I huvudet på Håkan Fleischer

Förutom forskningen och företaget, försöker jag också följa Moderskeppets och HLK:s gemensamma kurs i bildbehandling. Otroligt kul, och man lär sig en hel del! Problemet är att jag har så dåligt med tid att sitta och fixa med bilder. 90% av mitt bildarbete sker i Lightroom, i samband med import av bilderna. Men ändå. Förra veckans tema var ansiktsretusch, och jag roade mig med att köra några grejor på en bild på mig själv (Ja, jag har ju ett stort ego). Man kan ju inte trolla, är modellen kass så är den. Men, jag gjorde ett försök i alla fall. Döm själva av bilderna nedan. Själv är jag extra nöjd med att mitt ena öga INTE ser större ut på den fixade bilden….

Det börjar bli julkortsdags! Posten är ju som bekant en del av julen – allt enligt julevangeliet (förlåt, jag menar tv-reklamen). Själv köper jag för företagets räkning alltid julkort från Unicef, och stödjer på så vis välgörenhet. Jag brukar dessutom köpa julklappar därifrån. Julkorten från Unicef är fantastiskt vackra!

En annan variant är att göra egna julkort! Min gode vän Calle, som driver Matvrakets vrakgods och strandfynd, har som tradition att göra julkort ända sedan den analoga tiden. Då handlade det mest om att ta en bra bild, framkalla och låta labbet göra julkort av dem. Nu, i digitala tider, finns alla möjligheter att fixa och trixa på alla möjliga sätt. Se bara den här guiden från Moderskeppet!

Har idag redigerat websidor på jobbet. Min egen hemsida, har förövrigt ÄNTLIGEN blivit av utropstecknen i knapparna. Jag tror inte att de har upprört många, men åtminstone har EN av mina läsare blivit OERHÖRT upprörd över detta. Eftersom jag gör allt för läsaren så…. är de nu borta. Det vore ju intressant att få höra om det blev bättre??

Har för övrigt läst ut Trofésamlaren av Björn Hellberg. Man lixom läser hans böcker, ungefär som man ser på såpor. Underhållningen uppstår i stunden man läser, men de berör en knappast senare. Nå. Han fängslar i alla fall, det får jag erkänna. Just i afton skall jag ge mig i kast med en filosofisk paradox som kallas Fångarnas dilemma. Paradoxen persenteras i Fem filosofiska frågor av Folke Tersman. Om jag blir sömnlös på grund av den låter jag er veta det imorgon!

Ja, nästan. Sitter och redigerar en hemsida, vi gör om Didaktisk Tidskrift till helt elektronisk från årskiftet. Jag står kvar som redaktör. I eftermiddag seminarie med en doktorandkollega som kör 90% seminarium (Go vickan!!), och sedan blir det till att gymma.

Efter gymmet är det läge att köpa två nya datorer. Det är inte en fråga om ifall hårddiskar går sönder, utan NÄR. Jag är glad att jag har backup på åtminstone det mesta. Puh. Vid senaste strömavbrottet hemma gick både moderkort och hårddisk sönder på den stationära. Köper en ny, ingen monstermaskin, och tänkte passa på att köpa en Acer Aspire one 160 för hela familjen att använda på resor och vid presentationer.

Det blir ju knappast mindre av den varan. Perfekt storlek, går ner i vilken väska som helst, hyfsad batteritid och väger runt ett kilo. Ska också köpa lite mer minne till min vanliga bärbara. Smärre shopping idag alltså.

Hade också tänkt att ge ett litet länktips. Nu när jag byter dator hoppas jag att jag ska få lite tid att katalogisera mina bilder, och bildbehandla lite mer! Hittade följande länk med en artikel skriven av min kollega Mattias Karlsson på Moderskeppet, som handlar om boktips rörande Photoshop helt enkelt.

Vart går gränsen för vad som är verklighet, i fråga om ett retuscherat foto? Mina vänner på Moderskeppet har just avslutat en artikel i Svenska Dagbladet om retuschering. Samma tekniker som används i artikeln lärs också ut på Moderskeppets nästa dvd. Personligen tycker jag det är en fantastisk och utmanande verksamhet i Photoshop, där bara fantasin sätter stopp. Ok, även förmågan och tiden. Själv är jag urdålig på retusch. Men ändå. Att se vad som går göra är fantastiskt. Jag citerar ur artikeln på Svd:

FUSKSNYGG. Förr behövde man sminka och ljussätta fotomodellen. Numera görs det mesta i datorn efteråt. Plus att man tar bort hudveck, slätar ut hyn och puffar upp bysten.
– Jag tar helst inte sådana jobb, som jag tycker skapar fel ideal, säger bildbehandlaren Anders Jensen som retuscherat SvD:s modell för en dag: Eva, 65.

Originalfoto av Rob Schoenbaum

Jag tycker Anders inställning är sympatisk. Vi ser elvaåringar, kanske ännu yngre, som försöker klä sig och se ut som om de vore 25. Vi hör 10-åringar tala om att de behöver banta. På tv stöter man på skönhetstävlingar för barn, vars föräldrar drillar mot skönhetsideal som inte finns, eller som i varje fall kräver en i grunden osund livsstil (dvs att svälta sig själv, att pumpa in onaturligt material i byst och läppar, etcetera). Således är frågan om retusch naturligtvis en etisk fråga.

