Browsed by
Månad: september 2014

Mitt bidrag: Svensk forskning om 1:1 – Vilka slutsatser kan vi dra?

Mitt bidrag: Svensk forskning om 1:1 – Vilka slutsatser kan vi dra?

Imorgon pratar jag på Skolverkets konferens om svensk forskning om 1:1 som är ett samarrangemang med Datorn i Utbildningen. Otroligt hedrande, och jag tänker göra allt vad jag kan för att få folk att förstå att kritisk inte är det samma som negativ. Jag tänkte ägna mig åt att prata om min forskning, mina resultat, och hur Sverige kan ta sitt starka utgångsläge vad gäller infrastruktur till att verkligen nå fördjupade kunskaper med hjälp av egen dator i skolan, nämligen med hjälp av stretchad kunskap vilket ju också är slutprodukten av min avhandling. Nedan är min presentation för morgondagen.

Rykten säger att konferensen kommer att live-streamas. Jag länkar ut adressen så snart jag vet.
Doktorspromovering Jönköping

Doktorspromovering Jönköping

I helgen hade jag och min hustru äran att båda två promoveras till doktor vid den återkommande ceremonin på Elmia. Samtidigt! Rätt häftigt!

En hektisk lördag väntade. Konstigt nog blev jag mer nervös och kanske framför allt mer känslomässigt berörd av ceremonin än av själva disputationen, som ägde rum i december förra året. Troligen var det så att disputationen träffade huvudet, men promoveringen hjärtat.

Efter fotografering var det så dags att tåga in på konserthusets stora scen där ceremonin startade kl 16 prick. Ett vackert program med många tal och bra musik. 12 professorer installerades, 3 hedersdoktorer utnämndes och hela 44 doktorer promoverades. Därefter mingel med champagne och goda snittar, och sedan fantastisk bankett med mycket bra mat och fin underhållning av bland annat Gittan Glans och Sonja Aldén. Festligheterna varade långt in på natten. En fantastisk dag där jag med förvåning kände vilken stolthet en rätt fånig hatt kan ge. Nedan bilder från festligheterna.

Datorn i skolan och elevens kritiska tänkande

Datorn i skolan och elevens kritiska tänkande

Det tillhör skolans uppdrag att stimulera kritiskt tänkande. Men vad är då kritiskt tänkande? Och hur hänger kritiskt tänkande och kunskapsdjup ihop? Nedan presenteras en modell över fyra nivåer av kritiskt tänkande att träna i skolan.

kritiskt tänkandePå den första och lägsta nivån fokuserar lärandet på att minnas och att återupprepa. Det här är också det ytligaste lärandet. Datorn i skolan kan med fördel användas här genom att eleverna svarar på kunskapsfrågor i ett interaktivt läromedel, skriva listor i drillningsprogram eller spela spel där matchning av saker som hänger ihop med varandra görs.

Den andra nivån av kritiskt tänkande handlar om att förstå och organisera. Även här är kunskapsnivån relativt ytlig. Fokus ligger här på att beskriva och förklara, att skriva om och att förstå ordning på saker och ting. Datorn i skolan används med fördel till att producera texter på bloggar, podcasts eller videoinslag i syfte att repetera och summera innehåll. Det är naturligtvis motiverande att andra elever kan ta del av detta.

Den tredje nivån av kritiskt tänkande fokuserar på att tillämpa, beräkna, göra konstruktioner och lösa problem. Datoranvändningen är given: Om eleverna exempelvis har haft i uppgift att lära sig newtons lag får de i uppgift att illustrera hur den fungerar i ett annat sammanhang än den teoretiska läroboken. Exempelvis kan eleverna då ge sig ut på en fotbollsplan, sparka en boll uppåt och filma uppgång och nedfall och sedan redigera filmen och visa hur Newtons lag fungerar via den stigande och fallande bollen. Här är kunskapsdjupet avsevärt större.

I den fjärde nivån av kritiskt tänkande bryter eleven isär saker (såväl konkreta som abstrakta ting) och bygger ihop. Det vill säga, en analys sker. Här lär sig eleven att förstå vad som hänger ihop med vad, de kan jämföra, och debattera och träna sin slutledningsförmåga. Ett givet sätt är att använda datorn för att träna kritiskt tänkande på den här nivån är att använda datorn för att rita diagram och illustrationer. Det sistnämnda är ett utmärkt – men svårt – sätt att abstrahera det centrala ur ett komplext fenomen. Eleverna kan också använda simuleringsprogram och bygga samman nya saker med gamla material på ett nytt sätt.

