I huvudet på Håkan Fleischer

Har tidigare skrivit om Jimmy Åkesson och hans främlingsfientliga politiska start i de mer accepterade salongerna. Intressant att det tog tid, innan ett antal riksdagsledamöter med muslimsk bakgrund slöt sig samman och svarade. Min analys är att de ville att vågorna efter Maud Olofssons olyckliga motdebatt skulle lägga sig. Så här skriver författarna bland annat:

Vi som har en muslimsk kulturbakgrund har betydligt fler saker som särskiljer oss, än förenar oss. Vi representerar partier på varsin sida om blockgränsen och vi har olika ideologiska utgångspunkter i våra resonemang [...]

Att driva politik genom att stigmatisera personer med en viss religiös eller etnisk tillhörighet är något som de allra flesta medborgare ser igenom. Inte minst inom Sverigedemokraterna själva, då flera förtroendevalda har lämnat partiet efter Åkessons artikel. För trots försök att verka rumsrena är det nu uppenbart för de allra flesta att Sverigedemokraterna är lika främlingsfientliga som det är uppenbart att påven är katolik.

Det är precis på det här sättet som SD skall tas – i öppen debatt, i strålkastarens nakna ljus, ty då blir det uppenbart att SD är ett främlingsfientligt parti i ordets rätta bemärkelse. Jag roade mig med att ta en snabb titt på deras sammanfattade åsikter, och såg att alla politiska områden behandlas på några få rader, förutom invandringspolitiken, som får 3-4 gånger så stort utrymme. Här skriver man bland annat att svensk invandrings- och integrationspolitik är monumentalt misslyckad. Rätten att hålla sig kritisk till den politik som förs och har förts, är förbehållen varje politiskt parti förstås. Men när jag läser fortsättningen blir jag bekymrad:

Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning. Därför förespråkar sverigedemokraterna en restriktiv invandringspolitik, liksom att samhället på alla sätt ska uppmuntra en ökad återvandring.

Varifrån kommer detta påstående? Det är ju allmänt känt att Åkesson och gänget hanterar faktaunderlag styvmoderligt, för att ta till med underdrift. I sin debattartikel (som nuvarande är ett svar på), lyckades han grovt misshandla såväl faktaunderlag från Brottsförebyggande rådet som från Säpo. I klartext påstår SD: Sverige mår bättre om invandrarna inte kommer hit, och de som kommer hit, skall på alla sätt (även med hjälp av diskriminering??) uppmuntras att återvandra. Vad ligger det för människosyn bakom detta? Kan man verkligen värna om demokrati och alla människors lika värde, om man uttrycker sig på det sättet? För mig är svaret ett glasklart Nej. Därför är det viktigt att möta SD inför öppen ridå, och inte tillåta dem att simma i grumligt vatten. Först då blir det uppenbart vilket hot mot demokratin de utgör.

Hittade följande förvirrade politiska budskap på väg från lunchen. Vilken litenhet ryms inte i rädslan att signera sitt budskap?

För en tid sedan läste jag Gömda av Liza Marklund. Jag tycker det var en kul story, jag sträckläste boken. Emellertid drabbades jag inte av rödgråtna ögon, som nära nog alla kvinnor tycks gjort som läst alstret. Det väcktes också reaktioner när jag i bekantskapskretsen lät påskina att det naturligtvis var en roman som alla andra: en fejkad, men bra story. ”Nejdå, sa folket i bekantskapskretsen, det här är en sann historia”. Det står så på omslaget.

Minsann. Det låter lika sannolikt som att allt är sant i Svensk Damtidning. För vilken mamma vid sunda kroppsvätskor lämnar exempelvis sin dörr öppen, på vid gavel, trots att en psykopat jagat henne under lålng tid? Det är ett av scenarierna där jag vet att jag tänkte: ”Sure Liza Marklund, en sann historia. Pyttsan”. Hur man kan vara så korkad att man går på detta är fantastiskt. En roman för att dra in hyfsat med deg, det är vad det är. Och det är inget fel med det, men man borde vara ärlig med det hela. Jag tror inte Liza Marklund hade tjänat mindre med pengar om hon varit ärlig i sitt uppsåt från början. Hade hon läst min kurs i säljande kommunikaton för mig så hade hon vetat .

Hur som, Liza Marklund försöker förklara sig i en artikel. Det går väl sådär. Hon har fått kritik för sin hänsynslösa bluff i en mängd medier, bland annat i Aftonbladet och Dn. Hon påstår också i en chat att det är en svensk tradition att plåga kvinnor. Skakar på huvudet, så urbota dumt. Kära Liza, fortsätt skriv deckare. Det är du bra på. Politiska inspel filtrerade genom böcker som utger sig för att vara något annat än vad de är, kanske du skall låta bli.

Andra bloggare om nyheten:

• Stefan Stenudd
• Monica Antonsson
• The Witch
• Knuff: Liza Marklund
• Knuff: Gömda

Att våra politiker får behålla lön efter att de avslutat sina riksdagsuppdrag är väl allmänt känt, och skrivs om idag igen i Aftonbladet. Att villkoren är generösa har genom tiderna också retat upp människor. 2006 stramades reglerna upp, men fortfarande åtnjuter riksdagsmän vissa förmåner. Jag kan förstå att politiker som lägger allt åt sidan får svårt att orientera in sig i samma yrke igen. Jag kan också förstå att omställningsperioder kan bli långa. Jag skulle personligen ha lite svårt att få en komplicerad operation utförd av någon som vänt papper i riksdagen (förlåt, jag menar fattat beslut i rikets tjänst) i många år. Det är helt naturligt.

