I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

undervisning.

The teacher’s laptop as a hub for learning in the classroom

Artikeln tar sin utgångspunkt i en longitudinell studie där tre skolor följts under fyra år, i syfte att undersöka de förhållanden som råder när lärare och elever har fått var sin dator. Detta gäller bland annat lärarnas undervisning. Detta efter att ha uppmärksammat det vanliga problemet: Trots de många löftena om förändringar i undervisnings- och lärandekultur som ICT för med sig , är det inte särdeles vanligt att stora förändringar uppstår.

Implementeringen har fungerat väl på de tre skolorna, och datorn är en hub för användningen (som beskrivs som den klassiska, det vill säga att samla in information, artikulera kunskap, samla anteckningar och så vidare. Ungefärligen samma saker som står i min forskningsöversikt). Datorn är den hub varigenom allt annat arbeta kanaliseras: arbete med ipads, kameror, informationsdelning etcetera.

Författarna överväger skälen till denna lyckade implementering (trots att skolorna har mycket skilda socioekonomiska förutsättningar), och kommer fram till några saker. För det första har samtliga skolor i studien klara och tydliga mål och visioner för vad de vill åstadkomma med sin undervisning (inte med ICT i sig). Detta tror jag är en mycket väsentlig del av sanningen bakom en lyckad ICT-satsning: att den kretsar kring något som i sig inte har med ICT att göra. Det låter som en öppen dörr att slå in, men efter att ha sett mig om i skolsverige vet jag att så inte är fallet. För det andra har skolorna haft en konsekvent ledning, där mål och strategier (i enlighet med ovan) är levande i allt som görs och kommuniceras i samspel med personalen. För det tredje har man satsat ordentligt på professionsutveckling – dock är artikeln inte helt tydlig med vilken typ av kompetensutveckling man satsar på. För det fjärde har var och en av de lyckade skolorna minst en ”teacher champion” som förser personalen med modeller för hur ICT kan användas. Viktigt här var att se varje lärares behov och förmåga och supporta i enlighet med iden att göra små saker lätta att hantera, för att skapa lusten att utveckla sitt ICT-användande ytterligare.

Referens
Parr, J. M., & Ward, L. (2011). The Teacher’s Laptop as a Hub for Learning in the Classroom. Journal of Research on Technology in Education, 44(1), 53-73.

7 styrande föreställningar om sociala medier i undervisning

Artikeln Exploring pre-service teachers’ beliefs about using web 2.0 technologies in K-12 classroom (Sadaf et al, 2012) behandlar vilka beteende-, normativt- samt kontrollrelaterade föreställningar lärarstudenter under slutpraktik har om användande av web 2.0 i sin framtida undervisning. Studien tar sin utgångspunkt i Theory of planned behaviour (TPB), som i korthet säger att det de tre nämnda typerna av föreställningar skapar attityder, normer och beteendekontroll, vilket i sin tur skapar en intention, som i sin tur leder till ett planerat beteende.

Resultaten visar att intentionerna att använda web 2.0 i sin framtida undervisningspraktik hos lärarstudenter i slutpraktik är starkt relaterade till föreställningar om:

  • värdet av teknikanvändningen i syfte att stimulera elevernas lärande och engagemang
  • hur enkelt det är att använda
  • teknikens förmåga att möta förväntningarna hos elever vana vid ‘digitalt leverne’
  • lärarstudentens höga självförtroende (self-efficacy, jmf Bandura (1997)) i användningen
  • dess förmåga att förse eleverna med möjligheter att bryta tids-rumsliga barriärer i sitt lärande
  • anpassningsförmågan av innehållet efter ämne, intressen och ålder
  • möjligheterna att få stöd/känna krav att använda web 2.0 bland kollegor och hos skolledning

På ett tydligt sätt ger artikeln en fingervisning om vilka aspekter som är centrala att arbeta med för lärarutbildningar, om man nu anser att web 2.0 är ett pedagogiskt verktyg värt att ägna intresse. Naturligtvis är det också centrala aspekter att bearbeta i all kompetensutveckling av befintlig skolpersonal, när satsningar på sociala medier skall göras. Läsvärd!

Referenser
Bandura, A. (1997). Self-efficacy: the exercise of control. Basingstoke: W. H. Freeman.
Sadaf, A., Newby, T. J., & Ertmer, P. A. (2012). Exploring pre-service teachers’ beliefs about using Web 2.0 technologies in K-12 classroom. Computers & Education, 59(3), 937-945.

Läs gärna också

Fleischer, H. (2011). Towards  a  Phenomenological  Understanding  of  Web  2.0  and  Knowledge  Formation. Education Inquiry, 2(3), 535-549.

 

 

 

Lärare, våga leka med språket!

Ord

 Jag släpper mitt ord fritt
En blygsam gåva från mig, till den som tar åt sig, till den som blir berörd
Med självutlämnat mod lämnar jag dem att dansa i vinden, plågas av solen, dränkas av regnet

Om du kallar på dem, kommer de till dig
Om viljan och lusten finns, då väljer de dig
De nästlar sig in i ditt väsen, väver sig samman i ditt dig
Sedan avgör du, bara du, om du låter dem tystna
Eller om de blandas med din själ för att åter få besjunga världen

Ovanstående rader är inte skrivna i syfte att vara ett fullfjädrat poetiskt verk. Tvärtom – jag är smärtsamt medveten om naiviteten i texten. Vad jag istället vill peka på är något mycket enkelt: Vikten av att ha mod att leka med språk. Det är så lätt att glömma bort att språket faktiskt är den väsentligaste kontaktytan gentemot våra elever. Det är i språket mötet föds, det är genom språket jag som pedagog väcker engagemang,  lust och mod hos eleven. Ändå glömmer vi det så lätt. Naturligtvis måste jag vara fullfjädrat pedagogiskt skicklig i mitt ämne, men jag menar, att en väsentlig del av den pedagogiska gärningen alltså också ligger i att slipa sina ord, att våga leka med uttrycken.

Raderna ovan kom till mig när jag tog min morgonlöprunda, och då slog det mig också att en stor del av min lärargärning består i att fånga studenterna med just mina ord. Så dagens uppmaning är helt enkelt: Lek med språket, vare sig du undervisar unga eller gamla, och alldeles oavsett vilket ämne du undervisar i. Om det sedan handlar om att skapa poesi, skriva kåserier eller för sitt inre försöka höra hur föreläsningen hade låtit i Björn Ranelids, Marcus Birros eller Kristina Lugns tappning, är oväsentligt. Medvetenheten och leklusten är det centrala.

Undervisar du i samhällskunskap? Här är några appar för dig

Igår tipsade jag om appar till Ipad för den som undervisar (eller lär sig) matematik. Idag tänkte jag bjuda på lite app-tips för den som vill orientera sig i världen, vilket väl kan passa samhällskunskapsläraren:

  1. Wikipedia Mobile: Wikipedia på Ipad. Snyggt och enkelt
  2. TED. Toppenföreläsningar om samtida fenomen.
  3. MObileRSS. Håll reda på nyhetsflöden, bloggar och annat.
  4. Qiozk – Tidningsaffär. För samhällskunskap, se gärna tidningen Fokus.
  5. PressReader. Möjlighet att läsa svenska tidningar, bla Dn och SVD. 7 nummer gratis innan prenumeration.

Undervisar du i historia? Här är Ipad-apparna för Dig

historia

Ipad är naturligtvis en rolig leksak, men det är också en fantastisk maskin att använda i undervisningen. Det pågår just nu en del roliga satsningar på Ipad i klassrummet, som visar att den lättillgängliga tekniken ökar motivationen hos eleverna (även vanligt förekommande i en dator per elev och lärare – satsningar enligt min forskning). Det verkar också som att Ipad är tillräckligt annorlunda i design och utförande för att skapa nya typer av lärpraktiktiker, och inte bara ”en överföring” av gamla metoder till ny teknik. Intressant. Läs mer om det här.

Då jag forskar på en till en-projekt, och Ipad släpptes inatt i Sverige, tänkte jag bjuda på lite app-tips för den hugade läraren med nyinförskaffad padda. Eftersom jag fick en fråga om Ipad nyss från en kollega som arbetar med historia, börjar jag med historieorienterade appar:

  1. World History Documents: Dokument, ljud och filmklipp om viktiga händelser i världshistorien. De som är intresserade av retorik hittar också berömda tal genom historien.
  2. This Day in History: Vad för viktiga saker har hänt just på dagens datum genom historien? This day in History ger dig svaret.
  3. World History Atlas: Kombinerar moderna och historiska kartor med varandra. Bra jämförelsematerial.
  4. World Customs & Cultures: Här är appen som lär dig mer om seder, bruk och kulturer, runt om i världen.
  5. Civilization Revolution: Appen är riktad mot barn, och täcker in de stora händelserna i världshistorien. Historia på roligt och lättillgängligt sätt!

Sista passet samtalsmetodik idag

Ikväll syr vi ihop påsen, sista passet samtalsmetodik. Mina studenter ska få träna en hel del ikväll. Sedan får jag föreläsningsfritt på HLK några veckor – skönt. Tid att ägna sig åt forskning således, samt en och annan gästföreläsning på Högskolan i Halmstad. Alltid roligt att gästspela i nya miljöer.

Lärare, hur väcker ni elevernas känslor till liv?

IKT, teknik, bra böcker i all ära, men utan att väcka känslor hos era elever kommer ni ingenstans. Den lärare som lyckas bäst är den som väcker känslor, som får eleven att knyta handen i byxfickan, eller att dansa hem på vägen från skolan. Det handlar om att använda Patos som övertalningsmedel.

Att väcka känslor handlar mycket om att som lärare vara närvarande i stunden. Det handlar om att inte bara tycka det är okey att hålla en lektion, utan att just då se det som meningen med livet! Det handlar om att smitta över en entusiasm och närvaro på eleverna. Till viss del handlar det om att använda sin personlighet på rätt sätt.

Den lärare som vill arbeta på sin förmåga att väcka känslor har flera spännande hemläxor att göra. Den första är att utgå från sig själv: vilka egenskaper har jag som lärare som jag kan spela på, för att skapa känslor hos mina elever? Jag rekommenderar en rödvinsfilosofisk övning, där man skriver ner positiva som negativa egenskaper och väljer ut vilka av dessa man vill skruva lite extra på inför sin klass. Det handlar inte om att spela teater: det handlar om att vara säker på vilken del av personligheten man vill visa upp, och att göra det så renodlat och tydligt som möjligt.

För det andra bör han eller hon fundera över vilka känslor som skall väcks till respektive tillfälle, samt hur stark den skall vara.

För det tredje bör man fundera över vad i elevens värld som kopplar till just den känslan. Det kan handla om allt från socialt umgänge till läxläsning.

I det fjärde steget kopplar du ihop alltsammans. Du har ditt grundfundament som du använder – identifiera gärna ett par egenskaper hos dig själv du kan skruva på, så att du har en bred palett att arbeta med. Du vet vad du vill väcka för känslor och har också hittat vad det är som triggar den känslan hos eleven. Koppla ihop detta med ämnet du undervisar i, genom exempel, övningar, illustrationer, metaforer och liknelser. På så vis – naturligtvis också med ett gott undervisningsmaterial – har du stimulerat verkligt lärande, eftersom vi alla i grund och botten styrs av känslor.

Mer nyfiken på kontaktskapande kommunikation och kommunikationspedagogik? Besök mitt företag, Fleischer mentalism & föredrag.

En dag i retorikens tjänst

Puh. Vilken dag. Lutar mig tillbaka, faktiskt ganska nöjd med mig själv. Nå, jag kostar på mig det – jag är det så sällan att det är en väldigt liten risk att jag drabbas av hybris.

Först hade jag min pedagogikgrupp idag, och pratade om retorik för dem i tre och en halv timmar. Det kändes extra viktigt att få till det idag, eftersom jag varit halvkrasslig de båda gångerna tidigare. Jag tycker jag fick hyfsat tryck i det hela, och trots att föreläsningen gick via tele-bild, fick jag en del skratt och glada tillrop. Efter detta äventyr fick jag en halvtimmas rast, och ägnade mig sedan åt våga-tala-coaching. Idag höll de sina första föredrag, och fy vad jag är stolt över mina adepter (eller vad jag nu ska kalla dem). De är så modiga, och möter sin talängslan, så jag blir alldeles tårögd. Att arbeta med våga-tala kurser är det bästa på hela året för mig.

Jag avslutade kvällen med att själv hålla ett tal. Nu var det dags för mig att vara riktigt nervös för en gång skull, av flera skäl. För det första var det ett mycket allvarligt och förhopppningsvis finstämt tal som skulle hållas. Jag är mer bekant i en skämtsam och lättsam setting. För det andra var det känsligt på det emotionella planet, då det var ett hyllningstal till någon som betytt mycket för mig, men som inte riktigt fått den uppskattning han förtjänat de sista åren på grund av diverse konflikter. Nå, jag klarade precis av det. Det var en pärs, men jag är hyfsat nöjd över resultatet, och det är det enda som räknas. Det var nyttigt för gamla magistern att utmana sig själv riktigt ordentligt.

Så, en dag i retorikens tecken går mot sitt slut. Med blandade känslor slänger jag ett öga på Björn Ranelids senaste bok. Hans ord leder min själ in i möjligheternas rum, där texten omhuldar kärlekens blomma, och låter den växa fritt uti mitt bröst. Dock, ikväll får du vila, herr Ranelid. Jag orkar inte läsa. På ett förnöjt men ändå ödmjukt sätt kan jag konstatera att jag har lärt mig något idag också, om kommunikationens ädla art. Nu, ett glas vatten, en espresso, och bums i säng. Imorgon väntar en dag i vetenskapens tjänst.

Godnatt världen.

Kränkande beteende av lärare vid muntlig redovisning

Som bekant coachar jag talängsliga högskolestudenter varje termin. Det är en fantastisk förmån att få möta studenter från de mest skilda discipliner och diskutera talängslan, och se dem växa, både i sin förmåga att presentera,, och som människor. Igår pratade vi om hur mycket kunskap man behöver ha i sitt ämne, och hur man skall agera beroende på hur intresserade åhörarna är av ämnet för att känna sig så trygg som möjligt. Vi utgick då ifrån att de befinner sig i en klassrumssituation, där de övriga studenterna ibland svackar i sitt intresse för att lyssna på sina medkamrater.

Döm om min förvåning när studenterna unisont utbrister att det vagaste intresset för deras framställningar kommer från lärarna – samma lärare som ”beställt” föredraget! Jag fick höra om (och har fått tidigare – dock mindre tydliga – rapporter om) lärare som somnar under studenternas redovisningar, en annan lärare som sitter och läser, en tredje som klipper naglarna under föredragen (äckelgubbe, sköt din personliga hygien hemma). Det mest nonchalanta jag hört i denna väg är en lärare som under pågående redovisning av studenterna tar emot ett besök i klassrummet och börjar föra ett samtal med vederbörande! Det finns en nonchalant attityd mot studenternas arbete i detta avseende, och endast en ringa förståelse för att det här är en mycket besvärande del av studielivet för ett inte oväsentligt antal studenter.

Studenter som råkar ut för detta, och andra omständigheter som gör det svårt för er att göra ert jobb på ett bra sätt – protestera! Ni har rätt till goda förutsättningar att genomföra ert arbete!

Lärare, ni som sysslar med dessa dumheter bör veta att de av era studenter som är talängsliga (vilket faktiskt är 25-30% av era studenter) tar illa upp, och blir i värsta fall än mer ängsliga, på grund av Ert beteende, och knappast stärkta i sin framtida yrkesutövning. Vi som är lärare är skyldiga att inte bara bistå med ämneskunskaper, utan också att visa intresse, att visa uppskattning, och att ge positiv eller – om så inte är möjligt – konstruktiv feedback på föredragen som vi själva ”beställer”. Lyckligtvis finns ett stort antal lärare som verkligen värnar om sina studenter, såväl i deras personliga utveckling som den yrkesmässiga, men det krävs tyvärr ganska lite för att rasera det som en sådan lärare byggt upp under lång tid. Det tar faktiskt bara 10 sekunder att kränka någon för livet, tänk på det.

Omställning

Har just avslutat undervisning på pedagogikkurs. Alltid roligt! Synd att det är via distans. Sitter på biblioteket och laddar om inför kvällens coaching av talängsliga. Ikväll håller de sina första föredrag, så det är extra spännande. Hittade en skön bok att sjunka in i en stund för att ladda om.