I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

web 2.0

Towards a phenomenological understanding of web 2.0 and knowledge formation

Min första artikel i avhandlingen med titel enligt rubrik är nu publicerad. Tidskriften är public access, så det är bara att ladda ner. http://t.co/fzmQ33W

Artikelmanus inlämnat

Då har jag lämnat in en helt omarbetad version av mitt artikelmanus, med arbetstiteln: A phenomenological understanding of web 2.0 as a learning phenomenon. Kanske får bytas till något klatchigare. Känns riktigt bra! Nu ska professorn ha synpunkter, och min biträdande handledare i Göteborg. Naturligtvis blir det bearbetningar, ett manus kan aldrig glida rakt igenom processen. Men, förhoppningsvis blir det tidskriftsinskick i september! Därefter fortsätter jag att slutföra min forskningsöversikt om 1:1 projekt, som också den skall skickas till tidskrift, förhoppningsvis innan året är slut.

Det har varit riktigt segt att omarbeta artikeln, eftersom jag egentligen har övergett det filosofiska spåret i min avhandling. Därför: Extra skön fredag med Champagne i afton!

Quickstart: Bygg ett PLN (personligt lärandenätverk)

Idén om PLN – personliga lärandenätverk – är egentligen inget nytt. Ett PLN är helt enkelt ett antal personer som har samma intresseområden, och som lär av varandra och nyttjar varandras resurser. Det är uppenbart att framgång inom exempelvis affärslivet till stor del bygger på ett sådant nätverkande.

Tack vare sociala medier är det nu möjligt för lärare att bygga spännande och dynamiska PLN även utanför face-to-face situationer. Genom ett aktivt PLN får du som lärare tillgång till en stor mängd resurser, diskussioner, kunskap, ledarskapsstrategier och spännande sätt att implementera teknik i undervisningen. Problemet är att de allra flesta inte vet riktigt var de ska börja nätverka. Här kommer därför lite tips på utgångspunkter för den som vill börja bygga PLN på ett roligt och lättsamt sätt:

  • Twitter: Plattform för mikrobloggande som gör det möjligt för utbildare från hela världen att kommunicera med 140 tecken eller mindre. Möjliggör att dela resurser, diskussioner kring ”best practice” och att samverka. För mer info om Twitter, se den här videon.
  • Blogar: En fantastisk källa till information som tillåter utbildare att reflektera och diskutera om allehanda ämnen. Att börja blogga är lätt! Använd något av de vanligare verktygen  Blogger, WordPress, eller TypePad. För mer information, se gärna den här videon.
  • RSS läsare: RSS står för ”Real Simple Syndication”. En RSS-läsare är ett verktyg som håller dig uppdaterad på innehållet på utbildningsbloggar, nyheter, wikis, podcasts på ett och samma ställe. Benom att prenumerera på RSS-flöden (feeds) skapar läraren ett individualiesrat flöde av information som kontinuerligt uppdaterar sig, och som är lätttillgängligt via program på datorn eller på telefonen. Om du som lärare skapar en blogg, har du också ett automatiskt eget RSS-flöde! Vanliga läsare för RSS är  Google Reader och RSSOwl. Även här finns en video att titta på.
  • Wikis: En typ av websida som byggs i samverkan mellan intresseparter. Wikis uppmuntrar till informationsdelning och nätverkslärande. Låt dig inspireras av wikimodellerna på Educational Wikis och Wikis in Education. Kika gärna också på följande video.
  • Sociala bokmärken: Ett sätt att lagra, organisera och dela bokmärken till läranderesurser online. En bra tjänst att börja med  Delicious, som också låter dig lägga till en beskrivning av resursen du sparar, och ger dig möjlighet att kategorisera och sätta etiketter på den. Lärare kan också gå med i grupper och få meddelande via e-post så snart det  har lagts in nya bokmärken i gruppen.  Mer om sociala bokmärken på denna video.
  • Facebook: Ett välkänt socialt nätverk som inte bara låter folk hålla kontakt med familj och vänner, utan som också ger möjlighet att ta kontakt med och interagera med experter. På sidan  Facebook in Education finns mer information om hur du som lärare kan använda Facebook på bästa sätt.

Undersök, lek och ha roligt! Mitt tips till dig som är lärare och som vill prova: glöm gränserna mellan informellt och formellt lärande, var aktiv, dynamisk och samverkande, och få mängder av resurser, idéer, tankar och tips på hur du utvecklar din undervisning på bästa sätt.

Inlägget är inspirerat av A Principals reflections: A PLN Quickstart Guide.

Forska eller utveckla? Lyssna på sociala webben!

NielsenWire har ett intressant inlägg idag om hur man kan använda sociala medier, exempelvis Twitter, för att scanna av ett marknadsområde. Inte minst är det vettigt att lyssna av den sociala webben när det gäller att förstå den kontext som ett visst fenomen som skall undersökas befinner sig inom.

Läs mer: Building a Better Burger? Try Social Listening for Product Development

Wikis för lärande

Att använda wikis för lärande är både nytt och inte. Inte, på så vis att studenter och elever under lång tid har använt wikipedia som uppslagsverk. Olika utbildare har olika förhållningssätt till detta. Å ena sidan kanske man kan lita på innehållet mer i ett traditionellt uppslagsverk, å andra sidan visar ju faktiskt undersökningar att wikipedias är lika korrekta som exempelvis Encyclopedia Brittanica.

Hur som helst, det är nytt (för en del) när det gällar att inte att söka information på wikipedia, utan att som pedagogiskt hjälpmedel också skapa wikis. Det är ganska enkelt att skapa wikis, själv lärde jag mig den mycket enkla formateringen på cirka fem minuter. Jag tänker mig att elever i skolan kan samarbeta kring ett ämnesområde och forma en gemensam wiki. Wikin är alltså lämplig att använda när flera personer skall skapa ett innehåll tillgängliggjort för en stor massa!

Förutom en kumulativ kunskapsutveckling, tror jag att gemensamt wiki-skapande också lär elever att samarbeta, de lär sig vikten av nätverk, de undersöker, reagerar och reflekterar över språkanvändning, med mera. Wikis är helt enkelt ett sätt att bedriva undervisning som ger väldigt goda sidoeffekter!

Generellt kan man starta en wiki på tre sätt:

  1. Via farmade tjänster, det vill säga där inget behöver installeras på någon server – allting finns redan förberett. En sådan tjänst är Wikispaces.com. Genom att använda en sådan tjänst behövs inga programmeringskunskaper.
  2. Vill man ha mer kontroll över sin wiki, och har lite grundläggande kunskaper om hur databaser på nätet fungerar, kan man installera på egen server. Ett exempel på användbart och gratis gränssnitt är Mediawiki.
  3. Kanske man vill hålla wikin lokal, det vill säga på ett intranet, eller kanske till och med bara på en dator (eller ett usb-stick). I så fall är Instiki en möjlighet.

Jag såg också en möjlighet att använda Iphone eller Ipod Touch som server för wikin via Wikiserver, vilken jag dock inte provat själv.

Vilken lösning ni än väljer, prova att gemensamt göra en Wiki. Det är kul, och sidoeffekterna är garanterat många!

Kunskapsepidemin klar

För min del är medverkan på årets kunskapsepidemi numera avverkad. Höll i onsdags en föreläsning om retorik med drygt 100 deltagare, vilket verkar ha varit mycket uppskattat. Idag fredag har jag pratat om web 2.0 i huvudsak för lärare som ingår i ett 1 till 1 projekt, det vill säga en dator till en elev/anställd.

Jag ska väl inte säga att jag bombade föreläsningen, men det blev tydligt att jag inte hade en helt rättvisande bild av lärarnas förståelsehorisont. Jag lärde mig väldigt mycket! Jag fick skyffla om en del i föreläsningen, vilket alltid skapar osäkerhet. Till slut fick vi dock ett helt okey möte med en diskussion om vad webben och dess logik innebär för lärandet.

Jag är nämligen av den uppfattningen att det inte enbart handlar om att använda verktyg som finns på webben på ett innovativt sätt, i samband med undervisning. Jag menar att den sociala webben också illustrerar det sätt unga tänker på och deras logik. Om vi inte förstår denna logik – hur skall läraren då kunna utföra sitt arbete?

Ganska roligt i alla fall! Planerar på 15 hp web 2.0 för lärare, men funderar faktiskt på att göra den till 15 hp Internet för lärare – som blir något mer grundläggande. Här skulle vi naturligtvis diskutera web 2.0  och dess verktyg för lärande (bloggar, wikis, podcasts, rss-flöden, sociala nätverk med mera), men också aspekter av digitaliseringen som avgränsningen mellan det privata och det offentliga, språkhantering, lärarens förändrade roll etcetera. Nå, kanske kommer en dylik kurs framgent!

Den sociala webben och dess utveckling

Den sociala webben var ett begrepp på allas läppar 2008. Användningen av Facebook och Twitter exploderade, och började strax användas inte bara som ett sätt att mötas, utan även som marknadsplatser och utvecklingsplattformar för nya program och tjänster. Vad kommer hända framöver? I artikeln 10 ways social media will change in 2009 får vi en prognos.

