Browsed by
Månad: augusti 2013

Etik, teater och svåra frågor

Etik, teater och svåra frågor

Gjorde ett kort gig idag kring kommunikation, etik och bemötande med ett gäng härliga amatörskådespelare. De här jobbar med att spela teater om svåra situationer som uppstår inom vård och omsorg, som ett underlag för diskussioner med personalen i mindre grupper. Svåra och jobbiga frågor som avhandlas, och väldigt viktiga. Jag är stolt att de vänder sig till Fleischer Kompetensutveckling för handledning, stöd och inspiration i deras kvalitetssäkrande och utvecklande arbete.

3 problem med SAMR-modellen

3 problem med SAMR-modellen

frågetecken

Införandet av en-till-en går stadigt framåt i Sverige. Drygt 200 kommuner har enligt Datorn i utbildningen (2013) helt eller delvis infört en-till-en i någon form. Samtidigt är det fortfarande till stor del marknaden som i praktiken styr villkoren för en-till-en i Sverige, vilket inte är helt oproblematiskt. En del i denna marknad består av SAMR-modellen, som är tätt sammankopplad med konsultfirmor i Sverige.

SAMR bygger som grundtanke på behovet av ett omdefinierat lärande, där en tänkt stege – i vilken de övre tycks vara att föredra – spelar huvudrollen. På nedersta steget står tekniken som Ersättning för andra verktyg, utan funktionell förbättring. På nästkommande steg, Förbättring, ersätter tekniken andra verktyg och ger en funktionell förbättring. I det tredje steget möjliggörs Förändring av arbetsuppgifterna, och i det fjärde steget Omdefinieras uppgifterna till sådana som tidigare inte var möjliga att skapa. SAMR-modellen är konkret och lätt att ta till sig, och säljs ofta in som argument för just en-till-en satsningar. Att få SAMR-utbildning torde kännas tryggt, då vet personalen också vad de skall göra med tekniken och vad de skall sträva efter.

Emellertid finns det skäl att anse att SAMR-modellen är problematisk (därmed inte sagt utan värde), av åtminstone tre skäl.

För det första saluförs SAMR-modellen av dr Ruben Puentedura via minst en större konsultfirma som just forskning i Sverige. Det är riktigt att Puentedura är/har varit kopplad till MLTI, bland annat skriver han flitigt blogginlägg på deras webbsida. Problemet är att det är tämligen svårt att, via sökningar i Academic Search Elite, Eric, Teachers Reference Index, Communication & Mass Media Complete, Library, Information Science & Technology Abstracts och SocIndex, hitta någon forskning värd namnet. I nämnda databaser fanns 2013-08-25 nämligen ingen enda publikation författad av nämnde forskare. I Web of Science hittas tre titlar, ingen av dem relevant för en-till-en: En artikel om evolution och lärande med stark biologikoppling samt två artiklar relaterade till kemi. Däremot återfinns en mängd publikationer på denne SAMR-missionärs hemsida, och på idel bloggar, inte minst publicerade som andrahandskällor, exempelvis i form av referat efter föreläsningar. Det är naturligtvis helt okey att komma med goda, pedagogiska utvecklingsmodeller utanför forskningen, via så kallad beprövad erfarenhet, men det luktar illa förvarad fisk när man gör det under vetenskapligt renommésnyltande. Det är ungefärligen lika trovärdigt som att göra Joe Labero till huvudföreläsare på en konferens i teoretisk fysik med hänvisning till betydande erfarenhet av att upphäva naturlagar. Beprövad erfarenhet, om den är god, är stadig nog att stå på egna ben. En förklaring till den uppkomna situationen kan vara att Puentedura och konsultfirmorna blir beroende av varandras skuggsidor: Puentedura behöver en praktiskt orienterad organisation för att nå ut med sina idéer (eftersom det inte blir några forskningspublikationer), och den praktiskt orienterade organisationen behöver något som på ytan ser ut att vara forskningsbaserat, men som alltså i låg grad tycks vara så.

Det andra problemet hänger samman med det första: Om man betraktar hur SAMR-modellen förpackas och presenteras, får man lätt intrycket att den är etablerad och erkänd över hela världen som en allmän sanning. Så är inte fallet. SAMR-modellens utbredning är starkt överrepresenterad i Sverige i förhållande till andra länder (på förekommen anledning).

