Browsed by
Månad: mars 2014

Utveckla din talarroll – skapa spänning

Utveckla din talarroll – skapa spänning

I veckan höll jag en variant på min föreläsning Mellan möjligt och omöjligt (läs gärna om den här). Massor av härliga skratt och en del spänningsmoment. Idag tänkte jag lära dig hur du skapar lite mer spänning, vilket behövs för allt slags lärande, oavsett om publiken är elever eller näringslivstoppar.
Storytelling
Bryt av din föreläsning och bli personlig. Berätta något. Storytelling är fantastiskt populärt just nu och det säljs massor av bocker om det, men faktum är att det inte är raketforskning. Den enkla formen “Det var en gång.. och så hände x.. och då blev det y… men så gjorde han z, och då blev det som så..”. Det viktiga är att du håller berättelsen enkel. På föreläsningen ovan nämnde jag mina svåra år på ungdomsgymnasiet och hur jag inte vågade sova hemma utan valde att sova på golvet på en toalett på kyrkogården intill istället och om hur det förstörde min skolgång. Så mötte jag en lärare som hade ett särskilt sätt att kommunicera med mig, och så ändrades allt till det bättre. Berättelsen behöver inte vara känslomässigt laddad, men den måste kännas genuin. Om du presenterar ett ämne, bryt av med en berättelse som visar din syn på det ni pratar om.

Sänk tempo, sänk volym
Att skapa spänning handlar inte om att driva upp tempot och att prata högre. Spänning skapas tvärtom genom att dra ner tempot, både i talet och i kroppsspråket, och att sänka volymen. Då uppstår den där magiska stämningen där man kan höra en knappnål falla. Utnyttja det, för just här är din publik som mest mottaglig för ditt budskap.

Skapa spänningszoner
När jag undervisar om retorik brukar jag visa hur man som talare med betingade reflexer kan skapa olika zoner i rummet. Om du konsekvent sätter dig på framsidan av katedern eller bordet när du berättar något spännande, vänjer sig din publik snart och skapar en förväntan på spänningsmoment så fort du rör dig mot den platsen. Otroligt effektivt.

Språket
Sist men inte minst, det viktigaste av allt är att använda ett spännande språk. Ju mer målande du beskriver en situation, desto mer spännande blir det. Arbeta med dina adjektiv och adverb. Måla i bilder, berätta hur saker doftar och smakar. Det skapar spänningsmoment. Låt kroppsspråket följa med och spegla känslan.

Det var allt för denna gång!

Håkan Fleischer
Fil Dr, föreläsare och inspiratör

 

P.S Artikeln kommer från veckobrevet Spirande Yrkesliv, som ges ut på måndagar. Prenumerera du också!

Effektiv feedback för lärare och andra ledare

Effektiv feedback för lärare och andra ledare

effektiv feedback för lärareFeedback är en viktig del i undervisningen och i allt annat ledarskap. Det är inte bara eleven som har nytta av bra feedback. Också som lärare får du värdefull information tillbaka genom din feedback: vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Detsamma gäller naturligtvis feedback i annan typ av ledarskap. Det gäller dock att veta när och hur man skall ge feedback. 

Det är dock viktigt att komma ihåg att bra feedback ges under tiden lärandet sker, medan det fortfarande finns möjlighet att åstadkomma förändringar. Jag tycker också att feedback till eleven skall vara åtskilt från bedömning, annars är det lätt enbart det som eleven tar åt sig. Feedback definieras här som information om hur det går i elevens (eller den anställdes)  ansträngningar att nå sina mål.

Rätt förutsättningar
Det krävs bra förutsättningar för att den lärande skall ta åt sig av feedbacken och kunna använda den på rätt sätt. Rätt förutsättningar innebär att det skall vara en miljö som man vet att man har råd att göra misstag i. När misstaget betraktas som en lektion och inte som ett misslyckande är man på rätt väg.

Feedback åt båda håll
Som lärare eller annan ledare är det viktigt att komma ihåg att feedbacken som kommer från den lärande kan vara lika viktig som den som ges från läraren. Att ge feedback handlar således likamycket om att lyssna och ta åt sig som att tala och agera.

Vem styr feedbacken? 
John Hattie påpekar att mycket av feedbacken eleven får är från andra elever. Detsamma gäller säkerligen även i yrkeslivet. Det är viktigt att påpeka att en stor del av den här feedbacken kan vara felaktig. Å andra sidan är det naturligtvis motiverande att feedbacka varandra vid lärande. Balans och struktur krävs således. Det är viktigt att du som ledare syns i feedbacken.

Effektiv feedback kräver målorientering
För att feedback skall fungera måste den vara målinriktad. Den som får feedback måste veta exakt var man skall nå fram till. Annars handlar feedback alltför mycket om att bara berätta för den lärande om vad han eller hon skall göra. Detta skapar passivitet.

Lästips
Feedback for learning av Susan Askew.

P.S Artikeln är publicerad i mitt veckobrev Spirande Yrkesliv. Prenumerera du också, och få sådana här artiklar i brevlådan varje måndag.

En-till-en är nödvändigt och bra – men utvecklingsbehov finns

En-till-en är nödvändigt och bra – men utvecklingsbehov finns

En elev - en dator. Jag har under dagen förstått att min avhandling används av skolledare som ett argument för att avfärda IT i skolan. Det är mycket olyckligt, ur flera perspektiv.

Ett första perspektiv är det att forskningens uppgift i sig inte är att värdera eller att ställa sig för eller emot. Avhandlingen har redovisat resultat om tidigare forskning, om kunskapsbildningens kvalitet, villkor och karaktär, samt också erbjudit en ny filosofisk betraktelsevinkel när det gäller en-till-en. Ett annat perspektiv är samhällsekonomiskt. En-till-en omsätter stora summor pengar som måste få komma till konkret nytta. Ett tredje perspektiv är att den som använder min avhandling som argument mot IT i skolan också direkt går emot idén om att skolan måste spegla det omgivande samhället.

Avhandlingen har däremot ett kritiskt perspektiv, vilket inte är detsamma som negativt. Jag menar att det är en central uppgift för mig som forskare att vara just kritisk, och faktum är att jag tycker att mycket av den forskning som finns kring en-till-en är anmärkningsvärt okritisk och ytlig.

Avhandlingen pekar på att glappet mellan vad som är möjligt att åstadkomma med en-till-en och vad som faktiskt åstadkoms är stort i det fall jag undersökt, och kan antas vara stort i flera fall. Det betyder inte att IT i skolan är negativt. Tvärtom kan jag konstatera att IT i skolan är helt nödvändigt, inte minst med utgångspunkt i det kunskapssamhälle som växt fram, vilket nogsamt också beskrivs i avhandlingen.

Avhandlingen pekar på ett stort färdighetsfokus i en-till-en, såväl i de empiriska studierna som i forskningsöversikten. Därför är det viktigt att skolan också ser behovet av att balansera detta fokus på färdigheter (ofta i termer av presentationer av olika slag) med innehållsliga krav. Att omdefiniera lärandet för att “det är möjligt” bör man alltså se upp med. Avhandlingen pekar också på att detta färdighetsfokus i hög grad korrelerar med digital kompetens, såsom det definieras i avhandlingen, vilket får antas vara positivt. Vidare lyfts också ett antal utmaningar med en-till-en, bland annat i termer av ökad stress, fysiska besvär, behov uttryckta av eleverna att läsa analoga alster istället för digitala dito och ökade distraktioner. Sammantaget visar avhandlingen att kunskapsdjupet potentiellt kan förytligas, om skolan fortsätter ha business as usual. Det innebär alltså att ovan nämnda (och andra) problem behöver lösas – inte att IT i skolan är fel.

Avhandlingen erbjuder till slut också ett sätt att betrakta kunskap, som åtminstone delvis kan råda bot på de problem  med ett glapp mellan vad som är möjligt att åstadkomma och vad som faktiskt åstadkoms, genom att föra in begreppet stretchad kunskap. I detta begrepp inryms bland annat ett hänsynstagande till den rumsliga dimension nätet innebär, möjligheter till lärande samvaro på nätet, det faktum att lärostoffets innehåll har frigjorts från sin förpackning. Den innebär också ett aktivt försök att vara en motvikt till den performativa “just-in-time” kunskap som en-till-en stimulerar och framhåller betydelsen av att behålla och utöka det bildande inslaget i skolan.

Således pekar avhandlingen på en mängd BEHOV för utveckling i en-till-en skolan, och kan inte användas i någon del som ett argument mot IT i skolan. En sådan läsning och tolkning får ses som antingen slarvig eller ansvarslös.

Sveriges skolor har nu i hög grad investerat i en-till-en, med en del goda resultat och en del sämre bieffekter. Det är nu dags att ta nästa steg. Skolorna i Sverige behöver ta de ovan nämnda, plus många andra problem nämnda av exempelvis Unos Uno på allvar och börja arbeta med frågor om kunskapers kvalitet, villkor och karaktär i den datoriserade skolan. Min avhandling erbjuder några av alla möjliga impulser för ett sådant utvecklingsarbete.

Länk till avhandlingen En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan.

Gör du tråkiga Powerpoints? Läs det här!

Gör du tråkiga Powerpoints? Läs det här!

Artikeln är hämtad från senaste numret av veckobrevet Spirande Yrkesliv. Prenumerera du också!

Handen på hjärtat, varför håller du muntliga presentationer? Varför lämnar du inte bara ifrån dig en skriven rapport, låter åhörarna läsa och begrunda? Det skulle spara mycket tid och pengar.

Skälet är att du som presentatör har uppgiften att utöver budskapet förmedla en känsla. Du skall göra detta genom att på bästa möjliga sätt beröra åhöraren. Du vill genom din presentation uppnå någonting, vilket förutsätter ett förändrat känsloläge hos publiken. Du vill att de skall köpa någonting, att de skall rösta på dig, att de skall tycka att dina idéer är fantastiska, att de skall vilja samarbeta med dig, etcetera. Vad har PowerPoint med detta att göra? Det enkla svaret är: allt.

Minska mängden text
Min idé kring PowerPoint är att texten i PowerPoint bör bannlysas. Använd istället enbart bilder, bilder som skapar känslor, väcker associationer och nyfi- kenhet på din infallsvinkel på ämnet. På så vis stimulerar du ett behagande och berörande hos publiken. Bilderna kan naturligtvis vara av olika karaktär – själv tycker jag om att använda bilder som kan tydas på många sätt, inte sällan med humoristisk underton. Använd proffsiga bilder – clipart går naturligtvis bort, så även bilder uppsökta på Google. Lägg några kronor på att köpa proffsiga bilder – det lönar sig! Till sist – en fara med PowerPoint är att det är alltför lätt att göra många bilder. Håll nere antalet, och låt varje bild markera början på ett nytt avsnitt i din presentation.

Fokusera centrala nyckelord
OM du absolut måste ha med text på din PowerPoint, minimera antalet ord. Max 4-6 ord. Den informativa delen av budskapet skall DU som talare stå för, inte din Powerpoint. Var också försiktig med ljudeffekter – själv använder jag dem aldrig.

Det kanske låter svårt – men är egentligen ganska enkelt, och min erfarenhet är att det betalar sig snabbt i form av en vaken publik som blir stimulerad på mer än enbart det intellektuella planet. För att exemplifiera: När jag talar om målgruppsanalys inom retoriken, visar jag en bild på ett nyfiket men eftertänk- samt barn. Jag gör visningen av bilden till en naturlig paus, och berättar hur jag själv, rent personligt, associerar till bilden. Publiken får genom detta uppleva mig som person, jag bjuder in dem i min personliga sfär (utan att bli privat). Jag kan använda långsökta bilder, för att stimulera en humoristisk funktion. Således visar jag en bild på en tax när jag talar om vikten att ha personlighet i sin presentation. Det är också bra att emellanåt växla in mer sakliga bilder – exempelvis visar jag illustrationer av kroppspositioner när jag talar om kroppsspråk.