Heidegger, web 2.0 och utbildning

Det finns förstås skäl till att jag är förtjust i Heideggers filosofi. För det första är hans prosa enormt svårbearbetad, vilket ger mig en besynnerlig kamplust. Jag kan inte påstå att jag förstår allt – den som läst Heidegger skulle inse att det vore förmätet. Mitt tips för att läsa Heidegger är att införskaffa sig en bra guide till heidegger och läsa parallellt. Först ett stycke i guiden, sedan ett stycke ur Heidegger. Dreyfus har en utmärkt introduktion. om detta har jag skrivit tidigare.

När det gäller web 2.0 och utbildning finner jag Heidegger extra tilltalande av några skäl:

För det första talar han om tingen runt oss såsom tillbakadragande. Det vill säga, vi erfar inte tinget i sig, utan snarare det fenomen som uppstår mellan subjekt och objekt. Vi hanterar tingen i vårt naturliga ombesörjande av världen, nästintill såsom en förlängning av vår egna kropp (här tar dock Ponty vid Heideggers arbete). Det innebär också att web 2.0 är intuitivt förstått vid första mötet såsom någonting. Här har såväl svenska lärarkåren som forskare inom området enorma problem: De försöker se web 2.0 som en social konstruktion, ger den mening och försöker sedan se vad tinget utför ur perspektivet av den mening de gett det.

För det andra, ovanstående bygger på att vi alltid agerar mot en bakgrundsfond av ombesörjande av världen. Det innebär alltså att även den rena tanken, inte bara är ett resultat av, utan snarare en komponent av denna väv av ombesörjande vi har, vilket i sin tur innebär att vi måste omdefiniera vad intentionalitet är: Hos Husserl och Sartre, exempelvis, är intentionalitet en medvetenhetsström mot ett definierat objekt. Hos Heidegger är denna intentionalitet – riktadhet – ett villkor för och i varandet, tack vare vårt ombesörjande av världen. Det vill säga, tillvaron är alltid i en befintlighet, vilken ger upphov till en viss stämning. Denna stämning skapar också vår förhållning till objektet. Således kan inte lärandet reduceras till en mental akt, och ej heller kan ombesörjandet av web 2.0 betraktas i termer av mentala strategier, uttryckta genom antalet musklickningar eller studier av valda sökord.

För det tredje säger denna teori om ombesörjande att vi alltid är ställda in i världen, i en naturlig attityd. Allt som visar sig i världen – sättet på vilket världen presenterar sig  – är ett resultat av denna ställdhet. Att således  – vilket är väldigt vanligt inom forskningssammanhang – diskutera vad som händer i den virtuella världen kontra den ”verkliga” världen är ett säkert sätt att aldrig någonsin komma åt erfarandet av lärande med web 2.0. Frågan är nämligen i dylika fall fel ställd – den är inte ställd utifrån varats – Daseins – grundförutsättningar för att vara just ett vara-i-världen.

Bara några tankar, i samma stund som jag slutför min forskningsartikel i ämnet.

Har du Itunes? Lär dig allt om Heidegger!

Jag har sagt något om det innan, och säger det igen: Itunes är inte bara för underhållning. Via Itunes U hittar jag föreläsningar från Berkeley, av självaste Hubert Dreyfus. För den som vill fördjupa sig i Heideggers fundamentalontologi kan lyssna på en hel kurs med totalt 28 timslånga föreläsningar, väl kvalificerade,  via Itunes U. Länk direkt till föreläsningarna (kräver att du har Itunes). Är man intresserad av en fördjupning i del två av Heideggers Varat och Tiden klickar man istället här.

Arbetet med min artikel går framåt. 3 dagar kvar nu – på fredag skall jag ha ett utkast klart. Jag använder Heideggers första del i Varat och Tiden och undersöker hur hans filosofi kan tillämpas på web 2.0 som lärande- och utbildningsfenomen.

Seminarie om web 2.0

Har varit på ett utmärkt seminarie med Alastair Creelman från Högskolan i Kalmar. En god genomgång av vad tekniken innebär, hur tjänsterna fungerar, och glädjande nog en del resonemang om hur lärarrollen kan tänkas förändras, samt om hur universitetens roll förändras.

Bifogar hans slideshow (alla rättigheter tillhör Alastair) med mängder av länktips som berör web 2.0, som ligger ute på utmärkta siten Slideshare: