Browsed by
Månad: juni 2014

Klassrumsretorik: The Exceptional Presenter

Klassrumsretorik: The Exceptional Presenter

The Exceptional Presenter av Timothy Koegel ger en bra start in praktisk retorik att använda i klassrummet (och överallt annars förstås). Koegel lägger tyndpunkt vid strukturen i framförandet, kroppsspråk och att vara kontaktskapande och engagerande, vilket naturligtvis är en god grund för elevernas kunskapsbildning. Boken tar också upp sådant jag alltid tjatar om: vikten att förstå sin publik, hur man använder manus på rätt sätt och inte minst hur man hanterar sina fjärilar i magen. I slutet av boken finns ett “kontrollformulär” som kan användas för att bedöma sina presentationer där det viktigtaste innehållet i boken finns med, eller för att använda som checklista innan talet. Bra för den som vill få ett antal fasta punkter att ha i minnet.

Exceptional Presenter, Koegel

Så här skriver Bokus om The Exceptional Presenter:

It’s often reported that the number one fear among American adults is public speaking, but in today’s competitive business world, effective communication is a crucial skill – and the cost of being less than effective is high. From the White House to boardrooms worldwide, Tim Koegel has strengthened the presentations, media relations, and communications skills of CEOs and leaders with his renowned coaching abilities. “The Exceptional Presenter” lays out his techniques in a format perfectly suited to today’s busy world. Originally released in limited distribution, “The Exceptional Presenter” has sold over 50,000 copies and has been an airport business bestseller with Hudson Group for more than a year. In this no-nonsense, blow-by-blow handbook, readers will learn how to infuse any type of presentation with energy, confidence, and verve. Whether speaking at a local PTA meeting or national press conference, you will exceed your audience’s expectations every time.

Boken är bra, om man inte vill ha något väldigt akademiskt, utan vill gå rakt på hantverket. Den som vill läsa mer teoretisk retorik blir däremot besviken. Med rätt ingång i boken ger jag den fyra megafoner av fem möjliga.

Du kan köpa boken på Bokus eller via Amazon.

Kompetensutveckling av lärare i en-till-en

Kompetensutveckling av lärare i en-till-en

Sommar. Almedalen rullar igång. Där diskuteras många skolfrågor, inte minst de om datorisering. När det gäller införande av en-till-en, är det en mängd olika aspekter som behöver belysas efter att själva införandefasen är klar. I arbetet med systematisk uppföljning av en-till-en i IPAK-modellen har jag delat in det i tre huvudsakliga områden:

  1. Ämnesinnehåll, teknik och pedagogik,
  2. Betygsättning, bedömningspraktik och e-portfolios,
  3. Juridik, etik och demokrati.

Det finns naturligtvis andra sätt att göra en sådan indelning. Utgångspunkt kan tas i begrepp som Medie- och informationskunnighet (MIK),  Blooms taxonomi eller utifrån idén om omdefinierat lärande.

Det centrala är dock att ha lärarkårens kontinuerliga utveckling för ögonen. Genom att ha det – på ett strukturerat sätt – skapas goda förutsättningar att både förstå och acceptera den position lärarkåren verkligen befinner sig på utan alltför stor frustration (vilket man kan uppleva från spjutspets-IT-strateger). En fruktbar sådan ansats kan exempelvis illustreras av Helena Kvarnsell i hennes utmärkta trappmodell. Den fokuserar på det sätt som lärare tar sig an digitala verktyg.

I mitt sätt att beskriva saken tas utgångspunkt i forskningen av Hall & Hord (2011). Kortfattat är deras poäng att varje införande av en innovation, exempelvis en-till-en, skapar idel möjligheter, problem och fallgropar. Genom att ta utgångspunkt i hur personalen (läs lärarkåren) upplever situationen låter sig planering av kommande kompetensutveckling ske på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är ju inte på något vis banbrytande, men genom att utbilda lärarkåren utifrån den nivå de för närvarande ligger på når man bäst resultat.