Så långt har vi undersökt hur ett lärobjekt kan varieras för att stimulera olika grader av kritiskt tänkande. Emellertid finns också andra vinster. Så länge tid finns och arbetet inte genomförs på ett statiskt sätt utan snarare på ett kreativt sätt, uppstår också ytor för reflektion i ökande omfattning i förhållande till nivåerna ovan. Det innebär att oavsett vilken nivå av kritiskt tänkande som tränas, bör läraren förmå gruppen att stanna upp med jämna mellanrum och ställa sig reflekterande frågor, något jag beskrivit i ett tidigare inlägg om formativ reflektion.

Känner du att du fastnat på något av stegen i din undervisning? Hur tar du dig vidare? Titta på modellen ovan och försök tillämpa åtminstone någon del av den djupare nivån av kritiskt tänkande redan nästa lektion (om eleverna är redo för det).

Kompetensbehov, lärares och elevers motivation för datorer. 3 presentationer i veckan.

Kompetensbehov, lärares och elevers motivation för datorer. 3 presentationer i veckan.

Här kommer tre mindre föredragningar jag gör i veckan. Delar med mig för nytta och nöje.

Den första är en kortversion på en dragning av kompetensutvecklingsbehov som analyserats under hösten med hjälp av IPAK-metoden. Det skall bli väldigt roligt att följa den här kommunen i sin utveckling med datorer och pedagogik.

Därefter pratar jag också om hur lärare kan väcka sin motivation och lust att få veta mer om vad som är möjligt att åstadkomma, om hur andra lärare gör. Hur det går till att hitta goda exempel att inspireras av och utmaningar att anta. En väg av många möjliga är att bygga ett PLN:

Till sist ger jag också i veckan ett smakprov från boken om Stretchad kunskap i teori och praktik som skrivs tillsammans med Helena Kvarnsell.

Utöver detta blir det bokmässa på torsdag där jag bland annat träffar mitt bokförlag. Kul vecka på gång!

Nya prenumeranter får en e-bok om retorik plus en liten bonus

Nya prenumeranter får en e-bok om retorik plus en liten bonus

Hej!

Bara en kort info. I nyhetsbrevet från Fleischer Komptensutveckling får du artiklar och tips som inte publiceras någon annanstans. Dessutom får du alldeles gratis en kort e-bok med åtta lektioner i retorik, plus en bonus som handlar om bra användning av Powerpoint. Och det bästa av allt – det är väldigt enkelt. Bara skriv in informationen i menyn ute till höger, alternativt på denna länk och prenumerera redan idag!

Håkan suckar – Nytt Alliansutspel: förbjud mobiltelefoner i skolan

Håkan suckar – Nytt Alliansutspel: förbjud mobiltelefoner i skolan

Alliansens senaste utspel berör förbud mot mobiltelefoner i klassrummet. Idag har skolan rätt att tillfälligt beslagta elevens mobiltelefon om den utgjort ett störande moment i klassrummet. Det är naturligtvis rimligt. Alliansen vill nu gå ett steg längre och tillåta att skolan (dvs den enskilda läraren på lektionen) i förebyggande syfte kan samla in mobiler. Förslaget ligger i linje med Björklunds övriga vurm för ordningsfrågor. Problemet är att han skjuter fullständigt över mål.

För frågan om störande mobiltelefoner är väl en fråga också om andra störningsmoment? Om en lärare upplever problem med att eleverna pysslar med youtube och sms på telefonerna – är problemet då primärt av teknisk art, eller är det ett utslag för bekymmer i det pedagogiska ledarskapet? För mig är det rimligt att en sådan situation är ett utslag av problem i det pedagogiska ledarskapet. Det vill säga, förbjud, samla in, låt läraren agera polis istället för att ägna sig åt sin kärnverksamhet – men tro inte att problemet försvinner. Möjligen flyttar det. Och så kan vi hålla på, i all oändlighet.

Det är alltså snarare en fråga om det pedagogiska ledarskapet. För mig är det starkt kopplat till förtroende fulla relationer mellan elev och lärare. Det är inget som byggs upp av att leka polis på lektionen, det kan jag försäkra. Jag är inte för en flumskola där alla gör vad de vill. Jag tror att såväl barn och unga som vuxna behöver ramar och regler. Men jag tror att det händer något av värde när vi gemensamt formulerar regler. Skulle det vara möjligt att istället bygga förtroendefulla relationer till eleverna och sätta upp gemensamma riktlinjer? Är det möjligt att samspela så att eleverna inte bara lär sig vad de får göra och inte göra, utan också varför det är så, och dessutom på ett sätt så att de själva skriver under på det? Jag tror det. Absolut.

Det här väcker ju onekligen frågan om tilltro till lärarens kapacitet och förmåga. Enligt senaste lärarbarometern har 17% av lärarkåren stort eller mycket stort förtroende för Björklund. Endast 4% har mycket stort förtroende. Björklunds förtroende för svensk lärarkår tycks inte heller så stort. Två heta tips till Björklund är därför: Lyssna på forskning om skolan på ett ärligt och öppet sätt och bygg förtroendefulla relationer med lärarkåren. Frågan om ordning i skolan är lågt prioriterad för lärarkåren. Enbart 9% av lärarkåren tycker det är en viktig fråga. Ynkliga 2% tycker att betyg i tidigare åldrar än idag är en viktig fråga. De tre viktigaste frågorna för svensk lärarkår är istället höjda ingångslöner, att minska lärares administrativa arbetsbörda (stick i stäv med dagens förslag) och att ge mer resurser till elever med särskilda behov. Nu menar inte jag att en minister skall ägna sig åt populism. Det är en strategisk position där man ibland behöver fatta obekväma beslut. Men, och det är ett viktigt men, besluten måste vara förankrade i någon slags verklighet i en förtroendefull relation med politikens målgrupp. Så är knappast fallet nu.

 

Jämför Sverige med Sverige: Om Pisa-hets, Nottingham och betygssjukan

Jämför Sverige med Sverige: Om Pisa-hets, Nottingham och betygssjukan

Sverige bör inte sikta mot Pisa-toppen. För varje satsning man gör, står något annat tillbaka. Om all tid i världen satsades på matematik, ja vad händer då med skolresultaten i svenska och engelska? Ungefärligen så resonerar James Nottingham om Sveriges rådande betygs- och bedömningssjuka. Läs gärna mer i SvD.

Jag tenderar att hålla med. James Nottingham pekar på att alltför stor kontrollapparat och betygsfokusering hämmar andra centrala delar av elevernas utveckling, som inte nödvändigtvis låter sig mätas i Pisa. Exempelvis kikar flera av länderna i Pisatoppen i smyg på Sverige, och avundas den höga utbildningsnivån, förmågan till kreativitet och flexibilitet, något som inte fostras i deras länder. Därför borde vi, precis som James Nottingham säger, fortsätta jämföra Sverige med Sverige. Vägen till en bättre skola är inte att föra in tidigare betyg, det är snarare att se till att det finns fler lärare i skolan som har tid att bygga förtroendefulla relationer till barnen. Vi måste vara mycket försiktiga så att vi inte förlora de saker som omvärlden avundas oss, och som inte mäts i Pisa. För en sak är klart, i det kunskapssamhälle vi lever i är kreativitet, flexibilitet, lyhördhet och kommunikativ kompetens av absolut central vikt. Inget av det mäts i Pisa.

Läs artikeln om James Nottingham och hans syn på betygshetsen i Sverige.

Värdesätt dig själv som talare. Jobba marknadsmässigt – eller gratis

Värdesätt dig själv som talare. Jobba marknadsmässigt – eller gratis

Japp. Det finns inga mellanlägen. Missförstå mig inte. Det är klart att du inte skall vara oförskämt dyr när du tar betalt av en kund. Och visst finns det människor som inte lider av någon som helst självinsikt som tror att de kan ta ut vad som helst. Men de flesta av oss är istället alltför blygsamma och sänker sina personliga varumärken. Det kan ju tyckas dyrt att ta ut ett visst pris för en timmas föreläsning. Men, för det första, om du verkligen är proffs på din grej, verkligen på riktigt, hur många finns det då som är bättre än dig? Hur många finns det som genom föreläsningen kan lösa kundens problem lika bra som du? För det andra. Låt oss säga att jag får ett jobb i Uppsala. Jag ska tala kl 13-14.  Jag behöver vara på plats en timma i förväg och träffa arrangören, byta om, kolla tekniken etcetera. Då måste jag vara i Uppsala kl 12. Absolut senast. Till det skall jag ha lite marginal, paus och så vidare. Jag lämnar således Jönköping kl 7 med bilen. När giget är slut behöver jag stanna kvar på fikarasten och nätverka och ta emot kommentarer och inte uppfattas som otrevlig och bara dra. Jag är ute i bilen igen kl 15, optimistiskt räknat. Jag kör, äter på vägen och är hemma kl 20. Jag gör i ordning ett uppföljningsmail till kunden att bevaka svaret på innan jag skickar fakturan. Lägg därtill förberedelsetiderna. De är ofta svåra att uppskatta i tidsomfattning. Jag hade en gång en professor som skulle ta betalt och testade att på prov säga: “jag har förberett den här föreläsningen i 20 år”. Det är naturligtvis inte en gångbar attityd, men om du är seriös talare och skräddarsyr innehållet till publiken, ja då lägger du en hel del tid på att förbereda. Du gör också en visuell presentation, skapar material att dela ut och laddar upp alltsammans på Slideshare. Du har också kontakter med kunden, eventuellt ett möte med mera med mera. Tiden tickar på. Så, när folk frågar dig hur du kan ta så bra betalt för bara en enda timmas jobb, var då beredd att ge ett bra svar.

För de allra flesta fungerar det utmärkt att tänka: Ta det priset jag med den blygsamma ryggmärgen känner är rätt och öka det med 50-100%. Kolla därefter av om det är rimligt med andra talare i branschen. Får du många nej för att du är för dyr får du ta en funderare. Antingen ÄR du för dyr, eller så har du vänt dig till fel målgrupp.

Det är bra att ta hyfsat betalt av flera skäl. Det första skälet är angivet ovan: du måste helt enkelt få betalt för ALL tid du lägger ner. För det andra skapar det vissa förväntningar på din nivå. Du presterar helt enkelt bättre om du tar betalt som ett proffs. För det tredje skapar det bra förväntningar hos publiken.

Å andra sidan jobbar jag alltid helt gratis några gånger om året. Om en kompis frågar, eller om jobbet har behjärtansvärd karaktär, då jobbar jag gratis. Om det handlar om att träffa och inspirera ungdomar på glid: gratis. Det är enkelt att avgöra: känns det extra i hjärtat – jobba då gratis.

Det du behöver passa dig mycket noga för är kompispriser. Det här resonemanget: “du får 2.000 spänn för en halvdag, men oj vad många bra människor det är i publiken”. Well… grejen är den här. Att fånga upp intressenterna i en grupp ankommer inte på dem, det ankommer på dig oavsett prislapp. Och talar du i rätt sammanhang har du ungefär lika stor andel “extra viktiga” personer i publiken varje gång. Det sprider sig som en löpeld att du kan dumpa priserna. Om jag gör ett sådant jobb för en rektor i en stor kommun, kommer naturligtvis nästa rektor som har samma behov höra av sig och referera till det förra jobbet. Hur skall du nu kunna ta ut 3, 5 eller 10 gånger så mycket för samma jobb? Helt värdelöst.

Värdesätt dig själv som talare. Ta marknadsmässigt betalt eller jobba helt gratis.

 

Skoldator, hastighetens lov och formativ reflektion

Skoldator, hastighetens lov och formativ reflektion

Som ni som läst min avhandling är jag en förespråkare för reflektion under lärandet. Reflektion tar tid och kräver att eleven förmår sänka tempot. Lättare sagt än gjort i digitala tider där en av fördelarna med datorn i skolan är att just kunna arbeta snabbt och rationellt.

Jag lyssnade på en intressant intervju med Jan Guillou häromdagen. Han skriver fortfarande sina böcker på vanlig skrivmaskin. Huruvida detta egentligen är vettigt eller inte låter jag andra bedöma (jag skriver mina böcker på dator liksom 99,9 % av alla andra författare), men han hade en klar poäng. När Guillou blev tillfrågad om varför han gjorde så menade han att han först skrev ett utkast på sin mekaniska maskin. Efter att ha nagelfarit utkastet sätter han sig igen och renskriver alltsammans. Just det, från sida 1. Guillous egna reflektion kring detta var just att det leder till mer bearbetade texter och ett mer genomtänkt språk. Texten blev helt enkelt bättre. Jag menar att detta har med tiden för reflektion och hantverksmässigt arbete att göra. Om Guillou skrivit på dator menar han själv att det hade gått för enkelt, för snabbt. Vad gäller dator i skolan stödjer ju en av mina artiklar detta resonemang också: resultaten i kunskapsredovisningarna blev mer sammanhållna och fungerade bättre textmässigt när eleverna mer tvingades från datorerna.

