I huvudet på Håkan Fleischer

Har just utvärderat två retorikböcker. Båda kommer ingå som obligatorisk litteratur i mina båda retorikkurser. Jag har också lagt till dessa böcker på resurssidan.

• Klassisk retorik för vår tid
  Denna bok är en systematisk framställning av den klassiska retorikens teori. Syftet är både att introducera retorisk analys och att vägleda talare och skribenter. Här presenteras retorikens argumentationslära utförligt för första gången på svenska i modern tid. Klassisk retorik för vår tid är en grundbok som ger förklaringar till centrala begrepp och termer.
• Retorikanalys
  Det retoriska synsättet skärper vårt kritiska tänkande och höjer vår medvetenhet om den mänskliga kommunikationens villkor. Den modell för retorikanalys som presenteras här kan fungera som praktisk verktygslåda när vi ska granska debattinlägg, förbereda ett bröllopstal eller skriva tidningsartiklar. Boken är tänkt att användas i kurser i praktisk retorik, men den är också lämplig för den som på egen hand vill utveckla sin retoriska medvetenhet och sina färdigheter som talare och skribent..

Kursstart på Konsten att tala idag! Laddad som få!

Dagens retorikresurs är en stor samling av retoriska termer. Många av termerna är retoriska figurer, som exemplifieras på ett bra sätt: A Glossary of Rhetorical Terms with Examples.

Sitter som bäst och skapar en webb med resurser för retorik och presentationsteknik. Främst till min kurs, Konsten att tala, men naturligtvis tillgängligt för alla.

Här kommer ett smakprov: Amerikanska installationstal från George Washington till Obama. Analysera, inspireras och njut.

Jag skulle samtidigt vilja uppmana att posta tips på resurser att ha med i samlingen! Kan vara bloggar, hemsidor, artiklar eller annat. Bästa tipset vecka vinner en bok. Vinnaren utses fredag eftermiddag.

Dags att gå vidare med i första fasen i retoriken, nämligen förståelse. Vi har tidigare pratat om publikanalys och situationsanalys. Det tredje att arbeta med i denna första fas är Fleischers förståelsetrappa.

Handen på hjärtat, om någon ber dig hålla tal, tänker du då inte ”Vad ska jag säga”? Jag menar att det är det sista du ska tänka. Det översta trappsteget. Vi tar det från början.

Det första trappsteget består i att istället fråga dig ”Ok, jag ska tala. Vad vill jag nå för effekt”? Om du börjar i den här änden får du en mycket mer strömlinjeformad process när du plockar fram material. Du kan vilja nå en mängd olika effekter. Jag brukar försöka se åskådarnas reaktioner framför mig. Ska de skratta? Bli upprörda? Börja debattera? Vilket ansiktsuttryck har de? Vad kommer de göra när de kommer hem – berättar de att de träffade en rolig prick, eller en verklig expert?

Nästa steg på trappan handlar om hur du skall nå den här effekten. Vilka medel skall användas? Ska du tala ensam? Använda PowerPoint? Långt tal? Ska de få möjlighet att diskutera? Behövs pauser?

Därefter tredje trappsteget: Varför? Varför ska jag använda den här metoden? Om svaret är något annat än ”För att det är bästa möjliga för att nå mitt mål”, får du tänka om. Frågan finns där, eftersom vi ofta drabbas av lättja. Tyvärr har jag utbildat alltför många ”professionella” informatörer, vid exempelvis myndigheter, som menar att ”har jag nu gjort på det här viset i tio år, är det nog rätt metod idag också”. Fel! Tider ändras, publiker ändras, och – om du tänker enligt min modell – kanske även dina syften. Så, ställ frågan om varför du väljer en viss metod. Oftare än du tror blir svaret ”för att det är bekvämt”. Gör i så fall om.

Fjärde och sista steget handlar om vad du skall säga. Nu har du strömlinjeformat processen, och det blir mycket enklare att ta fram material till ditt tal. Du vet vilken reaktion du skall väcka, du vet vilka metoder du skall använda, och du vet också med säkerhet att det är bästa metoden. Det sistnämnda innebär att du undersökt saken noga, och förstår metodens för- och nackdelar. Du har också redan satt igång tankarna i linje med ditt mål. Nu ställer du dig frågan ”Vad skall jag säga”?

Ett inlägg från Fleischer mentalism & föredrag, din leverantör av utbildning inom presentationsteknik och retorik.

För någon dag sedan skrev jag om första delen av tre under punkten förståelse i det retoriska arbetet. Då handlade det om publikanalys, nu handlar det om en situationsanalys.

I förra artikeln  hävdade jag att det är viktigt att förstå publiken, dels för att nå fram med rätt budskap till dem, men också för att ”sätta sig in i talsituationen” på ett sätt så att Du som talare blir engagerad. Detsamma gäller situationsanalysen.

Situationsanalys

Det finns naturligtvis en mängd frågor att ställa sig för att få förståelse för den talsituation man befinner sig i. Här kommer ett axplock:

• Hur ser lokalen ut? Är den stor eller liten? Om den är stor, kan du då fixa så att publiken kommer så nära som möjligt?
• Hur fungerar ljuset? Om det är strålkastare, be att få prova innan – om man är ovan vid strålkastare kan man bli förskräckt över det faktum att man blir lite bländad.
• Hur fungerar ljudutrustningen?
• Är det en upphöjd scen, eller plant golv? Det är uppenbart att du kan förbereda för mer frekventa ”utflykter” i publiken om det inte är en upphöjd scen.
• Är rummet utsmyckat, eller är det ganska kalt?
• Hur står det till med ventilation och värme? Nödvändigt att veta för att planera pauser.
• När i programmet ska du tala? Är du ensam talare? Om inte, vem har talat innan? Efter? Om Mark Levengood har talat innan dig, kanske inte ordvitsar är bästa strategin för dig. Om publiken skrattat länge och väl innan, var inte ängslig. Du behöver inte toppa den upplevelsen genom att vara ännu roligare. Tvärtom, publiken behöver kontrast – därför kan du göra ett väldigt bra intryck som allvarlig i det läget.
• Vilket sammanhang befinner du dig i? Vilken ton förväntas?
• När på dagen pratar du? Om du är talare på en konferens, är det i början eller slutet av konferensen? Det är uppenbart att det är en dålig idé att visa film kl 14 dag två på en konferens, när alla ätit potatisgratäng och helstekt kotlettrad på buffé – om man nu inte VILL att de ska somna förstås.

Naturligtvis finns fler frågor att ställa sig om situationen. Det viktiga är inte exakt vilka frågor du ställer för att få förståelse,  utan att din situationsanalys leder till att sparka igång tankarna.

Den första uppgiften för talaren är att förstå situationen han ställs inför. Innan man gjort detta, och analyserat läget ordentligt, kan man inte nå fram till publiken på ett fullgott sätt. Visst, det är klart att man kan ha tur, men ändå. Varför chansa? Tyvärr ser jag, när jag är ute och föreläser i offentlig förvaltning och bland företag, att man slarvar med just förståelsefasen i retoriken med argumentet: ”Jag har föreläst om detta i flera år, så jag ska nog klara av det nu igen”.

Det är säkert sant, men om man resonerar så missar man en viktig detalj i förståelsefasen, nämligen den att förutom att förbereda sig inför den specifika situationen, bjuder man så att säga in sina tankar att utvecklas kring ämnet, genom att man faktiskt tvingas se sitt tal från ett annat perspektiv. Det är först när vi själva känner att vi utvecklas i våra tal och föredrag, som det blir lite nerv i verksamheten. På det sättet bidrar förståelse-arbetet till ett utvecklat etos och patos.

Förståelsefasen kan delas in i tre delar: Att förstå publiken, att förstå situationen, samt att arbeta med vad jag kallar Fleischers syftestrappa. Idag ska vi prata om att förstå publiken.

