Min första artikel i avhandlingen med titel enligt rubrik är nu publicerad. Tidskriften är public access, så det är bara att ladda ner. http://t.co/fzmQ33W
Forskning om 1-1. Företagande och undervisning om retorik, samtalsmetodik och personlig utveckling.
Min första artikel i avhandlingen med titel enligt rubrik är nu publicerad. Tidskriften är public access, så det är bara att ladda ner. http://t.co/fzmQ33W
Då har jag lämnat in en helt omarbetad version av mitt artikelmanus, med arbetstiteln: A phenomenological understanding of web 2.0 as a learning phenomenon. Kanske får bytas till något klatchigare. Känns riktigt bra! Nu ska professorn ha synpunkter, och min biträdande handledare i Göteborg. Naturligtvis blir det bearbetningar, ett manus kan aldrig glida rakt igenom processen. Men, förhoppningsvis blir det tidskriftsinskick i september! Därefter fortsätter jag att slutföra min forskningsöversikt om 1:1 projekt, som också den skall skickas till tidskrift, förhoppningsvis innan året är slut.
Det har varit riktigt segt att omarbeta artikeln, eftersom jag egentligen har övergett det filosofiska spåret i min avhandling. Därför: Extra skön fredag med Champagne i afton!
Idén om PLN – personliga lärandenätverk – är egentligen inget nytt. Ett PLN är helt enkelt ett antal personer som har samma intresseområden, och som lär av varandra och nyttjar varandras resurser. Det är uppenbart att framgång inom exempelvis affärslivet till stor del bygger på ett sådant nätverkande.
Tack vare sociala medier är det nu möjligt för lärare att bygga spännande och dynamiska PLN även utanför face-to-face situationer. Genom ett aktivt PLN får du som lärare tillgång till en stor mängd resurser, diskussioner, kunskap, ledarskapsstrategier och spännande sätt att implementera teknik i undervisningen. Problemet är att de allra flesta inte vet riktigt var de ska börja nätverka. Här kommer därför lite tips på utgångspunkter för den som vill börja bygga PLN på ett roligt och lättsamt sätt:
Undersök, lek och ha roligt! Mitt tips till dig som är lärare och som vill prova: glöm gränserna mellan informellt och formellt lärande, var aktiv, dynamisk och samverkande, och få mängder av resurser, idéer, tankar och tips på hur du utvecklar din undervisning på bästa sätt.
Inlägget är inspirerat av A Principals reflections: A PLN Quickstart Guide.
NielsenWire har ett intressant inlägg idag om hur man kan använda sociala medier, exempelvis Twitter, för att scanna av ett marknadsområde. Inte minst är det vettigt att lyssna av den sociala webben när det gäller att förstå den kontext som ett visst fenomen som skall undersökas befinner sig inom.
Läs mer: Building a Better Burger? Try Social Listening for Product Development
Att använda wikis för lärande är både nytt och inte. Inte, på så vis att studenter och elever under lång tid har använt wikipedia som uppslagsverk. Olika utbildare har olika förhållningssätt till detta. Å ena sidan kanske man kan lita på innehållet mer i ett traditionellt uppslagsverk, å andra sidan visar ju faktiskt undersökningar att wikipedias är lika korrekta som exempelvis Encyclopedia Brittanica.
Hur som helst, det är nytt (för en del) när det gällar att inte att söka information på wikipedia, utan att som pedagogiskt hjälpmedel också skapa wikis. Det är ganska enkelt att skapa wikis, själv lärde jag mig den mycket enkla formateringen på cirka fem minuter. Jag tänker mig att elever i skolan kan samarbeta kring ett ämnesområde och forma en gemensam wiki. Wikin är alltså lämplig att använda när flera personer skall skapa ett innehåll tillgängliggjort för en stor massa!
Förutom en kumulativ kunskapsutveckling, tror jag att gemensamt wiki-skapande också lär elever att samarbeta, de lär sig vikten av nätverk, de undersöker, reagerar och reflekterar över språkanvändning, med mera. Wikis är helt enkelt ett sätt att bedriva undervisning som ger väldigt goda sidoeffekter!
Generellt kan man starta en wiki på tre sätt:
Jag såg också en möjlighet att använda Iphone eller Ipod Touch som server för wikin via Wikiserver, vilken jag dock inte provat själv.
Vilken lösning ni än väljer, prova att gemensamt göra en Wiki. Det är kul, och sidoeffekterna är garanterat många!
För min del är medverkan på årets kunskapsepidemi numera avverkad. Höll i onsdags en föreläsning om retorik med drygt 100 deltagare, vilket verkar ha varit mycket uppskattat. Idag fredag har jag pratat om web 2.0 i huvudsak för lärare som ingår i ett 1 till 1 projekt, det vill säga en dator till en elev/anställd.
Jag ska väl inte säga att jag bombade föreläsningen, men det blev tydligt att jag inte hade en helt rättvisande bild av lärarnas förståelsehorisont. Jag lärde mig väldigt mycket! Jag fick skyffla om en del i föreläsningen, vilket alltid skapar osäkerhet. Till slut fick vi dock ett helt okey möte med en diskussion om vad webben och dess logik innebär för lärandet.