Dessa två presenterade problem med SAMR-modellen kan man kanske leva med trots allt. Såväl Ruben Puentedura och konsultföretagen i Sverige måste ju leva de också, och visst kan en konkret modell vara så gott som något i en situation där skolorna behöver orientera sig, må vara att dess marknadsföring är en smula dunkel. Det finns emellertid ett tredje problem som jag ser det med SAMR-modellen, som hänger ihop med dess definition som är desto allvarligare: att den syftar till att omdefinera lärandet. Att relativisera må vara både okey och positivt i somliga avseenden: så kan nya vidgande perspektiv öppnas upp. Men, och detta är viktigt, om något relativiseras, bör något annat hållas för konstant för att se effekterna av relativiseringen. SAMR-modellen pekar i sin utformning mot att lärandet omdefinieras, och för att så skall ske, behöver kunskapen ibland omdefinieras – och ibland inte! Annorlunda uttryckt: Kunskapen väcker inte lika stort intresse som processen som skall leda till den. Således svarar SAMR-modellen på en fråga vars formulering inte är tydlig – vilken kunskap skall vara målet för det omdefinierade lärandet? Mitt förslag är alltså att först mycket noggrant undersöka hur kunskaper förändras till innehåll, form och karaktär i ett kunskapssamhälle vari en-till-en är en realitet, och först därefter sätter fokus på den process som skall leda dit. Det omdefinierade lärandet leder alltså till ett alltför starkt fokus på processen, med ett relativiserande av kunskapsbegreppet som följd. Effekten blir en upplevd konkret metod att arbeta efter, med idel positiva effekter, såsom ökad motivation (det är alltid kul att kunna göra nya saker) – men den centrala frågan faller alltför lätt i glömska: vilka kvaliteter, former och karaktärer önskas som utfall av det omdefinierade lärandet. Av det skälet anser jag SAMR-modellen mycket problematisk, åtminstone såsom startpunkt i ett medvetet en-till-en arbete.

Referenser

Datorn i utbildningen. (2013). Framtidens lärande – egen dator.   Hämtad 2013-05-29, 2013, från http://www2.diu.se/framlar/egen-dator/

 

Glädje och vemod

Glädje och vemod

Föreläst idag, utvecklande samtal för lärare på förmiddagen och retorik för forskare på eftermiddagen. Roligt och lite vemodigt att snart lämna studenterna efter 12 år på högskolan. Men, nya publiker väntar istället, inte fy skam det heller! För mig är det solklart vad jag ska göra: att föreläsa och utveckla människor är meningen med mitt yrkesliv. Jag är helt säker på att framtiden på Fleischer Kompetensutveckling blir minst lika dynamisk som min tid på högskolan.

Mår du bra idag, och i så fall varför?

Mår du bra idag, och i så fall varför?

lyckaFrågan får nästan alltid folk att haja till. Den är konstig. Dels är det två frågor i en. Omöjlig att besvara. Dels pekar den subtilt mot att ett visst svar (ja, jag mår bra) är önskvärt, och gör det lättare att svara att man mår bra än dåligt (det är psykologiskt jobbigare att inte hålla med). och sen varför? Varför man mår bra? Som sagt, konstig fråga.

Ändå ställer jag den ganska ofta. Det är nämligen så, tycker jag, att vi har lite för dålig förmåga att känna efter när vi mår bra. Det är lätt att känna efter när man känner sig dålig, det vet alla. Men uppmärksammar vi när vi känner oss bra, på topp och glada? Ibland, men jag är säker på att det är lättare att uppmärksamma det negativa. Så frågans första del försöker få motparten att känna sig lite bra, lite bättre, lite skön sådär. Det är för mig en bra utgångspunkt, att världen skall vara lite bättre för personen jag har mött när jag lämnar hen. Och sen frågan varför. Jo, reflektion behövs ofta. Om vi tänker tillbaka på vad det är som gör att vi mår bra (eller är lyckliga, eller tycker jobbet är kul), så är det ju faktiskt så att vi hittar en massa positiva saker i tillvaron. Det finns ändlöst med litteratur i psykologin som pekar mot så kallade tacksamhetsövningar. Jag gör dem själv: varje kväll tänker jag igenom vad som varit bra med dagen, vad jag gjort som varit bra, och vad jag är tacksam för (utan att slå mig för bröstet). Ny psykologiforskning (positive psychology) menar att det är rimligt att försöka tänka 3 positiva tankar för varje negativ för att upprätta balans. Nå. Alla människor gör inte tacksamhetsövningar, så min fråga tvingar dem att tänka efter: vad är det med min dag som gör att den är bra. Inte så dumt.