Publikanalys

I all kommunikation behöver man fundera över vem mötet sker med, vare sig det är öga mot öga, eller en stor publik. Det är viktigt att förstå publiken dels för att kunna anpassa föredragets innehåll och karaktär. Det är också viktigt för att göra sig själv medveten om fördomar och att väga sin tidigare erfarenhet mot situationen. Här är några frågor att ställa sig inför nästa publikmöte (den är naturligtvis inte fullständig):

• Vilken ålder har publiken? Stor eller liten spridning i åldrar? Det är självklart att ett föredrag om tullpolitik genomförs på ett sätt för en äldre publik, och ett annat sätt för dagisbarn.
• Hur många är de? Det är lättare att ha en dialog-baserad framtoning med en liten publik, även om det är fullt möjigt även med mycket stora publiker (men svårare).
• Vilken köns- och genustillhörighet? Genus är det sociala könet. Vad kan vi förvänta oss för genusposition?
• Vad har publiken för kunskaper i ämnet? Din uppgift som talare är att ta åhörarna till den proximala utvecklingszonen, det vill säga en plats där de utmanas så mycket att de lär sig, men bara tack vare att Du som talare lyfter dem precis ovanför den gräns de skulle klarat sig till själva. Människor vill bli utmanade!
• Vad har de för kunskaper om och förväntningar på Dig som talare?
• Vad har de för intresse i ämnet – hur hett är det för publiken? Är du mitt i prick, eller ett pikant inslag? Djupa kunskaper i ett ämne betyder inte alldeles självklart ett starkt intresse.

Säkerligen kan den vakna läsaren hitta en mångfald fler frågor att ställa om publiken. Syftet är alltså att dels förbereda det specifika föredraget, men också att mentalt förbereda sig, komma över fördomar, och utmana sig själv att möta publiken på absolut bästa sätt.

Har tidigare skrivit en del om hur man väcker närvaro, nerv och engagemang i tal här på bloggen. Kika gärna runt på mina inlägg om retorik.

SvD har en utmärkt serie, 100 känslor, som kan ge god inblick i hur bra Patos skapas. Här är ett bra exempel.

Det händer en del på retorik och presentationsteknik-fronten för mig. Jag blickar framåt och gör samtidigt en summering av ett intressant år.

I våras höll jag som vanligt Konsten att tala vid HLK i Jönköping. I år var det en hyfsat stor grupp, och som vanligt hade vi väldigt givande. Det roliga med fristående kurser är att det kommer så många olika typer av människor. En del är studenter, som kompletterar sina program. De är drivna, och ställer väldigt höga krav (vilket är superbra). Andra är heltidsarbetanden, och har aldrig tidigare gått på högskola. Dessa personer har en förmåga att ställa frågor utifrån helt andra infallsvinklar än vad jag är van vid, och det är också bra.

Hur som helst, redan i våras bestämde jag mig för att det blir en Konsten att tala del 2. Kursen är nu föreslagen till Högskolans ledning, och om allt går som det skall kommer man kunna söka till kursen till kommande höst.

I företaget har jag under året coachat talängsliga. Jag har ju gjort detta i grupp i flera år tidigare, men i våras körde jag även individuell coaching/handledning. Roligt, men tämligen krävande. Under senare delen av nästa vår kommer jag på nytt köra individuell handledning och coaching, inte bara i presentationsteknik, utan även på andra områden som berör kommunikation.

Bland seminarierna i företaget ligger naturligtvis mitt grundpass i retorik kvar. I sin ursprungsform är det en heldagsutbildning, som också kan kortas ned till 3 timmar. Jag kommer också fortsätta med mitt inspirationsseminarie i kommunikation, som blandar underhållning och föreläsning om kontaktskapande kommunikation.

Jag planerar dessutom nya, kortare föreläsningar, som gör sig på en timma ungefär.
Den första bär arbetsnamnet Nakna Presentationer, och handlar om att ge presentationer där Du som talare är i fokus, utan yttre attribut. Här handlar det om att arbeta med sin personlighet, sitt kroppsspråk och sin röst, för att kunna ge föreläsningar och andra presentationer så att säga ”ståendes rakt upp och ned”, utan powerpoints, utan skyddsnät. Jag har tidigare skrivit om denna ädla konst här på bloggen.

