3 problem med SAMR-modellen

frågetecken

Införandet av en-till-en går stadigt framåt i Sverige. Drygt 200 kommuner har enligt Datorn i utbildningen (2013) helt eller delvis infört en-till-en i någon form. Samtidigt är det fortfarande till stor del marknaden som i praktiken styr villkoren för en-till-en i Sverige, vilket inte är helt oproblematiskt. En del i denna marknad består av SAMR-modellen, som är tätt sammankopplad med konsultfirmor i Sverige.

SAMR bygger som grundtanke på behovet av ett omdefinierat lärande, där en tänkt stege – i vilken de övre tycks vara att föredra – spelar huvudrollen. På nedersta steget står tekniken som Ersättning för andra verktyg, utan funktionell förbättring. På nästkommande steg, Förbättring, ersätter tekniken andra verktyg och ger en funktionell förbättring. I det tredje steget möjliggörs Förändring av arbetsuppgifterna, och i det fjärde steget Omdefinieras uppgifterna till sådana som tidigare inte var möjliga att skapa. SAMR-modellen är konkret och lätt att ta till sig, och säljs ofta in som argument för just en-till-en satsningar. Att få SAMR-utbildning torde kännas tryggt, då vet personalen också vad de skall göra med tekniken och vad de skall sträva efter.

Emellertid finns det skäl att anse att SAMR-modellen är problematisk (därmed inte sagt utan värde), av åtminstone tre skäl.

För det första saluförs SAMR-modellen av dr Ruben Puentedura via minst en större konsultfirma som just forskning i Sverige. Det är riktigt att Puentedura är/har varit kopplad till MLTI, bland annat skriver han flitigt blogginlägg på deras webbsida. Problemet är att det är tämligen svårt att, via sökningar i Academic Search Elite, Eric, Teachers Reference Index, Communication & Mass Media Complete, Library, Information Science & Technology Abstracts och SocIndex, hitta någon forskning värd namnet. I nämnda databaser fanns 2013-08-25 nämligen ingen enda publikation författad av nämnde forskare. I Web of Science hittas tre titlar, ingen av dem relevant för en-till-en: En artikel om evolution och lärande med stark biologikoppling samt två artiklar relaterade till kemi. Däremot återfinns en mängd publikationer på denne SAMR-missionärs hemsida, och på idel bloggar, inte minst publicerade som andrahandskällor, exempelvis i form av referat efter föreläsningar. Det är naturligtvis helt okey att komma med goda, pedagogiska utvecklingsmodeller utanför forskningen, via så kallad beprövad erfarenhet, men det luktar illa förvarad fisk när man gör det under vetenskapligt renommésnyltande. Det är ungefärligen lika trovärdigt som att göra Joe Labero till huvudföreläsare på en konferens i teoretisk fysik med hänvisning till betydande erfarenhet av att upphäva naturlagar. Beprövad erfarenhet, om den är god, är stadig nog att stå på egna ben. En förklaring till den uppkomna situationen kan vara att Puentedura och konsultfirmorna blir beroende av varandras skuggsidor: Puentedura behöver en praktiskt orienterad organisation för att nå ut med sina idéer (eftersom det inte blir några forskningspublikationer), och den praktiskt orienterade organisationen behöver något som på ytan ser ut att vara forskningsbaserat, men som alltså i låg grad tycks vara så.

Det andra problemet hänger samman med det första: Om man betraktar hur SAMR-modellen förpackas och presenteras, får man lätt intrycket att den är etablerad och erkänd över hela världen som en allmän sanning. Så är inte fallet. SAMR-modellens utbredning är starkt överrepresenterad i Sverige i förhållande till andra länder (på förekommen anledning).