När det gäller en-till-en har alltså detta prövats av bland annat Donovan, Hartley och Strudler (2007). Det visar sig att genom att undersöka personalgruppens tankegods kring den införda satsningen på en-till-en lyckas man träffa rätt med utbildningen. Samma utgångspunkt används alltså i IPAK, och de olika nivåerna av tankegods kring en-till-en kan beskrivas i följande sju nivåer att sträva mot utifrån de tre ovanstående huvudsakliga områdena:

0 Medvetenhet
Läraren tänker och upplever: “Jag berörs inte av en-till-en. Kunskaper i franska är alltid franska, datorn har inget att göra med det. Bara för att ungar använder datorn lär de sig på exakt samma sätt och de behöver exakt samma kunskaper som tidigare. Jag bedömer dem enligt samma utgångspunkter som tidigare och med samma verktyg som tidigare. Det är roligt att ungarna tycker det är kul med datorn, men det är en privat fråga och inte en skolfråga. Låt föräldrarna ta hand om juridik, etik och demokrati.”

1 Information
Läraren tänker och upplever: “Jag skulle vilja veta mer om en-till-en. Jag vill inte slänga mig in i något nytt tekniskt utan att veta vad det innebär. Jag vill också reda ut ordentligt vad en-till-en betyder för betygssättningen. Och vad betyder det för skolans roll att fostra eleverna demokratiskt? Jag behöver information för att ta ställning till detta.”

2 Personligt
Läraren tänker och upplever: “Hur kommer användningen av en-till-en påverka mig? Kommer jag kunna fungera lika bra som lärare, jag menar…. om de får influenser från annan slags franska än den jag lärt mig, slang och så… vad händer då? Kommer jag kunna sätta betyg på det här? Och hur ska jag som lärare kunna navigera i verktygen – om de skall göra en blogg på franska, då vet ju inte jag vad som gäller rent juridiskt med vad de får lägga ut och inte?”

3. Hantering
Läraren tänker och upplever: “All min tid går ju redan åt till att skaffa material och förbereda. Hur ska jag då hinna med det här OCKSÅ? Lära mig nya verktyg och använda dem? Dessutom, hur ska jag hantera att de vill göra nya saker? Det är alldeles för snäva ramar för att klara av det.”

4 Konsekvenser
Läraren tänker och upplever: “Hur påverkar mitt sätt att använda en-till-en eleverna? Vad händer med deras ämneskunskaper? Blir de djupare eller ytligare? Lär de sig andra saker? Gör mitt sätt att undervisa skolan bättre eller sämre? Och hur är det med betygssättningen – när alla gör olika saker, hur säkerställer jag att jag bedömer rätt saker och på rätt grunder? Och vad betyder det för eleverna att jag lär dem att publicera så fritt på nätet – lär de sig ett bra etiskt förhållningssätt automatiskt?”

5 Samverkan
Läraren tänker och upplever: “Det här med en-till-en är riktigt bra! Ofta kan jag anpassa undervisningsinnehållet efter elevernas önskemål och det är okey, så länge de är fullt medvetna om vilka kunskapsmål som gäller. Men hur kan jag relatera det här till vad andra gör? Vad är det där med ett utökat kollegium, och hur kan man nyttja det? Skulle vi kunna använda liknande ansatser över ämnes- eller skolgränser för att åstadkomma ännu mer? En-till-en är fantastiskt – nu vill jag hitta synergieffekter!”

6 Återfokusering
Läraren tänker och upplever: “Wow. Nu har jag en mängd erfarenheter av vad en-till-en innebär. Det väcker en mängd ämnesmässiga och tekniska frågor, men inte minst frågor som också ligger en bit ifrån tekniken. Nu vill jag återfokusera och se hur man kan göra saker ännu bättre. Kan tekniken användas för att lära ännu mer, eller ännu hellre – ännu djupare? Kan e-portfolion fördjupas och spela ännu större roll för elevens utveckling? Hur tar jag elevernas känsla för och intresse i att reflektera över rätt och fel på nätet ytterligare ett steg vidare?”

