I huvudet på Håkan Fleischer Rotating Header Image

pedagogik

Stretchbegreppet löper genom avhandlingen om en-till-en

Det drar ihop sig till halvtidsseminarium. Har haft en lite skakig process framåt, med en avhandlingsplan som kanske kunde varit mer tydlig från början. Nå, så blir det när man byter handledare och forskarutbildningsämne, inget att gråta över. Hur som, professorn är nöjd med designen av min tredje och fjärde artikel, vilket innebär att det finns en helhetsram att arbeta utifrån, som äntligen är SPIKAD! Denna kommer presenteras och diskuteras på mitt halvtidsseminarium som är 2 december, preliminärt.

Låt oss rekapitulera. Artikel 1 i avhandlingen är en narrativ systematisk forskningsöversikt som fokuserar på vad den ackumulerade kunskapen i peer reviewad forskning publicerad 2005-2010 berättar om en-till-en med utgångspunkt dels från lärare, dels från elever. Denna ligger nu på review.

Det intressanta och upplyftande, som inte varit självklart under hela processen, är att stretchadheten som begrepp (stretchad värld, stretchat kunskapsbegrepp), som jag utarbetar i artikel 2, publicerad i Education Inquiry (läs den gärna), kommer löpa som en röd tråd genom de kommande studierna. Syftet med artikel 3 är att med ett stretchat kunskapsbegrepp som grund undersöka kvaliteter i innehåll i kunskapsbildningen vid en kunskapsfråga/uppgift i en-till-en miljö i skolan relativt hur tolkningen av uppgiften har skett. Artikel 4 berör den stretchade livsvärldens signifikanta/kritiska villkor för lärande och kunskapsbildning som upplevd retrospektivt utifrån en kunskapsfråga/uppgift. Här fokuseras upplevda möjligheter och begränsningar i relationen arbetssätt och lärprocess. Artikel 3 och 4 kommer använda en-till-en miljö på gymnasie som utgångspunkt (vilken är ännu ej klart).

 

Hjärnkoll på skolan – videon ute

Under våren hade jag gläjden att bevista Göteborgs Vetenskapsfestival, och gick på seminariet Hjärnkoll på Skolan. Seminariet behandlade kognitiva aspekter av lärandet, på ett väldigt proffsigt och underhållande sätt. Här kunde man lyssna på intressanta talare som Kurt Fischer, Peter Gärdenfors, Johanna Lundén och Tommy Lundgren, men framför allt möta andra som var intresserade av att ha just Hjärnkoll på skolan. Nedan kan du se en rykande färsk Youtube-film från eventet:

Själv blev jag extra glad över att mina tankar om hur man skapar motivation i skolan låg så väl i Linje med Peter Gärdenfors’ tankar.

För den som är mer intresserad kan jag rekommendera följande böcker:

 

Ipad förändrar skolan

Jag har tidigare sagt att Ipad inte kan användas till en 1:1 lösning, av den enkla anledningen att även om det är en helt fantastisk maskin (vågar jag påstå utan att just nu äga en), har den inte de möjligheter som krävs för en effektiv 1:1-satsning. Det är ju så att möjligheterna att använda fullskaliga program är begränsade. Kanske har jag fel. Å andra sidan kommer rapporter om hur Ipad-projekt verkligen förändrar hela den pedagogiska praktiken, och därmed kanske begräsningarna blir nya möjligheter istället? Låt mig citera Fraser Speirs, som rapporterar om ett Ipad-projekt:

What we’re reaching in some classes is the transformation stage. We’re seeing the iPad completely change the way that certain subjects are taught. Our best example so far is Art. I will write and share more about what we’re doing in Art over time but it’s fair to say that it is already far beyond anything I expected in the first year, let alone the first month.

Projektet verkar lovande, och illustrerar hur motivation ökar med hjälp av Ipad, samt hela undervisningspraktiker. Fraser rapporterar bland annat om unga som vägrar gå på rast för att matematikundervisningen är så rolig tack vara Ipad. Han talar vidare om att mängden läxor som blir ogjorda minskat drastiskt, och hur mängden glömda dokument och papper helt har försvunnit, av den enkla anledningen att de alltid är tillgängliga. Han rapporterar också om de mindre tekniska strul som ägt rum vid introduktionen.

Min egen utgångspunkt, postfenomenologi, slår fast att teknologin äger en intentionalitet. Det vill säga, hade Galileo Galilei varit Galileo utan sitt teleskop? Troligen nej. Hade dessa elever varit just de elever de är utan sin Ipad? Hade de format kunskap på samma sätt? Troligen inte. Därmed öppnas ett nytt pedagogiskt forskningsfält, med mängder av spännande och utmanande forskningsfrågor.

