I huvudet på Håkan Fleischer

I mitt företag släpper jag alldeles snart ett lecture om att ge nakna presentationer. Det vill säga, presentationer där du som talare står rakt upp och ned och förmedlar ett budskap som går hem. Nakenheten består i att inte vara beroende av PowerPoint, annan teknik  andra kollegor.

Igår hade jag just ett sådant tillfälle: När jag skulle föreläsa upptäckte jag att någon bokat om min sal. Salen var dubbelt så stor som planerat, vilket skapar eko, det fanns ingen dator eller projektor på plats (vilket det skulle göra), så mina slides gick inte visa. Sagt och gjort, bara att praktisera det jag kommer lära ut på mina lectures.

För det första gäller det att ha ett glasklart budskap. Det kan tyckas självklart, men är det ingalunda. För mig gäller det att kunna formulera ett budskap i twitterform, en mening, ett påstående, kärnan i budskapet som kan hamras in gång på gång. Det är inte bara så att det hjälper till att sälja ett budskap: Det får också publiken att återkoppla allt du säger till något de benfast känner till (genom att du är tydlig).  För det andra är det naturligtvis viktigt att bygga upp talet i en tydlig struktur. Förmågan att återupprepa det kärnfulla budskapet, och tydligt markera vilka argumenten är för att det håller, och att visa när du så att säga pratar om något annat (byter argument).

När man ger nakna presentationer är det också helt centralt att inte bara vara kunnig inom sitt område, man bör också signalera någon slags praktisk visdom i ämnet. Ett sätt att bygga upp detta är att kunna avsevärt mycket mer om ämnet än det man talar om. Vidare menar jag att man måste fundera mycket över vilken karaktär man visar upp – hur tas min image emot. Det låter sannolikt ytligt, men om din karaktär är tilltalande, och ditt budskap klockrent och stringent, går det hem i de flesta publiker. Lägg därtill att du som naken föreläsare (ja, egentligen i alla föreläsningssituationer) bör visa din välvilja mot publiken i så många lägen som det går. Det betyder att publiken aldrig ”enbart” kan vara åhörare. Nej, de måste snarare betraktas som deltagare i den kommunikativa dansen.

När man ger nakna presentationer är det helt centralt att också i förväg fundera över den reaktion man vill väcka hos publiken. Skall de bli glada? Upprörda? Diskussionslystna? Vilken känsla finns i maggropen när de går hem. Sedan gäller det att arbeta i riktning mot den känslan. Ett bra sätt att arbeta för att bygga upp känslor är att dramatisera med rösten. När du signalerar innehåll i talet som är riktat på ett visst sätt, sänk rösten, tala långsammare och låt orden sjunka in. Andra sätt att skapa känslor är att anknyta till personliga exempel. Ett tredje sätt är att använda retoriska figurer som sätter känslor i svängning. Ett bra sätt är att använda antiteser, klimax och hyperboler.

Egentligen är det retorikens elementa jag lär ut på detta seminarium, men ändå känns titeln angelägen. Man får helt enkelt lära sig att formulera ett slagkraftigt budskap, att på rätt sätt analysera och visa upp den karaktär och personlighet som behövs för att gå hem, samt att spela på känslor så att talet också skapar en förändringskraft och motivation hos publiken. Det är dags att vi – både presentatörer och lärare – slutar gömma oss bakom en vilja att förmedla så mycket information som möjligt via fullklottrade PowerPointbilder, och börjar ägna oss åt det som är helt centralt för vårt lärande: Att ge nakna presentationer, för att på så vis inbjuda till en lärande, kommunikativ dans.

Over and out.

Härlig dag! Solen skiner. Idag är det forskning för hela slanten som gäller. Min nya handledare och jag hade ett supermöte igår, och jag har ganska klart för mig vad som bör göras. Det har också rensats lite i rabatten när det gäller åtaganden och sådant.