Den andra nya bär arbetsnamnet PowerPoint är dött – länge leve PowerPoint, och bygger på min uppfattning av hur en bra PowerPoint byggs. Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om hur PowerPoint är ett fantastiskt arbetsredskap, om det används rätt. Tyvärr används PowerPoint ofta fel, vilket leder till att kvaliteten i presentationen faktiskt försämras. Min inställning till PowerPoint kan ni läsa om i blogginlägget Death by PowerPoint.

Den tredje nya föreläsningen handlar om inre dialog, självcoaching och personlig utveckling. I denna föreläsning sammanfattar jag de metoder jag ofta använder vid coaching av talängslan, men som också kan användas för att utvecklas inom andra områden. Teknikerna är handfasta, och trots att föreläsningen är kort, får man med sig verktyg som man omedelbart kan tillämpa.

Det kommer bli en spännande vår! Håll utkik på Fleischer mentalism & föredrag.

Ny vecka! full fart! Veckan bjuder på forskning och handledning. Imorgon kväll håller jag dessutom ett seminarium i retorik. Därefter ska jag gå på en föreläsning efteråt på temat När ledaren leder fel. Föredraget hålls av en avhoppad nunna. Spännande. Rapport kommer.

Har också glädjen att meddela att jag idag lämnar in förslag på en fortsättning på min omtyckta Konsten att tala vid HLK i Jönköping. Med lite tur – och tillräckligt många anmälda – går uppföljaren hösten 2010. Håll utkik!

Puh. Vilken dag. Lutar mig tillbaka, faktiskt ganska nöjd med mig själv. Nå, jag kostar på mig det – jag är det så sällan att det är en väldigt liten risk att jag drabbas av hybris.

Först hade jag min pedagogikgrupp idag, och pratade om retorik för dem i tre och en halv timmar. Det kändes extra viktigt att få till det idag, eftersom jag varit halvkrasslig de båda gångerna tidigare. Jag tycker jag fick hyfsat tryck i det hela, och trots att föreläsningen gick via tele-bild, fick jag en del skratt och glada tillrop. Efter detta äventyr fick jag en halvtimmas rast, och ägnade mig sedan åt våga-tala-coaching. Idag höll de sina första föredrag, och fy vad jag är stolt över mina adepter (eller vad jag nu ska kalla dem). De är så modiga, och möter sin talängslan, så jag blir alldeles tårögd. Att arbeta med våga-tala kurser är det bästa på hela året för mig.

Jag avslutade kvällen med att själv hålla ett tal. Nu var det dags för mig att vara riktigt nervös för en gång skull, av flera skäl. För det första var det ett mycket allvarligt och förhopppningsvis finstämt tal som skulle hållas. Jag är mer bekant i en skämtsam och lättsam setting. För det andra var det känsligt på det emotionella planet, då det var ett hyllningstal till någon som betytt mycket för mig, men som inte riktigt fått den uppskattning han förtjänat de sista åren på grund av diverse konflikter. Nå, jag klarade precis av det. Det var en pärs, men jag är hyfsat nöjd över resultatet, och det är det enda som räknas. Det var nyttigt för gamla magistern att utmana sig själv riktigt ordentligt.

Så, en dag i retorikens tecken går mot sitt slut. Med blandade känslor slänger jag ett öga på Björn Ranelids senaste bok. Hans ord leder min själ in i möjligheternas rum, där texten omhuldar kärlekens blomma, och låter den växa fritt uti mitt bröst. Dock, ikväll får du vila, herr Ranelid. Jag orkar inte läsa. På ett förnöjt men ändå ödmjukt sätt kan jag konstatera att jag har lärt mig något idag också, om kommunikationens ädla art. Nu, ett glas vatten, en espresso, och bums i säng. Imorgon väntar en dag i vetenskapens tjänst.

Godnatt världen.