På frågan om man tänker på att en bild är retuscherad, säger Svd:s läsare så här i en omröstning:

• Gör inte alla det? 46%
• Bara i extrema fall 20%
• Om det är reklam 21%
• Aldrig 13%

Det betyder, att 54% aldrig tänker på att bilderna i Hänt i veckan är manipulerade, till exempel (i högre eller lägre utsträckning). Eller, kanske allvarligare, i Frida, Starlet och andra ungdomstidningar. Det betyder att våra ungdomar tar intryck av en värld, och skapar ideal, utifrån en verklighet som inte finns. En ganska skum situation. Ännu något som vi vuxna måste ta på vårt ansvar att tala med våra barn om.

Å andra sidan retuscherar jag alltid själv och förvanskar verkligheten. I mitt fall handlar det dock aldrig om att dra in magen på elektronisk väg, eller göra mina biceps större (vilket tyvärr skulle behövas). För min del handlar det istället om att ta bort röda ögon och en och annan finne eller födelsemärke som kommit med. Någon enstaka gång gör jag bakgrunden oskarp för att få motivet att framträda tydligare, och tar bort distraktioner i bakgrunden. Det har också hänt att jag har gett flammig hy ett något lugnare intryck. Men var går gränsen egentligen? Vad tycker ni? Åter, vännerna på Moderskeppet har åstadkommit en lysande artikel.

Bjöd idag mina närmaste kollegor på lunch. Jag bokade vip-rummet på Johans, så hade vi en sjysst diskussion om inledningen på min första artikel. Vi kom väl fram till att den just är en inledningstext, och inte bara lösa funderingar. Det är bra. Sen var de väldigt konstruktiva i sin kritik, och pekade på när jag var ute i filosofiska tassemarker, när jag var motsägelsefull och när jag tog ut svängarna på omotiverade sätt. Den första delen av texten tyckte de bäst om, den som tillkommit i stort sett med datorn i knät, där jag tänkt fritt kring Martin Heideggers filosofi i Varat och tiden, och särskilt tyckte de om mitt sätt att beskriva don, donkomplex, tillhandshet och förhandenvarandet. Värre blev det när jag försökte koka ner det hela till en frågeställning. Denna text var skriven tidigare och gick inte riktigt ihop med inledning. Således: den river vi. Jag är väldigt tacksam, och det är riktigt skönt att få vara del i en kreativ och samtidigt filosofisk miljö! Underbart.

Idag släpps också visningen på nya Photoshopsviten ut. Vill ni kika på hur vilka nyheter som ingår, kan ni med fördel gå till Moderskeppet. Min kollega Mattias, som jag nu gått om i vår interna poker-liga, och de övriga på skeppet visar vad som är nytt och hett i Photoshopvärlden. Om några veckor börjar paketet säljas.

Googlade runt en stund på aftonbladet, och hade tankarna på Photoshop i huvudet. Hittade den här artikeln om Darin Zanyar. Snacka om hårt Photoshoppad bild! Tror Ni att Darin har så slät hy, och så totalt rosa läppar? Det tror inte jag…

Jag har också i veckan haft förmånen att få skrämmande insyn i religiösa människors världssyn tack vare en artikel i aftonbladet om spöken och andar. Klickade mig vidare till bloggar som skrev om denna artikel, och hamnade på en pingstväns blogg. Var och en får tro på vad man vill, men om man läser den här bloggen och reflekterar bara något över den människosyn som så fromt framförs här, blir man faktiskt lite rädd och orolig.

Nej. Alla dar är inte superbra. Vaknade vid 6.30 med migrän, det dunkade duktigt bakom ena ögat. Insåg, så fort jag klivit upp, att mötet kl 9 fick inställas.

Messade personen i fråga, som skulle åka från Eksjö för att träffa mig, tog två Eeze och gick och la mig igen. Gick upp vid tio-snåret för att upptäcka att personen jag skulle möta har ringt ett antal gånger. Naturligtvis hade jag skickat mitt sms till fel nummer! Gah! Retligt. Huvudvärken något bättre, familjen bestämmer sig för kombinerad frukost och lunch på utmärkta restaurang Aqua. På jobbet väntar en hög papper, som jag visserligen är rejält motiverad att läsa, men som idag endast bläddras förstrött i.

Glädjande nog hittar jag i min bevakning av bloggar ett intressant inlägg från Moderskeppet (jag spöade för övrigt Mattias på Moderskeppet i poker igår:-), om världens största bloggpost om Photoshop. Jag är ju lite photoshopnerd, eller åtminstone wanna-be. Det är två centrala saker som fattas: talang och tid. Hur som, Håll till godo, världens största blogginlägg om photoshop. En enorm resurssamling att lägga ett bokmärke på. Själv ska jag ta en kopp kaffe, blunda, och försöka få bort mörkret som jagar bort allt ljus, och som sliter min arma hjärna i stycken. Det är en sån dag idag.