Nu betyder inte detta att jag är emot datorerna i skolan, eller som ett verktyg när texter produceras. Tvärtom. Datorerna är naturligtvis helt nödvändiga (och det är en smula tröttsamt att behöva säga det, eftersom jag verkligen är entusiast). Det är inte en fråga OM vi skall använda dem, utan HUR. Hur kan de fantastiska möjligheterna till just-in-time lärande tas tillvara samtidigt som möjlighet för reflektion skapas?

Ett sätt torde vara att snegla på 1:1.5 lösningar när det gäller datorer. Det vill säga att noga avväga balans mellan individuellt arbete vid dator och samarbete där eleverna tvingas diskutera och reflektera över sina lösningar på problem. Så sker redan idag i framgångsrika miljöer med en-till-en. Ett annat sätt är att bygga in fler stationer på vägen där eleven får tillfälle att fundera över huruvida de kortsiktiga målen för uppgiften har uppnåtts och med vilket resultat. Ytterligare ett sätt att väcka reflektion i datorarbetet kan vara att mer aktivt använda portfolios, där delresultaten inte bara  puttas in i en mapp utan där eleven också får väga resultaten mot tidigare resultat i dialog med lärare eller studiekamrater. Ytterligare ett sätt i dessa stationer på vägen är att bygga in en dela- och diskuterakultur, exempelvis via en klassblogg. Nyckeln till bättre reflektion och därmed djupare kunskaper med datorer i skolan är alltså att ägna sig åt något jag vill kalla formativ reflektion, snarare än summativ reflektion som brukar vara fallet (i de fall den alls förekommer). Det positiva i kråksången är att det inte ens är svårt att bygga in i undervisningen! En enda liten mellanstation  till med fokus på delmål och samdiskussion är allt som krävs. Den kan till och med – kanske med fördel – också den ske vid datorn. På så vis knyts reflektionen på ett naturligt sätt till komponenterna i digital kompetens.

P.S Om reflektion som en väsentlig del av stretchad kunskap skriver vi (jag och Helena Kvarnsell) om i boken Stretchad Kunskap i teori och praktik. Följ gärna vårt arbete med boken

Digital kompetens i praktiken

Digital kompetens i praktiken

Digital kompetens är en av EU:s åtta nyckelkompetenser. I Sverige finns digital kompetens implicerat i LGR11 och GY11. Från 2017 föreslås Skolverket att ytterligare tydliggöra digital kompetens i LGR11 och dess kunskapsmål. IDigitaliseringskommissionens betänkande SOU 2014:13 föreslås dessutom att elevens digitala kompetens skall bedömas inom ramen för enskilda ämnen. Fördelen med digital kompetens som begrepp är att det också sätter fokus på andra förmågor centrala för pedagogiken – exempelvis att stimulera kulturell förståelse och kreativitet.

Med utgångspunkt i min avhandling och i Sveriges framtida arbete med digital kompetens i skolan utmanar workshopen frågan om huruvida skolan behöver utveckla elevernas digitala kompetens? Svaret är naturligtvis ja. Behovet av digital kompetens är inte enbart ett resultat av en politisk ambition utan också resultatet av en omvälvande samhällsförändring. Skolan måste förstå och acceptera de förändrade spelregler som blir den naturliga följden och aktivt välja en strategi vid införandet av elevdatorer.

Den teoretiska delen av workshopen lyfter resultat från både egen forskning och annan forskning. Den tecknar en bakgrund i kunskapssamhällets framväxt och problematiserar tidigare satsningar på datorer i skolan som bakgrund till nuvarande satsningar som oftast sker i form av en-till-en projekt. Föreläsningen diskuterar bland annat:

  • Vad är digital kompetens och vilken är kopplingen till ämnesspecifik undervisning?
  • Hur kan digital kompetens användas för att stimulera elevers motivation och fördjupa kunskapsbildningen?
  • Vilken är Sveriges position vad gäller digital kompetens?
  • Hur förbereder sig skolan på bästa sätt för att ligga i framkant.

Den praktiska delen av workshopen låter lärare och eventuell övrig personal, exempelvis bibliotekarier, tillsammans i grupper arbeta kring en reell undervisningssituation och tillföra använding av dator i syfte att stimulera digital kompetens hos eleverna. Med sig har lärarkåren en checklista på åtgärder som successivt kan vidtas. Om ett enda litet steg mot ökad digital kompetens kan tas redan imorgon, kan också förändringsarbetet startas omedelbart.