Forskning om 1-1. Företagande och undervisning om retorik, samtalsmetodik och personlig utveckling.
Det låter för bra för att vara sant, men aftonbladet annonserar uppenbarligen ut biljetter. Gjorde en testsökning, och jodå, jag skulle kunna få en biljett för den pengen. Låter misstänkt bra, men tydligen sant. Bokning skall ske under innevarande helg. Hum. Får fundera. Helt klart lockande – New York är så fantastiskt!
Mannen på bilden heter James. Han har arbetat vid World Trade Center, New York, i hela sitt liv, och avbildades på en minnesceremoni för offren vid attacken mot skyskraporna. Skylten med hans bild sitter nu vid minnesplatsen, där namnen på samtliga offer för attacken också finns. Jag var på plats i mars 2008, och tog bilder av skyltarna, mellan mina egna tårar. På plats var ett sammelsurium av människor, påtagligt många amerikaner som fortfarande tycktes behöva en plats att sörja på, att öppet gråta på. Jag mötte också en man, lik James, som varje dag i sitt yrkesverksamma liv arbetat på platsen. Nu var det hans livsuppgift att fortsätta komma till platsen och berätta. Där fanns också konspirationsteoretiker som propagerade för sina alternativa versioner av tragedin.
Det här är långt ifrån min bästa bild fotografiskt, men det är den bild som får mig att bli mest berörd. Alltsedan jag kom hem med bilden och minnet av Ground Zero, har jag varje gång fått tårar i ögonen av att titta på James. Så även nu.
Jag har tagit mig friheten att fixa lite kontraster, och lägga till ramen runt bilden. Bilden är tagen med en Canon Ixus 70.
Snacka om otacksamhet. Läser om mirakellandningen i New York (se även artikel i SvD). Otroligt. Piloten lyckas sätta planet mitt på Hudson River, och räddar samtliga 155 passagerare. Och så snackar stolleprovet på agp29.com att Gud skall tackas. Jag skulle väl snarare tacka piloten för utmärkt insats. När vi börjar glömma bort människan till förmån för en gud vars existens aldrig någonsin kunnat bevisas, då är vi farligt ute. Då är inte steget långt till att inte bara glömma bort, utan också att förakta andra människor, något som skapar exakt motsatt effekt till vad denna icke-existerande gud påstås vilja åstadkomma. Även Kristoffers blogg reagerar på dessa dumheter. Nåväl, bloggosfären är ju som väl är fri.
Jag lovade en uppdatering efter spikmatteliggandet igår. Det jag märker idag är att jag har sovit osedvanligt gott, vaknade skönt till min ljusklocka, och är på ett strålande gott humör. Säkerligen finns det en rad andra faktorer som skapar detta goda humör. Jag brukar fungera bättre rent mentalt dagen efter träning, exempelvis. Experimentet med spikmattan får gå vidare.