Sålunda…
Att kompetensutveckla lärarkåren i samband med en-till-en handlar alltså för mig om att identifera på vilken av ovanstående nivåer lärarkåren befinner sig. Generellt kan sägas att lärarkåren ofta delar upp sig i två eller möjligen tre grupper. Erfarenheten (Donovan, Hartley och Strudler (2007) visar att det lätt uppstår en platå på nivå 2, 3 och/eller 4 efter införandet. Det är alltså av vikt att då veta vilken typ av funderingar nästa nivå består i, och försöka träffa just den i kompetensutvecklingen för att få maximal effekt för varje satsad krona. Genom att göra det, och inte att försöka “hoppa för långa steg”, får man med sig hela personalstyrkan på ett sätt som tar tillvara på och erkänner vars och ens funderingar och spörsmål kring en-till-en. För mig är det en helt solklar utgångspunkt att göra just så – det skall vara lärarkåren som driver utvecklingen framåt (naturligtvis med hjälp av en stabil ledning med god kännedom om lärarkårens upplevelser av en-till-en).

Referenser
Donovan, L., Hartley, K. & Strudler, N. (2007). Teacher Concerns during Initial Implementation of a One-to-One Laptop Initiative at the Middle School Level. Journal of Research on Technology in Education, 39(3), 263-286.

Hall, G.E. & Hord, S.M. (2011). Implementing change : patterns, principles, and potholes (3rd ed.). Boston: Pearson.

 

Bloggen rullar igen

Bloggen rullar igen

Under några veckor har bloggen legat nere som ett led i utvecklingen av den nya webben med ny grafisk profil och logotype. Nu är jobbet klart och bloggen rullar igen. Logotypens två träd har tydligt definierade stammar, vilket definierar kärnverksamheterna. Den ena är utbildning, den andra är forskning. Var och en av verksamheterna förgrenar sig, men är alltid förankrade i minst en av dessa kärnverksamheter. Under utbildningssidan återfinns mycket kommunikation, men också en del kring personligt ledarskap och pedagogik. På forskningssidan återfinns processutvecklingsstöd och genomförande av forskningsöversikter, samt föreläsningar om forskningsläget gällande en-till-en med utgångspunkt i egen och andras forskning.

I samband med den nya, lite stramare profilen har också Facebooksidan förändrats. Har ni inte gjort det, gillar Fleischer Kompetensutveckling på Facebook. I knapparna upptill höger ser ni också en direktlänk dit, liksom till profiler på Google+, Youtube, Linkedin och Twitter.

Veckobrevet omvandlas till ett nyhetsbrev, som samlar det bästa från bloggen, nyheter, länkar och lästips inom Fleischer Kompetensutveckling. Ett lysande sätt att hålla sig uppdaterad genom ett brev direkt i inboxen. I nyhetsbrevet publiceras också innehåll som inte publiceras på bloggen eller på Facebook. Därför är det viktigt att du prenumerarar – fyll gärna i formuläret till höger för att inte missa något redan nu. Nu har nyhetsbrevet sommaruppehåll och återkommer i augusti. Nyhetsbrevet kommer ges ut varannan vecka.

Till sist, stort tack till Fru Berg och gurun Filip Wessman som stramat upp webben på ett föredömligt sätt!

Skolan, IT & att förändras som människa

Skolan, IT & att förändras som människa

IT i skolan erbjuder fantastiska möjligheter för lärande. Forskningen rapporterar om mer motiverade elever och lärarkåren i Sverige kommer med liknande betraktelser. IT ger möjligheter att sträcka sig bortom de horisonter som tidigare var möjliga – dels att nå annan information, men också att kommunicera med andra människor och att lära sig på nya sätt med nya verktyg. Det tycker jag är bra och nödvändigt i ett kunskapssamhälle. Att kunna fånga lärtillfället i flykten – så kallat just-in-time lärande (Warschauer, 2007), är motiverande och roligt.