Dessa två presenterade problem med SAMR-modellen kan man kanske leva med trots allt. Såväl Ruben Puentedura och konsultföretagen i Sverige måste ju leva de också, och visst kan en konkret modell vara så gott som något i en situation där skolorna behöver orientera sig, må vara att dess marknadsföring är en smula dunkel. Det finns emellertid ett tredje problem som jag ser det med SAMR-modellen, som hänger ihop med dess definition som är desto allvarligare: att den syftar till att omdefinera lärandet. Att relativisera må vara både okey och positivt i somliga avseenden: så kan nya vidgande perspektiv öppnas upp. Men, och detta är viktigt, om något relativiseras, bör något annat hållas för konstant för att se effekterna av relativiseringen. SAMR-modellen pekar i sin utformning mot att lärandet omdefinieras, och för att så skall ske, behöver kunskapen ibland omdefinieras – och ibland inte! Annorlunda uttryckt: Kunskapen väcker inte lika stort intresse som processen som skall leda till den. Således svarar SAMR-modellen på en fråga vars formulering inte är tydlig – vilken kunskap skall vara målet för det omdefinierade lärandet? Mitt förslag är alltså att först mycket noggrant undersöka hur kunskaper förändras till innehåll, form och karaktär i ett kunskapssamhälle vari en-till-en är en realitet, och först därefter sätter fokus på den process som skall leda dit. Det omdefinierade lärandet leder alltså till ett alltför starkt fokus på processen, med ett relativiserande av kunskapsbegreppet som följd. Effekten blir en upplevd konkret metod att arbeta efter, med idel positiva effekter, såsom ökad motivation (det är alltid kul att kunna göra nya saker) – men den centrala frågan faller alltför lätt i glömska: vilka kvaliteter, former och karaktärer önskas som utfall av det omdefinierade lärandet. Av det skälet anser jag SAMR-modellen mycket problematisk, åtminstone såsom startpunkt i ett medvetet en-till-en arbete.

Referenser

Datorn i utbildningen. (2013). Framtidens lärande – egen dator.   Hämtad 2013-05-29, 2013, från http://www2.diu.se/framlar/egen-dator/

 

9 svar på ”3 problem med SAMR-modellen

  1. Jag har uppfattat att Puentedura faktiskt pratar om omdefinierade uppgifter, inte lärande (som dock tycks vara den vanligaste svenska översättningen). Lärande torde väl vara en mental process som visserligen kan stimuleras genom de omständigheter som råder under processen men inte i egentlig mening omdefinieras. Utfall i termer av önskat resultat är ju också fördefinierat i vår kontext av styrdokument. Med den utgångspunkten och givet att man faktiskt inte betraktar SAMR som hierarkisk dvs att något”steg” är bättre utan snarare som ett tankestöd tycker jag att den funkar rätt bra. Gillade

  2. Hej Peter,

    Ber om ursäkt att det tog tid för din kommentar att presenteras – du hamnade i spamfiltret av någon anledning. Min poäng gäller oavsett om det är lärandet som omdefinieras eller uppgiften. Man kan nog säga att det blir än viktigare att kontanthålla kunskapen som skall bildas när uppgiften förändras.

    Lärande är i min bok inte primärt en mental process, utan snarare en konstitutiv process i sammanvävningen mellan subjekt och objekt, i vilken aspekter av ett stoff urskiljs i och från sitt sammanhang och relateras till varandra.

  3. Gillar din text. Dessutom var ju inte Puentedura på något sätt först med denna kategorisering. Jag skulle vilja påstå att den är ett hopkok av tidigare modeller.
    T.ex.
    Welliver’s Instructional Transformation Model (Familiarization, Utilization,Integration, Reorientation, Revolution ). Rätt så likt, va?
    eller
    Gibson, I (1999) som kallade stegen för Infusion, Integration or Transformation…
    eller
    Sandholtz, Ringstaff, and Dwyer (1997), technology integration i fem steg: entry, adoption, adaptation, appropriation, and invention.
    Men Puentedura har väl helt enkelt en bättre marknadsföring…

  4. Pingback: Vart tog de didaktiska frågorna vägen i samtalet om skolan? | Gunnel Thydell

  5. “Lärande är i min bok inte primärt en mental process, utan snarare en konstitutiv process i sammanvävningen mellan subjekt och objekt, i vilken aspekter av ett stoff urskiljs i och från sitt sammanhang och relateras till varandra.” Håkan, du beskriver väl en mental process även om du är mer precis (tyckte själv det i sammanhanget räckte med en förenklad benämning) – den sker väl inte utanför våra huvuden?

