Forskning (Chen, 2008) visar att lärare inte omsätter det de tror är det riktiga i praktiken, när det gäller att integrera teknik i klassrummet. Det vill säga, de har goda idéer om vad digitalisering kan leda till i termer av förbättringar, men de agerar inte på det. Vad beror detta på?
Intervjuer med lärare (ibid.) visar att det främst finns tre orsaker till att man inte går från tanke till handling. Den första är externa faktorer. Här kommer frågor om tillgång till datorer och mjukvara till spel, och inadekvat teknisk och administrativ support. Den andra orsaken som tas upp är bristande eller felaktig kunskap. Det vill säga, lärarna vet helt enkelt inte hur de skall göra rent praktiskt för att integrera tekniken i verksamheten. Den tredje orsaken är att ”tron” (engelskans belief ger ett mer nyanserat begrepp, som inkluderar kunskaper, emotioner och beteenden) på vad tekniken i klassrummet kan åstadkomma krockar med andra ”trossystem” (belief systems). Det kan exempelvis handla om att det finns en uppfattning om hur tester i skolan kan gå till, eller hur lektioner ”skall” vara upplagda, eller huruvida ämnen skall integreras i varandra eller inte. Det kan också handla om uppfattningar om vilken roll en lärare skall spela i klassrummet – något som kan sättas på ända med teknikintegration i klassrummet.
Jag har en känsla om att många projekt i skolsverige lider av ett glapp mellan att tänka och att göra. Utifrån ovan nämnda resonemang kan tre tydliga strategier för lyckad integration skönjas.
- Aktivt arbete med externa faktorer. Här finns sannolikt mycket att göra! Jag har uppfattningen om att betydande delar av lärarkåren i Sverige är väl orienterade i frågor om vad teknik kan åstadkomma i klassrummet. Samtidigt håller man igen på resurserna, och kanske framför allt lärarnas möjlighet att ”leka” med resurserna. Vi behöver hitta sätt att begränsa de externa faktorernas påverkan på lärarnas kreativa förhållningssätt till teknik, och istället uppmuntra nytänkande. Senast igår hade jag en diskussion på Twitter där jag fick klart för mig att de flesta skolor i Stockholm har en policy som gör att lärarna inte ens kan ladda ner och testa ett elementärt program som Dropbox. Detta för att problem kan uppstå i systemet. Med all respekt för den arbetsbörda som kan hamna på systemansvariga – dylika begränsande externa faktorer måste arbetas bort.
- När det gäller det hinder som begränsade eller felaktiga kunskaper utgör, anser jag att kontextualiserad utbildning av lärare är bästa medicinen. Min absoluta uppfattning är att utbildning i teknikanvändning med lärare måste ske i klassrummet, tillsammans med eleverna. Att sätta lärare på intensivkurs i exempelvis PowerPoint eller LMS-system, långt borta från eleverna och deras verklighet, kan naturligtvis vara av visst värde, men jag tror att värdet alltså är begränsat i förhållande till vad man kan få ut av samma utbildning TILLSAMMANS med eleverna. Jag har för övrigt skrivit om dekontextualiseringens dilemma i samband med medial uppmärksamhet kring Modellskolan.
- En central strategi är också att utmana, diskutera och reflektera över de kontrasterande ”trossystem” (åter igen är engelskans belief system mer nyanserat) som bidrar till kollisioner och stagnation i teknikintegrationen i klassrummet. Detta poängterar något jag skrivit om tidigare: Att använda teknik i klassrummet på ett framgångsrikt sätt handlar inte enbart om teknik! Det handlar om en attityd. Vi behöver exempelvis en lärarkår som faktiskt vågar släppa taget en smula (bara en smula), och släppa in andra experter i klassrummet. Varför inte till exempel börja med att odla en kultur i skolan där eleverna utgör ett expertskap som man vågar använda sig av? Eller, varför inte aktivt arbeta med att få in de verkliga proffsen – skolbibliotekarierna – som en naturlig del i den kontinuerliga undervisningen, i en skolvärld som är allt mer präglad av förnyade villkor för källkritisk granskning?
Det torde vara tydligt att en lovvärd strategi för införandet av teknik i klassrummet startar med att utmana hela systemet av uppfattningar om vad skolan är, vad lärarrollen innebär och vad som är centralt att kunna och lära sig. På så vis kan ett integrativt arbete också bli mindre hotfullt för den som inte är fullt så bevandrad i datorisering och teknik – Förändringsarbetet med teknikintegration handlar ju trots allt inte alltid om teknik!
Referenser
Chen, C. (2008). Why Do Teachers Not Practice What They Believe Regarding Technology Integration? The Journal of Educational Research, 102 (1), p 65-75.