Att lära sig på djupet är att förändras som människa. Utifrån mitt perspektiv på kunskap handlar kunskapsbildning om att ur ett ämnesstoff skilja ut centrala aspekter (Fleischer, 2013). Ett ytligt lärande låter mig minnas och återproducera ett stoff, vilket naturligtvis har ett visst egenvärde. Ett djupt lärande innebär att ta till sig kunskaperna och pröva dem mot sig själv som människa – och när kunskapen då sätter sig på djupet blir vi förändrade. En viktig komponent för att få till stånd sådant ett djupt lärande är reflektion. Begreppet reflektion härör från latinets ‘reflecto’ och betyder anges traditionellt ha följande betydelser: “böja bakåt, vrida på, omvända” (Bengtsson, 2010).

Hur kan vi då använda IT i skolan på ett fördjupande sätt?  Enligt forskning stimulerar oreflekterad användning av IT i skolan färdighetscentrerat lärande som riskerar att förytliga kunskaperna (Fleischer, 2013). Jo, möjligheterna är oändliga! Det handlar alltså om att i IT-användningen skapa förutsättningar för nämnda reflektion. Här är några metoder att använda sig av i den datoriserade skolan:

Aktivitet vs stillhet

Ett sätt är att blanda den aktiva informationsbearbetningen (som ofta består av att söka information på nätet och/eller processa den i word eller powerpoint. Som lärare bör du alltså i datorklassrummet se till att öka andelen tid där eleverna i mer stillhet reflekterar över de frågeställningar som de fått. Ett enkelt sätt att göra detta är att helt enkelt komma överrens om ett tidschema. Eleverna kör sitt arbete vid datorn – vad det än  är – i exempelvis 10 minuter, och sedan MÅSTE locken stängas och en mikrodiskussion om uppgiften och vad de kommit fram till ske under säg 3 minuter. Därefter upprepas cykeln.

Enskildhet vs kollaboration

I samband med övningen ovan kommer man också åt en annan viktig dimension, nämligen att eleverna tenderar att arbeta en hel del ensamma i datorklassrummet. Jag har tidigare skrivit om att använda datorn i en ratio av 1:2 istället för 1:1. Forskning visar att detta har positiva effekter på samarbetet i klassrummet, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för reflektion. Jag citerar ett tidigare blogginlägg:

[…] huvudargumentet för 1:2 enligt Larkin (2011) är att eleverna samverkar mycket intensivare med varandra i sådana situationer. De lär sig mer kollaborativt och utvecklar på så vis sina färdigheter att arbeta i lag. Emedan 1:1 stimulerar produktion och motivation, visar det sig att den också motverkar samarbete i klassrummet:

During the periods of their use, the netbooks substantively  affected the social activity in three of the classrooms and affected the fourth classroom in a less significant way. Although the level of non-netbook social activity varied according to the task (e.g, individual reading activities, completion of tests, or group discussions) the level of social activity remained consistently and conspicuously low during all periods of netbook usage in class A (klass med 1:1 alla dagar i veckan, min anm) (Larkin, 2011, s. 116).

Kontinuerliga återblickar

Läraren behöver också bryta in emellanåt och göra återblickar och stimulera reflektion genom att utmana eleverna att finna nya perspektiv. Detta är alltså att hitta fler centrala aspekter i sitt ämnesstoff. Exempel på dylika tankeutmaningar under lärprocessen skulle kunna vara av typen: “vad betyder detta i förlängningen (det vill säga få eleverna att tänka på konsekvenser i mer än ett led), Vilka argument mot X finns, vilka argument för X finns, hur skulle situationen fungera i en annan kultur eller i ett annat sammanhang? Vad händer om du lägger till något eller drar ifrån något?”. Min poäng här är att lärarens aktivitet måste in under kunskapsbildningen, inte efteråt i form av kommentarer på en slutprodukt. Genom de kontinuerliga återblickarna stimuleras elevernas förmåga att inte bara minnas och ta in innehållet, utan också att bilda berättelser om hur ett ämnesstoff relaterar till sitt sammanhang. På så vis skapas också förutsättningar för reflektion, och att genom användning av IT i skolan förändras som människa.

