I huvudet på Håkan Fleischer

Det är faktiskt alltid lite sorgligt. Jag har våga-tala-coaching med talängsliga studenter varje termin, och har haft ett antal år nu. Totalt har jag hjälpt 200 individer till bättre självförtroende i publika talsituationer, med en success-ratio på dryga 95% för de som genomfört hela vägen. Det berör alltid. Att se en människa växa inför andra, men framför allt inför sig själv, är en fantastisk upplevelse. När jag får första signalen från en student om att han eller hon är på rätt väg, att det känts mindre ångestladdat, då vet jag att det är värt jobbet. Ibland kommer det små uppmuntrande brev, ibland flera år efteråt, som berättar hur de gått från total ångest med svimningskänslor, panikkänslor, stamningar, svettningar och en känsla av att stå utanför kroppen att tala, till att inte bara klara av att prata inför publik, utan också att faktiskt njuta av det. Dagar när jag får sådana brev är alltid fyllda av solsken!

Det är otroligt stimulerande, men det är också  lite sorgligt att skiljas från individerna, då de varit fantastiska förebilder i sitt mod, och vågat visa sina svagare sidor och i nåd låtit mig försöka visa på sätt att stärka dem. I kväll avslutar jag alltså vårterminens coaching för talängsliga med de sedvanliga övningarna, för att därefter fira framgångarna med en bra middag. Samtliga har gjort framsteg, och det glädjer mig oerhört!

När jag coachar grupper som lider av talängslan brukar jag lägga stor tyngdpunkt vid andningen. Rätt andning kan nämligen dels användas preventivt, men också för att ”på plats” lugna upprörda nerver. Det är ingen trollerikur, och den hjälper inte ensam, men tillsammans med andra små knep är det ovärderligt. Jag har emellertid upptäckt att ca 20-25% av mina adepter har svårt att få till bukandning. På bloggen MattEventBlogg presenteras tre smarta sätt att lära sig få kontroll på sin andning.

Som bekant coachar jag talängsliga högskolestudenter varje termin. Det är en fantastisk förmån att få möta studenter från de mest skilda discipliner och diskutera talängslan, och se dem växa, både i sin förmåga att presentera,, och som människor. Igår pratade vi om hur mycket kunskap man behöver ha i sitt ämne, och hur man skall agera beroende på hur intresserade åhörarna är av ämnet för att känna sig så trygg som möjligt. Vi utgick då ifrån att de befinner sig i en klassrumssituation, där de övriga studenterna ibland svackar i sitt intresse för att lyssna på sina medkamrater.

Döm om min förvåning när studenterna unisont utbrister att det vagaste intresset för deras framställningar kommer från lärarna – samma lärare som ”beställt” föredraget! Jag fick höra om (och har fått tidigare – dock mindre tydliga – rapporter om) lärare som somnar under studenternas redovisningar, en annan lärare som sitter och läser, en tredje som klipper naglarna under föredragen (äckelgubbe, sköt din personliga hygien hemma). Det mest nonchalanta jag hört i denna väg är en lärare som under pågående redovisning av studenterna tar emot ett besök i klassrummet och börjar föra ett samtal med vederbörande! Det finns en nonchalant attityd mot studenternas arbete i detta avseende, och endast en ringa förståelse för att det här är en mycket besvärande del av studielivet för ett inte oväsentligt antal studenter.

Studenter som råkar ut för detta, och andra omständigheter som gör det svårt för er att göra ert jobb på ett bra sätt – protestera! Ni har rätt till goda förutsättningar att genomföra ert arbete!

Lärare, ni som sysslar med dessa dumheter bör veta att de av era studenter som är talängsliga (vilket faktiskt är 25-30% av era studenter) tar illa upp, och blir i värsta fall än mer ängsliga, på grund av Ert beteende, och knappast stärkta i sin framtida yrkesutövning. Vi som är lärare är skyldiga att inte bara bistå med ämneskunskaper, utan också att visa intresse, att visa uppskattning, och att ge positiv eller – om så inte är möjligt – konstruktiv feedback på föredragen som vi själva ”beställer”. Lyckligtvis finns ett stort antal lärare som verkligen värnar om sina studenter, såväl i deras personliga utveckling som den yrkesmässiga, men det krävs tyvärr ganska lite för att rasera det som en sådan lärare byggt upp under lång tid. Det tar faktiskt bara 10 sekunder att kränka någon för livet, tänk på det.

Har just suttit i förhandlingar angående min kurs Våga tala – coaching för talängsliga. Kör den på Högskolan i Jönköping till våren igen, med tre djupgående teoripass, och sedan personligt utformad träning ytterligare 5 tillfällen. Nytt för i år är ett öppet seminarie för alla på Högskolan för att se om kursen kan vara något för just dem. Nytt är också att var och en av deltagarna får göra några enkla tester i början av kursen, i syfte att kunna rikta kommunikationen ännu mer personligt till var och en. Under kursen samlas också vars och ens framgångar i en mapp, med mina anteckningar, som deltagaren sedan får med sig vid sista tillfället, för att objektivt kunna se sina framsteg. I framstegsrapporten ingår också uppföljning av den målplanering som respektive student gör.

Jag har just plockat fram utvärderingar från förra terminen. Jag tar mig friheten att citera några av mina adepter som jag coachat (jag ser mig inte som lärare utan som coach):

…Mycket nöjd med kursen. Läraren har arbetat väldigt pedagogiskt. Läraren är mycket kompetent i ämnet, vilket har fått mig känna förtroende och verkligen känt att kursen har gett mig mycket..

…Tack för en väldigt nyttig och lärorik höst. Du har varit en grymt bra lärare. Man har känt sig trygg och fått ett jättebra stöd…

…Jag tycker du är en mycket bra och pedagogisk lärare. Rolig och peppande. Önskar att fler lärare hade din kompetens! Efter varje lektion gick jag hem med en känsla av inre styrka och jävlar anamma. Jag tror och hoppas att jag har blivit bättre på att komma över mina rädslor.

Japp. Det kommer bli perfekt. Och misströsta inte, om Du inte är student vid Högskolan i Jönköping. Mer information om mina kurser och coaching i kommunikation finns på företagets hemsida.

Fick vatten på min kvarn igår på avslutningen av coachingen för talängsliga. Det började som en färdighetskurs, men har mer och mer utvecklats till ren coaching. Jag använder mig en del av nlp-tekniker, har fått goda resultat. Den nlp jag använder mig av har jag lärt mig på min hypnosutbildning.

Trots att coachingen bara är en liten liten del av min verksamhet, funderar jag på att ta det hela steget vidare. Jag undervisar ju också i samtalsmetodik, med utgångspunkt från kommunikationsvetenskap, och kanske nedanstående kursbeskrivning kan vara till nytta i båda sammanhangen? Å andra sidan kanske jag mest vill ha ny energi: en hel del av kunskaperna finns redan? Jag får fundera ett slag till!

Coachande pedagog

Coachande förhållningssätt ger dig kunskap om hur du kan skapa bättre förutsättningar för ett positivt och lösningsinriktat arbetsklimat. Att använda coaching i lärsituationer uppmuntrar till ökat ansvarstagande och skapar högre motivation.

Målgrupp

Denna kurs vänder sig till dig som är lärare, utbildare och pedagog. Dagens upplägg består av både teori runt coaching och inspirerande tillämpningsövningar där du provar på att coacha dina kurskamrater och blir själv coachad.

Syfte

Att ge grundläggande kunskaper i coaching och hur coaching som samtalsmetod används för att motivera och inspirera elever / kursdeltagare till ökat lärande och förbättrade prestationer. Genom att lära dig dessa tekniker kan du skapa bättre struktur och balans i ditt eget privat-och yrkesliv.

Mål

Efter genomgången kurs kommer du att:

* ha kännedom om coachingens grundläggande samtalsstruktur

* vara redo att använda ett coachande förhållningssätt för ett effektivt lärande

* ha kännedom om de grundläggande samtalsteknikerna inom coaching såsom aktivt lyssnande, direkt kommunikation och effektfullt frågande.

Ur innehållet

* Kraftfulla frågor och aktivt inom coaching

* Modeller och tekniker för att utveckla ett coachande förhållningssätt

* Coachsamtalet som pedagogiskt verktyg

Coachande Pedagog – AKADEMI Coachstjärnan

Körde igår igång coaching-gruppen för talängsliga i Jönköping. 10 personer, några kommer att tillkomma. Vilket skönt gäng den här gången! Jag tror vi kan nå nya höjder. Kontraktet med deltagarna är enkelt: Om de är beredda att lägga ner riktigt med arbete i 9 veckor, och jag menar verkligen att arbeta med sig själva, så ställer jag upp med alla de resurser jag har till mitt förfogande.

Som jag betraktar talängslan finns tre typer av hinder att komma över.

• Emotionella hinder, det vill säga känslor inför att tala. En del av de nedbrytande känslorna kommer långt innan talet skall äga rum, en del kommer i samma ögonblick man ställer sig upp. Under coachingen kommer vi arbeta med att identifiera känslan och dess anatomi, samt faktiskt, på väldigt praktiskt vis, förändra den. Vi lär oss att koppla positiva känslor till tanken på att tala, istället för negativa.
• Kognitiva hinder, det vill säga tankemässiga hinder. Jag förklarade igår varför positivt tänkande tyvärr inte fungerar i sådana här sammanhang, utan snarare EXAKT tänkande är vad som krävs. Det vill säga, exakta målbilder av hur det är att tala, och inlevelse i dessa. Min grupp fick igår i uppgift att arbeta med en väldigt detaljerad målplanering, för att förändra sitt tänkande från att vara (desperata försök till) positivt tänkande (desperata eftersom man ”vet” sedan tidigare att det inte fungerar), till väldigt exakta, målande och motiverande bilder. Under den här rubriken kommer coachingen också inrikta sig på olika sätt att bygga motivation
• Instrumentella hinder, det vill säga brister i de faktiska förmågorna. Här kommer vi reda ut hur man lägger upp talet i en bra struktur, hur man använder sig av språket för att skapa rätt stämningar och så vidare. Retorikens sex nyckelfaser går vi igenom här.

De som vill i gruppen får också tillgång till hypnocoaching på enskild basis.

Nu är vi igång med höstens mest meningsfulla jobb! Underbart!