Ett annat skäl att använda frågan är att den är en bra isbrytare (vilket jag just nu skriver om i min bok om kommunikation för övrigt). Eftersom frågan är ovanligt ställd, kan den locka igång tämligen intressanta samtal (om du också har öronen öppna och lyssnar). Så, pröva att göra din arbetsplats till ett bättre ställe. Nästa gång du står i kön till kaffemaskinen tillsammans med någon, ställ frågan: Mår du bra idag, och i så fall varför?

Samtalsmetodik för lärare och retorik för forskare

Samtalsmetodik för lärare och retorik för forskare

Hösten rivstartar med föreläsningar i det jag gillar bäst: kommunikation och retorik. Kör tillämpad samtalsmetodik, riktat mot skolpersonal i några intensiva pass med start kommande vecka. Fokus ligger här på kvalitativa samtal med föräldrar, där gott bemötande är ett signum.

Parallellt blir det också föreläsningar på temat Konsten att tala. Närmast i bokningsschemat står att föreläsa om presentationsteknik för forskare. Gudarna skall veta att det behövs! Jag kan inte riktigt förstå hur många som helt i onödan slarvar bort sina föredrag på forskningskonferenser genom bland annat urusel manusteknik. Ska bli skoj att utmana det här forskargängets tankar.

Glädjande är också att jag är fullbokad fram till mitten av oktober. Därefter blir det lite lugnare, så passa på.

Så startar du ditt Personliga Lärande Nätverk (PLN)

Så startar du ditt Personliga Lärande Nätverk (PLN)

Idén om PLN – personliga lärandenätverk – är egentligen inget nytt. Ett PLN är helt enkelt ett antal personer som har samma intresseområden, och som lär av varandra och nyttjar varandras resurser. Det är uppenbart att framgång inom exempelvis affärslivet till stor del bygger på ett sådant nätverkande.

pln network

Genom ett aktivt PLN får du som lärare tillgång till en stor mängd resurser, diskussioner, kunskap, ledarskapsstrategier och spännande sätt att implementera teknik i undervisningen. Problemet är att de allra flesta inte vet riktigt var de ska börja nätverka. Här kommer därför lite tips på utgångspunkter för den som vill börja bygga PLN på ett roligt och lättsamt sätt:

  • Twitter: Plattform för mikrobloggande som gör det möjligt för utbildare från hela världen att kommunicera med 140 tecken eller mindre. Möjliggör att dela resurser, diskussioner kring “best practice” och att samverka. För mer info om Twitter, se den här videon.
  • Bloggar: En fantastisk källa till information som tillåter utbildare att reflektera och diskutera om allehanda ämnen. Att börja blogga är lätt! Använd något av de vanligare verktygen  Blogger, WordPress, eller TypePad. För mer information, se gärna den här videon.
  • RSS läsare: RSS står för “Real Simple Syndication”. En RSS-läsare är ett verktyg som håller dig uppdaterad på innehållet på utbildningsbloggar, nyheter, wikis, podcasts på ett och samma ställe. Benom att prenumerera på RSS-flöden (feeds) skapar läraren ett individualiesrat flöde av information som kontinuerligt uppdaterar sig, och som är lätttillgängligt via program på datorn eller på telefonen. Om du som lärare skapar en blogg, har du också ett automatiskt eget RSS-flöde! Även här finns en video att titta på.
  • Wikis: En typ av websida som byggs i samverkan mellan intresseparter. Wikis uppmuntrar till informationsdelning och nätverkslärande. Låt dig inspireras av wikimodellerna på Educational Wikis och Wikis in Education. Kika gärna också på följande video.
  • Sociala bokmärken: Ett sätt att lagra, organisera och dela bokmärken till läranderesurser online. En bra tjänst att börja med  Delicious, som också låter dig lägga till en beskrivning av resursen du sparar, och ger dig möjlighet att kategorisera och sätta etiketter på den. Lärare kan också gå med i grupper och få meddelande via e-post så snart det  har lagts in nya bokmärken i gruppen.  Mer om sociala bokmärken på denna video.
  • Facebook: Ett välkänt socialt nätverk som inte bara låter folk hålla kontakt med familj och vänner, utan som också ger möjlighet att ta kontakt med och interagera med experter. På sidan  Facebook in Education finns mer information om hur du som lärare kan använda Facebook på bästa sätt.

Undersök, lek och ha roligt! Mitt tips till dig som är lärare och som vill prova: glöm gränserna mellan informellt och formellt lärande, var aktiv, dynamisk och samverkande, och få mängder av resurser, idéer, tankar och tips på hur du utvecklar din undervisning på bästa sätt.

Inlägget är inspirerat av A Principals reflections: A PLN Quickstart Guide.

Dålig fart på jobbet? Motivationskick med 6 tips!