/Håkan Fleischer, Fil dr i pedagogik. 

Referenser

Bengtsson, J. (2010). Med livsvärlden som grund.  Bidrag till utvecklandet av en livsvärldsfenomenologisk ansats i pedagogisk forskning (2. uppl., ed.). Lund: Studentlitteratur.

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping University, Jönköping.

Larkin, K. (2011). You use! I use! We use! Questioning the Orthodoxy of One-to-One Computing in Primary Schools. Journal of Research on Technology in Education, 44(2), 101-120.

Gates, Jobs och estetiken i Zen

Gates, Jobs och estetiken i Zen

En liten rekommendation rekommendation inför stundande sommar. Har du inte läst boken Presentation Zen, gör det genast. Jag tycker  att det är ett banbrytande verk som lär ut grunderna i visuell estetik för presentatörer. Jag kan inte beskyllas för att ha ett särskilt konstnärligt öga, och därför är jag särskilt glad att de enkla reglerna i boken hjälper till enormt att skapa bra, rena och slående presentationer. Naturlighet, enkelhet och balans. Bara en sådan enkel sak som att ett budskap ofta blir mer slagkraftigt om man tar bort komponenter, och inte lägger till.

På Presentation Zens hemsida hittade jag en jämförelse mellan Steve Jobs (Apple) och Bill Gates (Microsoft) presentationer. Steve Jobs stod för enkelheten, stilrenheten, och skapade presentationer där han stod i fokus. Bill Gates skapar röriga presentationer, som skapar oordning och kaos. Eller vad sägs om Steve Jobs, som vågar stå ensam mot nedtonad bakgrund, och vet exakt vad som skall vara i fokus (nämligen han själv):

Steve Jobs

Jämfört med Bill Gates som låter röran ligga kvar bakom honom när han skall vara i fokus (han berättar här om sin livsstil, vad som kännetecknar honom – fokus borde vara glasklart på honom):

Bill Gates

För att inte tala om hur siffror och “hårda fakta” kan presenteras aptitligt, respektive mindre aptitligt. Vilket av detta, ärligt talat, etsar sig fast mest i ert huvud? Steve Jobs karakteristiska sätt:

Steve Jobs, tabell

Eller Bill Gates faktatunga, nästan stickande Powerpoint-bild:

Bill Gates

Läs hela analysen och jämförelsen mellan Steve Jobs och Bill Gates ur ett Zen-perspektiv på Presentation Zen.

P.S texten är publicerad i mitt veckobrev. Varför inte prenumerera du också

Håkans avbön: IT i skolan

Håkans avbön: IT i skolan

Några insikter i försommarvärmen. Jag har under senare tid föreläst en hel del kring min forskning om IT i skolan och särskilt då en-till-en. I avhandlingen är jag glasklar över att den egna datorn är helt nödvändig (något som fick min opponent att få hicka – han ville snarare kalla datorn ett kultföremål). Min forskning visar upp en bild kring en-till-en där eleverna upplever att de lär sig mer och bättre, men det finns inga belägga för det. Det är min oemotsagda uppgift att återge detta utan förvanskning.

Men, jag ombeds också att tycka i mina föreläsningar. Vad jag tycker är alltså i klartext: IT i skolan har en potential som inte kommer till full nytta. Genom att använda provokation har jag velat ge kollegiet en knuff i rätt riktning (alltså IT-positiv riktning) genom att peka på stora utvecklingspotentialer. Så här har min intention sett ut:

Rätt provokation

 

Idén bygger alltså alltså på att en lagom stor provokation kan leda till ett steg framåt om det inte är alltför långt avstånd fram till nästa station så att säga. Emellertid kan taktiken med provokation vara kontraproduktiv, om steget framåt är för långt att ta. Jämför det med när du är ute och springer. Om den du tävlar mot bara är lite framför dig, kan du bli motiverad att öka tempot. Men om den du löper med är marathonlöpare och försvinner som en oljad blixt mot horisonten, då kanske “provokationen” blir negativ och du stannar och går hem och äter kakor istället. På samma sätt kan ett provokativt uttalande om IT i skolan ha negativ effekt:

Fel provokation. För långt steg att ta - kontraproduktiv insats

Min insikt är alltså att mina föreläsningar har gett en bra överblick över forskningsläget, och min önskan att utveckla Sveriges en-till-en skolor mot den potential som är möjlig att nå kan för några lärare varit kontraproduktivt. Mycket olyckligt. Ståndpunkten är emellertid glasklar för mig: En-till-en är helt nödvändig i svensk skola och i grunden en välkommen företeelse.

Dock, det finns några problem som Sverige måste lösa. En-till-en är nu en realitet i en stor del av skolorna i Sverige, och fler lär komma till. Nu är det dags att ta nästa steg, och några åtgärder är nödvändiga:

Framgångar hänger i mångt och mycket på ledarskap

Detta är inte på något sätt en slutsats som är unik för mig, utan snarare något som starkt accentueras i Unos Unos rapporter. Huruvida kommuner lyckas eller inte har till stor del att göra med rektorernas beredvillighet.

Alla i skolan måste tas om hand

Jag har tjatat om det innan, men det tål att upprepas. Eldsjälarna i skolorna är superviktiga, och de gör ett fantastiskt arbete. Jag säger det igen: Ett fantastiskt arbete. Problemet är dock att deras idéer, precis som mina provokationer, kan vara kontraproduktiva om avståndet mellan verklighet och önskat tillstånd är för stort. Därför är det viktigt att lärarkårens samlade erfarenheter, rädslor, farhågor och förhoppningar tas tillvara. Skolorna måste driva en-till-en med erkännandet att det faktiskt finns lärare som knappt kan logga in på sina datorer. Dessa måste tas om hand. Att höja lägstanivån är av vikt.

En nationell IT-strategi skolan

Det behövs också en nationell IT-strategi för skolan. Idag råder stor ojämlikhet mellan skolors praktik och värdering av en-till-en. En nationell IT-strategi kan bidra till större likvärdighet och bättre utvecklingspotential.

En sund kritisk hållning hos IKT-strateger

Det är inte ovanligt att kommuner tillsätter en IKT-strateg för att hantera frågor centralt, som ett slags “ställföreträdande” nationell IKT-strategi. Inte sällan är detta personer som varit ute i skolverksamheterna och brunnit för sin sak. Inte ett ont ord om dessa personer, de betyder väldigt mycket. Men speglar de hela lärarkåren? Har de förmågan att tänka sig in i de situationer som även de rädda och tveksamma lärarna känner? Jag tänker mig att rekryteringsunderlaget i lärarkåren till IKT-strateger ser ut ungefärligen som nedan:

Underlag för rekrytering av IKT-strateg. Vem söker tjänsten?

Man behöver inte vara nobelpristagare för att inse att det naturligtvis är de som är frälsta som söker tjänsterna som IKT-strateger. Det är naturligt, men våra kommuner behöver fundera en smula över detta. Jag säger inte att dessa personer är fel på positionen, men positionen behöver måhända balanseras. Och vore det inte spännande att rekrytera mer åt vänster i modellen, åtminstone bland mittgruppen? För frågan om IT i skolan är ju faktiskt inte bara en fråga om teknik. Det är sant att det är en fråga om att skapa en framåtsyftande skola och förbereda elever att använda datorn. Men, det är inte det primära. Det primära är att forma individer redo för kunskapssamhället. Individer med en stark målorientering som är kreativa och motiverade. Individer som förmår att bilda kunskap och också reflektera över den på djupet. Det vill säga, IKT-strategen har mycket att göra med sådant som IKT som sådant inte är involverat i. Något att tänka på!

