Browsed by
Månad: april 2014

Trött på Powerpoint? Titta här!

Trött på Powerpoint? Titta här!

Jag har ju tidigare skrivit om Powerpoint och som ni vet är jag litet skeptisk. Inte så att det är fel, men det blir fota tråkigt och förutsägbart. Det är lätt hänt att det blir för mycket punktlistor som söver publiken effektivt. Lägg därtill att du också läser direkt från din Powerpoint – då tycker jag att du lika väl kan gå ner från scenen. Nej, bot och bättring! Ett sätt är att byta ut Powerpoint mot något annat. 

Keynote
Ett givet alternativt till Powerpoint är Keynote, som är ett motsvarande program för Mac. Den största nackdelen är förstås att den just är till Mac, om du nu råkar ha en pc. Annars är det ett program som också är uppbyggt kring mallar, precis som Powerpoint, men allt är ungefärligen 100 gånger snyggare och mer genomtänkt. Det är förstås möjligt att hamna i puntlisteträsket här ändå. Men ska man göra det, kan man göra det med stil. Ett pluspoäng är att det är löjligt smidigt att göra sina slides (helst då utan punktlistor) på datorn och sedan automatiskt ha tillgång till dem via sin Ipad. Så jobbar jag när jag är ute – väldigt smidigt. En Ipad och en liten sladd, sen är du igång.

Prezi
En nykomling (nåja) av helt annat snitt är Prezi. I Prezi bygger du upp din presentation kring ett flödesschema, exempelvis i en tidslinje. Sedan kan du zooma in och ur tidslinjen. En klar fördel är att du alltså kan växla mellan att gå in i detaljer och tillbaka till helheten och se i vilket sammanhang detaljerna “bor”. En nackdel är att det är lite för lätt att göra zoomningar, vilket leder till att publiken kan känna sig åksjuk. Rätt använt är det dock ett givet presentationsverktyg.

PowToon
PowToon är ett webbaserat verktyg där du med hjälp av färdiga moduler bygger en teknad film istället för en vanlig presentation. Ett annorlunda stilgrepp som i rätt sammanhang kan lyfta en presentation i form av storytelling. Min erfarenhet är för tillfället något begränsad, så jag lämnar till dig att själv prova.

MindManager
Ytterligare en variant är att bygga en mindmap i exempelvis Mindmanager och sedan använda presentationsläget. Du fäller då ut respektive gren allt eftersom din presentation fortskrider. Jag har sett detta på någon konferens, och det har sina absoluta fördelar. Precis som när jag pratar om manusteknik vill jag peka på att mindmappen ger översikt och helhetsbild. Nackdelen är att det blir väldigt lätt att mindmappen du visar på väggen också blir ditt manus, vilket är ett säkert sätt att bli tråkig.

Fler tips
Se gärna artikeln 24 Powerpoint Alternatives & Presentation Programs for 2014 för drygt 20 ytterligare alternativ (tack till @DigitalSkola för tipset)

Glöm inte
Att det inte är fel att vara utan audiovisuella hjälpmedel, och bara prata rakt upp och ner. Har du ett starkt innehåll och en stark personlighet, kommer du väldigt långt.

Det var allt för denna gång!

Håkan Fleischer
Fil Dr, föreläsare och inspiratör

P.S Artikeln kommer från mitt veckobrev. Prenumerera du också och få artiklar som denna i brevlådan varje måndag.

Kroppsspråk och framförandeteknik idag på våga tala

Kroppsspråk och framförandeteknik idag på våga tala

Idag har jag föreläst om framförandeteknik och kroppsspråk med mina adepter på Våga tala. De fick lära sig att anta ett säkert och tryggt kroppsspråk och att omvandla lågstatus- till högstatuskroppsspråk. Vi diskuterade också teorin ‘Fake it til you make it’, dvs om hur förändringar i kroppsspråket också förändrar våra känslor. Den som vill läsa en fantastisk bok på det temat rekommenderas Richard Wisemans Rip It Up. Rejäl forskningsgenomgång på området presenterat på lättillgängligt och underhållande sätt.

Gratis föreläsning: Klick – kommunikation som gör skillnad

Gratis föreläsning: Klick – kommunikation som gör skillnad

Hej vänner!

Vad är det som gör att kommunikation “bara fungerar” mellan vissa personer? Hur kan vi använda kunskaper om kontaktskapande kommunikation för att skapa ett bättre arbetsklimat, bättre relationer och ett bättre bemötande? Min webb har uppdaterats med en gratis videoföreläsning på temat. Filmen är 45 minuter lång.

Kommunicera lyhördhet och vilja till kontakt

Kommunicera lyhördhet och vilja till kontakt

I veckan fick jag ett mail från en deltagare på min inspirationsföreläsning i kommunikation. Deltagaren menade att min föreläsningsstil och mitt innehåll lett till ett ökat intresse att kommunicera lyhördhet och vilja till kontakt med sin publik. Att bli lyssnad på och uppskattad är ett grundläggande behov hos alla människor, även när de sitter i en publik. Här är några tips på hur du kan göra för att kommunicera lyhördhet. 

Be om aktivitet
Lite tillspetsat kan man säga: “Gör aldrig själv vad du kan be publiken att göra”. Det är naturligtvis att ta med en nypa salt. Men att visa tillit och tilltro till sin publik att hantera saker kan vara bra. Det positiva är att det inte behöver handla om stora saker: Skicka runt de här papprena, tänk ut tre frågor etcetera.

Var spontan
När du är spontan, är du också mer lyhörd för din publik. Det låter kanske konstigt, men tänk efter. När du är “programmerad” till ett visst beteende tar du inte emot signaler från publiken som du kan agera spontant på. När du är spontan, och reagerar spontant, visar du därmed att publiken faktiskt har betydelse för Dig på scenen.

Ge valfrihet
Låt gärna publiken göra val. “ska vi prata om det här innan eller efter rasten”? Jag själv har alltid som standard att deltagarna själva får välja hur lång rast de skall ha. Någon får ge ett bud, och uppstår diskussioner får de enas.

Småprata med publiken
Det finns mängder av tillfällen att småprata med publiken. Dels när den kommer, i rasten och efteråt. Försök verkligen lyssna – fokusera på dem och deras budskap. Ge bra feedback. Du har aldrig rast när du har rast! Tänk på att du är i din roll som talare så fort du visar dig för publiken, ända tills dess att du lämnar platsen.

Var ödmjuk och transparent
Om någon i publiken gör ett påpekande som du inte tänkt på, försök inte skyla över det. Det är förtroendeskapande och lyhört att faktiskt erkänna att man har fel eller att man också kan tänka på saken på ett annat sätt.

 

P.S Artikeln är hämtad från  mitt veckobrev Spirande Yrkesliv som utkommer varje måndag. Prenumerera du också!

Det var allt för denna gång!

Håkan Fleischer
Fil Dr, föreläsare och inspiratör

Lärarnas röster i debatten om IT i Skolan

Lärarnas röster i debatten om IT i Skolan

I dagens upplaga av SvD ställer Daniel Sandin frågan om hur  det är möjligt att ge ett heltäckande svar på frågan om ledarskap i klassrummet utan att låta lärarröster höras. Jag finner frågan relevant, och kan ur mitt perspektiv – som forskare om datorer i skolan – åtminstone till viss del hålla med i argumentationen. Det är viktigt att lärarkåren kommer till tals och till uttryck i debatten om skolan. Jag citerar Sandin:

För ett par veckor sedan släpptes en forskningsrapport, Att förändra skolan med teknik, författad av professor Åke Grönlund (Örebro universitet). Detta är en läsvärd bok, full av vetenskapligt underbyggda iakttagelser av hur skolor använder sig av den nya digitala tekniken. Här får läsaren, till skillnad från i krönikan ovan, bland annat en nyanserad bild av mobiltelefonanvändning i skolan. Men boken innehåller också ett belysande exempel på hur lärare inte kommer till tals när de borde. I boken finns utöver presentationen av studien ett avsnitt där åtta personer med koppling till skolan ger sin personliga bild av hur teknik används i svensk skola. Underfrågan till kapitlet är: ”Hur leder man utvecklingen av it i skolan – i kommunen, på den enskilda skolan och i klassrummet?” Behövs det påpekas att ingen av författarna är verksam lärare? En är elev, någon är rektor, någon forskare, och några är politiker. Hur är det möjligt att ge ett heltäckande svar på frågan om ledarskap i klassrummet utan att låta lärarröster höras?

Detta är naturligtvis olyckligt. När jag är ute och föreläser för lärare i just de sammanhang som rör datorisering i skolan möter jag en brinnande yrkeskår, men som också behöver lugn och ro att arbeta och att få möjligheter att göra det där är bäst på: att vara lärare och inte administratörer. Ljus på en yrkeskår är bra, men ständig exponering, ständiga förändringar och ständig stress leder till slut till en motvilja att publicera sig, att driva debatt, att göra sin röst hörd. Sedan skall också sägas att lärare faktiskt gör sina röster hörda, men kanske inte i publika böcker av ovan nämnda snitt. Framför allt finner jag att debatten MELLAN lärare är mycket god och levande.

Generellt finns dock, som jag ser det, två problem med lärarkårens mediautrymme. Dels är det för litet – det kunde vara mer balanserat än det idag är. Det är, som Sandin påpekar, många människor som som tycker, varav få är förankrade i den lokala praktiken.

Det andra problemet bekymrar mig än mer. Det finns gott om eldsjälar inom mitt forskningsområde, nämligen en-till-en (en dator per elev och lärare). De hörs relativt mycket och anammar en positiv (ibland romantisk, någon enstaka gång naiv) diskurs om vad som är möjligt att åstadkomma med hjälp av datorer i skolan. Det är bra – de är en motiverande kraft. Men så länge den relativt stora delen av lärarkåren som känner en skepsis, oro och återhållsamhet kring datorer i skolan inte OCKSÅ kommer till uttryck och framförallt blir lyssnade på, bidrar inte debatten till att minska spänningarna i svensk skola. Tvärtom. Glappet mellan vad som är möjligt att åstadkomma med datorerna i skolan i termer av kunskapsbildningskvalitet och vad som faktiskt görs riskerar att öka.

Min utgångspunkt, precis som i mitt utvärderingsarbete av datoriseringsprojekt i skolan, pekar på att datoriseringsutvecklingen i skolan måste ske med lärarkårens upplevelser av sin yrkespraktik som utgångspunkt. Här finns mängder av glädjeämnen, solskenshistorier och goda exempel. Det finns också rädslor och farhågor och negativa erfarenheter. Det är alltjämt lärarkåren, men alla dessa erfarenheter, som driver utvecklingen framåt. Unos Uno och ovan nämnda forskningsrapport pekar på ledarskapets betydelse för att lyckas med sina datoriseringssatsningar. Detta skriver jag under på, och det självklara instrumentet för ett sådant ledarskap är en lyhördhet mot personalens kompetensutvecklingsbehov, och ett tillvaratagande på den utvecklingspotential som finns även hos den personal som inte utgörs av eldsjälar.

//Håkan Fleischer, Fil Dr i pedagogik

Lär dig professionell produktpresentation

Lär dig professionell produktpresentation

professionell produktpresentation

Tycker du också att det är svårt att presentera en produkt, tjänst eller idé på ett slagkraftigt sätt? Då är det här kursen för dig: Professionell produktpresentation. Just nu planeras vilka orter i landet kursen skall genomföras på. Helt klart är att Jönköping blir en av orterna under våren 2014. Har du förslag eller önskemål så hör gärna av dig! Läs mer om kursen.

Spirande Yrkesliv: Konsten att balansera Powerpoint och åhörarkopior

Spirande Yrkesliv: Konsten att balansera Powerpoint och åhörarkopior

Under veckan har jag haft kundmöten och presenterat IPAK – en utvärderingsmodell av kompetensutvecklingsbehov. Det slog mig hur viktigt det är att hantera sina Powerpoints i relation till åhörarmaterial. 

Gör som vanligt och det blir garanterat tråkigt
Du känner säkert igen dig. Du har förberett din presentation, och tänker att du inte behöver ha något manus. Allt finns ju ändå på Powerpointen med snygga punktlistor. För säkerhets skull delar du också ut Powerpointen i förväg till publiken. Så kan de hänga med. Någonstans under presentationer märker du att det är ganska dött i lokalen. Du tvingas växla blick mellan publiken och din powerpoint och tappar kontrollen. När du bläddrar fram till nästa bild, tittar publiken med tomma fiskögon på dig – de vet ju redan vad som finns på bilden. Du har drabbats av ett vanligt presentationstekniskt fel – du har blandat ihop vad manus, powerpoint och åhörarkopior är.

Med en verkningsfull Powerpoint…
Problemet börjar oftast här. Det är alldeles för enkelt att göra väldigt fula punktlistor i Powerpoint. Läs gärna i mitt tidigare veckobrev hur du undviker Death by Powerpoint. Bygg dina Powerpoints med minimalt med text, mycket bilder för att skapa ett stöd till din presentation, inte som materialet i sig.

…behövs ett bra manus
Du behöver ett manus med de där punktlistorna på. De är bra för dig att se på, men helt ointressant för publiken i efterhand. Håll dock ner mängden ord i ditt manus till ett minimum. Jobba med nyckelord så att du blir fri att kommunicera med publiken. Målet är att du ska ha kontakt med publiken – inte med vita duken.

Åhörarkopior
Vad skall publiken då få ut för material? Din Powerpoint, som nu mestadels består av enstaka nyckelord och fotografier eller annat visuellt stödmaterial hjälper inte till särskilt mycket när publiken har kommit tillbaka till sin kammare. Därför gör du en skriven text – inte punktlistor – till publiken som sammanfattar dina resonemang. Under min utbildningsdag i kommunikation delar jag till exempel ut ett häfte om 12 sidor text som sammanfattar utbildningsdagens innehåll. Tänk på att i åhörarkopiorna kan du också utnyttja möjligheten att fördjupa dig i detaljer, statistik och annat som inte gör sig i den muntliga presentationen.

Det var allt för denna gång!

Håkan Fleischer
Fil Dr, föreläsare och inspiratör

P.S Detta är en artikel från veckobrevet Spirande Yrkesliv. Prenumerera du också och få liknande artiklar rakt ner i brevlådan varje måndag morgon.