Följ projektets utveckling via Fraser Speirs.

Sociala medier, pedagogik och lärande

När jag håller föreläsningar om web 2.0 och lärande, är många lärare skeptiska. Än värre, somliga är direkt rädda för att prova nya sätt att använda Internet på. Lägg därmed till meningen ”och avancerade datorer till det här har ju ungarna redan med sig in i klassrummet – nämligen mobiltelefonerna”, ja, då blir det ofta mummel i salen. Mobiltelefoner skall ju av ren princip bannlysas enligt de allra flesta lärare.

Nå. Utmana dig själv lite! Här följer en bra presentation med goda argument om nyttan och hur du kommer igång med att använda sociala medier för lärande. Det mesta är tillämpligt i Sverige, även om en del är mer riktat mot verksamma på andra sidan Atlanten.

Digitala lärkulturer om tio år

Skrev ett litet inlägg på forskargruppens blogg häromdagen, om digitala lärkulturer om tio år.

Missbruk av förförståelse i pedagogisk forskning

På fredagens seminarium uttryckte professor Mohamed Chaib något väldigt viktigt: I pedagogisk forskning tenderar vi att överanvända begreppet förförståelse. Hans poäng – vilken jag håller med om – är att förförståelsen är i den existensiella fenomenologin (och hermeneutiken) uttryckt som en grundförutsättning för att överhuvud taget förstå världen. I forskningssammanhang är det vanligt att forskaren redogör för sin tidigare yrkesverksamhet, eller på vilka andra sätt forskaren har relation till forskningsfältet. Detta menar jag handlar snarare om en förståelse än en förförståelse för forskningsfältet. Det är viktigt att hålla sig kritisk till detta, då forskaren i stort sett alltid utgör en del av det fenomen som studeras.

Dock, förförståelse är något annat, mer djupt liggande. Jag menar att förförståelsen av världen innefattas i den naturliga attityd vi har mot världen, med vilken vi vänder oss mot fenomen. Den naturliga attityden är helt oreflekterad och också beroende av det sätt vi är ställda in i världen (jmf Heideggers ställdhetsbegrepp), och inte av den direkta erfarenhet vi har av fenomenet som skall studeras.

Låt oss därför i pedagogisk forskning använda oss av rätt begrepp när vi beskriver forskarens del i det fenomen som studeras: förståelse.

Whiteboard på webben, något för skolan?

Hittade en spännande tjänst, Dabbleboard. En slags whiteboard på nätet, med rätt häftiga funktioner. För det första gör den det lätt att rita med mus. Ha! tänker den vakna läsaren. Men det är faktiskt sant. Om du börjar rita på whiteboarden,  och för musen i något som liknar en cirkel, så rättar dabbleboard till resultatet till en perfekt cirkel. Likadant med alla vanliga former. Naturligtvis kan man också rita helt på frihand. För att skriva text behöver man bara klicka på  ytan, och börja skriva. Alla figurer som gjorts kan, om man skapar ett konto, sparas så att man kan återanvända dem i andra teckningar. Att duplicera figurerna, storleksförändra med mera går lätt som en plätt. Det mesta kan faktiskt göras utan att man behöver gå med musen till verktygsfältet, vilket gör att det är snabbarbetat. Nedan ser ni resultatet av en teckning jag gjorde (tog med hela arbetsverktyget i bilden, så ni får se hur det ser ut)

Om man vill infoga teckningar från datorn eller från en webadress går det bra, likaså att infoga ett pdf-dokument. Naturligtvis kan man spara ner sitt arbete som en bild på datorn. Man kan också skicka iväg sin bild via e-post direkt från verktyget. Om man har en blogg som kan uppdateras via e-post, kan man alltså som lärare göra lektionsanteckningar på ett väldigt smidigt sätt på datorn, och posta den till kursbloggen direkt under föreläsningen. En mycket spännande funktion är också möjligheten att använda tavlan gemensamt, dvs flera användare kan rita på samma bild. Perfekt vid projektskisser, möten på distans och så vidare.En spännande tjänst! Tack vare att allt är öppet, och alla bilder hamnar i ett publikt bibliotek som man kan redigera i själv, kan man väl ändå säga att det här är en web 2.0-tjänst. Lägg därtill en framtida möjlighet att tagga respektive bild, så pratar vi pedagogisk nytta på allvar. Personligen tror jag att pedagoger i Sverige behöver förstå den här tekniken till fullo. Varför skulle framtidens elever nöja sig med gammalmodig teknik och långsamma metoder, när en sån här whiteboard kan användas, bli tittad på via distans om så önskas, och där delaktigheten kan vara fullständig?

Lärande och nätkulturen om tio år

Snart är det nyår, vilket inbjuder till att blicka framåt. Stephen Downes har skrivit en rejäl essä om framtidens internet. Eftersom jag är doktorand i lärande, och skriver om lärande i en digitaliserad livsvärld, kände jag mig manad att skriva något om detta. En framtidsprognos om var vi befinner oss i fråga om utbildning och användning av informations- och kommunikationsteknik om tio år. Håll till godo.

Utvecklingen på den tekniska sidan går stadigt framåt. Naturligtvis kommer tillgången till teknik och bandbredd ständigt att förbättras. Möjligheten att lagra data på små utrymmen till lågt pris utvecklas ständigt. Trådlösa bredband kommer bli alltmer tillgängliga. Datorer kommer att bli alltmer kraftfulla, portabla och sjunka i pris. Informations- och kommunikationsteknik blir en del i våra liv, införlivade i det mesta vi gör. Detta är en teknologisk utveckling som vi redan är med om.

Flexibiliteten och den allt större valfriheten tack vare digitala artefakter, kommer i hög grad också medverka till en kulturell förändring. Även denna har startat, men kommer att accelerera under de kommande åren. Den enskilda individen kommer bli alltmer befriad från behovet att använda en viss dator, ett visst program eller ett visst system. Eleverna kommer också bli befriade från sina klassrum. Under de närmaste tio åren kan man förutspå att ett sant oberoende av tid och rum kommer att äga rum. Även behovet av att ”låsa in” lärsituationen i särskilda LMS-system på nätet kommer försvinna (exempelvis Ping-Pong). Istället kommer lärobjekten utvecklas enligt standards, så att de kan implementeras i antingen existerande communities, exempelvis Myspace eller Facebook, eller i nyskapade. Det kommer för övrigt också bli enkelt för exempelvis utbildningsinstitutioner att skapa nya communities efter behov.

Lärandet kommer därför istället bli inbäddat i andra aktiviteter, såsom användning av sociala medier. Detta innebär att den personliga lärandemiljön kommer att vara helt individuellt utformad. Skolor och andra utbildningsinstitutioner kommer motvilligt få förflytta digitala lärandemoduler ut på andra arenor, genom att använda sig av standards där respektive elev eller student kan välja ut vad av skolarbetet som skall vara representerat på exempelvis facebook, och på vilket sätt, samt hur synlig aktiviteten skall vara för andra. Innehåll kan vara texter, bilder, video och audio, men kommer alltmer utvecklas till simuleringar. De simuleringsprogram som idag används inom exempelvis militären kommer att få pedagogiska tillämpningar.

Materialet förutsätter en hög grad av interaktivitet, där de lärande tillsammans utformar det slutgiltiga innehållet. Att lära i framtiden är en kreativ process, där slutmålet inte alltid är uppsatt i förväg, utan det snarare är processen som bedöms. Samverkan sker på så vis inte i grupper, där varje person har samma uppgift och samma mål, utan snarare i nätverk där var och en drar nytta av andra, som har andra mål. Detta innebär att samma lärandeobjekt kan användas av flera personer, som del i varierande sammanhang. Det blir en enorm utmaning för kommande utbildningsinstitutioner att släppa sitt innehåll mer eller mindre fritt på nätet. Troligen kommer den här utvecklingen ske stegvis, med universitet och högskolor i spetsen. Skolans roll går tydligt till en alltmer serviceinriktad funktion, där funktionen att lära ut till en viss examensnivå blir allt mindre betydande, och istället blir uppgiften att bedöma aktiviteter upptill en examensnivå alltmer central.

Det här innebär stora förändringar i konceptet av vad en skola är för något. Skolan behövs naturligtvis i framtiden, men kommer förändra karaktär till mer av en mötesplats, snarare än undervisningsplats, med följden att kommunikationsvetenskapen blir alltmer relevant för det pedagogiska fältet. Digitaliseringen innebär inte att läraren kommer försvinna. Det kommer alltid finnas behov – och måhända ett ökat behov – av i huvudsak två saker. För det första behöver elever och studenter bli bedömda på sitt kunskapsmaterial. På nätet samlar den lärande in material och skapar en dynamisk portfolio, men bedömningen av densamma måste alltid ske av en lärare. Framtiden kommer sannolikt inte ligga i digitaliserade tester av kunskap. För det andra behövs läraren som en guide vid sidan av som lär eleven eller studenten att se mönstret i aktiviteten som sker på nätet. Lärarens primära uppgift går från att lära ut, till att lära personen i fråga att lyfta blicken och se helheter och samband.

Intressanta onlineresurser:

(Texten är i sin helhet skriven med inspiration från Steve Downes utmärkta essä The Future of online learning: Ten years on).