IT i skolan kan aldrig vara ett projekt

Till sist blir jag mörkrädd när jag förstår att satsningar på IT i skolan i mångt och mycket drivs i projektform. Jag finner det mycket olyckligt. Kanske är det en bidragande orsak till att min provokation ibland blivit felriktad? Med tanken “Det är bara ett projekt, snart blir allt som vanligt igen” är inte beredvilligheten att gå framåt särdeles stor och även små provokatoner kan bli kontraproduktiva. IT är en naturlig del av skolan, som behandlar frågor som är avsevärt mycket större än frågan om teknik! Det är att göra skolan en björntjänst att göra projekt av sådan verksamhet.

/Håkan Fleischer, fil Dr i pedagogik

IT i skolan skapar förutsättningar för ökat elevinflytande

IT i skolan skapar förutsättningar för ökat elevinflytande

Det händer otroligt mycket i svensk skola när det gäller IT just nu. Fantastiskt roligt att se. De goda exemplen radas på varandra och det kollegiala samtalet är gott, både i sociala medier och på annat håll. I skrivande stund ser jag exempelvis på twitter att ett stort antal pedagoger umgås på pedagogisk pub runt om i landet. Systematiserade skoldiskussioner finns också på nätet där människor samverkar på ett sätt som är tämligen inspirerande.

elevinflytande i skolan
När det gäller IT i skolan tror jag – med inspiration från Helena Kvarnsell – att det gäller att ta vara på elevinflytande. Detta har naturligtvis alltid varit viktigt, men i en tid där datorn faktiskt bereder större möjligheter för eleven att göra “allt annat än det han ska”, och i en tid där elever uttryckligen säger att distraktioner är ett problem (vilket jag skrivit om i min avhandling), är det av än större vikt att peka på elevinflytande för att lyckas med IT i skolan. När det gäller användning av datorn i skolan och skoluppgifter, vad kan eleven då få ha inflytande om? Den garvade läraren vet mer om detta än jag, men här är några uppslag jag får på rak arm som mycket väl kan diskuteras fortlöpande med eleverna:

  • Inflytande över tid – När saker skall göras.
  • Inflytande över rum – Diskutera var saker skall göras. Måste allt ske i klassrummet?
  • Inflytande över lektionsstruktur – Vill vi använda lektionerna till diskussion och reflektion, exempelvis via flippat lärande?
  • Inflytande över arbetsuppgift. En fantastisk möjlighet med datorn är att låta eleverna välja det sätt på vilket ett innehållsstoff framställs.
  • Inflytande över team. En känslig fråga, men det kan vara motiverande att få välja om man vill jobba ensam eller i lag exempelvis.
  • Inflytande över balans mellan färdighetsträning (klippa videofilm) och innehåll.
  • Inflytande över grad av ämnesöverskridande uppgifter.
  • Inflytande över regler för kommunikation i klassrummet, med och utan dator, med såväl andra elever som med lärare.
  • Inflytande över policy för användning av datorer, exempelvis när man får pausa (ärligt talat, jag pausar faktiskt också och går in på Facebook emellanåt).
  • Inflytande över frågor om respekt, etik och integritet (hur skall vi hantera elever som inte vill bli störda? Hur väljer vi att visa hänsyn? Ljudnivån är inte sällan hög i en-till-en klassrum enligt min forskning).
  • Inflytande över elevernas kompetensutveckling. Se exempelvis alldeles utmärkta initiativ i Kalmarsund med elever som digitala coacher.
  • Inflytande över lärarkårens kompetensutveckling? Kanske lite för läskigt.

