retorik

I mitt företag släpper jag alldeles snart ett lecture om att ge nakna presentationer. Det vill säga, presentationer där du som talare står rakt upp och ned och förmedlar ett budskap som går hem. Nakenheten består i att inte vara beroende av PowerPoint, annan teknik  andra kollegor.

Igår hade jag just ett sådant tillfälle: När jag skulle föreläsa upptäckte jag att någon bokat om min sal. Salen var dubbelt så stor som planerat, vilket skapar eko, det fanns ingen dator eller projektor på plats (vilket det skulle göra), så mina slides gick inte visa. Sagt och gjort, bara att praktisera det jag kommer lära ut på mina lectures.

För det första gäller det att ha ett glasklart budskap. Det kan tyckas självklart, men är det ingalunda. För mig gäller det att kunna formulera ett budskap i twitterform, en mening, ett påstående, kärnan i budskapet som kan hamras in gång på gång. Det är inte bara så att det hjälper till att sälja ett budskap: Det får också publiken att återkoppla allt du säger till något de benfast känner till (genom att du är tydlig).  För det andra är det naturligtvis viktigt att bygga upp talet i en tydlig struktur. Förmågan att återupprepa det kärnfulla budskapet, och tydligt markera vilka argumenten är för att det håller, och att visa när du så att säga pratar om något annat (byter argument).

När man ger nakna presentationer är det också helt centralt att inte bara vara kunnig inom sitt område, man bör också signalera någon slags praktisk visdom i ämnet. Ett sätt att bygga upp detta är att kunna avsevärt mycket mer om ämnet än det man talar om. Vidare menar jag att man måste fundera mycket över vilken karaktär man visar upp – hur tas min image emot. Det låter sannolikt ytligt, men om din karaktär är tilltalande, och ditt budskap klockrent och stringent, går det hem i de flesta publiker. Lägg därtill att du som naken föreläsare (ja, egentligen i alla föreläsningssituationer) bör visa din välvilja mot publiken i så många lägen som det går. Det betyder att publiken aldrig ”enbart” kan vara åhörare. Nej, de måste snarare betraktas som deltagare i den kommunikativa dansen.

När man ger nakna presentationer är det helt centralt att också i förväg fundera över den reaktion man vill väcka hos publiken. Skall de bli glada? Upprörda? Diskussionslystna? Vilken känsla finns i maggropen när de går hem. Sedan gäller det att arbeta i riktning mot den känslan. Ett bra sätt att arbeta för att bygga upp känslor är att dramatisera med rösten. När du signalerar innehåll i talet som är riktat på ett visst sätt, sänk rösten, tala långsammare och låt orden sjunka in. Andra sätt att skapa känslor är att anknyta till personliga exempel. Ett tredje sätt är att använda retoriska figurer som sätter känslor i svängning. Ett bra sätt är att använda antiteser, klimax och hyperboler.

Egentligen är det retorikens elementa jag lär ut på detta seminarium, men ändå känns titeln angelägen. Man får helt enkelt lära sig att formulera ett slagkraftigt budskap, att på rätt sätt analysera och visa upp den karaktär och personlighet som behövs för att gå hem, samt att spela på känslor så att talet också skapar en förändringskraft och motivation hos publiken. Det är dags att vi – både presentatörer och lärare – slutar gömma oss bakom en vilja att förmedla så mycket information som möjligt via fullklottrade PowerPointbilder, och börjar ägna oss åt det som är helt centralt för vårt lärande: Att ge nakna presentationer, för att på så vis inbjuda till en lärande, kommunikativ dans.

Over and out.