I huvudet på Håkan Fleischer

Dagens retorikresurs är en stor samling av retoriska termer. Många av termerna är retoriska figurer, som exemplifieras på ett bra sätt: A Glossary of Rhetorical Terms with Examples.

Jag har pratat om retoriska figurer tidigare, som stimulerar den behagande funktionen i talet. Tänkte speciellt säga något om metaforer här. Jag brukar definiera en metafor som en liknelse byggd i två steg. Första steget är en absurditet, och i andra steget förstår man den bild som skapas. Jag kan exempelvis likna en organisation vid ett järnvägslok: ständigt på väg och i behov av styrning. Eller en kvinna  vid ett kärnkraftverk: full av energi. Allt efter tycke och smak.

Hemligheten med bra metaforer är att använda dem fullt ut. Om jag liknar ett företag vid ett lok, behåller jag bilden, och säger att loket behöver en räls (dvs en strategi, en väg framåt), en lokförare (dvs en vd), någon som skyfflar kol i det gamla loket (dvs personal) och så vidare. Fördelen med att använda metaforer på det här sättet är att man kan förklara tämligen abstrakta saker med enkla bilder, vilket gör att man styr associationerna hos åhörarna på ett väldigt exakt sätt. Dessutom får det en pedagogisk kraft genom att det abstrakta blir konkret. Detta gäller inte bara presentationsteknik, utan även i författarskap. Som exempel kan nämnas Johan Asplund som skriver populärvetenskapligt om tämligen komplicerade saker på ett lättförståeligt sätt, bland annat tack vare metaforer (tack Margreth för tipset om detta). Som alltid vill jag uppmana till att leka med språket, det skapar spännvidd, energi och kreativitet i din kommunikation!

Jag hittade ett kul blogginlägg om metaforers kraft: Metaphorically Speaking. Håll till godo!

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag – leverantör av kurser och föredrag om kommunikation, retorik och presentationsteknik.

Har en riktigt slö dag idag. Jobbade för Folkpartiet igår, och körde retorik. Ganska kul gäng, även om vi säkerligen kunde diskutera politik hela natten. Jag tror att de misstänkte skarpt att vi stod i olika läger i den frågan. Läser lite förstrött aftonbladet, och blir inspirerad av deras artikel om höststädning. Vips bestämde jag mig för att städa lite papper i firman, skriva lite fakturor och så, och dessutom insåg jag att jag behöver städa på kontoret. Jag konstaterar vidare genom tidningen att det suger i jag-vill-ha tarmen när jag ser den här högtalaren. Det tål att tänka på. Har också bestämt mig för att köpa en väckarklocka som väcker mig när jag sover som ytligast. Med hjälp av en sensor i ett armband känner väckarklockan av när man sover som ytligast, och passar på att väcka en då. Alla som har provat säger att det fungerar utmärkt, exempelvis Staffan Malmgren. Pryltokig? Inte då. Inte ett dugg. För övrigt känner jag mig trött. Visst kan det vara charmigt att se lite nyvaken ut när man kommer och håller en lektion? Dock börjar det gå till överdrift. Det börjar bli dags att ta tag i 10.000-stegstaktiken igen. Det är bara att ge sig ut i regnet och lyssna på bra musik som muntrar upp. Barry White till exempel. Och bättre mat. Och mer sömn. Jag somnar leende varje kväll, men för sent. Hade tänkt mig att ha datorförbud vid 22, och läggning senast 22.30. Låter som om jag är rigid och borde kunna vara mer flexibel, men uppenbarligen så behöver jag extremt fasta rutiner åtminstone just nu, eftersom det är en alltför stor flexibilitet som ledde till att jag säckade ihop i fredags.

Well, här kommer sjätte lektionen i retorik, som utlovat, varje söndag:

Grunden i all retorik är att övertyga. För att övertyga måste vi ha något att övertyga om. Det låter självklart, men hur många föredrag har vi egentligen inte hört som bara går ut på att någon ”pratar om något”? Ett problem i sammanhanget är att vi från tidig ålder får lära oss detta, i svenskfrökens ivriga uppmaning om att ”berätta om vårt sommarlov”. För att övertyga måste vi istället driva en tes, ett påstående om världen. Istället för att ”prata om” golf, så skall du driva ett påstående om golf, ex att ”golf är en utmärkt hobby”.

Detta måste man förstå när det gäller språk som styrker den undervisande funktionen i talet, dvs logos. De främsta retoriska figurerna för detta är nämligen upprepningsfigurer, och det som upprepas är just tesen. Två bra figurer:

1. Identisk upprepning. Den enklaste av alla retoriska figurer. Upprepa helt enkelt din tes, gärna i övergångar mellan avdelningar i talet.
2. Parallellism. Två parallella linjer möter aldrig varandra. En parallellism upprepar samma tes, men på något varierade sätt, ex ”Det öländska alvaret är ljuvligt”, ”Det öländska alvaret är fantastiskt”, Det öländska alvaret gör mig lycklig (vilket är helt sant: här finns världens fulländning) etc.

Tänk på att det naturligtvis kan bli för mycket upprepning. Dock, det vanliga problemet är att det blir för lite av varan. Upprepningen för oss tillbaka till fokus, efter eventuella utvikningar och krumbukter som sker i talet. Jag har sparat dessa figurer som styrker logos, därför att de kommer allra bäst till sin rätt tillsammans med de övriga retoriska figurer vi har pratat om, nämligen de som stärker etos (variationsfigurer) och patos (stegringsfigurer).

Nästa vecka skall vi börja tala om struktur.

Läsare, kom in med önskemål på vilket ämne vi skall använda för att exemplifiera hur ett tal kan struktureras. Bästa förslag vinner en bok ur min bokhylla. Vinnaren avslöjas på fredag eftermiddag – men posta din kommentar redan nu!

Tidigare lektioner i retorik på bloggen:

1. Retorik: Ett levande patos
2. Lektion 2, retorik: patos och språk och annat
3. Tredje lektionen i retorik: Personligheten i retoriken
4. Fjärde lektionen i retorik: Språk som stärker etos
5. Femte lektionen i retorik: Logos