Detta är bara några punkter där vi i skolan kan låta eleverna få ökat inflytande, fångade helt i flykten. Målet är förstås att öka motivation OCH samtidigt öka måluppfyllelse, och utgångspunkten är att datorn förändrar så mycket iklassrummet att elevsituationen också måste förändras. Emellertid, för att detta skall vara möjligt är det, som Helena Kvarnsell mycket klokt påpekar, helt nödvändigt att eleven vet och väl känner innehållet i Lgr 11 / Gy 11. Därför är ett tragglande av detta nödvändigt. Jag föreställer mig att eleverna så småningom knäcker koden och finner att dessa är ett utmärkt navigationsverktyg i en självständig kunskapsbildning som förbereder dem väl inför framtiden. Som grädde på moset, liksom.

 

Kommunikation, flugfiske & drinkar från 30-talet

Kommunikation, flugfiske & drinkar från 30-talet

Mötesdag i Stockholm idag. En kontrasternas dag. Två av mötena med företagsledare. Så olika stil! De var varandras absoluta motsats. Den ena småföretagare, kom till mötet i t-shirt och jeans. Avslappnad man i 60-års åldern. Lite skäggstubbig och otroligt varm som person. Inlyssnande och analytisk. Den andre en proper kvinna i klassiska affärskläder. Stram, opersonlig och otålig. Hur möter man dem båda?

Vinn intresse genom fokus
Frågan är berättigad – jag vill få båda att vara intresserade av mig, av vad jag har att säga och framstå som en positiv inlyssnande person. Om jag i det här läget bara har en strategi, förlorar jag intresset hos minst av dem. Nyckeln till att lyckas är att lägga bort fokus från dig själv, och intressera dig för den andre. När kontakt är etablerad, då är båda mottagliga för mitt budskap.

Likheter attraherar
Jag har säkert skrivit om det förut. Likhet attraherar. Socialpsykologisk forskning visar dessutom att det inte spelar någon roll om det är i de stora frågorna ni tycker lika eller i de små. Även de mest triviala detaljer där du och din motpart har likheter bidrar ökat engagemang. Tryggt att veta – då behöver du inte “spela” något som du inte är – det finns nämligen alltid något område där du och den du pratar med är lika.

Visa intresse
När du pratar med motparten, visa då genuint intresse. Försök glömma bort dig själv för en stund. De mest framgångsrika sociala människor jag känner har en inställning i stil med: “varje person jag möter bär ett intressant filmmanus” eller: “Vem som helst har något man kan intressera sig för under två timmar. Det kan vara drinkar från 30-talet eller flugfiske eller vad som helst”. Det där är väldigt sant och väldigt klokt. Och vad som är spännande är att ju mer detaljer man får om något man inte känner till något om, desto mer intressant blir det. Testa själv att ta på dig “nerdrollen” på nästa fest.

Kan jag själv vara intressant – är det en väg? 
Självklart, men gärna på ett sätt som öppnar samtal som återigen ställer den andre i fokus för ditt intresse. Försök om möjligt bolla tillbaka frågan. Om din motpart exempelvis frågar: “Du själv då, har du barn” så svarar du: “Jo, jag har också två barn. Berätta mer om dina ögonstenar”. Om du känner att du blir nervös av att få fokus på dig så förbered dig, kanske genom att ha intressanta anekdoter att berätta som öppnar samtalsmöjligheter, eller genom att ha med dig något att prata om. En variant är att göra ett album med bilder i sin telefon som man kan visa upp. Om du är på resa i främmande land är det ett säkert tips att visa bilder på översnöade bilar. Eller, du kanske har en så kallad mood-ring, du vet en sån där som ändrar färg “efter humör”? En utmärkt utgångspunkt i ett samtal.

P.S Artikeln kommer från veckobrevet Spirande Yrkesliv. Bläddra i arkivet och prenumerera du också så får du artiklarna direkt i mailen på måndagar.