Mitt forskningsarbete idag förde mig till roliga Internetstatistik.se som samlar en mängd rapporter, statistik och nyckeltal kring Internet. Roligt. Här finns bland annat Findahls rapport (pdf) (som jag citerar i min forskning) som visar att hälften av landets 4-åringar har använt internet år 2009. År 2000 hade hälften av 15-åringarna använt nätet. Här ser jag att internet används mest under eftermiddagen, att 15% av Sveriges unga handlar på nätet, hur många som har tillgång till bredband, hur många som använder telefonen för att se websidor med mera. På det stora, rätt roligt. Ibland – under fliken rapporter – dyker det också upp användbara guldkorn till min forskning.

I övrigt är dagen alldeles för solig för att helt ägnas åt skrivbordsforskningen. Med sol i sinne ger jag mig ut på stan, tar en cappuccino och läser examensarbeten i solskenet. Det är ändå ett fantastiskt jobb jag har! Att kunna välja var någonstans jag skall vara rent fysiskt, att kunna välja när jag ska jobba (i stort sett), och att dessutom få arbeta med att läsa högintressanta infallsvinklar på retorik (i det här fallet), ja, det kan ju faktiskt inte bli bättre.

Idag är jag också lite extra uppsnoffsad: Jag sitter i Juryn för PMC-galans prisutdelning ikväll. Jo jo.

Så var det det här med tobleronepolitiken, ett nytt ord alliansen har hittat på enligt artikel i Aftonbladet. Kort sagt är handlar det om den borgeliga regeringens angrepp på oppositionens politik som, enligt deras utsago, går ut på att:

Vi kan inte bedriva Tobleronepolitik, bara låna och sätta allting på krita för att sedan låta någon annan betala.

Det är väl ingen hemlighet att alliansen är skickliga på (eller rättare sagt deras väl betalda pr-byråer) att välja ut nyckelord att använda i debatter och intervjuer. Det är heller ingen hemlighet att de faktiskt har avsevärt mycket mer pengar att lägga på dylik verksamhet, och kontakter att utnytta.  Faktum är att de är väldigt duktiga på att inte bara hitta nyckelord, utan också att använda dem konsekvent, så att de sätter sig, vilket man får ge någon slags knepig beröm för. Allra oftast gör man det kring de positiva saker man vill framhålla i sin egen politik – varje polititiskt område får då sitt egna ”mini-mantra”.

Det märks tydligt att det går mot val – nu väljer man slagord även utifrån oppositionens politik, och än värre, också utifrån dess företrädares tidigare förehavanden. Det är naturligtvis ingen slump att begreppet toblerone-politik nämns av ett flertal borgeliga politiker idag. Det är effektivt, och sätter sig. Om begreppet är tänkt att användas som ett nyckelord, är det djärvt. Själv skulle jag inte våga det, då det kan ge bakslag, men alldeles sannolikt har en pr-byrå gjort en avsevärt mycket mer djupgående analys än vad jag klarar ut.

Min personliga gissning är i alla fall att vi kommer få se mer av den varan, och jag tror inte – som Ett hjärta rött - att skälet till utspelat är att de borgeliga argumenten är slut. Begreppet är lanserat alltför tidigt för det. Etiskt korrekt? Högst tveksamt. Retoriskt effektivt? Ja (med risk för bakslag). Det lär bli en ful valrörelse.

Så här kommenterar Mona Sahlin händelsen i SvD

– Jag tycker att det tyder på dålig respekt och framförallt på en desperation från en regering som har misslyckats med sin egen politik. Då använder man den här typen av argument, det tycker jag är tragiskt.

Andra bloggare om den här artikeln: Ett hjärta rött, Magnus Andersson, Jinge

Tänk dig att du är toppladdad inför din föreläsning eller ditt föredrag. Du vet exakt vad du vill ha sagt, du har alla bitar på plats, du är toppladdad. 20 sekunder innan du går på scenen händer det som inte får hända: dina kläder går sönder, någon häller juice över dig, du upptäcker att det du skall demonstrera inte finns i din väska, etcetera. Vad gör du?

