielsson pekar också på ett antal studier som visar att sakförhållandena som tas upp är korrekta. Jag uppskattar att argumentet är väl underbyggt. Jag har också själv skrivit i min avhandling om de ökade distraktionerna, och här på bloggen återfinns inlägg som tangerar det kritiska resonemanget om att anteckna på dator.

Emellertid menar jag att trots att argumenten är korrekta, är artikelns slutsats en överreaktion.  Artikeln tar nämligen utgångspunkt i den implicita frågan: hur förändras mitt klassrumsklimat på grund av datorn. En mer relevant fråga vore istället: Hur kan min undervisning möta en samtida och modern skola? Artikeln kretsar mycket kring den förändrade situationen för eleverna, men säger ingenting om hur den aktuella läraren har förändrat sin pedagogiska gärning.

Jag menar att det är glasklart att svensk skola måste följa sin samtid. Skolan skall vara en spegel av samhället. Det betyder att skolan bör tillse att alla elever för tillgång till en adekvat utbildning som också innefattar användning av dator. Skolan bör naturligtvis vara framtidsorienterad och på allvar hantera de problem dessa elever kommer att råka ut för som vuxna i sitt yrkesliv.

Det är alltså riktigt att de saker som anförs förändras när den egna datorn kommer in i klassrummet. Det står då självklart att en förändrad verklighet också kräver en förändrad karta. Jag menar att läraren kan möta dessa problem på en mängd olika sätt. I min och Helena Kvarnsells bok Digitalisering som lyfter skolan – Teori möter praktik tar vi upp fyra vägar till fördjupad kunskapsbildning med hjälp av IT i skolan.

  • För det första bör vi ta vara på den motivation som uppstår när eleverna får var sin dator. Men det gäller också att få eleven att se sin egen progression i lärandet, att få syn på hur egna intressen och värderingar kan tas tillvara i undervisningen. Motivationen handlar också om att se sina egna brister och vilka hinder datorn presenterar för lärandet. Det är faktiskt fullt möjligt att diskutera med unga människor om vad de klarar av för distraktioner och vad de inte klarar.
  • Det andra vi menar är viktigt är att bygga en utbildning på elevernas förmåga till reflektion. Det är helt riktigt att det händer något när anteckningar sker via tangentbord. Det betyder att du som lärare också måste vara villig att förändra din klassrumspraktik. Om eleverna skriver på dator – se då till att texterna blir använda på ett sätt så att eleverna tvingas reflektera, det vill säga kompensera för den eventuella förlust det innebär att anteckna med tangentbord. Låt dem byta texter med varandra, bedöma varandra. Låt dem argumentera med varandra med utgångspunkt från deras egna anteckningar. Låt dem omsätta sina anteckningar i handling, i visuella uttryck eller i tal.
  • Distraktioner är ett problem, precis som Danielsson skriver. Därför är det också viktigt att, för det tredje, se till att undervisningen är målorienterad. Det har alltid varit viktigt men är extra viktigt nu. Vi kan faktiskt använda IT på ett smart sätt för att hålla eleverna påminna om vilket mål de strävar mot och se sin egen progression. På så vis minskar distraktionernas inverkan på eleverna. Sedan är det naturligtvis så att läraren behöver sätta upp regler för vad som är okey och vad som inte är okey i klassrummet. Tro mig, återigen, med förtroendefulla relationer mellan elev och lärare kan sådana överenskommelser hålla.
  • För det fjärde kan också lärandet med IT bli än mer socialt orienterat. Istället för att bli störd över att eleverna chattar på Facebook – använd det som en kanal för dem. Låt dem diskutera och vara sociala inom ramen för det ämne som är i fokus. Och för all del, sträck lärandet också utanför det egna klassrummet. Låt eleverna vara i social interaktion med andra elever.

Det finns såklart fler och andra sätt än vårt att närma sig fallgroparna med IT men de här utgångspunkterna är förankrade i den forskning om datorer i skolan jag själv bedrivit och i erfarenhet från lyckad användning av IT i klassrummet som min medförfattare har. Det är fullt förståeligt att lärare blir tveksamma till att använda IT i undervisningen, det finns ett antal olika skäl till detta. De måste tas på allvar förstås. Jag skulle önska att kollegium och skolledare runt dessa lärare tar ett gemensamt grepp. Det skall nämligen inte spela någon roll om eleverna har Danielsson som lärare eller inte: alla ska få samma förutsättningar. Att en enskild lärare kraftigt förändrar spelplanen i förhållande till andra lärare är naturligtvis orimligt. Att lyssna på lärarens farhågor och därefter följa upp med information om hur IT faktiskt kan hjälpa den enskilda läraren att bli just den där läraren som man alltid önskat vara. Rätt använt är nämligen inte IT en fråga om teknik, utan om en väg att uppnå de pedagogiska mål som man satt upp. Sett i det ljuset blir datorn inte fullt så skrämmande.

Med detta sagt vill jag peka på att det är en kraftig överreaktion att inte tillåta datorn i klassrummet på grund av distraktioner och andra problem. Det är viktigt att se problemen – men det är också viktigt att göra något åt dem. Naturligtvis är datorn inte alltid motiverad – och då skall den inte heller användas. Att som lärare våga förändra sin pedagogiska praktik är emellertid viktigt, annars stämmer kartan väldigt dåligt med verkligheten. När eleverna stoppar datorn i väskan blir skolan precis det vi inte vill att den ska bli – en enda lång lektion i historia istället för en utmanande berättelse om framtiden.

 

Håkan Fleischer, Fil Dr pedagogik

Flipp eller flopp? Uppsats om lärares uppfattningar av flipped classroom som påverkansfaktor på undervisning

Flipp eller flopp? Uppsats om lärares uppfattningar av flipped classroom som påverkansfaktor på undervisning

Stefan Karlsson har nyligen skrivit en intressant uppsats på avancerad nivå vid Örebro Universitet. Stefan undersöker i uppsatsen lärares uppfattningar av fenomenet flippat klassrum som påverkansfaktor på undervisningen. Begreppet uppfattningar av (dock ej i uppsatsen) signalerar här att det är en fenomenografiskt orienterad studie, vilket innebär att Stefan har sökt efter de varierade sätt fenomenet flippat klassrum som påverkan på undervisning visar sig för de lärare som använder sig av denna metodik.

I en intervju på Pedagog Örebro berättar Stefan om sitt syfte med undersökningen:

En av de huvudsakliga avsikterna med min studie var att synliggöra betydelsefulla lärdomar som kan vara användbara för andra lärare som är intresserade av att prova på att undervisa efter denna undervisningsmodell. Genom att utveckla en djupare förståelse för vilka uppfattade effekter undervisningsmodellen medför skapas också en grundläggande förståelse för hur denna typ av undervisning kan ses som en bidragande del i elevers ökade lärande.

Observeras bör här alltså att författaren undersöker de uppfattade effekterna och inte effekterna i sig av det flippade klassrummet. Det gör inte det hela mindre värt att läsa, tvärtom: det är alltid utifrån lärarnas erfaranden om en undervisningspraktik som den utvecklas i närtid.

I uppsatsen identifierar Stefan ett utfallsrum som rymmer åtta påverkansfaktorer (saxat från Pedagog Örebro)

Påverkansfaktorer som kan ses som pedagogiska vinster 

  • Ökad och mer jämlik förförståelse – Eleverna tar del av lärarens genomgångar innan lektionen och ökar därmed sin förförståelse. Förförståelsen blir dessutom mer jämlik mellan eleverna
  • Möjlighet till flexibilitet – Eleverna kan ta del av lärarens genomgångar när det passar dem bäst.
  • Individualisering – Eleverna kan ta del av lärarens genomgångar så många gånger som de behöver för att förstå.
  • Ökad lärarkontakt – När lärarens genomgångar flyttas utanför klassrummet frigörs tid i klassrummet, vilket i sin tur möjliggör ökad tid till kontakt mellan lärare och elev.
  • Kollaborativt arbete – Eleverna har redan en viss förförståelse när de kommer till lektionen, så tiden kan ägnas åt kollaborativt arbete istället för genomgångar.
  • Möjlighet till ämnesfördjupning – Eleverna kan redan grunderna när de kommer till lektionen, därför kan läraren påbörja lektionen på en högre nivå och därmed nå djupare ämneskunskaper.

Påverkansfaktorer som kan ses som pedagogiska utmaningar 

  • Elevansvar – Alla elever förbereder sig inte inför lektionen, vilket istället ökar kunskapsklyftan till de elever som har gjort de
  • Tillgång av digitala verktyg – Bristande tillgång av digitala verktyg gör att alla elever inte har samma möjligheter att ta del av lärarens förberedande genomgångar.

Studien är intressant och väl motiverad och jag rekommenderar en läsning av densamma. Den är väl sammanhållen och jag finner metodvalet i förhållande till den fenomenografiska ansatsen intressant. Inte minst är resultaten en väldigt god utgångspunkt för diskussioner om en pedagogisk praktik – varför inte läsa uppsatsen inför studiedagar ute på skolor som funderar på flipp?

En sammanfattande artikel finns att finna på Pedagog Örebro, och vill du läsa hela uppsatsen klickar du här.

På väg till Sett 2015, men vad tusan håller jag på med?

På väg till Sett 2015, men vad tusan håller jag på med?

Jag tycker allt som oftast om att vara ute och föreläsa. Jag trivs i rollen och jag får massa bra input från mina åhörare. Kanske mitt budskap också hjälper till att skapa nya tankar hos mottagaren emellanåt – det finns väl de som är bättre skickade att avgöra det än jag.

Men nu sitter jag och ska iväg på tåget till SETT 2015. Jag vill verkligen inte, och det beror på att jag inte gillar när marknadstänket går före utvecklingstänket och när det blir trams av skolfrågor.

Troligen upplever jag det som problematiskt av idealistiska skäl. Jag gillar inte när det blir marknad och trams av skolan. SETT drivs i grunden via ett företag som bland annat genomför så kallade spjutspetsutbildningar för lärarstudenter, eftersom det anses saknas kompetens på svenska lärarutbildningar. En handfull kommuner betalar för detta. Redan där borde jag dra öronen åt mig – det finns goda skäl att en vetenskapligt grundad skola kommer till stånd genom just högskola och universitet. När jag intresserat och nyfiket försöker få svar på vad den vetenskapliga grunden i en sådan spjutspetsutbildning om lärande består i uteblir emellertid svaren. Det finns helt enkelt ingen. På dessa rebellers läger leker deltagarna att de är flygplan, producerar poppiga videos för att göra ännu mer reklam för sin verksamhet och får än poppigare föredrag levererade till sig. Det är en cool verksamhet helt enkelt och den är uppskattad. Why not liksom?

Samma företag, utan vetenskaplig grund att stå på när det gäller lärande men med en tydlig kommersiell agenda, arrangerar alltså SETT 2015. Här träffas lärare och minglar, lyssnar på föredrag och knyter kontakter. Allt är bra så långt för den enskilde läraren förstås! Jag betvivlar inte för en sekund att det är givande, åtminstone på det personliga planet. Säkerligen ökar energin också under några dagar efteråt, vilket ju är bra. Men bakom kulisserna står ett företag som vill maximera vinster på bekostnad av svensk skola. Under de här dagarna är det några miljoner kronor som rullar. Och affärslogiken är enkel: ju fler biljetter som säljs, desto större blir intäkten. 10.000-kronorsfrågan blir då: Vad innebär detta för programpunkternas karaktär? Min tips är att det som upplevs som positivt för besökaren vinner tillträde. En uppenbar risk är då att kritiska perspektiv försvinner till förmån för glättighet. För på vilket sätt utvecklar det din skola nästa vecka att du har sett Thina Törner eller att du har tagit en selfie ihop med Timbuktu? På vilket sätt utvecklas din pedagogik efter att ha lyssnat på André Pops? Jag betvivlar inte för en sekund att det både är roligt och upplyftande, men hur utvecklar det dig?

Nå, agendor kan vara mer och mindre öppna. Jag väljer alltså helst att gå på arrangemang där agendan är öppen. Man måste också skilja på systemnivå och individnivå i sin kritik. Detta är på intet sätt en kritik av den person som väljer att utveckla sin lärarkompetens på SETT-dagarna. Själv föreläser jag för Lärarnas Riksförbund som har en verksamhet jag tycker jag kan supporta. Där ska vi prata om Digitalisering som lyfter skolan. Välkomna.