I huvudet på Håkan Fleischer

Jag har pratat om retoriska figurer tidigare, som stimulerar den behagande funktionen i talet. Tänkte speciellt säga något om metaforer här. Jag brukar definiera en metafor som en liknelse byggd i två steg. Första steget är en absurditet, och i andra steget förstår man den bild som skapas. Jag kan exempelvis likna en organisation vid ett järnvägslok: ständigt på väg och i behov av styrning. Eller en kvinna  vid ett kärnkraftverk: full av energi. Allt efter tycke och smak.

Hemligheten med bra metaforer är att använda dem fullt ut. Om jag liknar ett företag vid ett lok, behåller jag bilden, och säger att loket behöver en räls (dvs en strategi, en väg framåt), en lokförare (dvs en vd), någon som skyfflar kol i det gamla loket (dvs personal) och så vidare. Fördelen med att använda metaforer på det här sättet är att man kan förklara tämligen abstrakta saker med enkla bilder, vilket gör att man styr associationerna hos åhörarna på ett väldigt exakt sätt. Dessutom får det en pedagogisk kraft genom att det abstrakta blir konkret. Detta gäller inte bara presentationsteknik, utan även i författarskap. Som exempel kan nämnas Johan Asplund som skriver populärvetenskapligt om tämligen komplicerade saker på ett lättförståeligt sätt, bland annat tack vare metaforer (tack Margreth för tipset om detta). Som alltid vill jag uppmana till att leka med språket, det skapar spännvidd, energi och kreativitet i din kommunikation!

Jag hittade ett kul blogginlägg om metaforers kraft: Metaphorically Speaking. Håll till godo!

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

Jag har Provat diverse taktiker för att driva mer läsare till min blogg i veckan, vilket tycks ha fungerat. Bland annat hamnade min blogg väl synligt på Aftonbladet, när jag skrev om Ulf Lundells påstådda sista turné. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att utbrista i ett litet hurra. Nu verkar det emellertid som om Ulf Lundell alltid säger att han är på sin sista turné, vilket stärker min bild av att han är en vindflöjel som gör allt för pengar. Sista turnen brukar ju inbringa mest pengar, om man så säger. Well, det blev en bra bloggvecka, bland annat genom att följa tipsen från Buzzz Marketing with Blogs for Dummies, av Susannah Gardner. Bloggen har också blivit något mer riktad att handla om sådant som är relevant för mitt företag, men personlig kommer den alltid att vara, se bara texten om Ulf Lundell. Hur som helst, här kommer återpostningen av andra retoriklektionen, som för övrigt känns väldigt aktuell, eftersom jag just nu undervisar i samtalsmetodik (ett rykte som redan har nått bloggosfären).

Återpostning av tidigare lektion i retorik:

Hej på er.

Så här i höstrusket får det bli några korta kommentarer kring språket och patos. Repetition: för att övertyga behöver vi undervisa, behaga och beröra. För att beröra använder talaren sitt patos, dvs sitt känslojag (slarvigt uttryckt). Jag tipsade i förra veckan om hur vi med engagemang kan stimulera den här funktionen, bland annat genom att slå igång en låtsas-Knut Knutsson (den energiske i Antikrundan).

Alla tycker emellertid inte om att ”spela teater” på det viset, och vill hellre använda sig av språket för att stimulera berörandet. Inga problem.

De retoriska figurer vi använder för att stimulera patos är främst stegringsfigurer. Jag går kort igenom några stycken:

1. Den enklaste av stegringsfigurerna är klimax. Det klassiska exemplet är Ceasars ”Jag kom, jag såg, jag segrade”. Om vi håller föredrag om att Volvo är en utmärkt familjebil, skulle jag kunna säga något i stil med ”Volvo är trevlig, Volvo är trygg, Volvo är fantastisk”. I klimax staplas alltså tre påståenden om samma sak ovanpå varandra, där varje efterföljande påstående är starkare än det förra – mer laddat helt enkelt.
2. En variant på klimax är antiklimax, eller som det också kallas, västgötaklimax. Där staplas två påståenden på varandra, där nummer två är starkare än nummer ett, och det sista innebär ett tvärt avslut. Exempel: ”Jag kom, jag såg, jag ramlade omkull”. Fråga mig inte varför alla skrattar när jag kör detta exempel, jag tycker själv inte att det är särskilt roligt.
3. Ett tredje sätt att stimulera berörandet i retoriken är att använda sig av en hyperbol. En hyperbol är en så kraftig överdrift, att det står bortom alla rimliga tvivel att det är just en överdrift. Ett exempel från en dekal jag minns från barndomen, som jag fick när jag och en kamrat smitit in på lastbilsmässan: ”Utan lastbilen stannar Sverige”. Det är viktigt att överdriften är tämligen kraftig för att skapa rätt effekt. ”Om alla körde Volvo, skulle vi inte ha några olyckor på Sveriges vägar” skulle kunna fungera som en (halvkass) hyperbol, då alla vet att det inte är så. Ändå blir man berörd. Exemplet ”Om alla körde Volvo, skulle olyckorna minska med 25%” är däremot en (ännu) sämre hyperbol, då det inte står klart att det är ett sätt att skapa effekter i talet. Således gäller att hyperboler inte bara måste vara tydliga i sitt innehåll, utan också levereras med en glimt i ögat.
4. Den sista figuren jag vill ta upp, som stimulerar berörandet, är antitesen. En antites ställer två positioner mot varandra, exempelvis gammal/ung, man/kvinna, liten/stor, höst/vår, svart/vitt. Ett bibliskt exempel: ”Nu skådar vi på dunkelt vis, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte.”

Har då de har figurerna någon reell användbarhet? Ja, utan tvekan. Att leka med språket, vilket vi ska fortsätta göra i kommande lektioner, behöver inte alls låta högtidligt. Och det behöver inte ens inrymmas i en situation då man talar inför publik. Vad sägs om följande vardagliga variant, apropå något som jag tänker på titt som tätt:

Det öländska Alvaret rymmer så mycket glädje

Antiteser kan för övrigt också användas i form av bilder. Se gärna det här exemplet om äkta falska klockor.

Det behöver inte vara krångligare än så. Lek med språket. Det vinner ni på! Och jodå, Alvaret är rättstavat.

Nästa retoriklektion kommer senast som vanligt på söndag. Under tiden: kommentera gärna. Er feedback är mitt bränsle.