Det enkla svaret är: Du fortsätter. Det är det enda du kan göra. The Show must go on, och av tre enkla skäl kan du vara trygg med det. För det första väcker din situation sympati för dig. Kanske har dina åhörare varit i samma situation själva tidigare? De förstår att saker och ting går snett. För det andra vill din publik faktiskt höra dig tala. De kom för att lyssna till det av ett skäl, och det skälet blev faktiskt inte förändrat bara för att något oförutsätt inträffade. För det tredje känner du dig bättre till mods om du fortsätter. Du kan aldrig kontrollera omgivningarna fullt ut, däremot kan du kontrollera din respons på omgivningen. När du fortsätter på det här sättet vinner du en slags moralisk seger, även om talet inte är till hundra procent bra. Moraliska segrar är tämligen viktiga när det gäller retorik och presentationsteknik: det är de som bygger ditt självförtroende och din förmåga att hantera nästa svåra situation med litet större lätthet.

Du kanske känner att du måste be om ursäkt för det inträffade. Det kan du gott göra, men det är inget tvång. Ofta hänger vi upp oss i ”ursäkta-mig-träsket”, och ältar problemet, istället för att gå vidare. Det är ett säkert tecken på att det inte är för publikens skull som vi ursäktar oss, utan för vår egen skull. Sällan bra. Dessutom lägger ursäkten fokus på katastrofen som inträffat, istället för på dig som talare. Så, vid nästa katastrof, stå på dig: The show must go on.

För ungefär ett år sedan tvärdog telefonen när det gällde bokningar av föreläsningar. Lågkonjunkturen slog till med full kraft. De enda som ringde, var de som behövde avboka. Jag minns särskilt en kund, som gick från att ha dryga 2 miljoner i överskott per  månad, till att ha röda siffror i budgeten, i stort sett över en natt. Tungt.

Nu har emellertid proppen lossnat. Bokningarna rullar in, från norr till söder. Riktigt roligt – det är alltid skönt att få smörja munlädret. Främst står kontaktskapande kommunikation och retorik på schemat, men även lite udda ämnen som ”skriftlig förhandlingsteknik på engelska”.

Har också påbörjat ett mycket intressant samarbete med Garr Reynolds, som driver Presentation Zen och har skrivit boken med samma namn. Än så länge topphemligt;-). Det blir en spännande vår, sommar och höst!

På min kurs i retorik brukar jag tjata om vikten av att driva en tes framåt. Det vill säga, att man faktiskt påstår något om världen klart och tydligt. Fick en intelligent fråga från en av mina studiegrupper idag som lyder: När man driver en tes känns det som att man aktivt tar ställning för eller emot något. Måste man göra det, när man berättar en historia eller jobbar med humor?

Svaret på frågan ur mitt perspektiv är: det finns naturligtvis inga måsten! Dock är det min uppfattning att all retorik och annan scenkonst, blir så mycket tydligare med hjälp av en tydlig linje, en tydlig historia. Med hjälp av ett påstående om världen (tes) uppstår också förutsättningarna för dramatik! Några detaljer dock: Ett framförande, eller en humorakt, kan naturligtvis driva flera påståenden. Det centrala för upplevelsen är emellertid att helheten känns som om den driver åt ett håll. Ett andra påpekande: Tesen behöver inte uttalas klart och tydligt. Den kan också vara underförstådd. Ett vanligt nybörjarfel är att man inleder, och sedan säger ”tesen jag driver är…”. Leverera påståendet direkt! I humorsammanhang kallas tesen ofta för premiss, det vill säga en förutsättning för den humorvändning som senare kommer.