    Martin, just det faktum att man lätt känner igen Puenteduras modell om man känner andras är väl snarast ett tecken på att den har “vetenskaplig grund”. Har dock själv letat efter mer grundläggande skrifter av hans hand utan att lyckas.

    När det gäller Håkans andra problem så försökte jag referera till http://holtthink.tumblr.com/post/59507813997/samr-the-common-truth?og=1&fb_action_ids=10200916068122452&fb_action_types=tumblr-feed%3Apost&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%2210200916068122452%22%3A1382038265359101%7D&action_type_map=%7B%2210200916068122452%22%3A%22tumblr-feed%3Apost%22%7D&action_ref_map som ett exempel på modellens spridning men misslyckades tydligen med html i mitt förra inlägg så det verkar ha fallit bort (kan också vara förklaring till att jag fastnade i spamfiltret).

    Observera också att skälet till att jag överhuvudtaget diskuterar frågan är 1) att jag tycker om modellen av ungefär de skäl Håkan beskriver (SAMR-modellen är konkret och lätt att ta till sig) och 2) att jag inte håller med om att “den centrala frågan faller alltför lätt i glömska”. Tvärtom tycker jag att varsin-projekt ofta leder till diskussioner om just vilka vilka kvaliteter, former och karaktärer som önskas som utfall.

  6. Hej Peter,

    När det gäller mitt sätt att betrakta lärande, så är min utgångspunkt hämtad i fenomenografiskt perspektiv på lärande.

    Forskning visar hyfsat entydigt på att en-till-en, inklusive användning av SAMR-modell, bidrar till ökad motivation (med några undantag, bland annat i mina studier), och upplevelsen att det går bättre för eleverna i skolan (såväl hos lärare och elever). Däremot finns inga entydiga signaler på att de kunskaper som faktiskt skall tillägnas påverkas i positiv riktning. Därmed inte sagt att rätt saker mäts, och det kan vara på sin plats att mäta andra saker. Men detta är en helt annan fråga och får inte sammanblandas med det förstnämnda: nämligen att SAMR säljs dyrt som en forskningsbaserad modell, när den inte är det. Jag tycker verkligen att beprövad erfarenhet är extremt värdefullt, men det luktar unket när man då inte kan erkänna det, utan snarare ägnar sig åt vetenskapligt renommé-snyltande i de konsultfirmor som proklamerar SAMR.

  7. Pingback: 11 åtgärder för djupare kunskapsbildning i en-till-en | Fleischer Kompetensutveckling ::: blogg

  8. Tjenix!

    Du twittrade för någon/några veckor sedan om att ditt blogginlägg nu skulle leda till någon form av utredning av hur SAMR-modellen används från högre nivå (skolinspektionen?). Vill gärna veta mera.

  9. Hejsan!

    ursäkta att din kommentar försvann Mattias. Nu är den återfunnen. Jo, media har visat intresse för saken. Jag vet att Uppdrag granskning har blivit uppmärksammade på problemet med SAMR och annan marknadsföring i skolsverige (obs! inte av mig). Det jag twittrade om var ett radioprogram i P1 som har ringt några gånger för att höra mer om hur marknadskrafterna i svensk skola verkar. Det tycks som att det kommer ett program på det temat. Jag tackade nej till att medverka, men jag vet andra som blivit intervjuade. Stay tuned gäller, således.

    När det gäller SAMR finns väl betydligt mycket värre problem i svensk skola att yvas åt kan man tycka. Visst är det både beklagligt och anmärkningsvärt med det vetenskapliga renommésnyltande som vissa konsultfirmor tillsammans med Puentedura ägnar sig åt – men det betyder inte att alla aspekter av SAMR-tillämpning nödvändigtvis är negativa i sig.

Gör din röst hörd! Kommentera gärna.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.