Powerpoint är INTE manus
Det här sättet att använda PowerPoint innebär att du inte kan använda bilderna som teleprompter. Ledsen. Och lika bra är det – att använda PowerPoint som ställföreträdande manus är ett säkert sätt att skapa en sömnig publik på rekordkort tid. Återigen, om allt centralt i budskapet finns i bilden – vad gör du då där? Var ska de lägga sitt fokus – på dig eller på bilden? Jag tycker det är oförskämt att försätta publiken i ett sådant läge att de behöver välja mellan att fokusera på antingen dig eller bilden.

Åhörarkopior
Till sist, hur skall man göra med lyssnarunderlag? Min idé är att du delar ut ett skrivet lyssnarunderlag EFTER presentationen. Om du lämnar ut det före, försvinner alla överraskningsmoment, och det blir svårt att bygga spänning under talet. Under presentationen vill du ha fullt fokus på dig, på budskapet, och på den känsla som skall förmedlas/skapas hos publiken. Genom att de får tillgång till lyssnarmaterialet i efterhand fyller du också en pedagogisk funktion: om de lyssnat, tagit in budskapet, antecknat och sedan får ut åhörarunderlag, kan de överföra anteckningarna till underlaget, och fördjupa sin inlärning av materialet. På så vis har du lyckats att förmedla ett budskap de minns tydligt, du har skapat en känsla kring ditt budskap och du har mer sannolikt än tidigare hållit deras intresse och fokus vid liv. Allt genom att använda PowerPoint på ett mer intelligent sätt.

Artikeln är hämtad från senaste numret av veckobrevet Spirande Yrkesliv. Prenumerera du också!

Datorer, en-till-en och stretchad kunskap

Datorer, en-till-en och stretchad kunskap

en elev - en dator. Kunskapsbildningens karaktär och villkor i den datoriserade skolan. Hur påverkas kunskapsbildningen när eleverna får var sin dator och tillgång till internet? Behöver skolan utveckla ett nytt sätt att betrakta kunskap och behöver lärarkåren förbereda sig genom kompetensutveckling? Svaret är enligt mig ja. Jag kallar det för stretchad kunskap. Det kännetecknas av ett hänsynstagande till att datorn och internet både är ett verktyg att använda för kunskapsbildning, men också en värld att leva i. Skolan måste förstå och acceptera de förändrade spelregler som blir den naturliga följden och aktivt välja en strategi vid införandet av elevdatorer. Utgångspunkten för föreläsningen är avhandlingen En elev – en dator. Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan.

Föreläsningen lyfter resultat från både egen forskning och annan forskning. Föreläsningen tecknar en bakgrund i kunskapssamhällets framväxt och problematiserar tidigare satsningar på datorer i skolan som bakgrund till de nuvarande satsningarna som oftast sker i form av en-till-en projekt. Forskningsresultaten leder fram till en diskussion om ett nytt och utvidgat sätt att betrakta kunskapsbildning, vilket benämns stretchad kunskap. Att arbeta med stretchad kunskap som utgångspunkt kan vara en fruktbar väg att minska glappet mellan vad som är möjligt att åstadkomma med datorer och ipads i klassrummet och vad de hittills faktiska resultaten är. Lärarkårens behov av kompetensutveckling diskuteras särskilt.

Läs mer på föreläsningens egna sida: Datorer, en-till-en och stretchad kunskap.

10 sätt att öka produktiviteten på jobbet

10 sätt att öka produktiviteten på jobbet

10 sätt att öka produktiviteten

Många av oss lägger ner mycket tid på vårt jobb, och känner sig ständigt stressade. Stressen minskar produktiviteten, och leder till ett negativt ekorrhjul. Ibland är det nödvändigt att känna till små knep och trick och ha vissa förhållningssätt för att hålla ångan uppe. Här är tio sätt som jag prövat. Använd ett av dem redan idag! (Detta är också det tionde numret av veckobrevet Spirande Yrkesliv. Prenumerera du också och få mailet direkt i din inbox, varje måndag.)

Vägra meningslösa möten
Alla möten är inte nödvändiga. Många möten har faktiskt liten betydelse och i så fall bör de undvikas, åtminstone när du har mycket att göra. Prova att säga till din chef: “Jag vet att det är mötet är obligatoriskt, men faktum är att jag tror jag gör mer nytta för organisationen om jag ägnar mig åt [fyll i själv].” Så gjorde jag ofta när jag inte var egenföretagare, och min arbetsgivare accepterade det. Berätta gärna om tekniken för kollegor, så de inte tycker att du ständigt får en gräddfil (ett misstag jag gjorde).

Simma mot strömmen
Att simma mot strömmen är aldrig lätt, men om du alltid gör som alla andra, får du också samma resultat som alla andra. Att gå dina egna vägar och våga tro på dig själv kan öppna oanade möjligheter. Dock ska väl sägas att uppror för sakens egna skull aldrig är bra.

Utnyttja din restid…
… och all annan “dödtid” också förstås. Här finns oanade möjligheter. Kör du bil? Lyssna på en ljudbok med kompetensutvecklande eller inspirerande innehåll. Åker du tunnelbana? Lyssna på en podcast. Får du raster mellan klienter? Läs en bok. Själv använder jag en förnämlig tjänst som heter Pocket. Så fort jag stöter på något jag behöver läsa lite noggrannare – en webbsida eller en rapport – stoppar jag den i min läslista på Pocket. Sedan finns allt material via telefonen eller (ännu hellre) min ipad. Perfekt när man har en stund över!

Undvik väntdöden – agera! 
Det perfekta tillfället kanske aldrig kommer. Det är bättre att påbörja ett projekt än att inte göra något alls. Att inte sätta igång för att man väntar på det perfekta tillfället hänger ofta ihop med att inte våga ta risker. Våga släng dig ut och öka produktiviteten. Det finns alltid nånting du kan göra. Själv har jag haft det här bekymret vilket verkligen sänker produktiviteten. Nu är det mera av “just do it!” i mitt tänkande. Låt det bli en del av ditt också!

Undvik distraktioner 
Japp. Du har hört det hundra gånger. Öppna mailen bara när du vill processa den (här är förresten en artikel jag skrev om e-postrutiner som är väl värd att läsa), minska tiden på facebook och twitter. Jag vill inte bjuda på stora moralkakor här, men visst ligger det något i det. Tänk inte på det som en dåligt-samvete grej. Tänk på det som så att du tvingas pendla mellan att göra olika saker. Om du skriver ett affärsbrev och hoppar över i mailen, behöver du en millisekund för att komma in i affärsbrevet igen. Det låter inte mycket, men varje gång utsöndras en liten liten adrenalindos för att starta om. Om du undviker de här små pytsarna av adrenalin blir du mer uthållig i längden. Våga också stänga dörren om dig om du lätt blir störd av ljud som jag. Förklara för dina kollegor att du ibland behöver arbeta i tystnad så att de inte bara tror att du är en social amöba.

Sätt upp mål
Sätt upp mål för ditt arbete, och se till att gå igenom dem så ofta du kan, åtminstone en gång i veckan. Jag gör det när jag planerar kommande arbetsvecka. Se till att du har en tidshorisont i målen som är rimlig, för mig funkar tre månader bra. Bryt sedan ner det i månadsmål och veckomål. Se också till att gå igenom dina projekt varje vecka, så att allting alltid rör sig framåt. Själv använder jag Omnifocus för detta, men en papperslista och en vanlig kalender funkar såklart utmärkt. Planera aktiviteterna med veckomålet i fokus.