Min kollega Gay Ljungberg har varit domare på 100-tals trolleriföreställningar. Han menar att de som vinner alltid – ALLTID – drivs av en idé som kan sammanfattas i en mening. Ex: Han är en försäljare, som upptäcker att han kan trolla med kundens pengar. Eller: Det är egentligen inte jag som trollar utan publiken som producerar mirakler. Om ditt föredrag kan sammanfattas i en enda mening – då finns där sannolikt en tes, även om den inte är klart uttalad (att analysera vad tesen består i är mestadels en akademisk övning, med liten koppling till själva verksamheten).

Nedan visar jag två exempel från humor-världen. Det första visar  hur försök till humor (?) utan att driva en tes, utan att ha en ide, utan att ha en riktning, blir riktigt pinsam. Det andra klippet visar hur man klart och tydligt, men ändå outtryckt, kan driva en idé framåt genom ett helt humorblock. Håll till godo!

Dåligt exempel: Fadde kör stand-up (vad vill människan säga?)

Bra exempel: Eddie Izzard driver med Darth Wader. Möjlig tes: Darth Wader var en viljelös mes (med underton och pekpinnar mot världens reella ledare). Annan möjlig tes: Tomma tunnor skramlar mest.

På min förra föreläsning i retorik pratade jag en hel del om språket och om retoriska figurer. När det gäller att stimulera undervisandet i talet används upprepningsfigurer, för att stimulera behagandet används variationsfigurer, där metaforen är kungen i gruppen. När det gäller berörandet används stegringsfigurer, exempelvis klimax, hyperbol och antites.

En antites består, i sin enklaste form, av två meningar som innehåller något slags motsatspar som ställs mot varandra. Om vi börjar med en klyscha: ”Ensam är du svag, tillsammans är vi starka!” Inte den bästa av det skälet att den är överanvänd, men däremot ett gott exempel på antitesens kraft. I meningen finns byggs antitesen genom att ensam ställs mot tillsammans, samt svag mot stark.

I mina föreläsningar brukar jag exemplifera med bibeltext, från Paulus 11 brev till romarna (om jag inte missminner mig): ”Nu ser vi på dunkelt vis, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte”.

Hittade också en rolig visuell antites, i kondenserad form. Det får bli slutordet inför påsken!

Har just utvärderat två retorikböcker. Båda kommer ingå som obligatorisk litteratur i mina båda retorikkurser. Jag har också lagt till dessa böcker på resurssidan.

• Klassisk retorik för vår tid
  Denna bok är en systematisk framställning av den klassiska retorikens teori. Syftet är både att introducera retorisk analys och att vägleda talare och skribenter. Här presenteras retorikens argumentationslära utförligt för första gången på svenska i modern tid. Klassisk retorik för vår tid är en grundbok som ger förklaringar till centrala begrepp och termer.
• Retorikanalys
  Det retoriska synsättet skärper vårt kritiska tänkande och höjer vår medvetenhet om den mänskliga kommunikationens villkor. Den modell för retorikanalys som presenteras här kan fungera som praktisk verktygslåda när vi ska granska debattinlägg, förbereda ett bröllopstal eller skriva tidningsartiklar. Boken är tänkt att användas i kurser i praktisk retorik, men den är också lämplig för den som på egen hand vill utveckla sin retoriska medvetenhet och sina färdigheter som talare och skribent..

Kursstart på Konsten att tala idag! Laddad som få!

Dagens retorikresurs är en stor samling av retoriska termer. Många av termerna är retoriska figurer, som exemplifieras på ett bra sätt: A Glossary of Rhetorical Terms with Examples.

Sitter som bäst och skapar en webb med resurser för retorik och presentationsteknik. Främst till min kurs, Konsten att tala, men naturligtvis tillgängligt för alla.

Här kommer ett smakprov: Amerikanska installationstal från George Washington till Obama. Analysera, inspireras och njut.

Jag skulle samtidigt vilja uppmana att posta tips på resurser att ha med i samlingen! Kan vara bloggar, hemsidor, artiklar eller annat. Bästa tipset vecka vinner en bok. Vinnaren utses fredag eftermiddag.