I huvudet på Håkan Fleischer

Har just läst ut Letter to a Christian Nation av Sam Harris. Boken finns också på svenska med den föga förvånande titeln Brev till en kristen nation. En angelägen bok om religionens avigsidor, och om spänningen mellan vetenskap och religion. Särskilt intressant finner jag avsnitten om moral, och den logiska bevisningen av att en god moral härstammar från människan, och inte från Gud. Väldigt tänkvärt. Det förfelar inte troende människor som gör gott: det är bara det att de tolkat KÄLLAN för godheten de sprider omkring sig fel som jag ser det. Låt mig återupprepa: jag uppfattar inte troende människor som onda, även om jag anser att religionen i sig är ond.

Författaren gör också upp med andra aspekter av religion, som tilltalar mig. Slutsatsen kring Teodicé-problemet är slående, och än bättre, också logiskt. Om Gud är god, allsmäktig och allvetande, kan lidandet i världen enkom bero på något av följande: Antingen är premissen att Gud är allsmäktig och allvetande falsk, det vill säga han är inte alls omnipotent, utan snarare impotent. Den andra rimliga slutsatsen, om han nu verkligen vore omnipotent, och ändå låter ondskan frodas bland människor, är att han är ond. Ingetdera verkar vara något att tillbe, om ni frågar mig.

Vidare är uppgörelsen med den så kallade intelligenta designen (som är mer på ropet i USA än i Sverige, än så länge)  trivsam, väl underbyggd och underhållande.

Boken är kort och låter sig läsas på några timmar. Den är riktad mot USA, där 87% av befolkningen uppger att de är troende. Icke desto mindre är det en allmän kritik av religion i termer av den faktiska ondska och omoral densamma sprider. Den skall inte betraktas som en komplett religionskritik, till detta finns andra böcker, exempelvis utmärkta Illusionen om Gud av Dawkins som jag skrivit om tidigare.

Till sist vill jag göra ett tillägg. Aldrig förr har jag fått så många kommentarer som när jag skrev om Illusionen om Gud. Kanske blir det likadant igen: religion är svårt att kritisera. Låt mig poängtera att jag har synpunkter på religion som ligger i linje med ovanstående författare, det tänker jag inte sticka under stol med. För mig är det horribelt att sunda människor hänger upp sitt liv på en låtsaskompis, som dessutom är son till en ondsint, kvinnoförnedrande despot (dvs Gud). Nå, så länge de gör gott spelar det mig ingen roll att de inte tillskriver sig själva källan till godhet. De må å andra sidan ha synpunkter på, och finna det horribelt, att jag är barnsligt förtjust i trolleri, exempelvis. Det är helt okey. Jag har också goda vänner som är troende, och även om jag har synpunkter på rationaliteten i deras tro, och vad den tro de lever med faktiskt ställer till för elände runt om i världen totalt sett, bedömer jag dem utifrån vilka faktiska handlingar just de utövar. Utövar de gott, då finner jag de goda att umgås med, och vi behöver inte diskutera religion (eller mitt barnsliga intresse för trolleri). Jag förbehåller mig rätten att tro att godheten kommer från dem själva. Gör de ont, då är de icke mina vänner – oavsett om det är ondska i religionens namn eller ej. Min kritik av religion är således på en systematisk och intellektuell nivå, inte på en känslomässig och personlig nivå. Om du tänker kommentera, håll då detta i minnet.

Jag ger Sam Harris 5 påsar förnuft av 5 möjliga. Jag tycker absolut att du skall läsa den, SÄRSKILT om du är troende.

Humanisterna här ett roligt test, som en del i sin kampanj mot en mer upplyst värld. Gud finns nog inte är underhållande och tankeväckande. Själv tror jag det är bra att folk får i sitt medvetande att religion faktiskt är en samhällsfara. Gör testet!