Dålig fart på jobbet? Motivationskick med 6 tips!

motivation på arbetetSå här efter semesterns solbad kan det vara svårt att komma igång ordentligt på jobbet. Man drömmer sig tillbaka till poolkanten, ivrigt zippandes en Margarita samtidigt som en Stieg Trenter inmundigas på högsta fart. Nå. Det finns hjälp att få via beprövad arbetspsykologi.

  1. Jobba på ett mål i taget. Har du gått på myten om multitasking? Glöm det. Vi människor kan, tyvärr, bara fokusera på en sak i taget. Försöker du jobba på flera projekt samtidigt, blir ofta kvaliteten i arbetet sämre, och motivationen sjunker. Avgränsa ett tydligt mål och jobba med det innan du ger dig på nästa.
  2. Apropå multitasking – stäng ner mailen, facebook, twitter, skype och allt annat som kan plinga och plonga. Varje gång bryts koncentrationen, och det kräver en liten ansträngning för att komma tillbaka. Många bäckar små leder till utömd motivation och koncentration.
  3. När det är riktigt trögt, sätt igång dig själv mekaniskt. Med det menar jag att vi faktiskt kommer in i rätt tankar om vi gör rätt saker. Behöver jag skriva, så börjar jag helt enkelt trycka på tangenterna, även om jag inte har någon aning om vad som skall komma ut av det i sista änden. Det finns inget värre för motivationen än att sitta och uppleva att det inte händer någonting – då börjar vi ägna oss åt annat, och motivationen rinner ut i sanden.
  4. Använd tidtagarursprincipen. När koncentrationen är dålig, är det till god hjälp att dela in arbetspasset i mindre men intensiva pass. Hur omfattande de är kan bara du avgöra. När ett pass är avklarat, ägna dig då åt något som ger dig belöning (sociala medier, ta en kopp kaffe, läs en bok). När den korta pausen är slut, kör ett nytt pass. När det är extremt trögt för mig och jag inte kommer in i flow, kör jag 20 minuterspass där jag INTE FÅR göra något annat än att arbeta med det jag håller på med, exempelvis skriva, även om jag bara är igångsatt mekaniskt (se ovan). Sedan tar jag 5 minuter paus. Jag upprepar 3-4 gånger och tar sedan en längre paus om 20-30 minuter. Jag har upptäckt att man på det här sättet kommer igång snabbare och lättare, så att man slipper använda tidtagarurprincipen så småningom. Anpassa tidsintervallerna efter eget tycke.
  5. Planera också dina pauser. För mig, när jag har intensiva perioder, är det viktigt att jag får vika av en stund som bara är min. Då jag får ägna mig HELT åt att läsa en bok, lyssna på musik, fotografera, motionera eller vad det nu är. Glöm den där tanken att du inte hinner för du har för mycket att göra. Om du kör bil, måste du tanka, hur bråttom du än har, inte sant? Du måste också tanka din själsliga energi för att orka jobba intensivt och hålla dig motiverad. För mig gäller en timme om dagen, sedan orkar jag jobba igen. Arbeta aldrig 7 dgr/vecka. Minst en helt ledig dag där du tvingar dig att vara ledig.
  6. Håll en bra kvällsrutin/avslutningsrutin på arbetsdagen. Skörda dina framgångar. Tänk på vad du gjorde som var bra under dagen, vad du åstadkom för resultat eller vilka steg framåt du tog i ditt projekt. Inte så att du skall klappa dig själv på ryggen och bli stursk eller självcentrerad, men tro mig, det är lättare att få motivation till nästa arbetspass om man vet att man har drivit något framåt. Lägg också till avslutningsrutinen att veta EXAKT vad du skall åstadkomma nästa dag. Gärna med hjälp av en gammal, hederlig lista.

 

8 tips för ett gott bemötande

8 tips för ett gott bemötande

Malmborgs LillaVad är egentligen ett gott bemötande? Vad är det som gör att jag på ren instinkt väljer att fika på det som blivit mitt stamhak, snarare än att (eftersom jag är en nyfiken människa) utforska alla de andra fik som finns runtomkring? Egentligen är är svaret på frågan enkelt.

Alla människor vill bli sedda. Så säger min kloka kollega Jan Wolfhagen i sin senaste bok, och jag håller med. På mitt favoritställe, Malmborgs Lilla i Jönköping, blir man sedd som kund. De har inte nämnvärt mycket bättre kaffe, de har inte världens största sortiment av kakor och bakverk, men man blir sedd. Så hur gör man då i sin vardagskommunikation för att den andra ska känna sig sedd och uppskattad? Det finns lika många svar på den frågan som människor. Men ändå, här är några hållpunkter:

  • Le, och le med hela ansiktet. Le så att musklerna runt ögonen aktiveras. Tänk på skillnaden mellan hur agerar när du hälsar på någon du känner, respektive på någon du känner. Försök agera som om det verkligen är en vän som möter dig.
  • Försök ha energi i kroppsspråket. När vi tycker om något, vaknar energin i kroppen. Genom att visa att du har energi, visar du också ett åtminstone potentiellt intresse för den andra.
  • Lyssna. Det räcker inte att du hör vad den andre säger. Lyssna.
  • Repetera. Ge uppmuntrande signaler och visa att du har lyssnat genom att upprepa vad motparten sagt.
  • Ställ en öppen fråga, så motparten känner sig lyssnad på och vill prata mer (om det är lämpligt).
  • Använd motpartens namn om lämpligt. Intressera dig för det. Upprepa det. Fråga hur det stavas eller uttalas om det är lämpligt. Varifrån kommer det? Namnet är det mest personliga vi har – använd det.
  • Använd ditt minne. Försök komma lägga något på minnet från varje möte, om det är viktigt. Återknyt till det. Det är lika enkelt som effektivt.
  • Framför allt, och kanske det viktigaste: Ha som ambition att få människor att känna sig lite mer tillfreds med sitt liv efter sitt möte med dig än innan.

Jag har verkligen inte provision på Malmborgs Lilla (på Brunnsgatan i Jönköping), men jag tycker nog att om man behöver en illustration på gott bemötande, bör man gå dit och dricka en kopp kaffe. Naturligtvis använder de inte alla punkter ovan – det skulle upplevas märkligt i en kundrelation, men de får dig att känna dig väldigt väl bemött som kund. Det är skillnaden mellan dem och de övriga 15 fiken som blir bortvalda av mig.

Vad tycker Du att människor som har ett gott bemötande gör? Berätta gärna!

 

Trött efter semestern? Här får du ett bra lästips

Trött efter semestern? Här får du ett bra lästips

your brain at workYour Brain At Work av David Rock är en spännande bok inom arbetspsykologi. Den illustrerar på ett fyndigt och humoristiskt sätt hur hjärnan fungerar i olika arbetsrelaterade situationer, och  framför allt förmår boken att berätta om det på ett väldigt lättillgängligt sätt. Neuropsykologi tenderar annars att bli väldigt tungt! I boken får vi följa två personer som hamnar i olika vanliga arbetssituationer. Vi får beskrivet hur de agerar, och man känner igen sig väldigt mycket, exempelvis i hur de blir splittrade och minskar sin arbetskapacitet snabbt genom att “tänka fel”. Därefter får läsaren en förklaring till vilka processer i hjärnan som är i spel, utifrån hyfsat väl refererad forskning. Efter denna genomgång, får vi än en gång följa personerna i samma situation, men denna gång har de tagit lärdom av kunskapen om hjärnan och dess processer, och utfallet blir ett annat. Berättelsen ger oss alltså en koppling mellan abstrakt forskning och konkret handling, exakt så som Fleischer Kompetensutveckling jobbar. Så, är du tillbaka efter semestern, och känner dig lite ineffektiv, passa på att läsa boken. Så här beskriver Bokus boken:

Meet Emily and Paul: The parents of two young children, Emily is the newly promoted VP of Marketing at a large corporation while Paul works from home or from clients’ offices as an independent IT consultant. Their lives, like all of ours, are filled with a bewildering blizzard of emails, phone calls, meetings, projects, proposals, and plans. Just staying ahead of the storm has become a seemingly insurmountable task. We travel inside their brains as they attempt to sort vast quantities of information, prioritize it, memorize it, and act on it. Fortunately for Emily and Paul, they’re in good hands: David Rock knows how the brain works-and more specifically, how it works in a work setting. He shows how it’s possible for Emily and Paul, and thus the reader, not only to survive in today’s overwhelming work environment but succeed in it – and still feel energized and accomplished at the end of the day. “The Brain at Work” explores such issues as: why our brains feel so taxed, and how to maximize our mental resources; why changing behavior is so difficult – and how to make it less so; why focusing on problems doesn’t seem to create the desired change; how concentration and focus change the brain, and how to maintain energy and productivity at work; why providing critical feedback is so difficult, and how to make it easier; how corporate/office culture is formed and can most effectively be altered.

Finns också att köpa via Amazon.

Mitt betyg är 5 av 5 – ur denna bok hämtas en del inspiration till föreläsningar om arbetspsykologi