Ta pauser
Pauser behövs för att hålla effektiviteten uppe. Även om du känner att du kan jobba 3 timmar i sträck utan problem, prova att istället jobba intensivt i 40 minuter, ta fem minuter rast. Upprepa tre gånger och ta sedan en längre paus. Upprepa två-tre sådana pass under dagen. Du kommer bli häpen över hur mycket mer du orkar med när du tar mikropauser på det här sättet. Se till att du bryter av och gör något annat i pauserna: ställ dig upp, drick ett glas vatten, jonglera, läs poesi eller vad som helst.

Känn till din primetime
När jobbar du som effektivast? För mig är det på morgonen, för andra är det på kvällen. Planera in det viktigaste arbetspasset efter din effektivaste tidsram. För mig innebär det att jag skriver på bok eller förbereder föreläsningar i ett pass på morgonen, utan att läsa mail eller engagera mig på facebook.

Hour of Power
Lägg också in små pass i veckoschemat där du gör allt det där småkrafset som blir liggande. Skicka de där breven, ringa det där telefonsamtalet, arkivera de där pappren. De där småsakerna som har en tendens att lägga sig på hög. Här ska du ha sådant du kan göra på rutin och som inte kräver för mycket av dig. Ditt fokus är att beta av så mycket som möjligt på en timme! Det är ett skönt avbrott om jobbet i övrigt kräver mycket tankearbete!

Våga delegera och tacka nej
Genom att du jobbar med mål blir det också väldigt tydligt vilka aktiviteter som tar dig framåt i arbetet och vilka som mer är ett hinder. När du stöter på sådant som inte bidrar till att uppfylla ditt mål, undersök om du kan delegera det till någon annan eller helt enkelt tacka nej till att göra uppgiften. Om du tackar nej till en chef, försök då för all del att också motivera på ett sätt som gör chefen glad, genom att exempelvis säga: “vet du, jag förstår att uppgiften är viktig, men den ligger inte helt inom det jag ska genomföra här på jobbet. Jag tror det finns någon annan som kan göra det hela bättre, så jag tackar nej till att göra det här”. Det händer förstås att chefer blir tjuriga över sådant tilltag, men BRA chefer förstår att du prioriterar ditt centrala arbete och ser att det är värdefullt för företaget.

Denna vecka: var personlig

Denna vecka: var personlig

Kort veckobrev den här veckan. Tänkte bara tipsa dig om att försöka vara lite personlig i din kommunikation och skapa en grund för trevligt klimat på arbetsplatsen bland dina kollegor. Det är inget självändamål att vara personlig – det är snarare det att din motpart blir sedd som människa som är det viktiga. Här finns massor att göra.

Försök till exempel lyssna noga på vad din motpart säger, utan att döma på förhand. Detta pratade vi om i förra veckobrevet.

Försök använda förnamnet så ofta som möjligt – utan att det känns konstlat förstås. Upprepa det under samtalet.

Använd ditt lysande minne. Försök lägga något på minnet sedan förra mötet och återknyt till det. Det är lika enkelt som genialt och kan handla om världens minsta detalj – du kommer ihåg att motparten gått ur Postkodlotteriet, skaffat en hund, eller så minns du namn och ålder på barnen. Småsaker.

Fokusera på det ni har gemensamt. Forskning visar att vi helst umgås med och tycker bäst om dem som är lika oss. Det är inte så revolutionerande. Men visste du också att det inte spelar någon roll om det är de stora eller de små sakerna vi tycker lika om? Det spelar alltså ingen roll om det är triviala saker som favoritfärg, favoritmat, idrottsliga preferenser eller om det är de stora frågorna om religion, politik eller moral. Så, försök hitta det gemensamma och återknyt till det.

Använd också kroppsberöring – i lagom dos. En klapp på axeln exempelvis. Forskning visar tydligt att vi blir mer vänligt sinnade mot dem som berört oss rent fysiskt. Om det är i lagom utsträckning såklart.

Sätt igång, mer personlig kommunikation på jobbet. Tipsa gärna någon om brevet. Små saker ger ibland stora resultat – varför inte testa namngrejen omedelbart?