Läser Richard Dawkins Illusionen om gud just nu. Har bara kommit in i första kapitlet, men är helt fångad! Texten är lätt satirisk, och jag undrar ibland lite grann hur han tänker. Han skriver i slutet av sin inledning att han inte tänker gå in för att såra någon eller skriva onödigt hårt, men ej heller ta i med silkesvantarna. I inledningen i nästkommande kapitel kallar han sedan gud för homofob, sonmördare, kvinnohatare, blodtörstig, maktfullkomlig, småsint.. etcetera. Man kan bara inte låta bli att le åt det hela. Har som sagt inte kommit längre än att jag läst inledningen och börjat på första kapitlet, men är helt fast. Just nu handlar det om huruvida kristendomen är monistisk (en gud) eller polyistisk (flera gudar). Den kristne säger naturligtvis då: det finns bara en gud. Men, resonerar boken, hur kommer det sig då att katolska kyrkan, i sin egen encyklopedia beskriver fadern, sonen och den heliga anden som tre olika personer? Den säger, hyfsat ordagrant ”Sonen är en gud, Fadern är en gud och Anden är en gud. Ändå är de samma gud”. Och hur är det med alla 5120 helgon, som är experter på allt ifrån magsjukdomar till bomber? Tillbeds inte dem? Fantastiskt logiskt. Man fnissar.

Trots att jag inte läst mer än 40-50 sidor, rekommenderar jag den. Bokus beskriver boken så här:

Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål. En värld utan korståg och självmordsbombare En värld där kvinnor inte tvingas till äktenskap eller könsstympning. Tänk dig en värld utan religion.

Biologen Richard Dawkins är förmodligen världens mest kände ateist. I Illusionen om Gud tar han sig an Gud i alla hans existenser – från Gamla Testamentets sadomasochistiska tyrann till upplysningsfilosofernas välvillige Himmelske urmakare. Med humor och allvar visar han hur ofantligt osannolikt ett högre väsen är och hur tron på ett sådant inte bara är felaktigt utan kan vara rentav farligt. Dawkins motbevisar också den vanliga uppfattningen att religionen skulle vara en förutsättning för ett moraliskt och rättfärdigt leverne. Med historiska och samtida exempel visar han hur religion föder intolerans, arrogans, förtryck, övergrepp mot kvinnor och barn, krig, homofobi, m.m.

”Mycket i hans resonemang skakar om på ett sätt en bra bok kan göra.”
Falu kuriren

För den som är nyfiken på andra bloggares synpunkter på boken kan läsa bra recensioner på Jinge.se och Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ.

… och det gick inte alls. Fick nedanstående lapp instucken i handen utanför Högskolebiblioteket tidigare idag. Killen såg minst sagt skum ut: Orakad, skitig, stor och ful mössa på huvudet och kutryggig. Man kunde lixom riktigt känna att han inte hade någon riktig plats här i livet, en slags outsider. Flackande blick hade han också på något sätt. Här är lappen han stack i min hand:

Så kom jag på det! Mannen som delade ut lapparna såg onekligen lite ljusskygg ut! Uppenbarligen var han från porrindustrin, och gjorde reklam för nån slags återkomst för John Holmes! Vem skulle John, som omnämns på lappen, annars vara? Konstigt att han väljer att återkomma nu?? Men visst, han har fortsatt sitt party i himlen, det syns ju på bilden: Långt hår och skägg, han har uppenbarligen stannat kvar i det 70-tal han en gång var så verksam i. Och klädseln är ju också helt rätt för Holmes’ återkomst: fotvid dräkt, lätt att dra upp vid behov! Jag fick fundera länge på vad 14:3 betydde. Konstigt. Sen kom jag på det…. 14 lång, 3 bred. I tum mätt förstås. För är det John Holmes som ska komma, ska det va rejält.

Jag undervisar just nu i samtalsmetodik, och sitter på rasten och ser artikeln i aftonbladet kring den man i finland som i en massaker dödat 11 människor. Naturligtvis blir jag oerhört bestört, detta mänskliga lidande hos offren, offrens familjer, men också hos mannens närstående, är ohyggligt och svårt att förstå. Vi blir lätt dömande och fördömande mot förövarna, förblindade i raseri över att världen bär på en sådan ondska. I eftermiddag skall jag tala med mina studenter om lyssnandets kvaliteter, och hur man skulle göra för att tala med en sådan människa om han själv överlevt.

Naturligtvis inser jag att det är psykologisk hjälp som behövs här, men man kan ändå sätta fokus på kommunikationen här – vilka mentala kvaliteter måste jag som samtalspart vara utrustad med för att kunna prata med den här mannen, och för att kunna kliva in i hans värld och förstå hur det kommer sig att han har gjort som han har gjort? Det måste vi veta för att kunna hjälpa denna arma man, och för att kunna förebygga dylika händelser. Nå, nu tog han – om jag förstått saken – sitt egna liv, så det är ett hypotetiskt fall.

Det som beklämmer mig lika mycket som morden i sig, är att religiösa galningar börjar yra om att det är djävulen som har sänt ut demoner som mördar. Detta från pingstvänners håll. Vad innebär detta för människosyn?

1. Människan kan inte styra sin tillvaro. Hon är utelämnad till ett överlämnande till gud, eller till att låta djävulens demoner ta över
2. Trots detta, så förväntas människan själv fatta vissa beslut. hon skall exempelvis välja vilka delar av bibeln hon väljer att leva efter, och vilka som inte anses vara nödvändiga att leva efter.
3. Slutsatsen måste på deduktiv väg bli att människan är utelämnad åt en godtycklig tillvaro. En tillvaro där man i blind tro bara följer med strömmen, och förlägger orsaken till det goda i guds händer, och skyller på djävulen när något mindre gott händer. Allt detta på grund av en 2000 år gammal bok, som dessutom är hårt redigerad och där stora delar inte längre finns med, såsom det var tänkt från början. Att leva ett liv på detta sätt, utan att ta ett egentligt ansvar, skulle jag nog vilja kalla syndigt om något.

Bjöd idag mina närmaste kollegor på lunch. Jag bokade vip-rummet på Johans, så hade vi en sjysst diskussion om inledningen på min första artikel. Vi kom väl fram till att den just är en inledningstext, och inte bara lösa funderingar. Det är bra. Sen var de väldigt konstruktiva i sin kritik, och pekade på när jag var ute i filosofiska tassemarker, när jag var motsägelsefull och när jag tog ut svängarna på omotiverade sätt. Den första delen av texten tyckte de bäst om, den som tillkommit i stort sett med datorn i knät, där jag tänkt fritt kring Martin Heideggers filosofi i Varat och tiden, och särskilt tyckte de om mitt sätt att beskriva don, donkomplex, tillhandshet och förhandenvarandet. Värre blev det när jag försökte koka ner det hela till en frågeställning. Denna text var skriven tidigare och gick inte riktigt ihop med inledning. Således: den river vi. Jag är väldigt tacksam, och det är riktigt skönt att få vara del i en kreativ och samtidigt filosofisk miljö! Underbart.

Idag släpps också visningen på nya Photoshopsviten ut. Vill ni kika på hur vilka nyheter som ingår, kan ni med fördel gå till Moderskeppet. Min kollega Mattias, som jag nu gått om i vår interna poker-liga, och de övriga på skeppet visar vad som är nytt och hett i Photoshopvärlden. Om några veckor börjar paketet säljas.

Googlade runt en stund på aftonbladet, och hade tankarna på Photoshop i huvudet. Hittade den här artikeln om Darin Zanyar. Snacka om hårt Photoshoppad bild! Tror Ni att Darin har så slät hy, och så totalt rosa läppar? Det tror inte jag…

Jag har också i veckan haft förmånen att få skrämmande insyn i religiösa människors världssyn tack vare en artikel i aftonbladet om spöken och andar. Klickade mig vidare till bloggar som skrev om denna artikel, och hamnade på en pingstväns blogg. Var och en får tro på vad man vill, men om man läser den här bloggen och reflekterar bara något över den människosyn som så fromt framförs här, blir man faktiskt lite rädd och orolig.