Skolan, IT & att förändras som människa

IT i skolan erbjuder fantastiska möjligheter för lärande. Forskningen rapporterar om mer motiverade elever och lärarkåren i Sverige kommer med liknande betraktelser. IT ger möjligheter att sträcka sig bortom de horisonter som tidigare var möjliga – dels att nå annan information, men också att kommunicera med andra människor och att lära sig på nya sätt med nya verktyg. Det tycker jag är bra och nödvändigt i ett kunskapssamhälle. Att kunna fånga lärtillfället i flykten – så kallat just-in-time lärande (Warschauer, 2007), är motiverande och roligt.

Att lära sig på djupet är att förändras som människa. Utifrån mitt perspektiv på kunskap handlar kunskapsbildning om att ur ett ämnesstoff skilja ut centrala aspekter (Fleischer, 2013). Ett ytligt lärande låter mig minnas och återproducera ett stoff, vilket naturligtvis har ett visst egenvärde. Ett djupt lärande innebär att ta till sig kunskaperna och pröva dem mot sig själv som människa – och när kunskapen då sätter sig på djupet blir vi förändrade. En viktig komponent för att få till stånd sådant ett djupt lärande är reflektion. Begreppet reflektion härör från latinets ‘reflecto’ och betyder anges traditionellt ha följande betydelser: “böja bakåt, vrida på, omvända” (Bengtsson, 2010).

Hur kan vi då använda IT i skolan på ett fördjupande sätt?  Enligt forskning stimulerar oreflekterad användning av IT i skolan färdighetscentrerat lärande som riskerar att förytliga kunskaperna (Fleischer, 2013). Jo, möjligheterna är oändliga! Det handlar alltså om att i IT-användningen skapa förutsättningar för nämnda reflektion. Här är några metoder att använda sig av i den datoriserade skolan:

Aktivitet vs stillhet

Ett sätt är att blanda den aktiva informationsbearbetningen (som ofta består av att söka information på nätet och/eller processa den i word eller powerpoint. Som lärare bör du alltså i datorklassrummet se till att öka andelen tid där eleverna i mer stillhet reflekterar över de frågeställningar som de fått. Ett enkelt sätt att göra detta är att helt enkelt komma överrens om ett tidschema. Eleverna kör sitt arbete vid datorn – vad det än  är – i exempelvis 10 minuter, och sedan MÅSTE locken stängas och en mikrodiskussion om uppgiften och vad de kommit fram till ske under säg 3 minuter. Därefter upprepas cykeln.

Enskildhet vs kollaboration

I samband med övningen ovan kommer man också åt en annan viktig dimension, nämligen att eleverna tenderar att arbeta en hel del ensamma i datorklassrummet. Jag har tidigare skrivit om att använda datorn i en ratio av 1:2 istället för 1:1. Forskning visar att detta har positiva effekter på samarbetet i klassrummet, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för reflektion. Jag citerar ett tidigare blogginlägg:

[…] huvudargumentet för 1:2 enligt Larkin (2011) är att eleverna samverkar mycket intensivare med varandra i sådana situationer. De lär sig mer kollaborativt och utvecklar på så vis sina färdigheter att arbeta i lag. Emedan 1:1 stimulerar produktion och motivation, visar det sig att den också motverkar samarbete i klassrummet:

During the periods of their use, the netbooks substantively  affected the social activity in three of the classrooms and affected the fourth classroom in a less significant way. Although the level of non-netbook social activity varied according to the task (e.g, individual reading activities, completion of tests, or group discussions) the level of social activity remained consistently and conspicuously low during all periods of netbook usage in class A (klass med 1:1 alla dagar i veckan, min anm) (Larkin, 2011, s. 116).

Kontinuerliga återblickar

Läraren behöver också bryta in emellanåt och göra återblickar och stimulera reflektion genom att utmana eleverna att finna nya perspektiv. Detta är alltså att hitta fler centrala aspekter i sitt ämnesstoff. Exempel på dylika tankeutmaningar under lärprocessen skulle kunna vara av typen: “vad betyder detta i förlängningen (det vill säga få eleverna att tänka på konsekvenser i mer än ett led), Vilka argument mot X finns, vilka argument för X finns, hur skulle situationen fungera i en annan kultur eller i ett annat sammanhang? Vad händer om du lägger till något eller drar ifrån något?”. Min poäng här är att lärarens aktivitet måste in under kunskapsbildningen, inte efteråt i form av kommentarer på en slutprodukt. Genom de kontinuerliga återblickarna stimuleras elevernas förmåga att inte bara minnas och ta in innehållet, utan också att bilda berättelser om hur ett ämnesstoff relaterar till sitt sammanhang. På så vis skapas också förutsättningar för reflektion, och att genom användning av IT i skolan förändras som människa.

/Håkan Fleischer, Fil dr i pedagogik. 

Referenser

Bengtsson, J. (2010). Med livsvärlden som grund.  Bidrag till utvecklandet av en livsvärldsfenomenologisk ansats i pedagogisk forskning (2. uppl., ed.). Lund: Studentlitteratur.

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping University, Jönköping.

Larkin, K. (2011). You use! I use! We use! Questioning the Orthodoxy of One-to-One Computing in Primary Schools. Journal of Research on Technology in Education, 44(2), 101-120.

1 svar på ”Skolan, IT & att förändras som människa

  1. Pingback: Ikt | Pearltrees

Gör din röst hörd! Kommentera gärna.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.