Det mest graverande är dock oviljan att göra rätt för sig, som exempelvis moderat-tanten Maud Ekendahl ger uttryck för. Hon säger bland annat så här:

Har du sökt några vanliga jobb?
– Jag vet inte vad du menar med vanliga jobb.
Ett jobb som ger en inkomst
– Nej, det har jag inte gjort.

Maud avslutade sitt uppdrag för Moderaternas räkning 2002. I 6 år har hon dragit benen efter sig, och arbetar nu lite granna ideellt åt Röda Korset, i och för sig en hedervärd syssla. Men jag antar att hon fortfarande är moderat. Det luktar lite surt, med kompisar i regeringen som driver hetsjakt på arbetslösa, som driver fram ett samhälle där den arbetslösa tvingas flytta från orten för att söka arbete, som tvingar hederligt folk att leva på en elakt låg a-kassa, och som skall tvinga folk att ta vilket skitjobb som helst. Av ren skam borde nämnda moderat-tant visa sig på arbetsförmedlingen och söka jobb. I min undervisning i retorik, såväl inom akademin som i näringslivet, påpekar jag alltid att det mest centrala är att framstå som trovärdig. Maud, och måhända andra systemridande moderater kanske skulle gå kursen? Ty man känner andra som man känner sig själv: De som hetsar mot bluffare (minns exempelvis hetsjakten mot sjukskrivna), tenderar att vara de som bluffar mest själva. Nu bluffar inte Maud. Hon rider bara på systemet.

Andra bloggar om artikeln:

• Röda Malmö
• jj.n

För övrigt har min hårddisk pajat. Jag är måttligt road.

Innan vi ger oss in i tv-kvällen: jag VILL HA en sån här. Dödstuff! En bil som går på luft, 20 mil på en tank vore ju perfekt inne i stan. 20 mil, det klarar resorna till jobbet under en hel vecka. Undrar var det luriga sitter? Måste prata med miljö-gurusarna på HLK på torsdag. Jag misstänker att det går åt en hel del miljöovänlig energi för att komprimera luften till den grad att en bil kan drivas?

Allt förberett inför jobbet i Västerås imorgon. Ibland är oddsen på min sida. Det lär bli tidig läggning, för jag har just haft en diskussion med John Blund, och han var tydlig med att jag MÅSTE lägga mig tidigare. Imorgon ska jag stå på scen klockan 13. Är framme i Västerås 12.25. Två saker är urviktiga för att palla vara på hundra då: God sömn, och vettig mat innan jobbet.

Ikväll får Mona Sahlin en chans till revansch efter förra debatten, där alla partier var med. Jag såg bara första halvlek av detta tyvärr. Jag måste dock säga att jag personligen inte tycker att Sahlin behöver någon revansch. Vinsten var kanske inte fantastisk eller väldigt övertygande, men kan man verkligen säga att fyra papegojor i en borgelig regering vann debatten, som endast – vid alla typer av frågor – kunde upprepa att det är sänkta skatter som räddar människors heder och hälsa, exempelvis när de blir sjuka? På vilket sätt hjälper det den arbetslöse eller sjuke att arbetsgivaravgifter sänks?

Inom vetenskapen finns något som kallas ad-hoc teorier, och det är teorier som kan bekräftas av vad som helst. Allt som visar sig i verkligheten blir till ett bevis på att hypotesen är uppfylld. Dylika teorier är inte värda ett endaste dugg, och är för övrigt sällan förekommande (som tur är) i vetenskapen, men vanligt förekommande i religionen – som ju är den högsta formen av irrationalitet. Jag funderar på om inte alliansens politik har drag åt ad-hoc tematiken. Samma politik sägs vara lösningen i såväl högkonjunktur som i lågkonjunktur. Samma insatser är lösningar på en mängd områden, allt från miljö, sjukvård, skola, och arbetsmarknadspolitik. Men, vad vet jag. Vi hoppas på Mona ikväll i alla fall. Inte för att hon är den optimala partiledaren för socialdemokraterna, det tycker jag inte, men det är det alternativ som i nuläget finns. Paul Ronge menar att hon gjorde ett magplask, och visst, det var väl en politisk blunder att röra ihop det med vem vill regera med, och byta besked ett antal gånger under samma vecka. Men revansch? För att revanschera måste det ju finnas något att revanschera emot. Well. Nu blev jag politisk här på bloggen också. Jag har skrivit om såväl religion som politik – det borgar (!) för ett gäng kommentarer.

Därefter blir det helt glimrande Morgonsoffan. Kanske lite stand-up emellan, bara för inspirationens skull. Därefter en dust med Mr Blund. Imorgon tror jag det är Matakuten. Jag har inte fallit så lågt att jag ser Du är vad du äter. Inte än. Men det kommer säkert, i takt med att jag blir tröttare och tröttare av att skriva på min avhandling. Jag spelar således in Matakuten och kikar på den när jag kommit hem imorgon kväll.