Jag är nämligen av den uppfattningen att det inte enbart handlar om att använda verktyg som finns på webben på ett innovativt sätt, i samband med undervisning. Jag menar att den sociala webben också illustrerar det sätt unga tänker på och deras logik. Om vi inte förstår denna logik – hur skall läraren då kunna utföra sitt arbete?
Ganska roligt i alla fall! Planerar på 15 hp web 2.0 för lärare, men funderar faktiskt på att göra den till 15 hp Internet för lärare – som blir något mer grundläggande. Här skulle vi naturligtvis diskutera web 2.0 och dess verktyg för lärande (bloggar, wikis, podcasts, rss-flöden, sociala nätverk med mera), men också aspekter av digitaliseringen som avgränsningen mellan det privata och det offentliga, språkhantering, lärarens förändrade roll etcetera. Nå, kanske kommer en dylik kurs framgent!
Den sociala webben var ett begrepp på allas läppar 2008. Användningen av Facebook och Twitter exploderade, och började strax användas inte bara som ett sätt att mötas, utan även som marknadsplatser och utvecklingsplattformar för nya program och tjänster. Vad kommer hända framöver? I artikeln 10 ways social media will change in 2009 får vi en prognos.
Det finns förstås skäl till att jag är förtjust i Heideggers filosofi. För det första är hans prosa enormt svårbearbetad, vilket ger mig en besynnerlig kamplust. Jag kan inte påstå att jag förstår allt – den som läst Heidegger skulle inse att det vore förmätet. Mitt tips för att läsa Heidegger är att införskaffa sig en bra guide till heidegger och läsa parallellt. Först ett stycke i guiden, sedan ett stycke ur Heidegger. Dreyfus har en utmärkt introduktion. om detta har jag skrivit tidigare.
När det gäller web 2.0 och utbildning finner jag Heidegger extra tilltalande av några skäl:
För det första talar han om tingen runt oss såsom tillbakadragande. Det vill säga, vi erfar inte tinget i sig, utan snarare det fenomen som uppstår mellan subjekt och objekt. Vi hanterar tingen i vårt naturliga ombesörjande av världen, nästintill såsom en förlängning av vår egna kropp (här tar dock Ponty vid Heideggers arbete). Det innebär också att web 2.0 är intuitivt förstått vid första mötet såsom någonting. Här har såväl svenska lärarkåren som forskare inom området enorma problem: De försöker se web 2.0 som en social konstruktion, ger den mening och försöker sedan se vad tinget utför ur perspektivet av den mening de gett det.
För det andra, ovanstående bygger på att vi alltid agerar mot en bakgrundsfond av ombesörjande av världen. Det innebär alltså att även den rena tanken, inte bara är ett resultat av, utan snarare en komponent av denna väv av ombesörjande vi har, vilket i sin tur innebär att vi måste omdefiniera vad intentionalitet är: Hos Husserl och Sartre, exempelvis, är intentionalitet en medvetenhetsström mot ett definierat objekt. Hos Heidegger är denna intentionalitet – riktadhet – ett villkor för och i varandet, tack vare vårt ombesörjande av världen. Det vill säga, tillvaron är alltid i en befintlighet, vilken ger upphov till en viss stämning. Denna stämning skapar också vår förhållning till objektet. Således kan inte lärandet reduceras till en mental akt, och ej heller kan ombesörjandet av web 2.0 betraktas i termer av mentala strategier, uttryckta genom antalet musklickningar eller studier av valda sökord.
För det tredje säger denna teori om ombesörjande att vi alltid är ställda in i världen, i en naturlig attityd. Allt som visar sig i världen – sättet på vilket världen presenterar sig – är ett resultat av denna ställdhet. Att således – vilket är väldigt vanligt inom forskningssammanhang – diskutera vad som händer i den virtuella världen kontra den ”verkliga” världen är ett säkert sätt att aldrig någonsin komma åt erfarandet av lärande med web 2.0. Frågan är nämligen i dylika fall fel ställd – den är inte ställd utifrån varats – Daseins – grundförutsättningar för att vara just ett vara-i-världen.
Bara några tankar, i samma stund som jag slutför min forskningsartikel i ämnet.
Jag har sagt något om det innan, och säger det igen: Itunes är inte bara för underhållning. Via Itunes U hittar jag föreläsningar från Berkeley, av självaste Hubert Dreyfus. För den som vill fördjupa sig i Heideggers fundamentalontologi kan lyssna på en hel kurs med totalt 28 timslånga föreläsningar, väl kvalificerade, via Itunes U. Länk direkt till föreläsningarna (kräver att du har Itunes). Är man intresserad av en fördjupning i del två av Heideggers Varat och Tiden klickar man istället här.
Arbetet med min artikel går framåt. 3 dagar kvar nu – på fredag skall jag ha ett utkast klart. Jag använder Heideggers första del i Varat och Tiden och undersöker hur hans filosofi kan tillämpas på web 2.0 som lärande- och utbildningsfenomen.
Har varit på ett utmärkt seminarie med Alastair Creelman från Högskolan i Kalmar. En god genomgång av vad tekniken innebär, hur tjänsterna fungerar, och glädjande nog en del resonemang om hur lärarrollen kan tänkas förändras, samt om hur universitetens roll förändras.
Bifogar hans slideshow (alla rättigheter tillhör Alastair) med mängder av länktips som berör web 2.0, som ligger ute på utmärkta siten Slideshare: